London, 24.07.2012
 |
| DU kan vara tyst, Kobe! |
Vi har just kommit ur den mest NBA-basketintensiva perioden i mannaminne - med komprimerad NBA-säsong, GRYMT slutspel (om än trist slut) och dubbla sommarturneringar med fler deltagare än någonsin - och är bara några dagar ifrån den kanske bästa OS-turneringen någonsin. Team USA står som vanligt som favoriter men bakom jänkarna lurar ett koppel av utmanare.
I täten; Spanien med bröderna Gasol, Rudy Fernandez, La Bomba et al. Dock ingen Ricky Rubio (tack för den KOBE!). Redan ikväll får vi en försmak då spanjackerna tar emot amerikanerna på hemmaplan i Barcelona.
Ett Barcelona där Lebron och co (eller borde det heta Durant och co?) med nöd och näppe kom undan med en 6-poängsvinst i söndags mot ett hårt kämpande Argentina - detta trots att Manu hade foul-problem och att amerikanerna sköt nästan 40% från trepoängslinjen, något som annars ses som ett av lagets svagheter.
Vidare ser Litauen, Brasilien och ett långt Ryssland farliga ut men att något av dessa lag ska rå på tidigare nämnda supermakter känns en aning OSannolikt.
Trots den fantastiska OS-turneringen som stundar har dock en helt annan match-up varit senaste tidens stora snackis.
Allt startade när den svarta mamban Kobe Bryant i sedvanligt kaxig ton påstod att årets upplaga av Team USA skulle vinna en matchserie mot Barcelona-OS Dream Team.
Först och främst, HELT BEFÄNGT!
Dream Team, som bestod av bland andra Michael Jordan, Magic Johnson och Larry Bird, joggade hem ett OS-guld med en vinstmarginal på 40+ per match. Visst, övriga världen var inte i närheten så bra som den är nuförtin men jag tvekar inte en sekund på att 92:orna skulle vinna rätt komfortabelt.
Bird var förvisso halvt invalid '92 och Magic hade nyss fått HIV:en och hade inte spelat på en säsong, men Dream Teams front-court var oceaner bättre än årets upplaga. Charles Barkley, Karl Malone, Patrick Ewing och David Robinson hade tagit fler returer och blockat fler skott än tjugotolvornas halvdana hopplock av Tyson Chandler, Kevin Love, Andre Igoudala och Anthony Davis. De hade till och med haft ett ögonbryn mer.
Back-courten var inte mycket sämre. Jordan och Scottie Pippen var i sina livs form, Chris Mullin sköt 63% från golvet och 50% från treorna och Clyde Drexler, som i och för sig hade högre hårfäste än Lebron, var den som närmast jämfördes med his Airness till dess att hans självförtroende blev smulat i bitar under Dream Teams träningar där MJ dominerade honom fullständigt. John Stockton hade hälften så stora shorts som Chris Paul men jag tror ändå han hade klarat av att hålla någorlunda jämna steg med CP3.
Och trots att Magic hade HIV:en och inte spelat på ett år såg han ju inte direkt ut att bara ha legat på sofflocket inför OS;
Troliga crunch-time-femmor skulle nog se ut som något liknande
'92
Magic Johnson
Michael Jordan
Scottie Pippen
Charles Barkley
David Robinson
'12
Chris Paul
Kobe Bryant
Kevin Durant
Lebron James
Tyson Chandler (och nej, tolvorna hade inte kunnat spela smått mot Dream Team för Robinson hade dunkat på allas huvuden)
Magic hade med sin längd kunnat backa av på Chris Paul, Pippen hade stängt ner Durant och Jordan hade MÖRDAT Kobe (som jag för övrigt är rätt dålig FIBA-basketspelare). Lebron hade haft ett övertag mot Barkley men oavsett om någon av '12:orna hade tagit sig förbi sin försvarare hade de haft David Robinson väntandes vid ringen. Som jag ser det är det inget snack, varför hela den här harangen är obsolet.
Eller som Barkley sa i en intervju nyligen; 'Förutom Kobe, Lebron och Durant tror jag inte att någon annan i deras lag hade platsat i vårt lag.'
