Hoop Dreams Blog

NBA 2K12

2011-10-09T22:03:00.003+01:00

Ser ut som att Drake i alla fall kommer ha fel med sitt tips om att Miami vinner 73 matcher i år. Efter senaste veckans strejk-förhandlingar får vi nog vara glada om det ens blir en 73 matcher lång säsong.

Utelåst

2011-09-26T22:50:00.005+01:00

Den här jävla lock-outen alltså!
Häromdagen tillkännagav NBA att hela försäsongen ställs in.
Nu brinner det i knutarna.

Samtidigt är NFL-lock-outen uppklarad och deras säsong är igång. Jag sitter uppe hela söndagkvällar och förförs av denna lite rivigare, lite farligare donna. En donna som kräver hjälm och skydd om man ska våga närma sig henne. Tanken att göra slut och börja om på ny kula dyker upp, men otrohetsskammen sköljer sedan bort alla dessa tankar innan de hinner slå rot. Det får helt enkelt stanna vid en liten söndagsflört.

Dock att det här är jag under dessa söndagskvällar:

(OBS1! växeln är stängd. Ingen idé att ni ringer numrena som rullar förbi i videoklippet. Jag har försökt. OBS2! Den bättre originallåten med tråkigare video: New York City - I'm doin' fine now)

Fast kanske blir det en annan melodi när vi närmar oss november. För lock-out eller ej så hade jag ju ändå inte fått se någon NBA-basket den här tiden på året i vanliga fall heller!

There goes the hotstepper

2011-09-21T23:39:00.004+01:00

Så mycket för det NBA-substitutet! Metta World Peace och hans partner åkte ur i första programmet av nystartade säsongen av Dancing with the stars. Dock kan den mest abstinensstinne få en fix av oepiska proportioner i form av en, från publiken jublandes, Lamar Odom som tillsammans med sin flickvän Chloe och hennes syster Kim Kardashian hejar på brorn i familjen, Rob.

I brist på basket...

2011-09-19T15:25:00.004+01:00

Medan NBA-förhandlingarna fortgår, och numera börjar se rätt lovande ut, har vi som tur var kunnat få vår basketfix från nyss avslutade basket-EM. Men medan La Bomba och company firar EM-segern med tapas och calimucho lämnas vi basketjunkies utan något som helst substitut att stilla basketsuget med...

...såvida man inte gillar DANS! OCH RON ARTEST a.k.a. Metta World Peace!

Artest/Peace är nämligen en av deltagarna i årets upplaga av ABC:s serie "Dancing with the stars". Mer om det kan ni läsa här:

http://abc.go.com/shows/dancing-with-the-stars/team-ron-artest

Korsords-Carlisle

2011-08-23T15:14:00.003+01:00

Hoop Dreams är tillbaka! Med en bild på Rick Carlisle från morgonens korsord i VF. Och bara den här jävla strejken blåses av så kanske det kommer mer matnyttiga inlägg också.

Hoop Dreams League Fantasy Draft 2010

2010-10-20T16:47:00.003+01:00

Good golly, är det trevligt att en ny Fantasy-säsong är igång igen! Efter en oerhört händelserik sommar har den senaste månaden, i alla fall för mig, varit det närmsta kinesisk vattentortyr jag någonsin upplevt. Så innan den här harangen förvandlas till kinesisk vattentortyr för er så hoppar jag över allt skitsnack och går rakt på sak. Hoop Dreams League Fantasy Draft 2010:

Runda 1.
1. De lärde sig intet i Lund - Chris Paul
2. El Paso Maacinators - Kevin Durant
3. Sickla Conquistadors - Lebron James
4. West-Side Ballers - Dirk Nowitzki
5. Buddhas Fartränder v.05 - Kobe Bryant
6. Bjumis Tequilashooters - Stephen Curry
7. Dalston Doo-rags - Deron Williams
8. San Marzano Pomodoro - Dwayne Wade
9. Patwill Pickyopockets - Carmelo Anthony
10. London Silly Nannies - Danny Granger
11. Caveman Kingz - Brook Lopez

Petter chockar direkt med att gå emot alla tips, alla rankinglistor och all logik och väljer CP3 före min favvo Durantula. Jag är minst sagt skeptisk, Petter förklarade sig med att han annars inte hade fått någon GOAT-PG. Här är i alla fall en interaktion jag hade med Jakob för någon vecka sedan:

S: "grattis till tredjepicken!"
J: "durantula-time!"
S: "knappast, han lär petter ta med förstapicken. dock cp3-time eller lebron-time."
J: "urk cp3 urk"

Det säger kanske en del. Annars ganska väntade picks där jag dock trodde Albin skulle välja Kobe och Viktor Dirk. Dock la de sina hjärtan åsido och gick efter huvudet. Jag gillar Curry men tror inte han är värd förstarundan redan. Dwade och Granger känns lite shaky på grund av tidigare hälsoproblem och mängder med nya lagkamrater. Jag fick D-Will som jag hoppats. Great.

Runda 2.
12. CK - Dwight Howard
13. LSN - Gerald Wallace
14. PWP - Steve Nash
15. SMP - Pau Gasol
16. DDR - Josh Smith
17. BTS - David Lee
18. BF5 - Rajon Rondo
19. WSB - Amare Stoudemire
20. SC - Jason Kidd
21. EPM - Brandon Roy
22. LIL - Al Horford

Gustav pickade centrar back-to-back, vilket jag gillar väldigt mycket. Lopez bra procent från straffkastlinjen väger upp en del av Dwights mindre bra procent och efter 12 picks har han redan cemeterat sig i toppen av ribbor, fg% och blockar. Annars en del riskfyllda picks av skadebenägna och gamla spelare (Crash, Amare, Roy, Nash, Kidd). Ingen som är direkt dålig men i andrarundan vill i alla fall jag inte riskera allt för mycket. Varför jag valde J-Smoove och fortsatte bygga på en bred grund med spelare som tillför i många kategorier.

Runda 3.
23. LIL - Chauncey Billups
24. EPM - Monta Ellis
25. SC - Andrea Bargnani
26. WSB - Darren Collison
27. BF5 - Joe Johnson
28. BTS - Tim Duncan
29. DDR - Andre Igoudala
30. SMP - Chris Bosh
31. PWP - Tyreke Evans
32. LSN - Al Jefferson
33. CK - Devin Harris

En till synes stabil runda men där jag ändå har en del frågetecken runt de flesta spelarna då deras omgivning förändrats en hel del över sommaren. Vem vet hur länge Melo är kvar i Denver och hur hans eventuella försvinnande och spekulationen runt det kommer påverka i Denver? Vem vet hur det kommer se ut överhuvudtaget i Golden State? Darren Collison såg stabil ut när han vikarierade för Chris Paul men kan han verkligen styra ett lag? Hur gammal är Tim Duncan? Hur kommer Igoudalas roll se ut i Sixers? Hur kommer Boshs stats påverkas i Miami? Kan Tyreke bygga vidare på en bra rookie-säsong? Kommer Devin Harris tillbaka efter en dålig föregående säsong?

Många frågor som sagt där jag tror samtliga spelare kan sluta säsongen topp20 lika gärna som topp50 eller sämre. Personligen funderade jag på att picka Al Jefferson men satsade på Iggy, som även han bidrar i de flesta kategorier, och hoppades att att Al skulle vara kvar i nästkommande runda.

Runda 4.
34. CK - John Wall
35. LSN - Russell Westbrook
36. PWP - Joakim Noah
37. SMP - Derrick Rose
38. DDR - David West
39. BTS - Stephen Jackson
40. BF5 - Zach Randolph
41. WSB - Paul Pierce
42. SC - Aaron Brooks
43. EPM - Kevin Love
44. LIL - Nene

Rakt igenom bra draftat. Alla spelare mellan min pick i förra rundan och denna, bortsett från Devin Harris, var spelare jag ville ha med min 38:e pick. Fick nöja mig med David West som jag hoppas kommer spela bättre nu när CP3 är tillbaka på riktigt. John Wall gick som första rookie.

Runda 5.
45. LIL - Danilo Gallinari
46. EPM - Andrew Bogut
47. SC - Marcus Camby
48. WSB - Mo Williams
49. BF5 - Marc Gasol
50. BTS - Rudy Gay
51. DDR - Baron Davis
52. SMP - Manu Ginobili
53. PWP - O.J. Mayo
54. LSN - Andray Blatche
55. CK - Brandon Jennings

Skum runda där jag siktat in mig på Marc Gasol eller Rudy Gay men fick nöja mig med att hoppas på att Baron Davis håller sig frisk och i form och tycker det är roligt att kasta alley-oops till Blake Griffin. Han gav mig i alla fall det första ordentliga skägget i laget. Andray Blatche tror jag var för tidigt då jag inte är något större fan av honom. Annars inga större frågetecken.

Runda 6.
56. CK - Rashard Lewis
57. LSN - Kevin Martin
58. PWP - LaMarcus Aldridge
59. SMP - Raymond Felton
60. DDR - Jeff Green
61. BTS - Jason Richardson
62. BF5 - Carlos Boozer
63. WSB - Troy Murphy
64. SC - Eric Gordon
65. EPM - Blake Griffin
66. LIL - Ray Allen

Stabila picks men sedan jag draftat skadade spelare tidigare år och tänkt att det inte gjort så mycket, vilket sedan dödat mig, är jag lite skeptisk till Boozer- och Murphy-picksen. Jag tror Boozer kommer vara bra i Bulls men då det är osäkert när han kommer vara spelklar vill jag inte röra i honom med tång. Felton kan ha ett jätteår framför sig i Knicks och J-Rich är i contract-year-mode. Gillar även Eric Gordon som jag tyckte var grym i VM.

Runda 7.
67. LIL - Antawn Jamison
68. EPM - Michael Beasley
69. SC - Anthony Randolph
70. WSB - Chris Kaman
71. BF5 - Trevor Ariza
72. BTS - Caron Butler
73. DDR - Luis Scola
74. SMP - Paul Millsap
75. PWP - Gilbbert Arenas
76. LSN - Hedo Turkoglu
77. CK - Andrei Kirilenko

Arenas är ett ordentligt wild-card, Turkoglu och AK-47 borde ha bättre säsongen i år och jag tror Michael Beasley kommer vara rundas bästa pick. Jag fick nöja mig med Scola då min center-spot ekade tom och jag inte såg några bättre alternativ i de närmsta rundorna samt inte var säredeles peppad på någon annan spelare. Hoppas nu att Yao kastar in handduken efter 6 matcher.

Runda 8.
78. CK - Rodney Stuckey
79. LSN - Tony Parker
80. PWP - John Salmons
81. SMP - Roy Hibbert
82. DDR - Kevin Garnett
83. BTS - DaMarcus Cousins
84. BF5 - Jrue Holiday
85. WSB - Andrew Bynum
86. SC - Andre Miller
87. EPM - Ben Gordon
88. LIL - Jason Terry

Knepig runda. Vet inte om jag gillar någon pick men vet heller inte om jag hatar någon. Är med andra ord helt perplex. Eller Albins Bynum-pick är nog riktigt dålig, speciellt med tanke på att han redan hade Kaman, Murphy och Amare på skadebenägenlistan. Jag ska kanske inte säga så mycket som valde Garnett men jag tror han har ett sista kvalitetsår i sina knän och med en loaded front-court i Boston kan han få ordentligt med vila mellan sina psykbrytpeppinfall.

Här någonstans har jag för mig att Jakob försvann för att "gå på dejt".

Runda 9.
89. LIL - Carl Landry
90. EPM - Vince Carter
91. SC - Elton Brand
92. WSB - Tyrus Thomas
93. BF5 - Luol Deng
94. BTS - Jamal Crawford
95. DDR - Emeka Okafor
96. SMP - Mike Miller
97. PWP - Andris Biedrins
98. LSN - Richard Hamilton
99. CK - Marcus Thornton

Tydlig dipp i färdighet och kvalitet nu. Ty Thomas kanske utvecklas ytterligare, Mike Miller ser ut att kunna passa bra in i Miami och Biedrins kommer förhoppningsvist förbättre sin straffprocent från förra året (16%). Själv hoppas jag att en frisk CP3 kommer ha en positiv effekt på Emeka och att han tar en del av sin lön och anställer en straffkastinstruktör.

Runda 10.
100. CK - Yao Ming
101. LSN - Mehmet Okur
102. PWP - J.J. Hickson
103. SMP - Nicolas Batum
104. DDR - Jose Calderon
105. BTS - J.R. Smith
106. BF5 - Terrence Williams
107. WSB - Leandro Barbosa
108. SC - Javale McGee
109. EPM - Robin Lopez
110. LIL - Serge Ibaka

Sena centerrundan. Gillar Lopez och Ibaka. Är på sin höjd ljummen över McGee. Är oerhört osäker över Yao, men med tanke på att Gustav redan hade Dwight och Brook Lopez är han inte helt körd när Yaos fötter krasar sönder igen. Fullständigt avskyr Okur-picken och är beredd att titulera det som sämsta picken under hela draften. Inte bara är han skadad och gammal, han har dessutom tjockt med konkurrens. Jag hoppas Calderon kommer tillbaka i sin gamla form då han snittade 10 assist per match och satte ALLA sina straffkast. Då blir jag glad. Gillar Batum som fan och hade pickat honom om inte Stefan hunnit före.

Runda 11.
111. LIL - Anthony Morrow
112. EPM - Tiago Splitter
113. SC - Derrick Favors
114. WSB - Corey Maggette
115. BF5 - Lamar Odom
116. BTS - Mike Conley
117. DDR - Wilson Chandler
118. SMP - Jameer Nelson
119. PWP - Boris Diaw
120. LSN - Channing Frye
121. CK - Al Harrington

Nu börjar det bli riktigt otrevligt. Gillar Morrow och hade behövt honom i mitt lag då det ser ut som att trepoängarna blir min akilleshäl. Rookie-picksen verkar logiska och resten är väl ok. Jag hoppas Wilson Chandler äntligen ska fatta hur han ska använda sin fysiska talang men han kan lika gärna bli begravd på D'Antonis bänk. Chansade lite då han är listad som SG/SF och det var precis vad jag behövde för att få lite bredd på mitt lag.

Runda 12.
122. CK - Lou Williams
123. LSN - George Hill
124. PWP - Brandon Rush
125. SMP - James Harden
126. DDR - Wesley Johnson
127. BTS - Anderson Varejao
128. BF5 - Evan Turner
129. WSB - Josh Childress
130. SC - Thaddeus Young
131. EPM - DeMar Derozan
132. LIL - Beno Udrih

Ouch! Dålig runda. Gillar Harden-picken och Derozan-picken, där DeMar kan blomma ut ordentligt i brist på andra blomster i Toronto. Annars känns resten av rundan mest som utfyllnad. Jag valde Wesley Johnson som var sista namnet på min rookie-shortlist (Wall, Griffin, Cousins, Splitter, Johnson) och hoppas han kommer få mycket speltid i Minnesota.

Runda 13.
133. LIL - Greg Monroe
134. EPM - Mario Chalmers
135. SC - Samuel Dalembert
136. WSB - Linas Kleiza
137. BF5 - Drew Gooden
138. BTS - Carlos Delfino
139. DDR - Greg Oden
140. SMP - Charlie Villanueva
141. PWP - Jonny Flynn
142. LSN - Hakim Warrick
143. CK - Wesley Matthews

Då jag vet att jag oavsett vilka jag draftar på slutet ändå lär ha bytt bort 3-4 stycken inom de tre första veckorna av säsongen så satsar jag enbart på upside. Om Oden håller sig frisk kommer det här vara en av de bästa picksen. Då det inte är så troligt nöjer jag mig ändå med de 10 returer och 2 blockar han kommer ge mig de matcher som han är frisk. Inget att förlora - allt att vinna.

Runda 14.
144. CK - Kyle Korver
145. LSN - Udonis Haslem
146. PWP - Yi Jianlian
147. SMP - Dorell Wright
148. DDR - Luke Ridnour
149. BTS - Shawn Marion
150. BF5 - Jarrett Jack
151. WSB - Dominique Jones
152. SC - Ron Artest
153. EPM - Marvin Williams
154. LIL - Amir Johnson

Riktigt dålig kvalitet nu. Haslem och Korver ser jag som en-kategorispelare, Yi kanske kan producera lite och Artest kanske håller sig i skinnet. Amir Johnson har en del upside och Dominique Jones har jag aldrig hört talas om/förträngt. Gick själv för Ridnour som kommer starta som PG till dess att Jonny Flynn är frisk vilket torde ge mig en 6-7 assist per match med bra procent och lite turn-overs. Sedan när Flynn är tillbaka kan jag bara droppa Luke och plocka upp någon annan dagslända. Great success!

Runda 15.
155. LIL - D.J. Augustin
156. EPM - Mike Dunleavy
157. SC - Josh Howard
158. WSB - DeJuan Blair
159. BF5 - Brandan Haywood
160. BTS - Ersan Ilyasova
161. DDR - Brandan Wright
162. SMP - Paul George
163. PWP - Al-Farouq Aminu
164. LSN - Chris Andersen
165. CK - C.J. Miles

Sistarundan bjöd på mer upside än de tre tidigare rundorna tillsammans tycker jag. Augustin kan nog vara riktigt bra. Om Dunleavy hittar tillbaka till något liknande som sin form för 2-3 år sedan är det en svinbra pick och DeJuan Blair kanske kommer starta för Spurs. Satsade personligen mina sista ören på en av de mest fysiskt talangfulla spelarna i ligan och hoppas att han ska få chansen nu när Golden State ska börja spela försvar. Jag skulle dock gissa att jag droppat honom innan säsongen ens startat.

Allt som allt en riktigt bra draft där det ser ut att bli jämnt så det förslår. Har inte satt mig in i lagen så jättemycket men min första reaktion är att Albin kommer få problem med skador, Maac draftat mycket efter upside vilket kan gå åt båda hållen, Petter och Stefan ser stabila ut och Jakob fick ihop ett hyfsat gäng trots att typ hälften var auto-draftade. Bröderna Henriksson ser tunga ut och rookiesarna, i den här ligan, Sundqvist och Johansson verkar som ordentliga hot.

Mitt eget lag ser ut att sakna trepoängsskytte men då det brukar vara rätt enkelt att plocka upp eftersom är jag inte jätteorolig. Är sjukt peppad på att de riktiga matcherna ska sätta igång nu och att vi får en aktiv bytesmarknad!

Hoop Dreams Fantasy League Draft Lottery 2009

2009-10-04T15:24:00.001+01:00

Black is back

2009-09-26T15:57:00.003+01:00

HDB-bloggen ligger för närvarande nere på grund av bristande intresse från samtliga aktörer. En del texter kommer dock publiceras på svenskafans.com:s basketsektion. Håll till godo!

Ganska precis 3.75 månader har gått sedan vi senast sågs. Efter en lång, härligt händelserik men ack så basketfattig sommar har nu avsaknaden av en daglig NBA-fix utmynnat i ett abstinensanfall av episka dimensioner. Feberkramper, yrsel och utomkroppsliga upplevelser. Upphostade lungor, igentäppta andningsvägar och allmänt ovälbefinnande. Vissa skulle kalla det influensa men de är bara obildade noviser som inte förstår sig på mitt löjligt stora NBA-intresse...

Fortsätt läsa HÄR

Lebron tar den i fejjan

2009-07-24T11:49:00.001+01:00

Ändå inte så mycket att hetsa upp sig över.

I don't back away from nobody except the law

2009-05-11T21:43:00.004+01:00

Mark Cuban kanske valde den sämsta guldklimpen att kalla för "punk". Hade jag valt att dissa någon Nugget inför dess mama hade jag nog snarare klankat ner på Jason Hart än på 120kg K-Mart.

See ya!

2009-04-29T07:32:00.002+01:00

Don't wanna be ya!

Playoffs Preview, Runda 1

2009-04-17T11:30:00.002+01:00

Agnarna har sållats från vetet och för har bytts ut mot slut i allas vårat favoritspel, NBA-basket. Efter den mest dramatiska avslutningsdagen i mannaminne är nu match-upsen klara och de slutspelsbrunstiga hingstarna frustar adrenalinstinnt i sina startboxar. Mina damer (alla tre som läser det här) och herrar, mister David Stern ger er i sammarbete med Moses Blackman och Hoop Dreams Blog; NBA-slutspelet 2009!

Östblocket
Cleveland - Detroit
Först den katastrofala Billups-Iversontraden, sedan finanskrisen och nu Cleveland i förstarundan. Motown har det sannerligen inte lätt just nu. Iverson kommer fortfarande stå med i Pistonsprogrammet men det är endast på grund av en regel som säger att alla lag måste anmäla 13 spelare för slutspelsplikt och eftersom Pistons endast har 12 kontrakterade spelare förutom Iverson får The Answer hänga med på ett hörn ett tag till.

Men nog med politiken, här ska snackas basket och på den fronten leder caballariuserna från Cleveland, väldigt passande, med hästlängder.

I och för sig har Detroit en av de bättre Lebron-försvarana som finns i form av Tayshaun Prince men som The Lebrons har spelat i år kan nog inte Prince eller någon annan ens sakta ned honom nu när det äntligen är slutspel. Dock ser jag Cleveland få problem med en het Rasheed Wallace i någon av matcherna vilket kommer ge Cavs problem då Ilgauskas inte trivs något vidare utanför tresekundersområdet.

Mitt tips: 4-1

Boston - Chicago
Nej det här är inget Battle of the Bands anno 1978, det är en drabbning mellan de regerande mästarna mot ett av de för stunden hetaste lagen i NBA:s första slutspelsrunda.

Boston har haft det tungt på sistone. Kanske missar lagets andlige, läs; maniske, ledare Kevin Garnett hela slutspelet på grund av en knäskada och strax efter att den nyheten läckt ut i de vidare medierna vaknade lagets General Manager Danny Ainge med bröstsmärtor som visade sig vara en mindre hjärtattack. Inte så konstigt med tanke på att Ainge och Celtics måste punga ut med nära 60 miljoner dollars för Garnetts tjänster de kommande tre säsongerna.

Chicago går det alla tiders för dock. Efter en väldigt turbulent säsong med massor av spelarbyten och nya ansikten verkar laget ha toppat formen lagom till slutspelet. Ungtjurarna förlorade förvisso säsongens sista match mot Toronto men innan det hade man vunnit 12 av sina 15 senaste matcher.

Hade Garnett varit vid god vigör hade jag gissat på en sweep men nu är läget ett helt annat och jag gissar med lika delar förnuft och förhoppning att Boston kommer oskadda ut från tjurrusningen och att Garnett kanske, kanske gör comeback längre fram i slutspelet.

Mitt tips: 4-3

Orlando Magic - Philadelpia 76:ers
Jag är verkligen inget fan av Orlando Magic. Stan Van Gundy är i och för sig en härlig syn på sidlinjen där han står och ser ut som Ron Jeremys och Janne Loffe Carlsson bastard child. Och Jameer Nelson ser litegrann ut som Jordans och Peter Andres crackbaby men det vet jag inte om det jobbar för eller emot de.

Philadelphia såg ut att bli en seriös titelutmanare då de i somras signerade Elton Brand. Brands knä ville dock annat och Philly har sedan dess trampat runt i samma slutspelsstrecksvatten som vanligt.

Och trots att jag tycker att Dwight Howard är en av de mest överskattade spelarna i ligan, hans 3 blockar per match är till ingen nytta då han ständigt slår ut bollen i publiken varvid motståndarna får tillbaka bollen och hans 14 returer per match till viss del beror på att ingen annan på hans lag tar returer, tror jag ändå han och hans medmagiker kan plocka fram en sopkvast ur trollkarlshatten.

Mitt tips: 4-0

Atlanta Hawks - Miami Heat
Hädanfärdskampen mellan hökarna och hettan är helt omöjlig att förutspå för mig. Lagen är typ exakt likadana.

Båda har formidabla frontmän, i form av Joe Johnson i Hawks och Dwayne Wade i Heat (där Johnson dock måste ses som en luspank mans DWade), nästan exakt samma lagstatistik men där Atlanta har bättre säsongsresultat och övertygande 3-1 i inbördes möte.

Men med tanke på att Heat har en spelare som heter Dwayne Wade och att rookien Michael Beas(t)ley änligen börjat komma igång tror jag Miami tar det här. Men de kommer fanimej få kämpa för't.

Mitt tips: 3-4

Västblocket
Los Angeles Lakers - Utah Jazz
Lagen med två av de mest missvisande lagnamnen, sjöar i L.A. och jazz i Utah är ungefär lika passande som kändisgrillande i SVT, möttes i de bägges säsongsfinal och där visade Lakers med Andrew Bynum i täten vart skåpet kommer att ställas.

Jag tror dock att mormonerna kommer vinna minst en match på grund av att Derron Williams är så ofantligt mycket bättre än sina point guard-motståndare i gult och lila, vilka har varit katastrofala på sistone, samt att det känns som att Mehmet Okur har en game-winning buzzer beater minst en gång varje slutspel.

Mitt tips: 4-1

Denver Nuggets - New Orleans Hornets
Nuggets firar femtonårsjubileum sedan de senast tog sig förbi förstarundan. Hornets firar att de har full bemanning för första gången på vad som känns som lika lång tid. Både lagen anförs av exemplariska ledargestalter i Billups och Paul och båda lagen har rutinerade, om än kritiserade, coacher.

Men ska New Orleans vinna det här måste Peja Stojakovic (rygg) och Tyson Chandler (tå) producera annat än klagosånger och läkarräkningar. För någon vidare bänk har de inte, Hornets. De har Posey, that's it.

På bänkfronten ser det bättre ut för kombatanterna från Colorado. De har mikrovågsugnen J.R. Smith, litauen Linas Kleiza och alla collegewiggers, inkusive undertecknad, favorit Chris Birdman Anderson. Vidare har de hyfsade back-up-centern Johan Petro och yrvädret Renaldo Balkman. Hornets har som sagt bara Posey.

Så om inte Chris Paul går alldeles bananas, vilket är fullt möjligt, är det här Denvers för the taking.

Mitt tips: 4-2

San Antonio Spurs - Dallas Mavericks
Spurs var mina favoriter fram till det att Manu stämplade ut för den här säsongen. Allt var upplagt för de. Ingen trodde på de, det var ett ojämnt år, de hade värvat Kurt Thomas inför och Drew Gooden mitt i säsongen. Deras younguns var bättre än förväntat och Ime Udoka hade tagit examen från the Bruce Bowen Academy med högsta betyg i atleticism och försvar. Sen försvann Manu.

Jag vet att man inte ska glädjas åt andras olycka men med tanke på hur många heartbreaks dessa Spurs åsamkat mig genom året skämdes jag inte en sekund för den härliga känsla jag fick, kalla det eufori, när jag hörde att Manu var borta för säsongen.

Sen kom den sista matchen för grundsäsongen.

Match mot New Orleans. San Antonio ligger tvåa i sin division och det krävs vinst för Spurs samtidigt som Houston ska förlora Texas-derbyt mot Dallas för att Popovichs pojkar ska få hemmaplansfördel i förstarundan.

Rockets förlorar klart mot Mavs och lycko-luckan har öppnat sig för San Antonio. Matchen mot Hornets blir just så tuff som väntat och lagen följs åt steg för steg, period för period, poäng för poäng.

I slutet av sista perioden har dock New Orleans gått upp i ledningen med två poäng. Med ynka sju sekunder kvar på matchuret får James Posey, en 82-procentig straffkastskytt, två straffar för att i stort sett vinna matchen åt Hornets. Han sätter första men missar andra. Ime Udoka tar returen och kallar genast time-out. Vad som händer sedan är classic, basic, old-fashioned Spurs.

Bollen passas in till Michael Finley som passar till trepoängsspecialisten Roger Mason Jr. som nu förväntas ta skottet. Mason Jr. tar en studs mot mitten samtidigt som Tim Duncan sätter en back-pick på Finleys försvarare. Bollen lättas över till Finley som nu står helt öppen på trepoängslinjen. Han skjuter. Tiden rinner ut. Skottet går i. Daggers!

I övertiden tar sedan Tim världens bästa power forward genom tiderna Duncan över och Spurs vinner matchen, säkrar divisionssegern och därmed också tredjeseeden och jag skakar bara på huvudet.

På grund av denna uppvisning samt Dallas helt frånvarande Tony Parker-försvar kan jag inte se något annat än ännu en andrarunda för dessa förbannade Spurs, trots Duncans knäproblem och Manus frånfälle.

Mitt tips: 4-3

Portland Trailblazers - Houston Rockets
Portland är näst intill allas favoritutmanare till suveränerna Los Angeles Lakers i kampen om Western Conference-titeln. Och med tanke på deras djup kan man inte annat än hålla med. Portland är guldgruvan TauTona. Portland är Marianergraven. Portland är Bob Dylans samlade verk.

Portland är dock knappt nämnvärt äldre än Olsen-systrarna och i stort sett ingen i laget har någon slutspelsrutin att tala om. Det har Rockets. De har nämligen som rutin att åka ut i första rundan, vilket de klarat av sju raka säsonger nu.

McGrady är borta för Houston vilket är ett väldigt avbräck. Annars är Rocketstruppen rätt så bred den också. Och båda lagen bemästrar de flesta spelsätt samt styrs taktfast av kompetenta coacher där både Nate McMillan i Portland och Rick Adelman i Houston fanns med i min COY-diskussion med mig själv.

Kanske förstarundans roligaste match-up. I alla fall definitvt en av de jämnaste. Jag sliter mitt hår, kliar mitt skägg och vet varken ut eller in. Antar att Portlands hemmaplansfördel kommer bli avgörande.

Mitt tips: 4-3

NBA Regular Season Awards 08/09

2009-04-15T20:53:00.004+01:00

Ännu en basketsäsong av högsta kaliber har gått därhän och det har blivit dags för den årliga prisutdelningen för extraordinära insatser på basketplanen. Utan massa tjafs, här är mina killar:

COY: Gregg Popovich
Gud vet att jag inte på något sätt tycker om Spurs i allmänhet och Popovich i synnerhet men är det någon annan coach som har gjort ett bättre jobb i år? Det såg äntligen ut att bli året då Spurs missade slutspel på grund av all den dåliga karman de (Bruce Bowen) samlat på sig under åren. Manu var borta redan från början. Tony Longoria skadade sig i inledningen av säsongen och veteranduon Finley/Bowen var rostigare än Wim Delvoyes cementblandare i gotisk stil. Men på nåt jävla sätt har han ändå tillsammans med Timmy D knaprat ihop 50+ segrar än en gång. Kudos!

Sixth Man: Jason Terry
Eller som jag döpte om kategorin till i min säsongs-preview, Third man, Coming in from the bench. Visst, Lamar Odomhade kunnat få utmärkelsen också men skillnaden spelarna emellan är att utan Terry missar Dallas garanterat slutspel. Det gör inte Lakers utan Odom.

CPOY: Chris Andersen
Om inte The Birdman blir Come-Back Player Of the Year ger jag upp alla framtida planer på att förbättra mig. Killen blir avstängd för tungt drogmissbruk, avtjänar sin avstängning och kommer sedan tillbaka och spelar som om han aldrig var borta. Dessutom bevisade han tillsammans med Nene hur överskattad Marcus "satsa på att blocka varenda skott inom fyra meters radie bara så att den utmanade skyttan kan lätta bollen över Cambys långsmala armar till spelaren som Camby skulle försvara på rikt som nu helt fri under korgen kan dunka i två enkla poäng" Camby, som jag ständigt påpekade, alltid var i Denver.

MIP: Devin Harris
Min gode vän och fantasykombatant Petter Gagerman la sin draftpick i sjätterundan i vår fantasydraft (49:e pick totalt) på Harris och möttes av glåpord och smädelser. Tji fick vi. Harris har farit runt som ett jehu säsongen lång och gett motståndare som åskådare både huvudbry och nackspärr med sitt blixtsnabba flängande fram och tillbaka. Till råga på allt han har dessutom haft en stor del i G-Mans Galacticos tredjeplats i Hoop Dreams Fantasy League.

(Egentligen vill jag ge Kevin Durant den här utmärkelsen men Hijack City Thunders katastrofala inledninge på säsongen gör att jag inte kan. Sorry Kevin.)

ROY: Derrick Rose
I en av de bästa och framförallt bredaste rookie-klasserna någonsin får Rose utmärkelsen inte främst på grund av statistiska åstadkommande, även om de gott och väl räcker till en ROY-buckla, utan det är främst på det sätt han har lett ett skadedrabbat och allmänt byteskaotiskt Chicago Bulls till positivt årsbokslut och ett stundande slutspel. Det var nämligen något de andra kandidaterna inte mäktade med. Dessutom vann han pengar åt mig i och med hans seger i Playstations Skicklighetsutmaning under All-Starhelgen. Tack D!

DPOY: Lebron James
Ingen annan spelare genom tiderna har kunnat ställas mot fyra olika positioner och fortfarande vara topp5 försvarare i ligan på de positionerna. Hell, Lebron är typ topp3! Och till skillnad från Dwight "Snudd på tre blockar per match som jag skickar ut till tredje raden vilket i stort sett är som att ge bort en offensiv retur till motståndarna" Howard kommer The Lebrons blockar efter att James har kutat över hela banan för att hinna ifatt en frilägeslay-up för att sedan smacka bollen i plankan, ta returen och sedan fort som attans kuta över till andra sidan igen.

MVP: Lebron James
James leder sitt Cleveland Cavaliers, ligans bästa lag om ni inte visste det, i poäng, assist, returer och steals. Det är helt sjukt. SJUKT! Att han sedan har gått i bräschen för en Cleveland-säsong där de endast förlorat en, EN!, hemmamatch och nu avslutat säsongen med bästa resultatet och detta med Wally Szczerbiak som typ sjätte-sjundekille är helt sanslöst. SANSLÖST!

All-NBA First-Team:
PG: Chris Paul
SG: Dwayne Wade
SF: Lebron James
PF: Tim Duncan
C: Dwight Howard

All-NBA Second-Team:
PG: Chauncey Billups
SG: Kobe Bryant
SF: Paul Pierce
PF: Pau Gasol
C: Yao Ming

All-NBA Third-Team:
PG: Jason Kidd
SG: Brandon Roy
SF: Kevin Durant
PF: Dirk Nowitzki
C: Shaquille O'Neal

All-NBA Defensive Team:
PG: Chris Paul
SG: Kobe Bryant
SF: Lebron James
PF: Tim Duncan
C: Dwight Howard

Håll utkik i helgen efter en Playoff-preview.
Nu börjar nämligen den riktiga skiten!

Let's go streking!

2009-04-03T21:36:00.004+01:00

En ny omgång av Streak for the Cash har just dragit igång på ESPN och jag har startat en Hoop Dreams Streking-grupp vid namn Hoop Dreams Streak-a-thon. Come on, come all. Allt som krävs är att du är något av en gambler/mister know-it-all.

Alltså.
Hoop Dreams Streak-a-thon
lösenord: ballhog
streak.espn.go.com

Låt bäste streakern vinna en miljon!

Hoop Dreams goes füssball

2009-03-16T12:11:00.002+01:00

Jag vet att det här är en basketblogg, men vafan!

Prisutdelning

2009-03-15T15:03:00.004+01:00

Ni som inte övergivit HDB trots minst sagt skralt skrivande på sistone kanske kommer ihåg Jul-limericktävlingen som vi hade i julas. Kanske kommer ni även ihåg hur det slutade?

Frank the Tank och Remmets kämpade hårt och gjorde sitt bästa men som John Mason säger i en av tidernas bästa action-rullar The Rock:

Losers always whine about their best.
Winners go home and fuck the prom queen.

Nu fanns det ju dock ingen prom queen i vinstpotten men likväl en enastående gräddsnipa och den gick till Statistik-Stefan! (Här skulle jag i vanliga fall länkat till Stefans basketblogg men eftersom han varit än mer inaktiv på sistone än vad vi har varit här så avstår jag)

Grattis Stefan än en gång!

Sämsta kommentatorerna EVER!

2009-03-11T23:30:00.003+01:00

Sacramento Kings har de absolut sämsta kommentatorerna av alla lag med egna sändningar i NBA. De är ka-ta-stro-faaaaaala. Inte nog med att de tycker att Kevin Sling-shot Martin är ligans bästa spelare, de häver även ur sig astronomiskt överdrivna superlativ över övriga Kings-spelare.

Idag gick de dock för långt.

Jag sitter och ser reprisen på Sacramento Kings - Hijack City Thunder (ända tills jag kommer på att Durant inte ens spelar) varpå Kingskommentatorerna börjar prata om vad som hänt nyligen i ligan. En av händelserna de pratar om är DWades game-winning buzzer beater mot Chicago kvällen innan varpå de spinner vidare om vilken MVP-lik säsong Wade har haft rent statistiskt.

Entré Rashad McCants.

För just efter MVP-snacket om Wade får McCants, ni vet han Gerald Greens cake-boy från förra årets dunktävling, bollen i en iso mot Malik Rose. Just det, Malik Rose som spenderat den senaste tiden hälften-hälften mellan att sitta på Knicks-bänken och på någon pizza joint i New York.

McCants går självklart förbi fetknoppen Rose lika lätt som en fläskpannkaka skulle få det svårt, gör en reverse lay-up varpå den ena av de katastrofala kommentatorerna utbrister:

"And there we can see some MVP-like body control from Rashad McCants!"

HAN GICK FÖRBI MALIK ROSE! David Lega hade för fan kunnat göra det! SKANDAL! Istället för att NBA inför massa regler för att man inte får ha långa shorts och annat trams borde de förbjuda kommentatorerna att överdriva så jävulskt!

All-Starutnämningsbetyg

2009-02-01T19:23:00.004+01:00

Jag har ju tidigare (HÄR) sagt mitt om vilka jag tycker, eller rättare sagt tyckte för stunden, borde få åka till Phoenix och visa vad NBA går för. Nu har även fansen och coacherna sagt sitt. Fansen har röstat fram startfemmorna och coacherna har sedan fyllt ut bänkarna med reserver. Som vanligt blir det en rätt dålig soppa på grund av det digra antal kockar som varit där och petat och det finns alltid något att klaga på. Därför tänkte jag göra det nu.

Eastern Conference All-Stars 2009

Starters
Allen Iverson
Dwayne Wade
Lebron James
Kevin Garnett
Dwight Howard

Kommentar: Iverson? Verkligen? Jag hade i och för sig med honom jag också men det var som reserv och han var den minst självklara utnämningen från min sida. Sanningen att säga så ångrar jag den. Iverson har inte spelat som en All-Star i år. Sanna mina ord. Fans är dumma i huvudet (och jag likaså, litegrann i alla fall. Eller åtminstone lite för impulsiv). Annars kan man inte klaga då de övriga valen är relativt självklara. Jag hade i och för sig Bosh i min startfemma men eftersom Raptors sugigt dinosauriedick hela säsongen är det inte mer än rätt att galningen Garnett får startplatsen som PF.

Reserver
Joe Johnson
Jameer Nelson
Danny Granger
Paul Pierce
Chris Bosh
Devin Harris
Rashard Lewis

Kommentar: Med hjälp av den samlade coachkårens samlade inkompetens får vi alltså se inte mindre än tre, jag upprepar; TRE, spelare från Orlando Magics, eller som jag har börjat kalla de "den till bristningsgränsen uppblåsta hypeballongen Orlando Magics". Visst, Nelson och Lewis har precis som Orlando haft riktigt bra säsonger så här långt men de är knappeligen All-Stars. I alla fall inte i mitt stjärnlexikon. Problemet är bara att det inte finns så många andra klarare lysande stjärnor att byta ut de mot. Nelson skulle jag i alla fall prompt byta mot Vince Carter, trots att Nets för tillfället ligger 15.5 matcher efter Orlando. Lewis kanske får stanna dock nu när Bosh blivit invald som center. Men jag ogillart. Annars är jag a-okey med de andra utnämningarna.

Western Conference All-Stars 2009

Starters
Kobe Bryant
Chris Paul
Tim Duncan
Amar'e Stoudemire
Yao Ming

Kommentar: Att Amar'e startar istället för Dirk är en styggelse, oavsett hur många fler stjärndunkar han kommer att leverera. Inte bara har han orsakat mig oerhörda huvudbry över mitt fantasylag, där jag hänförd av hans potential valde honom som tredje spelare i draften, utan han har även orsakat en radda förluster för Phoenix Suns på grund av hans oinspirerade och tafatta spel offensivt och hans totala avsaknad av defensiv. Jag vet inte ens om jag tycker om honom längre (som spelare that is, no-homo). De andra spelarna var väl annars ganska skrivna i sten. Yaos nominering är i år, till skillnad från en del tidigare nomineringar som enbart gick i lås på grund av en kinesisk population över 1.3 miljarder, oerhört stark, dels med tanke på avsaknaden av andra riktiga kvalitetscentrar som även spelar i kvalitetslag men även på grund av det sätt som han har burit Houston Rockets på medan Artest och McGrady har slickat sina sår vid sidlinjen. Fett Yao!

Reserver
Dirk Nowitzki
Shaquille O'Neal
Brandon Roy
Chauncey Billups
Pau Gasol
David West
Tony Parker

Kommenter: Att coacherna kom ihåg vem David West var var strångt tycker jag för jag hade i alla fall glömt bort honom. Så dålig har han varit. Jag hade mycket hellre sett hans plats gå till Al Jefferson eller Kevin Durant, trots att deras lag håller till på den nedre halvan av tabellen. Att Shaq kom med var väl festligt och The big Diesel har väl förtjänat det, trots att han stått över massa matcher för att minska slitaget på på det gamla maskineriet. Dock tycker jag som sagt att det är oerhört synd att inte påläggskalven Durant är med, speciellt nu när Thunderrrrrrr har börjat vinna lite matcher nu på sistone.

Tävlingen avgjord!

2009-01-30T15:05:00.006+01:00

Utslagsfråga utlystes för drygt en vecka sedan och nu har svar kommit in och basketbilder kontrollräknats. Utslagsfrågan löd;

Utslagsfrågan, Hur många Gary Payton-bilder har jag i min basketbildsamling?

Varvid de tre kombatanterna svarade:
Frank the tank: Min gissning är att du har 13 bilder på GP!
Remmets: Tror på 9 bilder på the Glove!!!!
Stefan: Med tanke på att jag har 25 bilder på Tim Hardaway och bara samlade i två år borde du ha minst 30 på handsken. Men eftersom jag vill åt snipan och är taktiker är min officiella gissning 14 bilder på GP.

Efter officiell re-count och bildbevis kan jag således utlysa Stefan som vinnare i 2008 års Jullimmericktävling och ny ägare av den omtalade gräddsnipan!
Totalt har jag nämligen 45 styck basketbilder med Gary "The Glove" Payton.

Grattis Stefan! Prisutdelning kommer ske vid passande tillfälle och bildbevis och segerkommentarer kommer postas på bloggen. På återseende!

Utslagsfrågan

2009-01-22T20:51:00.005+01:00

Slutställningen i kampen om gräddsnipan toppades som bekant av tre personer med tre rätt var; Statistik-Stefan, Remmets och Frank the tank. Därför behövs antingen en metallsåg eller en utslagsfråga för att avgöra det hela. Eftersom metallsågsscenariot vore lite slöseri på en prima snipa kör vi på idé nummer två, utslagsfrågan. Here goes:

Utslagsfrågan
Utslagsfrågan, Hur många Gary Payton-bilder har jag i min basketbildsamling?

Från 93-98 var jag en basketbildsamlare av rang. De pengar jag hade gick antingen till basketbilder, bussbiljetter ner på stan för att köpa basketbilder eller vetelängder från Ica Träffen (RIP). Mycket pengar var det inte att splasha runt men jag snittade nog ändå 1-2 paket basketbilder i veckan.

Min favoritspelare för tillfället var Gary The Glove Payton varför jag nu har en hel del Payton-bilder i min ägo. Frågan lyder alltså hur många Payton-bilder jag lyckades samla på mig under min relativt korta men intensiva basketbildsamlarkarriär?

Den som svarar närmast korrekta antalet går hem med snipan. Tävlingen gäller endast Stefan, Remmets och Frank så alla andra får lov att se sig i stjärnorna eller på myrorna för en liknande snipa.

Svar tas emot Januari ut, sedan är loppet kört.

Lycka till!

HDFL-Bucklan

2009-01-07T00:33:00.013+01:00

Hoop Dreams Fantasy League har äntligen fått en segerpokal värdig sitt ändamål. Efter mycket möda, svett, pengar (äkta silver och italiensk marmor är inte gratis!) samt arbetstimmar är den så klar, HDFL-bucklan!

Med krona och plakett i äkta silver och en stomme av specialimporterad italiensk marmor av högsta kvalitet är den sannerligen en pjäs som bäst upplevs på plats. Bilderna ovan gör således denna artefakt knappast rättvisa.

Nu blir det bara att göra vårt bästa i fantasyligan för att knipa första platsen och därmed också få sitt namn ingraverat på vandringspokalen samt få densamme i sin ägo tills dess att en ny segrare korats.

Lycka till!

Hoop Dreams på Svenska Fans

2009-01-04T15:05:00.004+01:00

Förutom att tjurigt hålla kvar denna hjärndöda och själsligt utarmade blog på life-support skriver jag numera en rad eller två på svenskafans.com:s basketavdelning. För där är det folk som läser min profetia och ibland även kommenterar. Just nu ligger där en helgharang om den kommande All-Starmatchen;

Med jul- och nyårshelger överstökade har vi högtids- och ledighetslovers inte alltför mycket att se fram emot den närmsta tiden. För de som har ålder och yrkesskap inne stundar i och för sig sportlov i månadsskiftet februari/mars men det känns ändå sjukt avlägset. Vad att då göra för att komma bort från influensor, vinterkräksjukor och allmänt mörker? Vad sägs om att tråna efter och spåna om vår nästa basket-högtid, NBA All-Star Game 2009?!?!

Fortsätt läsa här; Hoop Dreams Helgharang.

Utslagstävlingen i Jul-limerickquizet kommer till veckan.

Gott nytt år!

KO-Pau!

2008-12-26T14:43:00.003+01:00

Årets viktigaste match. Revansch från förra årets finalförlust. Boston med 19 raka vinster. Pau Gasol med först 7 raka poäng och sedan en avgörande block på Ray Allen. God Jul alla Lakers-fans och god jul Phil Jackson som i och med Juldagsvinsten kammade hem sin tusende vinst i karriären.

Gräddsnipan

2008-12-24T14:09:00.001+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 3
Frank the Tank, 3
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0

Slutgiltiga tabellen med tre tävlande på tre rätt var.
Någon slags utslagstävling ska kluras ut så att gräddsnipan kan få en rättmätig segrare. Stay tuned!

Jul-limerick, del 14

2008-12-23T20:34:00.002+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 3
Frank the Tank, 2
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0

Limerick nummer 14:

En muskulös och skäggig Georg,
såg på ögonen ut att ha massor av sorg.
Ej blev han mer glad,
när han kom till Umeå stad,
men han fick i alla fall se vårat Rådhustorg.

Jul-limerick, del 13

2008-12-23T13:08:00.002+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 3
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0

Helt jämnt i toppen! Troligtvist högst tre limericks kvar.
Här kommer oturslimericken, nummer 13:

En reslig herre från Afrikas strand,
åkte väst för att erövra ett rikare land.
Han befann sig alltid på topp,
och han gav aldrig opp,
med moves som gjorde att man trodde man drömde ibland.

Jul-limerick, del 12

2008-12-21T23:44:00.003+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0

Limerick nummer 12:

En vit jättestor nolla från Dallas,
hade ett huvud som gjort för att skallas.
Med hår som en militär,
såg han ut som ett sär
och i filmvärlden att ramla han skulle befallas.

Jul-limerick, del 11

2008-12-21T19:08:00.003+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
Alla Andra, 0

Limerick den 11:e:

En trixig pajsare från en riktigt belle stad,
gjorde allt i sin makt för att göra en glad.
Dock åt fansen han svor,
och fick böter så stor,
att han var tvungen att sälja utav sin vita choklad.

Jul-limerick, del 10

2008-12-21T17:56:00.003+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
Alla Andra, 0

Nummer tio:

En skränig krabat ifrån Nya Orleans,
drog till Texas och levde på bacon and beans.
Träffade en amiral,
och blev själv general.
Nu syns han i regel dock mest på widescreens.

Jul-limerick, del 9

2008-12-21T16:13:00.003+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0

Nummer nueve:

En stor filosof som blev född i en renstuga,
har nu styrt ifrån bänken i nästan en tjuga.
Med ringar i båd öst som i väst,
kan det tyckas att han är genomtidsbäst
och som buddhist han aldrig skulle skada en fluga.

Jul-limerick, del 8

2008-12-21T13:25:00.003+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 2
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0

Börjar tätna i toppstriden!
Här kommer nummer åtta:

En mysfarbror från långt bort i 'Sota,
förr såg ut som en grön-vit benknota.
Nu han ställer och styr,
med massa vargagebyr,
men verkar dock inte fatta ett jota.

Jul-limerick, del 7

2008-12-20T17:32:00.007+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 2
Big Red, 1
Remmets, 1
Frank the Tank, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0

Limerick nummer sju:

En blockvirtuos ifrån persikans stat,
hade ett ihärdigt rykte om sig att va lat.
Trots att han - iförd pannband,
endast tog en paus ibland
och oftast flängde omkring i en hiskelig fart.

Jul-limerick, del 6

2008-12-19T14:42:00.004+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 2
Frank the Tank, 1
Remmets, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0

Limerick VI:

En skäggstubbig, lönnlövs-spanjack,
aldrig krävde att någon sa tack.
När han passa de bollen,
för han gilla den rollen
och spelade basket likt schack.

Jul-limerick, del 5

2008-12-18T23:04:00.004+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 2
Frank the Tank, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0

Limerick V:

En New York-bo, numer ifrån Texas,
blev känd genom att trixa och spexas.
Väl i ligan han dock,
på sina trick la ett lock,
och öppnade endast om nån skulle läxas.

Jul-limerick, del 4

2008-12-18T01:06:00.004+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 2
Denilson, 1
Alla Andra, 0

Fjärde limericken:

En skäggig filur ifrån D.C.,
sa till kungen; Nu ska du allt få se!
På min kokssnortardans,
när jag hamnat i trans,
och hivat i skott ifrån tre!

Jul-limerick, del 3

2008-12-17T16:26:00.005+01:00

Limericktabellen:
Statistikstefan, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0

Limerick numero trois:

En skallig, kort gubbe från en annan galax,
så fort det blev läge att skjuta skrek; PAX!
Efteråt han det tog lugnt i försvar,
ty han visste att hans tid på banan var snar,
och att återigen bänkad han skulle va strax.

Jul-limerick, del 2

2008-12-17T14:45:00.005+01:00

Statistikstefan gissade rätt på första limericken, Marcus Camby.
Tävlingen om snipan är dock inte avgjord än utan så fort som någon gissat rätt på en limerick kommer en ny upp och den som har flest rätt svar innan julafton får gräddsnipan!

Limerick numero deux:

En kaxig yngling från Denver,
hade utsmyckade armar och händer.
Tyvärr satt tränaren hans på bänken och velade,
men så fort som ynglingen kom in och spelade,
satte han motståndarlaget i bränder

Kobe IV

2008-12-13T14:09:00.002+01:00

Den svarta mamban gör sig redo att bryta anklar, sina egna och andras!

Jul-limericks

2008-12-13T13:45:00.005+01:00

Såhär i upptakten inför jul tänkte jag utlysa en liten Jul-tävling! Ett ännu obestämt antal limericks med anknytning till någon i NBA kommer fram till dopparedagen att postas här på bloggen. Sen är det upp till er kära läsare att gissa i kommentarsfältet vem personen i limerick-brevet är. Den som gissar rätt flest gånger vinner en gräddsnipa i äkta silverplåt! (Porto betalas av vinnare alt. upphämtas på överenskommen plats)

Let the games Begin!

En gänglig åldring från staden L.A.,
gjorde allt i sin makt för att blocka dig.
Något som visade sig svårt,
för när spelet blev hårt,
lyckades han alltid på nåt sätt att skada sig!

Suns blir ett J rikare

2008-12-11T00:47:00.003+01:00

Rykten på ESPN.com säger att Phoenix Suns och Charlotte Bobcats har kommit överens om ett femspelarsbyte som skickar Raja Bell, Boris Diaw och Sean Singletary österut i utbyte mot Jason Richardson och Jared Dudley samt en framtida draftpick i andrarundan.

Singletary och Dudley är straight up utfyllnad medan Bell, Diaw och framförallt Richardson är vad bytet egentligen handlar om. J-Rich leder just nu poängligan i sitt Bobcats och är en atletisk scorer av rang. Han är dock rätt så, för att uttrycka det milt, skadebenägen och har till exempel redan missat sju matcher i år. Håller han sig skadefri kommer han dock ge en enorm energikick till Suns numera annars rätt så gråa offensiv.

Dock förlorar Suns sin försvarsspecialist Bell och den mångkunnige före detta Most Improved Player:n Boris Diaw. Men som jag ser det är det definitivt ett bra byte för Phoenix och Charlotte ser ut att fortsatt förstärka sin defensiv under coach Larry Brown.

J-Rich:

Boris Diaw:

Raja Bell:

Kvartsamtalsdags i Fantasyn

2008-12-08T16:14:00.006+01:00

Ungefär en kvarts säsong har passerat varför det har blivit dags för kvartssamtal med mina Carlshöjd Corner Boys. För er som inte vet vad jag pratar om kan jag berätta att CCB är mitt Fantasylag som startade säsongen så eminent för att de senaste veckorna sjunka som en sten av bly och andra jättetunga ämnen. Därför kände jag att ett utvecklingssamtal var på sin plats så det blir någon ordning på den här skiten igen.

Carlshöjd Corner Boys
Baron Davis, PG: Äntligen börjar du få lite fart på benen och spelet. Dock skjuter du fortfarande som en kratta och det måste du sluta med om vi ska vinna den fantastiska HDL-bucklan som alldeles strax är klar. Annars har jag inte så mycket att klaga på hos dig längre eftersom jag skiter fullständigt i spelarnas riktiga lag vinner eller ej. Im only in it for the stats!

Jamal Crawford, PG/SG: Hela bytesgrejen gjorde ju att vi tappade ett par matcher tillsammans men nu verkar det som att Golden State nästan kan vara ännu bättre för dig och dina stats än vad Knicks var. Fler assist men lägre FG% men det tar jag vilken dag i veckan som helst. Min förhoppning är dessutom att du ska jobba dig uppåt 25poäng/match-strecket så jag kan vinna poäng-poängligan i alla fall.

Rashard Lewis, SF/PF: Förutom din risiga skott% spelar du ungefär som väntat. Så få ordning på kornet så blir jag helnöjd. En och annan assist till skulle inte vara fy skam heller.

Amar'e Stoudemire, PF/C: Din senaste tvåveckorssvacka skrämde livet ur mig. Jag valde ju dig med min förstapick och sen river du av en tvåveckorssejour med typ 18 poäng, 4 returer och 6 turn-overs. Inte top-notch direkt. Men nu verkar du ha kommit igång igen så jag hoppas att det där var din enda svacka för säsongen.

Rasheed Wallace, PF/C: Fan. Jag trodde Iverson-bytet skulle gagna dig men du har ju, precis som resten av mitt lag, varit rätt kass de senaste veckorna. Bättring krävs annars skickas du iväg!

Mo Williams, PG: Jag trodde faktiskt att du skulle vara lite bättre. Du passar in bra i mitt lag och strategi men om du ska cementera din plats i CCB får du allt ta och disha ut lite fler assist och sno lite fler bollar. Din insats i straff-kategorin är guld värd dock. Tack!

Beno Udrih, PG: Egentligen gillar jag inte dig men du ger mig assists och steals och skjuter bra så du får nog stanna ändå. Hoppas att assisten går upp lite nu när Kevin Martin och hans bössa är tillbaka igen.

Richard Jefferson, SF: Jadu, RJ. Ser ut som att vi är på väg att ta skillda vägar du och jag men jag tror det är för bådas bästa. Tack för poängen du givit mig men det var lite för klent i de andra kategorierna för att jag skulle hålla kvar vid dig, speciellt som jag nu rasar handlöst i ställningarna.

Zach Randolph, PF/C: Z-Bo! Bra jobbat. Du gör ju inte mycket mer än scorar och griper returer men det gör du mängda bra. Kanske draftens bästa pick med tanke på att du gick först på 106:e plats. Hoppas bara att ditt bra spel håller i sig trots delad speltid och -rum med Kaman och Camby.

Andrea Bargnani, SF/PF/C: Bra grejer. Du spelar bättre än vad de flesta trodde du skulle göra och din SF/PF/C-kompatibilitet är värt om inte guld så i alla fall koppar, och kopparpriset har stigit på sistone. Dock måste du bli lite jämnare så jag slipper tveka över att ha dig aktiv hela tiden. Och fortsätt ta den till korgen. Du är ju sju fot hög och skjuter straffar som en gud så varför inte liksom?

John Salmons, SG/SF: Min förhoppning hos dig är att din redan bra skottprocent och dina assist får sig en skjuts nu när K-Mart 2.0 är tillbaka. Straffarna måste du bli lite bättre på också för att jag ska vara helt nöjd. Annars är din insats rätt stabil.

Rudy Fernandez, SG: Lagets nyaste ansikte. Och hittills har det ju gått bra! Fortsätt bomba treor och skjuta straffar men glöm inte bort returerna och assisterna också. Skulle hemskt gärna se att du plockar en halv steal till per match också. Annars är det prima skinka.

Tracy McGrady, SG/SF: Att du skadade dig var väl ingen större överraskning men en månads frånvaro är ju aldrig positivt. När du väl spelat har du varit bra men som sagt, få ordning på kroppen T-Mac så vinner vi det här!

Chris Kaman, PF/C: Bra inledning men precis som med T-Mac; är du skadad är du värdelös för mig. Så det ser ut som du ryker också. Tack för blockar och returer dock.

Nate Robinson, PG/SG: Du nästan bar mitt lag på dina låga axlar där ett tag så det kanske inte var konstigt att du skadade dig. Men att komma tillbaka för tidigt, bara för att skada sig igen, var ju inget vidare. Jag behöver ju dina dimes och steals. Ser fram emot när du återvänder för då jävlar.

Allt som allt har det varit en rätt konstig inledning på Fantasy-säsongen. Länge låg vi ohotade i topp av tabellen men en kombination av att de andra lagen spelat fler matcher samt en rådande skadoepidemi i CCB har fått oss att sjunka som en zeppelinare av schweizerost ända ner till sjunde plats där vi ligger nu. Farligast tycker jag (skid)Mark of Buddha ser ut att bli men jag är även lite rädd för G-Mans Galacticos och San Marzano Pomodoros. MEN om allt bara går som planen så ska det nog kunna gå vägen - The 'Boys will rise again!

New York Knickertraders

2008-11-26T18:49:00.005+01:00

Nej, Donnie Walsh och Knicks har inte gett sig in i damunderklädesbranschen. De har bara börjat byta spelare, hej villt - därav rubriken.

Inatt blev det alltså helt officiellt. Efter att tidigare skickat iväg Jamal Crawford till Golden State i utbyte mot Al Harrington gick inatt även Zach Randolph och Mardy Collins till Clippers i utbyte mot Tim Thomas och Cuttino Mobley-bytet igenom. Anledningen till att bytets färdigställande har tagit så lång tid ska enligt säkra källor berott på att Cuttino Mobleys hjärta fortfarande var kvar hos Steve Francis, not that there´s anything wrong with that!
I alla fall. De här bytena ser ut att släpa Knicks slutspelsdrömmar i gruset för i år men man får istället chans på superduper-free agents sommaren 2010, även kallad The summer of dem Lebrons.

Jävligt surt är det dock för mig som har både Z-bo, som kommer fajtas om returer och speltid tillsammans med Chris Kaman (som även han är i mitt lag) och Marcus Camby, och Jamal Crawford, som till synes går från en bra fantasyomgivning till en annan, i mitt fantasylag Carlshöjd Corner Boys. Dock kan jag ju alltid hoppas att Nate the great Robinsons ljumskskada inte är alltför allvarlig och att han får mer speltid i övergivna Knicks.

Al Harrington kan nog få en riktig boost i Mike D´s anfallsspel och både Tim Thomas och Cuttino Mobley borde kunna smälta in också (Thomas spelade tidigare en halv säsong för D'Antoni i Phoenix vilket gick alldeles utmärkt) men visst känns det ändå som att New Yorkarna har bytt ner sig ganska rejält? Z-bo är den enda spelaren förutom Chris Bosh som snittar minst 20 poäng och 10 returer per match och Jamal Crawford har varit riktigt stabil i säsongsinledningen. Frågan är hur deras miljöombyte kommer påverka deras spel och mina fantasypoäng?

Intressanta följdfrågor finns även i både Clippers och Warriors där de förstnämnda har en fullbokad front court med Randolph, Kaman och Camby och de sistnämnda en ännu tightare back court med Crawford, Monta Ellis, Stephen Jackson, Corey Magette, Marcus Williams, C.J. Watson och rookien Anthony Morrow. Om alla dessa spelare är kvar på sina respektive lag när säsongen är över blir jag mycket förvånad.

Samlade länkar

2008-11-20T00:49:00.004+01:00

Hoop Dreams är inte bara namnet på denna blog, det är också världens bästa dokumentärfilm. Chicago Tribune pulicerade nyligen en artikel om filmens huvudpersoners - Arthur Agee och William Gates - liv idag, fjorton år efter att dokumentären hade premiär.
Video av någon sorts VD som spöar Michael Jordan i one-on-one.

En snubbe i Seattle utnämnde sig själv som "fan free agent" när hans Supersonics lämnade stan. Här skriver han om försöken att hitta ett nytt lag att heja på.
En gammal - men naggande god - artikel om det bisarra fenomenet "krympande basketspelare i filippinerna"

Efter val kommer... Val.

2008-11-13T20:14:00.003+01:00

Amerikanska presidentvalet fick sin rättmätige vinnare i Barack Obama. Redan nu kan vi dock se framåt nästa svåra val, och då snackar vi inte svenska riksdagsvalet om två år. Nominationerna för säsongens All-Starmatch, som i år går av stapeln i Phoenix, har släppts! Såhär ser de ut:

EASTERN CONFERENCE
Guards
Ray Allen, Boston; Gilbert Arenas, Washington; Mike Bibby, Atlanta; Chauncey Billups, Detroit-Denver; Jose Calderon, Toronto; Vince Carter, New Jersey; Jamal Crawford, New York; Raymond Felton, Charlotte; TJ Ford, Indiana; Ben Gordon, Chicago; Richard Hamilton, Detroit; Devin Harris, New Jersey; Joe Johnson, Atlanta; Stephon Marbury, New York; Andre Miller, Philadelphia; Jameer Nelson, Orlando; Anthony Parker, Toronto; Michael Redd, Milwaukee; Jason Richardson, Charlotte; Luke Ridnour, Milwaukee; Rajon Rondo, Boston; Derrick Rose, Chicago; Dwyane Wade, Miami; Mo Williams, Cleveland.

Forwards
Michael Beasley, Miami; Chris Bosh, Toronto; Elton Brand, Philadelphia; Caron Butler, Washington; Luol Deng, Chicago; Mike Dunleavy, Indiana; Kevin Garnett, Boston; Danny Granger, Indiana; Andre Iguodala, Philadelphia; LeBron James, Cleveland; Antawn Jamison, Washington; Richard Jefferson, Milwaukee; Rashard Lewis, Orlando; Shawn Marion, Miami; Antonio McDyess, Detroit-Denver; Andres Nocioni, Chicago; Paul Pierce, Boston; Tayshaun Prince, Detroit; Zach Randolph, New York; Josh Smith, Atlanta; Hedo Turkoglu, Orlando; Gerald Wallace, Charlotte; Marvin Williams, Atlanta; Yi Jianlian, New Jersey.

Centers
Andrew Bogut, Milwaukee; Eddy Curry, New York; Samuel Dalembert, Philadelphia; Brendan Haywood, Washington; Al Horford, Atlanta; Dwight Howard, Orlando; Zydrunas Ilgauskas, Cleveland; Emeka Okafor, Charlotte; Jermaine O'Neal, Toronto; Kendrick Perkins, Boston; Ben Wallace, Cleveland; Rasheed Wallace, Detroit.

WESTERN CONFERENCE
Guards
Rafer Alston, Houston; Leandro Barbosa, Phoenix; Raja Bell, Phoenix; Kobe Bryant, LA Lakers; Michael Conley, Memphis; Baron Davis, LA Clippers; Kevin Durant, Oklahoma City; Monta Ellis, Golden State; Derek Fisher, LA Lakers; Manu Ginobili, San Antonio; Allen Iverson, Denver-Detroit; Stephen Jackson, Golden State; Jason Kidd, Dallas; Kevin Martin, Sacramento; O.J. Mayo, Memphis; Tracy McGrady, Houston; Steve Nash, Phoenix; Tony Parker, San Antonio; Chris Paul, New Orleans; Brandon Roy, Portland; J.R. Smith, Denver; Jason Terry, Dallas; Beno Udrih, Sacramento; Deron Williams, Utah.

Forwards
LaMarcus Aldridge, Portland; Carmelo Anthony, Denver; Ron Artest, Houston; Shane Battier, Houston; Carlos Boozer, Utah; Bruce Bowen, San Antonio; Tim Duncan, San Antonio; Pau Gasol, LA Lakers; Rudy Gay, Memphis; Grant Hill, Phoenix; Josh Howard, Dallas; Andrei Kirilenko, Utah; Kevin Love, Minnesota; Corey Maggette, Golden State; Kenyon Martin, Denver; Mike Miller, Minnesota; Dirk Nowitzki, Dallas; Lamar Odom, LA Lakers; Luis Scola, Houston; Peja Stojakovic, New Orleans; Amare Stoudemire, Phoenix; Al Thornton, LA Clippers; David West, New Orleans; Chris Wilcox, Oklahoma City.

Centers
Andris Biedrins, Golden State; Andrew Bynum, LA Lakers; Marcus Camby, LA Clippers; Tyson Chandler, New Orleans; Nick Collison, Oklahoma City; Al Jefferson, Minnesota; Chris Kaman, LA Clippers; Brad Miller, Sacramento; Greg Oden, Portland; Mehmet Okur, Utah; Shaquille O'Neal, Phoenix; Yao Ming, Houston.

Och om det hade varit omröstning just nu i HDB:s huvudkontor hade lotten gått som följer:

East:
G: Dwayne Wade
G: Joe Johnson
F: Lebron James
F: Paul Pierce
C: Dwight Howard

West:
G: Chris Paul
G: Derron Williams
F: Ron Artest
F: Amare Stoudemire
C: Al Jefferson

Men vi återkommer när det börjar närma sig lite mer och en omröstning känns mer legitim.

Bytesbetyg

2008-11-09T16:47:00.003+01:00

Excuse moi que je suis en retard men kanske fick vi se säsongens största byte den gångna veckan? Allmighty Allen The Answer Iverson till Detroit Pistons i utbyte mot Chauncey Mr Big-Shot Billups, Antonio McDyess och Cheik Samb. Och det ser ut som att båda kommer tjäna på det!

Detroit får i Iverson den go-to-guy som de aldrig har haft under den senaste stopp-i-Conference-Finals-perioden. A.I.:s fantastiska förmåga att ta sig till korgen kommer leda till öppna skott för Pistons skyttar och att motståndarnas hjälpförsvar sätts på prov. Detroit kan med det här bytet bli mer rörligt och oförutsägbart i anfall, dock verkar det ha samma inverkan på försvaret. Och i slutspelet där det blir allt viktigare att ha duktiga en-mot-en-spelare, speciellt mot slutet av matcherna, kan Iverson visa sig vara guld värd.

Det stora tjänet för Pistons är dock det ekonomiska. Denna säsong är den sista på Iversons kontrakt så till nästa sommar och sommaren därefter, om man sköter sina kort rätt, kommer Detroit ha mängda cap-room över till eventuella free-agents.

Även för Denvers del ser bytet fördelaktigt ut. Melo-Iverson-experimentet funkade ju inget vidare så det var nog lika bra att ge sig efter vad de eentligen behövde, en stabil point guard som är bra defensivt och som ändå kan producera offensivt = Chauncey Billups. Att storskytten dessutom är född i Denver samt har spelat både High School-, College- och NBA-basket där tidigare är ju även det ett plus.

Att Iverson nu är borta öppnar ju även upp minuter för J.R. Smith och Linas Kleiza från bänken. Räkna med att Smith kommer göra sig ett namn på allvar den här säsongen.

Som sagt så ser det ut som slutet gott, allting gott!

Ballin'!

2008-11-05T21:13:00.003+01:00

ibland säger en .gif mer än tusen ord.

Vote for change!

2008-11-04T19:45:00.004+01:00

Obama for president! För om den gode Barack (yo mama aint name you no damn Barack!) vinner det amerikanska presidentvalet så kommer han inte bara styra upp den amerikanska politiken, han kommer även styra upp en basketplan i Vita Huset!

Här är nämligen vad Obama sa till komikern och programledaren Jimmy Kimmel under dennes pre-game show under finalerna i somras:

I hear there's a bowling alley and obviously that hasn't gone too well. So we're getting rid of the bowling alley and replacing it with a basketball court in the White House.

Hells yeah! Obama for President, YES WE CAN!

HDB:s previews and picks, del 1

2008-11-01T16:14:00.007+01:00

Efter fyra månader, två bröllop och noll begravningar är det äntligen dags för en ny NBA-säsong! Eftersom försäsongen är näst intill helt ointressant, med undantag från alla monsterslamma-jammas, lämnar vi den därhän och riktar blicken framåt, in i kristallkulan framför oss och försöker utröna vem som är het och vem som verkar gå bet.

Vi ger er; NBA Regular Season 08/09!

Eastern Conference:

1. Boston Celtics
The Boston Three Party kan fortsätta på den inslagna vägen och partaja som vore det redan 2009. För 2009 står de återigen som segrare i Eastern Conference. Visst, de har tappat den tongivande James Posey men i Tony Allen, Leon Powe samt rookien Bill Walker har de habila spelare som borde kunna fylla Poseys lucka. Dessutom har de ju nu en hel säsong tillsammans under bältet och försvars- som anfallsspel borde klicka ännu bättre än förra säsongen. Så om du ännu inte valt en favoritfärg och vill bli en vinnare, satsa på dollargrönt.

2. Cleveland Cavalliers
Fi-nal-ly! Lebron har fått en Point Guard. Och även om Mo Williams kanske inte är helt top notch så är han ju i alla fall en väldig förbättring över tidigare, helt otroligt endimensionella, PG:s som Eric Snow och Boobie Gibson. Räkna även med att Lebron ror hem MVP-bucklan såvida inte Hornets i ledning av CP3 rusar iväg till en överlägsen Western Conference-seger. För ska vi vara ärliga så har Bron-bron väl varit den bästa spelaren åtminstone de två senaste säsongerna?

3. Detroit Pistons
Pistons är på väg utför och de vet om det. Direkt efter Conference-finalförlusten mot Boston i våras gick lagets General Manager Joe Dumars ut i media och pratade om rosters-ändringar. Än har inget skett men skulle Detroit åka på en dålig start kan nog huvuden börja rulla illa kvickt. Förra årets största ljuspunkt Rodney Stuckey ser dock ut att ha chans på både Most Improved Player- och Sixth Man-utmärkelserna.

4. Orlando Magics
I kraft som segrare i en ganska svag division blir det nog hemmaplansfördel i slutspelet även i år för Magikerna. Men de får nog se upp ifall Dwayne Wade kommer tillbaka i form, Shawn Marion slutar tro att han är The Man istället för The Matrix och om Michael Beas(t)ley kan överätta sina collegebasket-kunskaper till NBA-diton, för då hittar ni Miami här.

5. Toronto Raptors
Euroraptors har uppgraderat sig rejält i mitten, från Rasho Nesterovic (som på en bra dag tar en 7 returer och gör 8 poäng) mot Jermaine O'Neal som innan läktarslagsmål och skador var ligans bästa center. Det måste väl ändå betyda att Raptors klättrar ett par steg, varför jag tror att de hamnar så högt som på femte plats trots fler vinster än Orlando Magics.

6. Philadelphia 76ers
Sixers är ett av de mer upp-haussade lagen i hela ligan. Visst, de hade en bra off-season då de lyckades lura till sig Elton Brand, draftade ett par ordentliga rookies samt skriva nya kontrakt med hörnstenar som Andre Igoudala och Louis Williams men en sommar gör ingen vinter. Jag har svårt att se tre andra klassens stjärnor, Iggy/Brand/Miller, vara så bra som alla verkar tro att de kommer vara. På sina bästa dagar kommer de säkert kunna vinna mot vem som helst men över en hel säsong tror jag att de kommer dra det kortare strået i kamp mot till exempel Boston, Cleveland och Toronto.

7. Miami Heat
Dwade är tillbaka i, av OS till synes, god form. Lägg därtill en Shawn Marion som spelar för nytt kontrakt och andrapicken i sommarens draft Michael Beasley och man kan säga att det minst sagt ser ljust ut i Miami. Det ser däremot lite tunnare ut på Point Guard-sidan men om Heat bara håller slutspelstempo framåt bytesstoppdatumet ska de nog kunna lösa det på ett eller annat sätt. Om inte annat kanske de lyckas få ordning på någon av deras unga talangfulla guards, Mario Chalmers, Chris Quinn och den från skada comebackande Shaun Livingston.

8. Atlanta Hawks
Josh Childress chockade Hawks-ledningen och hela basketvärlden då han hastigt och lustigt tog sin basketkarriär och flyttade till grekiska Olympiacos nu i sommar. Men om Al Horford fortsätter att utvecklas och Mike Bibby får en nytändning ska det nog räcka till slutspel även i år. Men det blir nog som vanligt strid på kniven mellan en handfull lag om den här sista slutspelsplatsen.

-------------------------------------------------

9. Milwaukee Bucks
Ett av lagen som kommer knivas värst är Milwaukee Bucks. Med nyinförskaffade Richard Jefferson så har de ytterligare ett offensivt vapen bredvid Michael Redd men frågan är om det räcker till slutspel? Jag tror inte det.

10. Washington Wizards
Gilbert är borta fram till jul. Centern Brendan Haywood ser ut att missa upp till sex månader. Det ska nog mycket till om Caron Butler och Antawn Jamison ska klara av att ta Wizards till slutspel i år igen. Väldigt mycket.

11. Chicago Bulls
Chicago är ett av de mest svårtippade lagen i hela ligan. För två säsonger sen var de fantastiska och många var vi som förra säsongen tippade de unga tjurarna som Conference-segrare. Men allt föll plattare än en planslipad pannkaka. I år har de en ny tränare i Vinny Del Negro och en ny Point Guard i Derrick Rose vilket gör det väldigt svårt att tippa deras slutplacering. Vidare värst högt tror jag dock inte att de slutar utan de hamnar nog nånstans här nedanför 7:e plats.

12. New York Knicks
Knicks är även de otroligt svårtippade. Med den nya coachen Mike D'Antonis nya spelsystem kan det nog gå lite hur som helst. Det viktiga är att spelarna verkar bry sig igen i alla fall och det är ju alltid en början. Något slutspel tror jag dock inte att det blir.

13. Charlotte Bobcats
Larry Brown är tillbaka på bänken och tillbaka efter skador är även Sean May och Adam Morrison. Men eftersom stjärnduon Gerald Wallace och Jason Richardson snarare är gjorda av glas än granit kommer det nog inte gå så bra i år heller. Kanske att de klättrar någon placering men slutspel kommer de inte nå förrän DJ Augustin har bemästrat PG-rollen, Morrison lärt sig spela försvar och nyss nämnda stjärnduon spelar en skadefri säsong, tillsammans.

14. Indiana Pacers
Byggmästare Larry Bird tog på sig arbetsbyxorna i somras, rev bort Jermaine O'Neal-stommen och la en ny grund av Danny Granger och T.J. Ford. I framtiden kan det hända att bygget visar sig vara något att spekulera i men som det ser ut nu fattas allt från dörrar till takpannor.

15. New Jersey Nets
Nets följde Pacers exempel men valde att istället för att renovera riva hela skiten Extreme Make-over Home Edition-style. Kvar finns bara brevlådan Vince Carter, redo att - som man säger i staterna - maila in säsongen. Det är dock mycket som talar för att brevlådan Carter byts bort mot några två-tums-fyr-tums och en näve varmförzinkad dyckert snarare förr än senare.

Western Conference:

1. Los Angeles Lakers
The Lake Show kommer återigen leverera basketpropaganda på hög nivå och såvida inte Kobe Bryants lillfinger lossnar borde de vinna i väst. Lakers är löjligt breda i år, jag menar Lamar Odom kommer in som sjättekille. SJÄTTE! Och efter honom kan de kasta in Trevor Ariza/Vladimir Radmanovic (beroende på vem som startar som SF), Sasja Vujacic, Jordan Farmar och Luke Walton.

2. Houston Rockets
Efter ligans bredaste lag kommer det kanske näst bredaste i form av Houston Rockets. Anförskaffningen av Artest attraherar anmärkningsvärt, kanske så mycket att jag till och med glömmer att T-Mac och Ming Yao är gjorda av porcelain. Tur då att Ron-Ron är gjord av betong. Enda positionen som är lite shady är PG:n men så länge som sådana som jag fortsätter tvivla kommer nog Rafer "Skip 2 my lou" Alston leverera.

3. New Orleans Hornets
Förra årets gullungar från The Big Easy ser ut att bli ännu farligare i år. Nye getingen James Posey bjuder inte bara på tufft försvar och trepoängare utan även på oerhörd clutch-, slutspels- och mästarswagger. Dock kan de ju glömma att andra lag underskattar de vilket jag tror ledde till en del Njårliins-vinster i början av förra säsongen. Och Chris Paul kommer återigen missa MVP-bucklan med en hårsmån.

4. Portland Trail Blazers
Och efter förra årets gullungar kommer detta årets. Det finns i stort sett inte en enda grej jag inte gillar med Portland, från de krispa dräkterna till de fröjdiga spelarna till den karismatiske coachen Nate McMillan till hela ligans bästa manager Kevin Pritchard. Kanske har gullungeskimret fördunklat min klarsynthet och jag kan mycket väl ha överskattat deras förmåga men jag tror på fullt allvar, såvida inte Greg "Progeria" Oden visar sig vara den Sam Bowie som vi oroar oss att han kan vara, kommer vinna sin division före Utah och Denver.

5. San Antonio Spurs
Manu är skadad, alla har blivit lite äldre (jag vet att det låter otroligt men de har det!) och bänken har blivit sämre. Jag har i och för sig hoppats på en Spursregression i flera år nu men nu kanske den äntligen är här!

6. Utah Jazz
På samma sätt som min klarsynthet förmodligen fördunklats av Portlands omtyckbarhet har nog Utahs osexighet påverkat mig likadant fast tvärtom. Så ni ska förmodligen förvänta er lite jazzig mormonbasket högre upp i ställningarna men jag förmår mig helt enkelt inte att ranka Utah över Portland. Det är emot MIN religion.

7. Phoenix Suns
Suns kommer under Terry Porter bli mer konventionella än under D'Antoni-eran. Om Amare spelar lika bra hela säsongen som han gjorde efter Shaqs ankomst förra säsongen blir de definitivt att räkna med. Men eftersom jag har honom i mitt Fantasylag samt att han skadat både öga och finger under försäsongen kommer han väl bara skada sig fram och tillbaka och sunka till Carlshöjd Corner Boys nåt jävulskt.

8. Los Angeles Clippers
Sleeper-alert! Jag älskar Clippers i år. Boom Dazzle, Camby, Eric Gordon, Ricky Davis! Det här kan bli roliga grejer. Men eftersom Clippers är Clippers kommer nåt oerhört konstigt hända och de tappar sin slutspelsplats till Dallas Mavericks.

-------------------------------------------------

9. Denver Nuggets
Jag tror egentligen inte att Cambys avsked kommer påverka alltför mycket. Denvers försvar var förra året så dåligt att även om deras bästa försvarare försvunnit så kan det inte bli så mycket sämre. Dock är jag orolig att Iverson kommer skeppas iväg av ekonomiska skäl. J.R. Smith är min kandidat till inte bara flest tatueringar per kvadratcentimeter hud utan även Most Improved Player.

10. Dallas Mavericks
Josh Howard kommer vara enorm. Dirk Nowitzki kommer vara grym. Tyvärr har de inte så mycket mer att komma med. Jason "JET" Terry kommer säkert bomba treor och jaga upp publiken och Kidd kanske trippeldubblar ett par gånger men det tror jag inte räcker till slutspel i supertuffa vilda västern. Fast som jag skrev tidigare, missar Clips slutspel är det på Dallas förtjänst.

11. Minnesota Timberwolves
Jag börjar gilla det här laget. Al Jefferson är en av de bästa centrarna i ligan, Kevin Love är intressant, Mike Miller är inte bomber och granater direkt utan mer sådana där målsökande raketer som kan flyga över halva vårt klot och ändå träffa en enkrona och Randy Foye kommer visa sig vara en bra PG nu när han är skadefri. Men i år är de för oerfarna och osamspelta för att klara slutspel. Och jag skulle inte vara förvånad om Kevin McHale lyckas haverera det hela med en Jefferson för Eddy Curry-trade.

12. Memphis Grizzlies
Jag är lite orolig att O.J. Mayo ska vinna Rookie Of the Year vilket skulle betyda en Jenny Lind mindre för mig och min Michael Beas(t)ley. Rudy Gay kommer vara dope och Marc Gasol kommer snitta en dubbel-dubbel. Men laget är på tok för oerfaret för att ta sig till slutspel, talangen till trots. Hell, de har ju tre rookies, en sophomre och en tredjeåresspelare som staring five.

13. Golden State Warriors
Suck! Davis är borta, Barnes likaså, Harrington har fortfarande ett minst sagt komplicerat förhållande till Don Nelson och Monta Ellis har sin mopedskada och 30 matchers avstängning. Det enda som talar för Warriors i år är att Corey Magette är född att spela Nellie-ball. Men vill man ha hela sitt franchises förhoppningar i Magettes ficka? Nej, det vill man inte.

14. Sacramento Kings
Spencer Hawes kommer vara kandidat till Most Improved Player, Kevin Martin kanske vinner skytteligan (som det heter i fotboll och what-not) men annars kommer Sactown inte ha mycket att hurra över.

15. Oklahoma City Thunder
Jag hatar det här laget och jag hatar att Kevin Durant spelar för det för då kan jag inte heja på honom. Det är nästan så illa att jag hoppas att en thunderstorm tar och blåser iväg hela Oklahoma bort till tjottahejti!

MVP: Lebron James
Lebron kommer nästan snitta en trippel-dubbel och leda sitt Cavs till andraplats i Eastern Conference. Och eftersom Kobe fick sin MVP förra året (som jag alltid kommer att se som CP3:s buckla) torde det vara dags för Bron i år.

MIP: J.R. Smith
Det här är den roligaste och kanske svåraste titeln att gissa. Min okvalificerade gissning går till mikrovågsugnen från Denver som kommer få skjuta tills den heltatuerade skottarmen ramlar av. Och att det ryktas om att Iverson är på väg ifrån Colorado lyser ju bara upp Smiths utsikt ännu mer. Om inte det händer gissar jag att Los Angeles-medierna får in Andrew Bynums enorma fot här.

COY: Nate McMillan
Om inte Nate tar Portland till slutspel blir det inget fira av. Men eftersom jag tror att Trail Blazers inte bara går till slutspel utan även vinner sin division kan jag inte se någon annan än McMillan som Coach Of the Year

ROY: Michael Beasley
Jag har satsat femtio kanoner på dig Beas(t)ley, så nu håller du dig i skinnet och presterar toppbasket för mig, capisce?!?! Yes we can! Och eftersom ROY-utmärkelsen allt som oftast går till rookien som gjort mest poäng ser mina chanser inte alltför dåliga ut tycker jag.

6th Man: Lamar Odom
Den här utmärkelsen har blivit löjlig. Istället för Sixth Man borde den döpas om till Third man, Coming in from the bench. För det är vad den har blivit. Och om Odom inte placeras tillbaka i startfemman eller byts bort kommer han garanterat att vinna i år.

DPOY: Ron Artest
Artest är ligans bästa försvarare, punkt.

All-NBA 1st Team:

PG: Chris Paul
SG: Kobe Bryant
SF: Lebron James
PF: Amare Stoudemire
C: Dwight Howard

HDB:s previews and picks, del 2

2008-10-31T15:52:00.006+01:00

Eastern Conference:

1. Boston Celtics
2. Cleveland Cavs
3. Orlando Magic
4. Detroit Pistons
5. Toronto Raptors
6. Philadelphia 76ers
7. Atlanta Hawks
8. New York Knicks
9. Washington Wizards
10. Milwaukee Bucks
11. Chicago Bulls
12. Miami Heat
13. Indiana Pacers
14. Charlotte Bobcats
15. New Jersey Nets

Bostons ubuntu kommer hålla i sig även denna reguljärsäsong, med spelare som Tony Allen, Rajon Rondo och Leon Powe som steppar upp sina bidrag nu när James Posey lämnat laget. Det kommer bli hård strid om förstaplatsen i central division mellan Detroit och Cleveland, men jag tippar att Lebron kommer dominera tillräckligt för att Cavs ska vinna ett par matcher mer än Pistons. Ett annat utropstecken kanske är att jag tippat New York på åttondeplatsen, och därmed i slutspel. Det är en vild gissning, som enbart är baserad på att Knicks såg bra ut i sin första match, och på hur Mike D'Antoni omvandlade Phoenix Suns till ett slutspelslag i sitt första år som coach där.

Western Conference:

1. LA Lakers
2. Houston Rockets
3. Utah Jazz
4. New Orleans Hornets
5. San Antonio Spurs
6. Phoenix Suns
7. Dallas Mavericks
8. Denver Nuggets
9. Portland Trailblazers
10. LA Clippers
11. Golden State Warriors
12. Minnesota Timberwolves
13. Sacramento Kings
14. Memphis Grizzlies
15. Oklahoma City Thunder

Lakers har bredden och djupet och stjärnan för att komma in som etta i väst. Sen blir det gammal god huggsexa om andraplatsen mellan New Orleans och Houston, i vilken jag tror på Rockets, igen på grund av lagets djup. Dom har många spelare som kan bidra med goda insatser. San Antonio, Phoenix och Dallas fortsätter dala något, och jag hoppas att Denver kan få ta sig till slutspel i år igen, men det är låååångt ifrån säkert. Hur ska defensiven te sig utan Marcus Camby i mitten? Ingen som vet, ingen som vet. Just det, Utah Jazz kommer vara ohyggligt bra också.

MVP: Lebron James.
Hans statistik kommer vara så omänskligt grym att den skulle kunna får Hitler att gråta. Och jag har honom på mitt fantasy-lag! Suck it, monkeys!!!

MIP: Wilson Chandler.
Den unge mannen som kommer få mycket speltid och många chanser att skjuta i Mike D'Antonis Knicks. Jag chansar på att han visar mad skillz.

Coach of the year: Jerry Sloan.
Som obotlig Utah Jazz-hatare kommer jag propagera för fullt för att Sloan ska få denna honorar för coacher denna säsong. Jag är nämligen fullständigt övertygad om att Sloan aldrig kommer sluta coacha förrän han kammar hem denna utmärkelse. Och som rabiat Jazz-motståndare känns det ju som att det är dags för dom att börja suga igen. Något som knappast kommer hända så länge denna förargligt briljanta coach drar i trådarna.

Rookie of the year: OJ Mayo.
Jag trodde tills för ett par dagar sen på vår gamle (hoho) vän Greg Oden för årets nykomling, men så går karln och ser till att skada sig direkt i NBA-debuten! Vilket antiklimax. Jag känner mig sviken. Därför tippar jag nu att mannen med matnamnet, OJ Mayo, blir tilldelad utmärkelsen. Han kommer spela i ett riktigt uselt lag, vilket betyder att han kommer få skjuta en massa och troligtvis steka upp en ordentlig statistik-burgare. Och det brukar ju räcka för att vinna rookie of the year.

6th man: JR Smith.
Han borde få starta för Denver Nuggets. Nu gör han inte det. JR Smith kommer istället att dyka upp från bänken med sin vanliga oh-shit-jag-kommer-bara-spela-i-25-minuter-nu-måste-jag-göra-20-poäng-snabbt-som-fan-mentalitet. Med andra ord, han kommer slänga upp så många skott han hinner och det kommer att resultera i många imponerande aftnar. Särskilt som han nu också är ett år äldre, och då kanske även ett år mer kontrollerad.

All-NBA 1st:
c Dwight Howard
pf Tim Duncan
sf Lebron James
sg Kobe Bryant
pg Chris Paul

Höjden av ironi

2008-10-31T05:18:00.001+01:00

Att snabbmatshaket Sonic börjat annonsera under NBA-sändningar.

Hoop Dreams League Fantasy Draft 08

2008-10-28T22:23:00.005+01:00

Årets Fantasy-draft gick äntligen av stapeln nu i söndags. Vintertidsomställningen ledde till vissa missförstånd varför några lag inte anslutit i draftens inledning. Basketprofset Egal var inte inloggad alls och fick hela sitt lag autodraftat. Annars stabil draft med kanske aningens för lite trash-talk i draftchatten.

Vår eminenta liga är av ROTO-karaktär där vi räknar kategorierna FG%, poäng, straff%, trepoängare, assists, rebounds, steals, blockar och turn-overs (en kategori som många ligor inte tar med men som jag tycker ger spelet en extra dimension).

Draften var ormlik, det vill säga att turordningen vänds för varje runda, allt för allas trivsel och för ett rättvisare system. Jag har nedan listat alla picks samt vem som stod för valet. Inom parentesen ser ni först varje spelares genomsnittliga draftposition och sedan spelarens placering i ESPN:s Top190-lista.

Här var vad som gick down:

Runda 1:
1. Chris Paul (3.3/2), Stefan
2. Kobe Bryant (1.7/3), Patrik
3. Amare Stoudemire (3.5/4), Jag
4. Lebron James (2.4/1), Jakob
5. Steve Nash (7.4/6), Sam
6. Dirk Nowitzki (6.4/7), Petter
7. Dwight Howard (8.1/17), Viktor
8. Shawn Marion (10.4/12), Johan
9. Kevin Garnett (8.7/9), Egal

Förstarundan är egentligen den mest ointressanta eftersom de flesta picks är sjukt uppenbara. Stefan satsade sina pengar på Paul och gick genast upp i favoritskap i kategorierna assists och steals. Patrik som valde tvåa hade nog egentligen tänk välja Lebron men hade dataproblem och fick Kobe autodraftad. Själv satsade jag på STAT och hoppas att han i sin nya PF-roll kommer spela mer och bättre än tidigare. Att jag dessutom kan lista honom som center är guld värt.

Runda 2:
10. Dwayne Wade (8.2/5), Egal
11. Allen Iverson (11.5/10), Johan
12. Deron Williams (11.3/14), Viktor
13. Danny Granger (26.4/19), Petter
14. Marcus Camby (15.8/25), Sam
15. Elton Brand (15.8/11), Jakob
16. Baron Davis (16.3/18), Jag
17. Carmelo Anthony (19.3/21), Patrik
18. Caron Butler (35.1/30), Stefan

Här höjer jag på mina ögonbryn inför tre picks nämligen Granger, Anthony och Butler. Granger och Melo valdes förmodligen en runda för tidigt och Stefan måste ha väldigt stora förhoppningar, alternativt inside-info om Caron Butler eftersom han valde honom två rundor tidigare än vad både allmänheten och ESPN:S proffs skulle ha gjort. Jag själv tror i och för sig att Caron kommer vara grym men redan i runda 2? Nja, Stefan.

Runda 3:
19. Al Jefferson (30.5/13), Stefan
20. Chauncey Billups (18.0/34), Patrik
21. Rashard Lewis (31.7/36), Jag
22. Josh Smith (17.7/8), Jakob
23. Tim Duncan (19.2/15), Sam
24. Jose Calderon (36.4/33), Petter
25. Carlos Boozer (26.9/26), Viktor
26. Jermaine O'Neal (83.9/69), Johan
27. Vince Carter (21.9/27), Egal

Dock reparerade Stefan allt direkt i den tredje rundan då han draftade Al Jefferson som nog borde ha gått i den föregående rundan. Mitt val av Rashard kom lite oväntat för några men jag tyckte han passade bra in i min strategi och jag tror han kommer vara bättre än någonsin i år. För övrigt var Petter kanske lite väl kvick att roffa åt sig Calderon och Johan gjorde draftens sämsta val i Jermaine O'Neal. Jag tror JO kommer vara bättre än på länge i Toronto men även om han kommer tillbaka till sin gamla All-Starform är 26:e plats på tok för tidigt.

Runda 4:
28. Andre Igoudala (22.3/20), Egal
29. David West (40.3/32), Johan
30. Rudy Gay (28.1/22), Viktor
31. Joe Johnson (27.9/16), Petter
32. Paul Pierce (23.3/24), Sam
33. Kevin Durant (32.6/41), Jakob
34. Tracy McGrady (59.0/56), Jag
35. Chris Bosh (30.4/23), Patrik
36. Kevin Martin (42.1/35), Stefan

Här fick jag totalt hjärn-släpp. Jag satt och väntade på en SG eller SF men såg i tur och ordning Vince, Iggy, Rudy Gay, Joe Johnson, Paul Pierce och Kevin Durant försvinna framför mig. Men istället för att välja en till superb PF i Chris Bosh eller Jason Richardson (som jag ironiskt nog inte valde på grund av skaderisken, HELLO! Trodde jag att T-Mac var ett säkrare val?) drog jag till med McGrady tre rundor för tidigt, minst! Fast å andra sidan, om McGrady håller sig frisk och kry nu när han får extra hjälp av Ron Artest kan det här nog vara en bra pick. Men en skadefri T-Mac låter ungefär lika troligt som snö i Sahara.

Runda 5:
37. Pau Gasol (36.5/31), Stefan
38. Jason Richardson (34.9/28), Patrik
39. Rasheed Wallace (44.3/55), Jag
40. Jason Kidd (24.2/39), Jakob
41. Antawn Jamison (45.2/40), Sam
42. Andrew Bynum (76.9/52), Petter
43. Yao Ming (32.8/29), Viktor
44. Tony Parker (60.0/62), Johan
45. Mike Dunleavy (36.9/44), Egal

Petter verkade ha läst för mycket L.A.-baserade bloggar eftersom han hoppade på Bynum-bandwagonen redan i femterundan. Att Johan tog Tony Parker var nog lite väl tidigt det också. Själv botade jag mitt need4sheed och hoppas att den skäggige gaphalsen kommer få en nytändning under nye coachen Michael Curry. Sen slänger han
ju i en och annan trepoängare också.

Runda 6:
46. Hedo Turkoglu (41.5/37), Egal
47. Lamar Odom (48.6/46), Johan
48. Manu Ginobili (47.1/71), Viktor
49. Devin Harris (74.6/51), Petter
50. Greg Oden (46.5/72), Sam
51. Andre Miller (49.7/50), Jakob
52. Jamal Crawford (66.1/48), Jag
53. Ray Allen (42.8/61), Patrik
54. Brandon Roy (58.1/42), Stefan

Tre picks i rad, Manu/Devin Harris/Oden, som kanske var lite förhastade. Devin Harris rankades i och för sig som 51:a av ESPN-profsen men en skadad Ginobili och rookien Oden så här tidigt vinner nog inga fantasymästerskap.

Runda 7:
55. Mehmet Okur (77.0/54), Stefan
56. Ron Artest (57.7/38), Patrik
57. Mo Williams (69.5/53), Jag
58. Andrew Bogut (83.2/60), Jakob
59. Stephen Jackson (68.4/45), Sam
60. David Lee (77.2/91), Petter
61. Jason Terry (48.0/78), Viktor
62. Gerald Wallace (61.7/43), Johan
63. Michael Redd (45.3/47), Egal

Stabil runda bortsett från Petters pick David Lee. Även om Lees nummer kommer öka i och med hans nya starterjobb samt Knicks snabbare spelstil så var det här lite väl tidigt. Fast lika barn leka bäst så det kanske var lika bra att hustlern Petter valde hustlern David.

Runda 8:
64. Leandro Barbosa (57.9/76), Egal
65. Ben Gordon (63.7/99), Johan
66. Mike Miller (57.9/49), Viktor
67. Corey Magette (80.0/67), Petter
68. Michael Beasley (56.3/65), Sam
69. Al Horford (57.1/59), Jakob
70. Richard Jefferson (73.0/68), Jag
71. Peja Stojakovic (61.1/84), Patrik
72. Andris Biedrins (68.6/70), Stefan

Bortsett från små frågetecken efter Ben Gordon och Peja Stojakovic var det här en med gott omdömme genomförd runda.

Runda 9:
73. Josh Howard (69.8/58), Stefan
74. Andrei Kirilenko (60.1/95) Patrik
75. Zydrunas Ilgauskas (76.6/89), Jag
76. Richard Hamilton (70.0/94), Jakob
77. Raymond Felton (88.9/77), Sam
78. Brad Miller (74.9/66), Petter
79. T.J. Ford (91.1/75), Viktor
80. LaMarcus Aldridge (78.1/63), Johan
81. Luol Deng (61.2/73), Egal

Inga fantastiska picks eller fadäser. Experterna torde nog invända mot min Zydrunas-pick och Jakobs Rip-Pick. Men allmänheten älskar de.

Runda 10:
82. Ricky Davis (73.2/87), Egal
83. Samuel Dalembert (95.1/86), Johan
84. O.J. Mayo (102.4/118), Viktor
85. Mike Bibby (90.1/64), Petter
86. Derrick Rose (94.0/97), Sam
87. Gilbert Arenas (61.5/81), Jakob
88. Al Harrington (95.7/96), Jag
89. Shane Battier (86.5/129), Patrik
90. Rajon Rondo (86.6/85), Stefan

Hade det inte varit för att jag förra säsongen satt med en skadad Gilbert Arenas på min fantasybänk hela säsongen hade jag nog valt honom innan Jakob här fick chansen att stjäla honom.

Runda 11:
91. Troy Murphy (94.1/98), Stefan
92. Kirk Hinrich (83.8/82), Patrik
93. Chris Kaman (77.0/74), Jag
94. Emeka Okafor (83.4/57), Jakob
95. Tyson Chandler (70.9/80), Sam
96. John Salmons (99.6/88), Petter
97. Anthony Parker (90.5/112), Viktor
98. Jamaal Tinsley (-/186), Johan
99. Jamario Moon (93.6/106), Egal

Stefan panikpickade Troy Murphy men någon större gås av det hela tror jag inte det blir. Att ha Troy Murphy i laget sänker i och för sig street-credden men han kommer nog vara produktiv både i Pacers och i fantasin. Här plockade även Sam upp Tyson Chandler som vi andra aktat oss för på grund av hans dåliga straff%. Här tror ja även att både Patrik och Viktor fick annat för sig och började autodrafta.

Runda 12:
100. Francisco Garcia (97.4/101), Egal
101. Brandon Bass (-/169), Johan
102. Monta Ellis (72.2/83), Viktor
103. Charlie Villanueva (119.7/93), Petter
104. Tayshaun Prince (96.3/131), Sam
105. Randy Foye (105.9/79), Jakob
106. Zach Randolph (98.4/92), Jag
107. Rafer Alston (102.7/103), Patrik
108. J.R. Smith (113.6/120), Stefan

Viktor fick ännu en otillgänglig spelare i moped-Monta och startar säsongen med tre spelare som är oanvändbara. Jakob snatchade Randy Foye mitt framför näsan på mig och jag valde istället ytterligare en pf/c i Zach Randolph. Förhoppningsvist kommer Zach vara grym i D'Antonis system så jag gråter inte allt för mycket över spilld Minnesota-mjölk.

Runda 13:
109. Ronnie Brewer (111.7/130), Stefan
110. Kevin Love (95.5/136), Patrik
111. Marc Gasol (114.3/124), Jag
112. Russell Westbrook (119.4/142), Jakob
113. Jianlian Yi (-/170), Sam
114. Rudy Fernandez (-/127), Petter
115. Drew Gooden (106.9/107), Viktor
116. Mickael Pietrus (108.0/109), Johan
117. Joakim Noah (108.7/108), Egal

Kapprusning efter rookies då vår liga har som regel att alla lag minst ska ha en rookie vid alla tillfällen. Jag hade egentligen hoppats på Kevin Love men autodraftande Patrik plockade upp honom alldeles före mig så jag fick nöja mig med lillebrorsan Gasol, som väl inte är fy skam. Jag tror han kan vara bland de 5 mest produktiva rookiesarna i år. Frågan är dock om han trots det är värd att aktiveras?

Runda 14:
118. Derek Fisher (107.4/158), Egal
119. Boris Diaw (111.6/128), Johan
120. Jameer Nelson (110.8/104), Viktor
121. Kenyon Martin (114.8/114), Petter
122. Tyrus Thomas (-/144), Sam
123. Ramon Sessions (121.7/123), Jakob
124. Travis Outlaw (-/147), Jag
125. Marvin Williams (110.0/102), Patrik
126. Thaddeus Young (114.6/105), Stefan

Här chansades det hej villt. Eftersom de sista omgångarna ändå bara bjuder på rätt tråkiga spelare kan det vara en bra idé att bara satsa på lovande spelare och folk som ser ut att ha en break-outsäsong. Jakob krönte sin Ramon Sessions direkt till årets Most Improved Player.

Runda 15:
127. Mario Chalmers (-/162), Stefan
128. Kendrick Perkins (120.7/166), Patrik
129. Andrea Bargnani (-/156), Jag
130. Matt Barnes (-/146), Jakob
131. Luis Scola (118.0/133), Sam
132. Beno Udrih (119.6/90), Petter
133. Grant Hill (116.3/149), Viktor
134. Udonis Haslem (-/167), Johan
135. Earl Watson (120.2/135), Egal

Sista rundan. Petter kan ha gjort ett tjän i Beno Udrih annars får nog de flesta hoppas på att de har fru fortuna med sig. Jag håller tummarna för att Andrea Bargnani ska hitta sig själv på bänken i Toronto och ta ligan med storm!

I det stora hela är jag rätt nöjd med min draft. Jag ångrar T-Macpicken som fan och sedan förstår jag inte varför jag draftade så många centrar då det var en SG jag behövde egentligen. Tappade lite fokus ett tag också och gled iväg lite från min strategi vilket ju inte var optimalt. Tror dock inte att det skedde alltför stor oreda under den perioden.

Men nu är det över och inatt börjar säsongen. Game on!

Sistafemman över orsaker för varför vi älskar NBA kommer komma asap och säsongs-previews kan ni förhoppningsvist läsa, en aning efterblivet, till helgen.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 6

2008-10-26T19:21:00.003+01:00

Orsak 6: Gotta be the shoesI samband med att mitt basketintresse började anta näst intill episka proportioner i mitten på 90-talet började jag även, såsom många andra basketfantaster, intressera mig för skor. Sedan dess har mitt skointresse också det eskalerat, även om det, precis som världsekonomin gjort den senaste tiden, genomgått en regression sedan toppnoteringen runt 2006 då jag jobbade som lagerchef på en skobutik i London.

Detta skointresse har inte bara lett till drivor av sneakers, främst av märket Nike, utan även en hel del mer eller mindre vettig fakta och kunskap i ämnet. För skor är nämligen så mycket mer än sportartiklar eller fashion för mig. Det är teknik, uppfinningsrikedom, färgkombinationer och estetik. Det är konst.

Mina första riktiga basketskor var ett par svart-vita Nikes som jag tyvärr både har tappat bort och glömt namnet på. Bra och fina var de däremot. Sedan dess har åtskilliga par basketskor kommit och gått.

Jag kommer ihåg det som igår när jag släntrade in på sneakers'n'stuff i Stokholm oc köpte ett par And1 Tochillin just som det tuffa streetballmärket hade kommit till Sverige. Några par And1's till blev det men oftast har jag hållt mig till min första kärlek Nike, varför jag idag har ett 40-tal par Nikes i olika färger och modeller liggandes hemma. Och än fler par skor är det som kommit och gått.

Ett tag hade jag som strategi att alltid välja basketskor med synliga luftkuddsdämpningar. Vad som oftast hände var nämligen att dessa luftkuddar efter ett par månaders hårt utnyttjande sprack varvid man kunde reklamera dosorna och få ett par helt box fresh tillbaka.

Allt som åren gått och veckopengar har bytts mot månadspengar som bytts mot lön och studiebidrag så har skoinköpen ökat markant. Nu har jag tre par basketskor som jag spelar med inomhus samt 3-4 par som jag använder utomhus. Utöver de har jag ett 30-tal som jag bara använder som vanliga sneakers. Det kan tyckas sjukt för många men för mig är det fullt normalt. För mig är det ingen fråga om masskonsumtion eller dylikt utan ett genuint intresse precis som andra intresserar sig för vin, snickeri eller bilar.

Och återigen så står NBA-basketen där att tacka. Tack NBA-basketen!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 7

2008-10-24T12:42:00.003+01:00

Orsak 7: Kändispubliken
Få sportevenemang drar så mycket kändisar som basket. Och även om jag kanske inte tycker om alla kändisar så är det ändå något speciellt att se Jack Nicholson, Spike Lee, Jessica Alba (Hello!), Jay-Z and the likes vid sidlinjerna och i publikhavet. De blir liksom mänskliga. Eller är det jag som börjar känna mig som en kändis?

Hur som haver så gillar jag det, om än inte på samma sätt som Nicole Richie verkar gilla Kobe Bryant;

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 8

2008-10-23T18:00:00.004+01:00

Orsak 8: Reglementet

Först och främst vill jag bara klargöra att det är hur reglerna är utformade som jag gillar och inte hur de efterföljs, för det bizznizzet kan ju vara minst sagt shady.

NBA är ju nämligen kanske världens mest dynamiska organisation när det gäller dess reglemente. Om vi tar fotboll som jämförelse så har ju den inte ändras mer än att man någon gång under medeltiden bestämde sig för att spela med lag istället för hela byar och att man inte fick slåss med högrepar och andra tillhyggen. Hur länge har de inte tjatat om målkameror och dylikt till exempel?

Nej, NBA är grejen. Där hittar man hela tiden på nya regler för att utveckla spelet till det bättre, det vill säga så att spelet ska bli mer rättvist och publikfriande. Tänk att NBA har genomdrivit regeländringar som medfört allt från trepoängslinjer (för att de små killarna och tjejerna skulle kunna hävda sig) och tresekundersområden (så att inte Wilt och company skulle kunna bänka sig under korgen) till 24-sekundersklockor (så att folk inte skulle kunna springa omkring och passa och studsa tills det att matchuret tog slut så fort de knipit en liten ledning) och bakåtspelsregeln (se föregående parentes) allt för att skapa bättre underhållning för dig och mig.

Hur många lagidrotter skulle inte bli sjukt mycket roligare bara av att införa bakåtspelsregeln, alltså att när det bollförande laget passerat halvplan är det rakt på mål som gäller och inga själsligt förlamande bakåtpassningar? Samma med 24-sekundersklockan. Visst, handbollen har någon slags passivitetsvarning som domarna måttar ut mellan tummen och pekfingret men vore det inte bättre om handbollslagen skulle få, säg, 30 sekunder på sig att göra mål? Jo det vore det.

Därför tycker jag att samtliga lag-bollsporter, pingis-dubbeln borträknad för den är så optimal som den kan bli, skulle snegla med ett öga bort mot basketparketten och ta efter ett och annat. Om inte någon speciell regel så åtminstone den pinne-i-arslet-fria inställning NBA verkar ha till reglementet - det är inga grundlagar vi har att göra med, det är spelregler! Och om man på något sätt kan ändra reglerna för att främja spelet för de spelande eller de åskådande, må så ske!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 9

2008-10-22T18:00:00.003+01:00

Orsak 9: Nellie Ball
Don Nelson är tidernas bästa filosof. Istället för att oroa sig över etik, moral, rymden, kärleken och annat ovettigt bryr han sig enbart om det viktigaste av allt - att göra flest poäng!

För att åstadkomma denna vision har Don, eller Nellie som han också kallas, uppfunnit Nellie Ball. Konceptet är oerhört enkelt. Istället för att spela basket på traditionellt vis (1 PG, 1 SG, 1 SF, 1 PF, 1 C) satsar Nellie allt på mindre, snabbare och mer tekniska spelare (exempelvis 1 PG, 1 SG, 2 SF, 1 PF).

Tanken är sedan att den mindre Nellie-formationen ska skapa huvudbry för motståndarlagets stora killar som tvingas försvara mindre men snabbare och mer tekniska spelare. Att de mindre spelarna oftast dessutom är bättre på att skjuta leder ofta till stora ytor att attackera på då skyttarnas försvarare måste hålla sig i närheten hela tiden för att inte bli dödade från trepoängslinjen.

Kort sagt, Nellie Ball = Anfall är bästa försvar.

Numera är det nästan regel att om ett lag går smått (byter in mindre spelare) så kontrar det andra laget med att sätta in spelare i liknande storlek. Trots detta faktum spottas det ofta på Nellie Ball eftersom det ännu inte lett till någon segerpokal.

Vi här på HDB hoppas dock att Nelson och hans efterföljare aldrig ger upp drömmen om mer poäng. För poäng är bland det bästa vi vet!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 10

2008-10-21T21:29:00.003+01:00

Orsak 10: Statistiken
Statistik-Stefan torde vara den första att skriva under på den här posten. Statistik är kul. Om jag hade fått räkna FG%, assist/turn-over-ratio, win-shares och whatnot på matematiklektionerna i skolan hade jag inte bara tyckt att matte var skoj, jag hade varit grym på det också.

Dock kommer jag nog aldrig bli lika bra som mister David The Arbitrarian Sparks. Sparks började publicera sina fantastiska statistiska kreationer på sin egen blogg men blev sedan värvad till basketbloggen Hardwood Paroxysm. Nu verkar det dock inte bättre än att Sparks fått ett riktigt jobb av något NBA-lag och kommer därför inte blogga som tidigare.

Statistik-freak och basketfantaster gråter blod. Men alla sagor har sitt slut och som tur är finns den här sagan sparad här:

The Arbitrarian

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 11

2008-10-20T18:48:00.007+01:00

Orsak 11: Dunktävlingen

Varje år, någon gång i februari, hålls NBAs All-Star helg. Denna innehåller en match mellan de största stjärnorna från lagen på östkusten, och dito från östkusten, samt en massa varierande jippotävlingar, alla med någon sorts koppling till basket. Den roligaste av dessa tävlingar är alltid dunktävlingen. Kvaliteten på dunkarna varierar något otroligt, från det dåliga till det pinsamma till det underskattade till det fantastiska till det fullkomligt makalösa, men just därför lyckas dunktävlingen alltid, på ett sätt eller annat, med sin allra viktigaste uppgift: att stå för ett gammalt hederligt spektakel.

50 orsakar varför HDB älskar NBA; Nr. 12

2008-10-20T10:02:00.003+01:00

Orsak 12: Mark Cuban
Säga vad man vill om superkapitalisten Mark Cuban, men visst skulle allt vara otroligt mycket tråkigare och ointressantare om han inte var Dallas Mavericks ägare?

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 13

2008-10-16T15:26:00.004+01:00

Orsak 13: Walt "Clyde" Frazier
Walt Frazier är en av de tre NBA-spelare jag mött öga-mot-öga (de andra två Magic Johnson och ex-Dolphinsspelaren Jeff Taylor). Jag jobbade på en skoaffär i London och Puma hade just släppt Walts signatursko Puma Clyde på nytt. Det hela skulle ske med pompa och ståt, fest och ballonger och Frazier själv skulle komma till just min butik och signera skor och what-not.

Jag blev eld och lågor.

Walt är nämligen inte vilken före detta NBA-lirare som helst. Han ledde Knicks till sina två enda mästerskapssegrar, spelade sju All-Starmatcher (varav han blev All-Star MVP en gång), blev nominerad till All-NBA FirstTeam fyra gånger och Second Team två gånger samt All-NBA Defensive Team sju gånger. När han väl lämnade New York 1977 för att avsluta sin karriär i Cleveland hade han lagt beslag på nästan alla Knicks-rekord som fanns att ta.

Och om Clyde var en cool katt på planen så var han en supercool panter vid sidan av. Smeknamnet Clyde fick Frazier därför att han oftast bar en hatt av liknande modell som Warren Beatty i filmklassikern Bonnie And Clyde. Till denna hatt rockades stora brokiga rockar och pälsar, färggranna kostymer och bilar av finaste märken. Walt var under 70-talet Big Apple Cool personifierat och varhelst han rörde sig i Harlem eller på Manhattan så lades han minst sagt märkes till.

Därför var det sjukt kul att när sneakerheads och allsköns asiater köade i timtal utanför min butik för att få sina Puma-skor signerade trumfade jag med min Slam Classic-tidning där NBA:s 50 bästa spelare är listade, med mister cool himself på 20:e plats. Clyde blev helt rörd och började på gammalt manér vifta till sig vartenda kjoltyg i byggnaden för att visa bilden där han i hatt och rock står lutad mot en flådig Rolls Royce.

Nuförtiden, när han inte signerar skor och ägnar sig åt liknande jippon, jobbar Walt som kommentator för MSG Networks där han tillsammans med Mike Breen försöker förklara och kommentera all things Knicks, vilket den senaste tiden inte varit det lättaste. Men Walt gör det med lika delar bravur som artikulör och kommer ständigt med jive-inspirerade catch-frases som;

Dishing and swishing
Swooping and hooping
Bounding and astounding
Movin' and groovin'
Out-muscling and out-hustling
Shaking and baking
Spinning and winning
Posting and toasting
Stumbling and bumbling
Banking and thanking
Wheeling and dealing
Driving and mesmerizing
Hustling and muscling
Huffing and puffing
Running and stunning
Stopping and popping
Slamming and jamming
Styling and profiling
Hanging and banging
Continuity and spontaneity
It don't mean a thing, If you don't have that swing

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 14

2008-10-15T17:44:00.003+01:00

Orsak 14: The Sports Guy
Tycker du som jag om NBA så hoppas jag verkligen inte att du missat Bill The Sports Guy Simmons krönikor på ESPN.com. Med en enorm dos humor, pricksäkra observationer och mängder av populärkulturella referenser guidar han oss, vecka ut och vecka in, handfast genom den amerikanska sportens (basket/baseball/football) helt fantastiska värld.

Härstammandes från Boston, Ma och dess nejder kryddas även Simmons haranger med en enorm lokalpatriotism och ett fantastskap som heter duga. Därför har det senaste året bjudit på bländande journalistik med New England Patriots plattfall i Superbowl och Boston Celtics återtagande som herre på baskettäppan som låg- respektive höjdpunkt.

Simmons bor numera i Los Angeles, dit han flyttade 2002 för att skriva för Jimmy Kimmel Show men där han numera endast jobbar som ett av ESPN.com:s stora dragplåster. Där har han, förutom att frodas som den kändis han är, skaffat säsongsbiljett hos Clippers och har bland annat i en krönika skrivit om känslan att sitta 10 meter med sin lilla dotter från sexförbrytaren Ruben Patterson. Simmons inkorporerar även väldigt ofta sina vänner i det han gör, vare sig det är i skrift eller någon av hans podcast som går vid namnet The B.S. Report.

Så har du missat Bill borde du kolla in honom genast:
The Sports Guy

Men fastän jag är hyggligt intresserad av football och inte har så mycket emot en baseball-match eller två så hade jag nog aldrig hittat till Sportkillen och hans kolumner om det inte vore för NBA.

Tack NBA, än en gång, för att du förgyller min tillvaro!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 15

2008-10-14T14:28:00.003+01:00

Orsak 15: Bargnanis bakis-look
Rufsigt, nyvaket hår. Tre-dagars skägg-stubb värdigt en Bukowski-karaktär, eller den gode suputen Charles själv. Blank och frånvarande blick som vore den påverkad av flunitrazepam. Och ständigt den där öppna fågelholksmunnen.

En vanlig bakis-lookdag i NBA-proffset Andrea Bargnanis liv.
Nothing more, nothing less.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 16

2008-10-12T16:38:00.005+01:00

Orsak 16: Det onda imperiet

San Antonio Spurs. Bara jag hör namnet så fylls jag av vrede. Detta är laget som har förstört slutspelsförhoppningar för flera av mina favoritlag. Som har använt fula knep för att vinna. Som ÄR sjukt fula (Tim Duncan ser ut som en oversizad chipmunk, Bruce Bowen ser ut som en basset hound, Tony Parker ser ut som gargamel och i Manu Ginobilis ansikte ser det ut som en helt annan livsform växer och frodas, precis där näsan på en normal människa skulle sitta). Som klagar oavbrutet på domarna. Och som till råga på allt, ofta vinner hela skiten! Ja, Spurs är helt enkelt en jävla pina, och jag hatar dom med samma intensitet som Sarah Palin hatar aborter.

Men paradoxalt nog innebär mitt hat att NBA-upplevelsen ibland blir ännu mer njutbar. Jag talar om de känslor som väcks till liv varje gång något lag jag gillar spelar mot Spurs, detta onda imperium. Dessa matcher är en konstant emotionell bergochdalbana, där alla av människan kända känslor får komma till tals. Och hur många gånger, jag frågar er, hur många gånger har inte en Spurs-förlust gjort min dag eller vecka? Självklart vet ni inte svaret,så jag svarar själv: minst fyrtio gånger. Ändå rätt många. Och vänta bara tills Tim tråk-jävla Duncan går i pension, då ska jag personligen åka till Texas, korka upp en flaska Patron (eller vadhelst som är coolaste spriten just då) och dansa på Det Onda Imperiets metaforiska grav. Can't wait.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 17

2008-10-12T16:37:00.003+01:00

Orsak 17: Nere på stan-katapulterna
Våra vardagliga liv tillbringar vi innanför ramen. Vi håller oss till normen och försöker oftast förenkla allt så mycket som möjligt. Det är därför något regalt, majestätiskt, nästan gudomligt, över att se NBA-spelares skott ta fart långt bortom den redan jättelånga trepoängslinjen och sedan flyga genom luften - SLASK! Inget annat än nät. Som vanlig dödlig så sitter man bara där och stirrar, stunned and amazed.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 18

2008-10-11T11:55:00.004+01:00

Orsak 18: Shawty is da shit
Nej, The Dream har inte gjort en Master P (eller P. Miller som entreprenören kallar sig numera) och förskt sig på en NBA-karriär. Nej den här posten är för den lilla killen där ute.

(förmodat) Kändast och kortast av de alla är Tyrone "Muggsy" Bogues. Men trots sin ringa längd, Bogues sträcker sig endast 160cm över jordskorpan, hade Muggsy inga problem att spela till sig en 14 år lång karriär och för evigt en plats i våra minnen och hjärtan.

När man såg Muggsy springa omkring sida vid sida med tvåmetersmänniskorna såg det nästan ut som att ett barn hade förirrat sig in på planen. Men Muggsy visade att man med rätt inställning kan överkomma vilka tillkortakommanden, haha tillkortakommanden, som helst!

Muggsys basketfärdigheter var så imponerande att han 1996 blev bestulen på all sin talang av utomjordiska Nerdlucks. Tack vare Bugs Bunny, Michael Jordan och Bill Murray fick han sedermera tillbaka sin talang och kunde fortsätta sin karriär fram till 2001 då han la skorna på hyllan.

Sedan dess har den korta fanan burits vidare av bland andra Earl Boykins, 165cm, och Nate Robinson, 175cm.

Kanske hade vi dock aldrig fått se dessa lirare om inte ett korthetens frö blivit sått säsongen 85/86.

Sommaren 1985 draftades nämligen ett pyttelitet busfrö vid namn Spud Webb av Detroit Pistons i den fjärde rundan. Webb blev dock snabbt cuttad från Detroits lag men fick en andra chans i Atlanta Hawks där hans NBA-karriär till slut tog fart. Något som kom att förändra ligan för alltid.

Webb, som med sina 168cm är den tredje kortaste spelaren genom tiderna efter tidigare nämnda Bogues och Boykins, hade en stabil rookie-säsong med lite mer än fyra assists och nästan åtta poäng per match men det var under All-starhelgens dunktävling han verkligen gjorde sig ett namn:

Webbs fenomenala uppvisning räknas fortfarande som en av de bästa dunktävlingarna någonsin. Hans karriär har även banat väg för fler korta spelare och fungerat som en motivationskälla för alla basketspelare som varit lite korta i rocken.

Kort sagt, Spud Webb - en hjälte!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 19

2008-10-10T22:02:00.003+01:00

Orsak 19: The Cal Ripken Jr. of referees
Eller ni kanske känner honom bättre som Dick Bavetta (Cal Ripken Jr. är en legendarisk basballspelare som spelade hela 20 säsonger för sitt Baltimore Orioles). Dick är inte bara en av de absolut bästa domarna i ligan, han är även den meste. Sedan debuten 1975 har han inte missat en enda av över två tusen matcher som han blivit tilldelad att dömma. Och på så många matcher har det hänt en hel del minnesvärda grejer.

Under mitten av 70-talet dömde Dick en match mellan Sixers och Nets tillsammans med en snubbe som hette Earl Strom. När Strom i slutet felaktigt blåste en foul på en Nets-spelare, som hade gett 76:ers vinsten, gick Bavetta in och ändrade domslutet. Efter matchen ska folk i närheten av domarnas omklädningsrum först bevittnat en uppflygande dörr följt av en utflygande Bavetta iklädd söndersliten domarklädsel och ett blåöga. Efter honom ska Strom sedan ha gormat; "You'll take another one of my fucking calls again, right, you motherfucker?"

Men om det var det värsta från Bavettas karriär så är det inte ens nära.

Endast två veckor och tre dagar innan jag föddes, 9:e november 1984, skulle Bavetta tillsammans med sin kollega Jack Madden dömma en match mellan Julius Ervings Philadelphia och Larry Birds Boston. Matchen mellan de båda ärkerivalerna sändes över hela landet via något som hette television, ja de såg basket på det sättet förr i tiden - inte genom streams och torrents som vi gör idag, och båda lagen var dessutom obesegrade för säsongen. En tuff match för en domarduo att dömma alltså.

Nu bar det sig dock inte bättre än att Dicks polare Jack under matchen bröt benet i en kollision med Celtics-guarden Dennis Johnson och att Bavetta således tvingades dömma matchen själv! Men historien tar inte slut här.

Larry "Legend" hade nämligen en gång för alla tänkt visa Doctor J vem som var den nya herren på 80-talstäppan och drog igång en våldsam show med nio poäng redan efter fem och en halv minut i första perioden. Sixers fightades dock tillbaka och ledde länge i början av matchen. Celtics tog dock tillbaka kontrollen och i slutet av den tredje perioden hade de byggt upp en 20-poängsledning, mycket tack vare Larry Bird som för kvällen stod för 42 poäng och ett utomordentligt skytte (17 av 23). Men det hade kunnat bli ännu mer!

Med 1:38 kvar av den tredje perioden hettade det nämligen till rejält. Ett våldsam slagsmål, med stryptag som huvudstrategi, bröt nämligen ut mellan den övertände Bird och en frustrerad Dr. J. Bavetta, som ju nu var ensam domare, fick tillsammans med spelare och ledare från de båda lagen skolja slagskämparna åt och både Bird och Erving, lagens absoluta stjärnlirare, blev utkastade från matchen och fick senare även dryga böter.

Dick dömde för övrigt även matchen mellan Knicks och Nuggets säsongen 06/07 där ett våldsamt slagsmål utbröt och hela tio spelare blev hänvisade till omklädningsrummet.

Men allt i Bavettas karriär har inte handlat om slagsmål, det har funníts en hel del kärlek också. Som det intima ögonblicket mellan Dick och Chuck efter att de under 2007 års All-Starmatch sprang i kapp:

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 20

2008-10-09T22:12:00.003+01:00

Orsak 20: Stan "The Man" Van Gundy
Den är ungefär sinna lång!

Och när vi ändå är inne på Van Gundys, hur kan vi då inte ta med Stan "The Man".

Visst, han kanske inte är världens roligaste eller bästa coach men kan man annat än älska en snubbe som ser ut som en blandning mellan Ron Jeremy och Janne "Loffe" Carlsson?

Nej, tänkte väl det.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 21

2008-10-09T17:58:00.003+01:00

Orsak 21: Jeff Van Gundy
När vi ändå är inne på kommentatorer, vad passar bättre än en av de bästa?

Coachen JvG har aldrig varit någon större favorit på HDB-kontoret. De lag han har coachat i NBA, Knicks och Rockets, har i och för sig inte direkt varit några hatlag eller så men Van Gundys oerhört defensiva taktik har minst sagt blivit frowned upon.

Därför pukades och trumpetades det friskt när Houston efter säsongen 06/07 meddelade att Jeff inte längre var önskvärd som kapten på den i första slutspelsrundan ständigt sjunkade skutan. Ännu fler instrument - så som harpa, mandolin och fagott (no-homo) - spelades sedan då ESPN värvade den frispråkiga New Yorkern till sitt kommentatorscrew. För är det något Jeff Van Gundy kan, förutom basket då, så är det att kommentera!

Numera briljerar han med fantastiska iaktagelser, astronomiska mängder basketkunskap och personliga anekdoter vid sidan om de väldigt bra kompleterande Mike Breen och med-New Yorkern Mark Jackson.

När coachen JvG gick ut i massmedia och sa alltifrån att Michael Jordan daltades med av domarna och ligan och fick göra vad han ville till att Dallas Mavericks ägare Mark Cuban hade påverkat domare att hålla ett extra öga på Yao Ming lät han mer som en gnällig och dålig förlorare. Nu när han sitter på kommentatorsbänken och kan iakta det hela från sidan är hans tankar och åsikter dock spot on.

Kommentatortrion Breen, Jackson och Van Gundy är en fantastisk komposition där Breen sköter det mesta av det faktiska refererandet och där Jackson och Van Gundy kommer med instick och åsikter, som inte sällan går stick i stäv. Van Gundy och Jackson hamnar i muntliga dispyter ungefär lika många gånger per match som Tim Duncan skjuter planka-i, oftast med Van Gundy som debattvinnare. Det bästa är dock de mer personliga tankar och anekdoter som Jeff mer än gärna och allt som oftast delar med sig av:

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 22

2008-10-09T17:27:00.003+01:00

Orsak 22: Charles Barkley, citatmaskin

Charles Barkley var en unik spelare. Det är något alla basketintresserade vet. Men något ännu mer unikt är den samling av brutalt ärliga citat han har fått ihop under sina år som både spelare och kommentator.

En lista över hans 50 bästa citat finns här. Brutalt ärligt, brutalt roligt, ibland bara brutalt: Charles har aldrig fått för sig att slå upp ordet självcensur i ordboken, och vi älskar honom för det.

Nummer 16:
Barkley on Hanno Mottola, who, as EJ remarked "is the first NBA player from Finland". Charles replies: "Of course he is the first NBA player from Finland, he's the only person in Finland."

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 23

2008-10-08T19:53:00.003+01:00

Orsak 23: Kommentatorvirtuosen Bill Walton

Bill Walton, den före detta enormt begåvade hippie-centern som brukade klippa hövding med Grateful Dead, tjänar numera sitt uppehälle som expertkommentator åt ESPN, och som han gör det! Ingen annan kommentator blandar överdrifter, ironi och dramatisk vokabulär som denna virtuos. Tänka sig att han en gång i tiden stammade så illa att han helst bara ville hålla brödluckan stängd!

Här har vi en Walton-klassiker, där han - helt apropå ingenting - börjar jämföra den hyfsade forwarden Boris Diaw med romantiken i allmänhet och Ludwig Van Beethoven i synnerhet:

Resten av världens befolkning ser ut som frågetecken inför en sådan jämförelse, men för Walton faller den sig helt naturlig. Eller så är han ironisk. Eller så rökte han en holk för mycket då det begav sig. Ingen kan veta säkert.

Virtus VS Haga Haninge

2008-10-08T15:08:00.002+01:00

You read it. 13.30, Gammliahallen, Söndag.
Var där eller var sär.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 24

2008-10-07T21:01:00.000+01:00

Orsak 24: Mount Mutombos avgrundsdjupa röst

50 orsaker varför HDB älskar NBA; nr 25

2008-10-07T10:57:00.006+01:00

Orsak 25: Levnadsödena

Leon Powe växte upp i Oakland, Kalifornien. Hans far lämnade familjen när lille Leon bara var två år. När han var sju brann familjens hus ner till grunden och de fick bo i härbärgen i flera år. Unge Leon som var det äldsta barnet fick agera som en andra förälder för sina småsyskon. Han tog hand om dem, bytte blöjor och lagade mat till de små. Sedan förlorade hans mamma vårdnaden om barnen de placerades i olika fosterhem.

Idag spelar Leon Powe forward för NBA-mästarna Boston Celtics, och i match nummer två av årets finalserie blev han kom han från bänken och blev matchhjälte med sina 21 poäng, som ledde Celtics ett steg närmare att vinna hela enchiladan.

Caron Butler började deala crack som elvaåring. För elva år sedan, när han var 16, satt Caron i fängelse, dömd för att ha dealat crack på gatorna i Racine, Michigan, samt för vapeninnehav. Han satt nio månader i ungdomsfängelse, och 15 dagar i isoleringscell för att ha hamnat i slaggis med en annan fånge. Väl i isolering bestämde sig Caron för att förändra sitt liv. Han började läsa bibeln. Det enda som syntes från isoleringscellens fönster var fängelsets basketplan, och Caron tänkte att Gud måste ha satt den där som ett tecken.

I dag är Caron Butler en av de stora stjärnorna i Washington Wizards, och valdes i år för första gången ut som NBA All-Star.

Detta är bara några av de rörande snyfthistorierna om NBA-spelare som överkommit stora svårigheter, fattigdom och kriminalitet för att med hjälp av idrotten ta sig till ett bättre liv, och sina drömmars mål. Sånt som man bara tycker är gay och fånigt när det händer på film. Men när det sker IRL, ja då jävlar är det så fint att man nästan får dåndimpen.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 26

2008-10-06T16:50:00.000+01:00

Orsak 26: Blitzkrieg

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 27

2008-10-06T14:40:00.004+01:00

Orsak 27: Mike D'Antonis korta stubin
Som vanligt när det kommer till psykoanalyser och liknande beteendevetenskap blir det ofta en fråga om arv eller miljö. Så också när det kommer till Mike D'Antoni och hans hetsiga humör. Är det hans degos-blod eller är det de mångtaliga år han spenderade som basketspelare i det yvigt gestikulerande Italien som bidragit mest åt det makalösa skådespel som allt som oftast utspelar sig på sidlinjen då det är Mike D'Antoni som håller i tåtarna? Hur som helst verkar det ju kunna härledas till Italien på ett eller annat sätt.

Och hur som helst så älskar jag det ungefär lika mycket som jag älskar tortelloni (vilket är väldigt mycket).

D'Antonis lag kan leda en match med 20-talet poäng men minsta lilla spelarfadäs eller, som oftast, dommarmiss riskerar att få Mike att gå i taket. Det fantastiska är dock att trots att Mike D vanligtvist är oerhört teatralisk och gestikulerande så förändras allt på nåt sätt när han blir riktigt förbannad.

Istället för de vanliga stora yviga gester som D'Antoni fyrar av när han är måttligt arg, och som mest kan liknas vid någon slags John Cleese-sketch, springer han när ilskan nått kokpunkten omkring med ena näven antingen i fickan eller på höften samtidigt som han fräsande och gormande vankar av och an på sidlinjen och pekar och hytter med den andra näven. Nästan lika underhållande som när Ari Gold brinner av i Entourage.

Något som tydligen inte bara är min kopp te:

Tyvärr hittade jag inget klipp på ett tvättäkta D'Antoni-utbrott men om ni pejlar in en Knicks-match i år så kan jag nästan garantera minst ett dunderutbrott per match. Så här kunde det i alla fall se ut under Mikes Phoenix-era:

Och för er som trodde att humöret stannade på basketplanan, guess again:

Ett fyrfaldigt leve för Mike ADHD'Antoni, HAN LEVE!

HURRA!
HURRA!
HURRA!
HURRAAAAAA!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 28

2008-10-05T14:48:00.004+01:00

Orsak 28: Craig Sagers klädsmak
Hur...
...klär......sig......Craig......egentligen?
TNT:s "sartorialistiska" sidolinjereporters stasser går minsann inte av för hackor! Psykedeliskt mönstrade slipsar, pastellfärgade skjortor, tweed och manchesterkavajer - ja det finns inga gränser som denne man inte redan överskridit. De kreativa kreationerna skapar sådan galenskap att till och med annars hövliga och väluppfostrade spelare som Kevin Garnett och Steve Nash går bananas över de festligt färgglada tygstyckena:

Att karln näst intill är en made man gör inte saken sämre:

Keep it gangsta Craig!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 29

2008-10-05T11:13:00.005+01:00

Orsak 29: Upphävandet av tyngdlagen

Våra vardagliga liv tillbringar vi nere på marken. Vi är bundna till denna jord genom den okuvliga tyngdlagen. Det är därför något regalt, majestätiskt, nästan gudomligt, över att se NBA-spelare flyga genom luften som om planetens vanliga regler inte gäller för dem. Som vanlig dödlig så står man bara där och stirrar, stunned and amazed.

STAT blir glasögonorm

2008-10-04T16:28:00.005+01:00

Hur STAT kan komma att se ut den kommande säsongen.

Amare Stoudemire är ställd på Phoenix Suns skadelistan sedan han under en träning i onsdags olyckligt blivit petad i ögat av fransmannen Boris Diaw. STAT fick en mindre skada på ögats iris men både cornean och retinan klarade sig. Amare måste dock vila 5-10 dagar eftersom fysisk påfrestning skulle höja blodtrycket i ögat som därmed skulle börja blöda.

STAT är lite skärrad av händelsen och ska till tidningar ha sagt att han nu överväger att spela med glasögon, a la James Worthy.

Och om Amares agenter sköter sina kort rätt kanske det här kan leda till ett fett reklamkontrakt med Google. (Fattar ni, Google/goggle, hahahahahahaha)

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 30

2008-10-04T14:37:00.003+01:00

Orsak 30: Den fantastiska fantasin

Nu är det snart dags igen! För för alla oss som inte platser i basketens förnämsta rum, NBA, finns fantasin. Och på fantasin finns det ingen hejd. Därför kan du och jag hitta på ett eget lag, värva spelare, bänka spelare, byta spelare, droppa spelare och allt eftersom den riktiga NBA-säsongen fortgår tjäna poäng till vårt fantasi-lag.

Basket är ju dessutom den kanske förnämsta fantasi-sporten med tanke på dess generösa statistik-underlag och upplägg. Ni som inte varit med förr får nu en krasch-kurs i fantasi-basketens underbara värld:

Fantasi-basket - en underbar värld
Fantasi-basket är en sport som till viss del utspelar sig i just fantasin men som på internet och i andra omodernare former, så som på papper och andra liknande kalkylblad, får en mer "fysisk" form. Det hela går ut på att man styr ett fantasi-basketlag och tävlar mot andra fantasi-basketlag efter hur de RIKTIGA basketlagen och spelarna i NBA presterar under den RIKTIGA säsongen.

Det finns (huvudsakligen) tre olika sätt att spela detta fantastiska fantasi-spel på; Rotisserie, Poängbaserat och Man-mot-man.

I en Rotisserie-liga, eller Roto-liga som det även kallas, rankas lagen inbördes inom olika, i förhand bestämda, statistiska kategorier och sedan drar man en snittranking för de samtliga kategorierna för att få fram en slutgiltig segrare. Till exempel; Lag A har startat en Roto-liga tillsammans med 9 kompisar. De har kommit överens om att bara räkna Poäng, Returer och Assists. Eftersom det är 10 lag med i ligan får den som kommer först i varje enskild statistisk kategori 10 poäng, den som kommer tvåa 9 poäng och så vidare ända ner till den som kommer sist som bara får 1 poäng. Om Lag A således hamnar tvåa i Poäng-kategorin, fyra i Retur-kategorin och sist i Assist-kategorin blir Lag A:s slutpoäng således 9(P)+7(R)+1(A)=17 pinnar. Is you with me?

I en poängbaserad liga får man istället för rankingpoäng efter hur hela ens lag presterat inom varje statistikkategori en speciell poäng för varje spelares produktion inom varje kategori. Till exempel; Lagen i den poängbaserade ligan har kommit överens om att bara ha 5 spelare per lag. Man har sedan kommit överens att precis som i exemplet ovan bara räkna med Poäng(P), Returer(R) och Assists(A). Skillnaden här är att man med förbestämda uträkningar sedan räknar om alla PRA:s så att de får ett ungefär likvärdigt värde. Vanligtvis brukar man räkna P*0.5, R*1.5 och A*1.99. Därefter läggs alla poäng på hög och den som i slutändan av säsongen lyckats samla på sig flest poäng vinner.

I den tredje och sista varianten, Man-mot-man, spelar man efter ungefär samma principer som i Roto bara det att man varje vecka just ställs man-mot-man mot ett annat lag. Den som efter veckan har vunnit flest kategorier vinner den matchen och man ställs sedan mot ett annat lag nästa vecka. Det hela fortlöper precis som vilken sportserie som helst och den som i slutändan har flest vinster vinner ligan.

Alla varianter har sina egna speciella för- och nackdelar men den vanligaste, och mest omtyckta varianten, är Rotisserie-varianten.

Vidare.

När man bestämt sig för vilken slags liga man vill ha är det sedan dags att sätta igång. Inför säsongen håller man en draft som sker ter sig ungefär likadant som den riktiga NBA-draften, till skillnad fårn att ALLA spelare är up for grabs (ska dock tilläggas att man kan ha regler som säger att man får behålla ett visst antal spelare till framtida säsonger men det tycker jag är ghey).

När lagen valt spelare gäller det sedan att försöka formera sina styrkor bäst möjligt. Man blir tvungen att hänga med lite mer än vanligt i NBA (nog för att jag förmodligen hänger med FÖR MYCKET mer än vanligt ändå) och tänka sig för vilka spelare man ska ha i på sin roster för var vecka. Skador, motståndare, antal matcher - sånt är vad en fantasi-manager måste ha i åtanke var vecka och han ska kunna tälja något fantasi-guld.

Så, det var en kort svenne-förklaring angående Fantasi-basketen, om du tyckte min förklaring var dålig och svår att förstå och vill ha en bättre förklaring eller bara vill ha mer kött på benen kan du få det här; MERA KÖTT!

Precis som ifjol, då Statistik-Stefan vann med hästlängder, har vi i år tänkt hålla en Hoop Dreams-fantasiliga. Och eftersom säsongspremiären närmar sig med stormsteg brinner det lite i knutarna. Intresserade tar kontakt med mig, snarast, på valfritt sätt eller lämnar en rad och en mail-address i kommentarsfältet. Draften kommer hållas en eller två veckor innan premiären och nytt för i år är att vi spelar Roto-liga istället för poängbaserat samt att vinnaren i år inte bara får ära och bragging rights utan även den pokal som är in the making. Bra skit alltså.

Så välkomna in i fantasins underbara värld - en av anledningarna till att vi älskar NBA.

(Hoop Dreams tar sig friheten att helt på eget behag sålla genom anmälningar och dylikt. Det är därför inte garanterat att du kan få en åtråvärd fantasibasket-plats men vi ska göra vårt yttersta för att tillfredställa allas behov, no-homo)

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 31

2008-10-04T12:24:00.003+01:00

Orsak 31: Öl och pretzels

These pretzels are making me thirsty!

Tur som fan att de serverar öl på NBA-matcher i så fall. Och i ölmuggar med ihåligt handtag som man kan stoppa sin pretzel i! (no-homo)

Sport-arrangemang är sannerligen något utöver det vanliga i frihetens land, de modigas hem - USA.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 32

2008-10-03T20:20:00.003+01:00

Orsak 32: Earvin Magic Johnson
Om det var självklart att orsak 33 var Larry Bird är det om möjligt ännu självklarare att numero 32 på vår orsakslista (som jag än en gång vill påpeka inte, jag upprepar; INTE, är någon topplista utan bara en rad, helt random, orsaker för varför vi älskar NBA) är Earvin Magic Johnson.

Precis som med Bird hoppas jag att Magic inte behöver någon närmare presentation. Jag nöjer mig med att rabbla lite simpla fakta istället;

5 NBA-titlar
3 MVP-titlar
3 Finals MVP-titlar
12 All-Star-nomineringar
10 All-NBA First och Second Team-nomineringar
1 OS-guld
1 stycke HIV
-1 stycke HIV

Helt makalös kille alltså. Han har dessutom det bästa assistsnittet per match genom tiderna (11.2) och har blivit invald både i Hall of Fame och bland de 50 bästa spelarna genom tiderna.

Många är vi väl också som kommer ihåg, och såg (jag såg två matcher), Magics Sverige-sejour då han tog över ligalaget M7 Borås och döpte om det till Magic M7. Det hela var helt sjukt och allt gick i graven ganska omgående. Ett riktigt spektakel alltså men jag är ändå nöjd och stolt över mina Magic-autografer som jag har hemma i en låda. Och på en t-shirt.

I alla fall, trots att du kommer hit och driver basketklubbar i konkurs är du självklart en av anledningarna till att vi älskar NBA. Att du har kommit på botemedlet mot HIV/AIDS är ju rätt ballt det också;

LADDA HEM OCH SE HÄR HUR DU BOTAR DITT HIV.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 33

2008-10-02T22:21:00.002+01:00

Orsak 33; Larry Bird

The man, the myth, the mustache!

Vem trodde ni annars skulle vara orsak 33? Nej, självklart är orsak 33 Larry Legend - världens bästa vita basketspelare genom tiderna! Legenderna är många, min favorit är den om hur han en hel sommar bara, helt uteslutande, spelade basket med vänsterhanden för att förbättra sin teknik med den. Men han behöver väl förhoppningsvist ingen längre presentation (för er som vill läsa en massa random stuff om Larry; TROVÄRDIG FAKTA) så jag cuttar till chasen och utnämner kort och gott Larry Bird till en av orsakerna till varför vi älskar NBA!

Hur goofy-looking han än må vara!

Och för alla er youtube-junkies;

(OBS! Det är endast spelaren Bird som vi älskar. Managerrollen borde han droppa omedelbart.)

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 34

2008-10-02T18:19:00.003+01:00

Orsak 34: The walk-on guy
Inte förrns ditt lag i slutet av matchen antingen leder eller ligger under med 20-talet poäng, eller om ditt lag valt att satsa på någon form av hack-a-Shaq-taktik, kommer han in - bänkens bästa bastard.

Alltid påhejad av fansen (oftast redan då de ser honom stapplande mot sekretariatet signalerandes att han är på väg in i matchen) äntrar han planen, kall, men oerhört taggad. River, sliter, tar dåliga avslut. Allt det som vi förväntat oss från honom. Han är; The Walk-on Guy.

Termen Walk-on härstammar egentligen från den amerikanska college-footballen där de spelare som inte erbjudits stipendier för att spela för skollaget utan istället kämpat sig till en plats via try-outs fått benämningen. Termen har dock anammats i NBA som titel åt killen längst ut på bänken. Han som jobbar i det tysta. Han som är sämst.

Pat Burke på bilden ovan är en utomordentlig walk-on-kille. Han är inte bara den enda irländska NBA-spelaren genom tiderna (ska dock tilläggas att han flyttade till USA redan som fyraåring) utan han har även perfekta egenskaper för en walk-on. Han är stor, har bra moral, är relativt dålig men är framförallt vit. Han spelar halvrisigt försvar och i anfall skjuter han så fort han får bollen, speciellt från trepoängslinjen. Eller han sköt rättare sagt.

Burke har efter en förträfflig walk-on-karriär nämligen lämnat NBA för den ryska ligan. Men vi minns med en tår i ögonvrån speciellt säsongen 06/07 då han kom in och fick hela hemmahallen i Phoenix att lyfta i slutet av matcherna då Nash och STAT och kompani hade, bokstavligt talat, rusat iväg till en 25-poängsledning i slutet.

The Walk-on for three! Oh my goodness!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 35

2008-09-29T19:58:00.004+01:00

Orsak 35: 13 poäng på 33 sekunder

Vi tar oss tillbaka till den tionde december 2004. Klockan börjar närma sig två på natten och jag och J-Homo sitter uppe och käkar loaf cake och Doritos i en sunkig kvart i svenne-ghettot Marble Arch, London (no-homo). Vi har sedan midnatt suttit och tittat på Channel Fives NBA-sändning och kvällens drabbning står mellan de fröjdiga Houston Rockets och de mer än hatade San Antonio Spurs.

Stämningen har blivit lite tryckt eftersom det än en gång ser ut som att kuk-Spurs ska förstöra vår basketuppesittarkväll - Spursledning med 10 poäng och under en minut kvar att spela. Då brakar helvetet lös!

Yao Ming dunkar i två poäng efter en fin pass av mäster Tracy McGrady och när Spurs ska passa in bollen stjäls den av en Rockets-spelare (som jag inte kommer ihåg vem det var och på grund av sunkig videokvalitet har svårt att se vem det är. Battier? Novak? Jag är tacksam för svar) som dunkar i två poäng till. Spurs-ledningen är nu nere i 6 poäng och det är nu T-Mac tar över matchen totalt.

Resten är historia och en av de bästa sista-minuten-bedrifterna genom NBA:s historia! Och som tur är finns den såklart sparad på Youtube;

Tack T-Mac! Du räddade vår natt! Det är på grund av sådana som du som vi älskar NBA (no-homo)!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 36

2008-09-28T17:05:00.003+01:00

Orsak 36: Captain Jack's tummy tat

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 37

2008-09-28T12:00:00.001+01:00

Orsak 37: Farvälen

I NBA-sammanhang finns ingenting så sentimentalt som när en legendar spelar sin sista match. Särskilt om de får göra det på hemmaplan, där fansen kan få skandera ut sin villkorslösa kärlek för hemmahjälten en sista gång.

Michael Jordans sista match 2003 i all ära, men det blir ännu mer hjärtskärande när en gammal legend som aldrig nådde målet - att vinna NBA-titeln - säger farväl.

Stackars Reggie Miller, som trots sina många slutspelsbravader aldrig nådde ända fram. Man ser besvikelsen skriven i hans ansikte. När till och med motståndarlaget ger honom en stående ovation, ja, jag börjar jag grina. Så vad? Jag förstår inte hur ni kan hålla tillbaka tårarna. Ni har ett mörkt vakuum där jag har ett bultande hjärta.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 38

2008-09-27T12:16:00.004+01:00

Orsak 38: White Chocolate

Han var aldrig bäst, han var faktiskt aldrig ens nära att vara bäst. Men han var, i ett par år, den mest spektakulära spelaren i hela NBA. Skuttande dribblingar, no look-passningar, trepoängare från 12 meter - Jason Williams gjorde allt med en flashighet som överträffar det mesta som skådats på en professionell basketplan.

Man kan säga att han under sin rookie-säsong 1999 blev lite av NBA:s Beastie Boys. Precis som de tog hip-hop, ett fenomen som var någorlunda underground, till den stora publiken, tog Jason Williams AND1-basketen från gatuplaner och mixtapes och presenterade det i full flärd för världens NBA-fans.

Och för en femtonåring i Umeå var det kanske det läckraste som någonsin skådats (möjligtvis med undantag för dom där H&M-affischerna med Salma Hayek på - hello!!)

Men nu är det slut på det roliga. Inte för att det blev så mycket av det roliga på senare år, då skador och stränga coacher gjorde att J-Will, AKA White Chocolate, knappt fick visa sina flashiga moves alls. Williams har alltså låtit meddela att han lägger av med basketen. Ingen mer vit choklad att götta oss med alltså. Men som tur är finns videoklippen kvar, som bevis på okuvlig kreativitet, ungdomsfull entusiasm, och främst av allt: makalös swagger.

(Hoop Dreams vill förresten beklaga den fullkomligt värdelösa låten i det här klippet, som i övrigt är top notch)

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 39

2008-09-26T11:19:00.002+01:00

Orsak 39: Närheten mellan publik och plan

"We were getting hit by sweat!"
Kramer är extatisk. Han har just varit på Knicks-match och berättar för sin vän Jerry om upplevelsen. Han berättar om hur häftigt det var att komma så nära spelarna, och det är faktiskt unikt att en så stor sport tillåter publiken att komma så nära matchen som de gör i NBA. De som betalar mest för sina biljetter kan få sitta på samma trägolv som spelarna, bara någon meter från sidlinjen.

Det var nära att allt detta ändrades efter det stora rallarslagsmålet 2004, då Ron Artest sprang ut i publiken och började svinga vilt mot någon stackare som kanske eller kanske inte hade kastat en öl på honom. Men turligt nog blev det inte något plexiglas mellan spelare och fans, utan åskådarna får fortsätta bli träffade av luftburna svettpärlor.

Det hela är ju dock inte totalt riskfritt, vilket bevisas i det här videoklippet, där vi ser Shaquille O'Neal i rollen som Hoba-meteoriten och delar av Phoenix:s hemmapublik i rollen som stackarn till nedslagspunkt:

Basketettanpremiär; Virtus Vs. Tälje

2008-09-25T21:43:00.002+01:00

Dags för alla Umeå-med-omnejd-bor att gå man ur huse för nu på lördag är det äntligen säsongspremiär i Basketettan. Umeå Virtus tar emot Tälje Knights i den första matchen som spelas 12.30 på Gammliahallen. Lördag var det.

Kom en, kom alla!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 40

2008-09-25T21:17:00.002+01:00

Orsak 40: Skott-ärmen
Den damp ned runt millenieskiftet nån gång då NBA desperat försökte med allt för att få bort ghetto-stämpeln från ligan. Tanken var att skott-ärmen skulle täcka över obscena tatueringar som en del (ehrm, svarta) spelare hade på sina armar. Det sägs även att den ska ge stöd och värme men därom tvistar de bloggande (se; Basketbawful).

Ärm-grejen har dock föga oghettofierat ligan utan har istället fått grym hood status sedan först Allen Iverson och numera även Carmelo Anthony sportar skiten. Och är det något vi gillar, förutom AI och Melo förstås, så är det hood status!

Ärmen kommer i "one size-fits most" enligt annonserna så kvar finns bara för oss att säga; If the shit fits, WEAR IT!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 41

2008-09-24T19:45:00.004+01:00

Orsak 41: Kurt Rambis
Jag menar, det är politiskt inkorrekt att inte tycka om någon som ser sådär retarderad ut. Och är vi politiskt inkorrekta? Hell no!

Kanske var det dock Rambis provocerande mongoutseende som låg till grund för historiens mest kända bröstvärmare i basketsammanhang, signerad Kevin McHale;

Snygg landning där av cepe-Kurtan och hade han bara lyckats sopa till McHale istället för att ramla ut i publiken så hade vi tyckt om honom ännu mer.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 42

2008-09-23T20:20:00.003+01:00

Orsak 42: Yinka Dare
Yinka Dare började spela basket först när han var 20 år gammal. Han hade en riktigt bra college-karriär och ledde sitt George Washington University till NCAA-turneringens "sweet 16" under sitt första år, vilket är skolans bästa placering någonsin. Dare hängde kvar en säsong till och draftades sedan av New Jersey Nets 1994. Och det var i NBA legenden Yinka Dare tog sin form.

I sin första NBA-match hann han bara spela 3 minuter innan han skadade knäet så illa att han missade resten av säsongen. Säsongen efter mäktade han med konststycket att på 58 matcher, vilket var det mesta han spelade någon säsong, begå 72 turn-overs utan att ackrediteras en enda assist. Han är än idag den spelare som spelat flest minuter i rad utan att få en assist. Under sin fyra år långa karriär blev det också bara fyra assists för den reslige nigerianen. Respect!

Yinka dog väldigt tragiskt av en hjärtattack 2004 vid en ringa ålder av 32. Men i våra baskethjärtan lever han vidare som Yinka - killen som inte kunde passa!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 45, 44, 43

2008-09-22T17:20:00.004+01:00

Efter en helgs försäsongsturnerande har bloggen halkat lite efter i orsakslistandet. därför river jag idag av tre orsaker i samma post. Posten kallar jag; Tripple threat-posten (och nej, det har inget med Posten att göra även om Seinfeld et al gjort sig lustiga över hur hotfulla arga brevmän kan bli).

Orsak 45: Passen
Redan långt innan dunkar, trepoängslinjer, tatueringar och skivkontrakt fanns den där att dra ooohs och aaahs från publiken. Cousy satte standarden. Pistol Pete Maravich visade vad han gick för. Magic och Bird ägde 80-talet. Stockton tog över på 90-talet och är, om inte den flashigaste, åtminstone den meste passaren genom tiderna. Jason Kidd, Jason "White Chocolate" Williams och Steve Nash förde i tur och ordning fanan vidare och nu verkar den lämnas över till Chris Paul.

Den som kan nåt om basket vet att passen, och inte dunken, är skiten men om du inte redan är nere med den så kan the late and great Pistol Pete lära dig;

Just like milkin' a cow! Snap!

Orsak 44: Dribblingen
När ni nu kan passa så är det dags för Allen Iverson att lära er att dribbla:

...och sist men inte minst:

Orsak 43: Skottet
Men som vi alla vet så vinner man inte matcher genom vare sig passar eller dribblingar - man gör det genom att göra mest poäng.

I jämna matcher blir det dessutom ofta de som sist gör poäng som vinner. Hell, i basket kan man ju till och med göra poäng även efter tiden har tagit slut - så länge som bollen lämnat handen innan matchuret står på noll - hur många andra sporter händer det i? Ingen jag kan komma på i alla fall.

Därför hyllar vi avslutningsvis det basketaktigaste skottet av de alla, när det betyder som mest - Playoff Buzzer Beatern:

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 46

2008-09-19T10:32:00.003+01:00

Orsak 46: Frederic Weis
With the 15th pick of the 1999 NBA draft the New York Knicks selects Frederic Weis, out of France.

Orden var kommissionär Sterns och året var som sagt '99. Frederic Weis, en stor och talangfull center från Frankrike, hade fått sin basketdröm uppfylld - han skulle äntligen få kröna sin karriär med ett NBA-kontrakt. Weis valde dock att stanna ytterligare ett år i sin franska klubb Limoges istället för att kasta sig på första bästa atlantångare med riktning västerut. Något han förmodligen alltid kommer ångra.

Sommaren 2000. De Olympiska Spelen skulle avgöras i Sydney, Australien, och Frederic var en av de största stjärnorna i det franska basketlaget. I den fjärde gruppspelsmatchen, där båda lagen redan var klara för slutspel, mötte Frankrike de regerande OS-mästarna Team USA. I den matchen förändrades livet för Weis och alla vi som satt och tittade på matchen.

Eftersom matchen i sig var rätt så betydelselös blev spelet väldigt hafsigt och många var vi väl som hade svårt att hålla ögonen uppe. Då händet DET. Ett dåligt amerikanskt anfall leder till fransk kontring men en slarvig fransk pass plockas lätt upp av (f.d.) dunk-virtuosen Vince Carter och resten är historia;

PO-STER-mafakkin-IZED!

Frankrike och Team USA möttes igen i finalen där jänkarna efter en rätt så jämn match återigen stod som OS-mästare. Silvermedaljen Weis fick med sig hem var förmodligen ett ynka miniplåster på det enorma köttsår av förnedring som revs upp i drabbningen med Carter. Weis har sedan incidenten inte försökt sig på en NBA-karriär, frågan är om något lag ens skulle vilja ha ett namn med så förnedrande associationer på sin roster, utan har stannat i Europa där han efter Carter-spektaklet spelade i den Grekiska ligan och numera huserar i den Spanska.

Nyligen så hamnade Weis på NBA-tapeten igen nu i somras då hans rättigheter gick från New York till Houston i utbyte mot den tidigare Knicks-centern Patrick Ewings son, Patrick Ewing Jr. Än är alltså inte Frederic Weis; The NBA era något helt otänkbart, i alla fall inte om den där minnes-zapparen från Men In Black verkligen existerar på riktigt.

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 47

2008-09-17T15:23:00.003+01:00

Orsak 47: Kortbyxorna

Vare sig de har varit extremt långa...
...eller extremt korta...
...så har basketshortsen alltid varit där att debattera kring. Från de tidiga årens hotpantsliknande nummer, som hängde med in på tidigt 90-tal (och i vissa fall långt in på 90-talet, eller vad säger du mister John Stockton?), till de hiphopinfluerade kortbyxorna av idag har vi alltid haft shorts att skratta, gråta och förundras över.

Visst, herrar Jameer Nelson och Jamal Tinsley på översta bilden ser ju minst sagt underliga i sina tältliknande shorts men priset tas väl ändå av de minimala gammkortbyxorna som Magic och Bird sportar på bilden under.

Därför var det ju hemst underligt att Los Angeles Lakers den gågna säsongen valde att gräva fram minipaltorna under NBA:s retrovecka och spelade en match i löjligt små byxor. Men det var ändå skoj den halvlek det varade:

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 48

2008-09-16T22:56:00.012+01:00

Orsak 48: Bristen på hänsyn för mänskligt liv

Kevin Harlan är en av favoriterna i kommentatorsbåset. Han har rösten, entusiasmen, och kunskapen. Men främst av allt: han har en catch phrase, som utklassar alla jag hört i sportkommentatorsklassen. När en riktigt saftig dunk har levererats i ansiktet på en hjälplös försvarare brukar Harlan vråla, som om domedagen är över oss: "WITH NO REGARD FOR HUMAN LIFE!". Utan någon hänsyn för mänskligt liv. jag frågar er: hur fantastiskt - och bisarrt - är inte det som catch phrase?

Ett par exempel nedan:

50 orsakar varför HDB älskar NBA; Nr. 49

2008-09-15T18:48:00.007+01:00

Orsak 49: DeShawn Stevenson.

Det är en bra idé att som medioker NBA-spelare skaffa sig någon nisch, något som folk känner igen en för. På så sätt kan man trots bleka insatser på plan ändå bli något av en celebritet. DeShawn Stevenson har förstått sig på det här. Han har gjort det till sin grej att vara något av NBAs Sacha Baron Cohen. Jag menar inte att han springer omkring i tokiga lösmustacher och nakenbrottas, utan jag menar att han verkar ha bestämt sig för att alltid, och på så många sätt som möjligt, göra sig (extremt) rolig på sin egen bekostnad.

Jag tänker på när han i fjol annonserade efter kokain på sin myspace-sida, poserande med sitt American Express-kort (med alla kortsiffrorna synliga!), jag tänker på när han ingick i en skäggodlar-tävling med Clevelands Drew Gooden, och självklart tänker jag på fejden från vårens slutspel, då DeShawn kallade LeBron James överskattad. LeBron svarade att det var som om Soulja Boy kritiserade Jay-Z, en liknelse som DeShawn med glädje tog till hjärtat.

Men främst av allt - och relaterat till LeBron-fejden - tänker jag på när DeShawn gjorde Tony Yayos "I can't feel my face"-dans efter nästan varje satt skott i slutspelet. Kolla klippet här. Kommentatorn Mike Fratello har ingen aning vad som pågår utan tror att DeShawn påstår sig vara osynlig - Kanske bäst att etablissemanget inte förstår kokainreferenserna. Vi andra skrattade hjärtligt åt DeShawns eviga strävan efter att förlöjliga sig själv så grundligt som möjligt. Så: Hail DeShawn, lord of the idiots!

50 orsakar varför HDB älskar NBA; Nr. 50

2008-09-14T16:15:00.003+01:00

Nu när det endast är, cirkus, 50 dagar kvar till uppkast, av basketboll - inte mat eller dryck, för säsong 08/09 av den eminenta NBA-ligan har vi här på Hoop Dreams-kontoret, whom i kiddin jag har ju inte ens en egen lägenhet, tänkt lista 50 av alla de oändliga orsaker till varför vi älskar NBA så patetiskt mycket som vi faktiskt gör. No homo.

Mycket nöje!

Orsak 50; Logon
Det har varit rätt mycket logo-snack nu på sistone i och med OKC Thunders nya, högst beklagliga, logotyp. Dock har ju den med det största L:et helt glönts bort i debatten. För är inte den gamla Jerry West-siluettade NBA-logon en riktig höjdare, lätt världens bästa Sportliga-logotyp!

NBA-logon är så förträfflig att jag inte alls höll med basketmagasinet Slam! när de förra året tyckte att West-logon skulle bytas ut mot en fräsigare och mer "ghetto" logotyp med kingen Lebron mitt uppe i någon slags streetball-move. Nej, länge leve West-logon, länge leve NBA!

På HDB-fronten intet nytt

2008-09-11T23:01:00.003+01:00

I och för sig inte på NBA-fronten heller.

Dock har det varit kvalfyllda tider där både svenska herrar och damer går som tåget i respektive EM-kval (läs mer på Stefans blogg som ni hittar på vk.se eller bland länkarna till höger). Och redan nu på onsdag spelar de svenska herrarna mot Georgien här i Umeå. Haffa en biljett på Cometernas kansli medan det finns några! Good times för oss basketlovers i björkarnas stad.

Dock är jag inte bara en basketlover utan numera även aspirerande konstnär, och som sådan har jag representationsmiddag samma kväll. Knivigt läge alltså men jag ska försöka klämma in båda två så gott det går. Om inte annat, Heja Sverige!

Annars så filas det på både Fantasi-ligor och NBA Season 08/09-previews så snart ska nog bloggen vara på gång på allvar igen. Intresserade fantasi-managers kan lämna en rad eller två med någon slags kontaktmöjlighet så hör jag, the commish, av mig s.f.s.m.

Väl mött!

Busy Bee's Basketball Breakdown, v.36

2008-09-05T18:16:00.004+01:00

Eftersom jag nu inte bara filar på en riktig utbildning (om än för närvarande förberedande) utan även gett mig på en återupptagen basketkarriär så har bloggandet den senaste tiden fått ge vika för sömn, mat, telefonsamtal samt Studio 60 on the Sunset Strip när dygnets timmar ska fördelas.

Det har dock hänt en del, och eftersom jag fortsatt förmodligen kommer vara ganska upptagen och kanske inte hinner blogga när nyheterna är rykande färska (inte för att HDB någonsin slagit rekord i vare sig heta nyheter eller frekventa uppdateringar), har jag nu bestämt mig för att införa Busy Bees Basketball Breakdown - en "nyhets"sammanfattning som de veckor då bloggposterna är färre än Lil Waynes tatueringar är många kommer få gälla som ynklig ursäkt för att behålla den här bloggen up-and-running. Nog med dravel, låt oss bryta basketveckan i bitar;

Donyell Marshall har trots sin avlånga ålder av 35 år lyckats tjata till sig ett kontrakt med Sixers. Marshall kan dock passa in ganska bra då Philly är värdelösa bortom trepoängslinjen plus hade en ganska tunn front-line innan Donnie D anslöt med sin storlek och, relativt bra, trepoängsskytte. Ännu en fjäder i Sixershatten.

NBA drog i veckan igång sitt Hur-Man-Lär-Sig-Bli-Ett-Pro-Och-Inte-Splashar-Ut-All-Cash-På-Brudar-Och-Blunts-Bootcamp för den kommande säsongens rookiesar men redan innan commish Stern hade hunnit hålla sitt öppningstal hade Kansas-spelarna Mario Chalmers och Darrell Arthur blivit hemskickade för att de hade klippt en hövding med några kjoltyg på Arthurs rum. Stern ska ha blivit rosenrasande och de båda rooksen kanske får vänta några matcher när säsongen väl sätter igång innan de får göra sina NBA-debuter.

Idag väljs bland andra Hakeem "the babymaker" Olajuwon, Patrick Ewing och Pat Riley in i basketens Hall Of Fame. För bra textrader om dessa herrar bör ni klicka er vidare till ESPN:s basketsida.

Det blev som förväntat, Oklahoma City avslutas med ett Thunder. Och om ni tycker det namnet är lame så ska ni bara se deras LOGO.

Ryktet säger att förmodade bottengängen Memphis Grizzlies och New York Knicks är nära ett triobyte där Marko Jaric och Darko Milicic flyttar österut till det stora äpplet och den långsamme ball-hogen Zach Randolph lämnar Knicks och Mike D'Antonis kommande spring-och-skjut-spel och flyttar till Elvis hemtrakter där han kan fortsätta vidga sina dimensioner med allt från banan-och-jordnötssmörsmackor till grillbiffar som heter duga. Dock är det hela som sagt fortfarande kvar på ryktesstadiet och föga lär hända under helgen.

Slutligen kan jag meddela till alla er som tvivlat på Ron Artests hängivelse till sitt nya lag att ni kan sluta. Bums. Ron-Ron har till och med gått under rakapparaten för att visa hur mycket han kommer kämpa för Rockets den kommande säsongen;

Blixtrar och dunder

2008-08-29T13:26:00.003+01:00

Ingen med det minsta intresse av vad basket heter har väl missat att de anrika Seattle Supersonics organisation har packat pappa Clay Bennetts kappsäck och flyttat till Oklahoma City. Namnet Supersonics samt vinnarvimpeln från 1979 och all historia lämnas i Seattle men resten, allt från Kevin Durant till videobandspelare och kontorsmaterial, har skeppats sydöst.

Det nya namnet för klubben ska officiellt avslöjas på en presskonferens nu på onsdag men så länge det hela inte är någon slags rökridå så kommer laget med största sannorlikhet döpas till Oklahoma City Thunder.

Detta lagomt töntiga namn, tufft nog att inte göras alltför mycket narr av men ändå mjukt nog för att inte skrämma bort den vita medelklasspubliken, har nämligen läckt fler gånger än Hakeem Olajuwons preventivmedel. Först spottades det på NBA:s egna matchschema och nu kan man dessutom köpa biljetter till Orlando Magics hemmamatch den 5:e december mot ett lag som heter just Thunder.

Fast å andra sidan kanske det hela bara är en PR-kupp från humorgruppen Klungan som i höst sätter upp sin nya humorshow "Jag gör ju inte det här för att jävlas med mig själv", med premiär den 11:e oktober på Norrlandsoperan i Umeå. Vi får helt enkelt vänta till på onsdag och se om det blir just Thunder eller kanske till och med Oklahoma City Lars Stenbergs, Jobs eller Patrik Larssons!

För om Kevin Durant och company lyckas bjuda på underhållning i paritet med Klungan kan de i alla fall räkna med att jag kommer följa deras öden genom streams och whatnot.