MJ taking in #RyderCup2014 action w/ @Keegan_Bradley... and a cigar or two. pic.twitter.com/8TTazkD1fm

— PGA.COM (@PGA_com) September 27, 2014

VALSPECIAL

Eftersom det är SUPERVALÅR med stundande Riksdagsval kommer här ett krystat försök att sätta in den svenska politiken i någon slags basketkontext. Om ni inte tycker att det stämmer överens med verkligheten - gå och klaga hos din lokala politiker.

Point Guard - Vänsterpartiet
PG:ns uppgift är att fördela bollen mellan sina medspelare. Hen har insett att det bara finns en basketboll på planen, och den ska räcka till alla. Basket är en lagsport där alla blir gladast om de får vara med i spelet och då och då även göra poäng. Point Guarden räds därför inte att åsidosätta sin egna poängproduktion till förmån för andras, då hen vet att det är det bästa för laget.

Typisk Point Guard: Steve Nash

Shooting Guard - Folkpartiet
Till skillnad från Point Guarden ser Shooting Guarden mest till sig själv - individen. Den egna poängproduktionen är viktigast, men det händer att även Shooting Guarden noteras för en assist då och då (i politiken kallas detta för Socialliberalism). Shooting Guarden står ofta för ett starkt försvar, vilket är viktigt SPECIELLT om man spelar mot Ryssland, och är inte sen att se vilka på motståndarlaget som är svagast för att sedan stjäla bollen från dessa (i verkliga livet kallas detta Marknadsekonomi). Shooting Guarden tillskriver ofta sina framgångar till sitt hårda träningsprogram och ser sig själv som 'self-made' men missar ofta att mycket av hens framgångar kommer från hens omgivning, till exempel att hens farsa är f.d. basketproffs (lex Kobe Bryant, Klay Thompson). Därför tror Shooting Guarden att vem som helst kan bli basketproffs bara en jobbar hårt, men alla föds inte till två meter långa superatleter.

Typisk Point Guard: Kobe Bryant

Small Forward - Socialdemokraterna och Moderaterna 
Här har vi de mest kända och största stjärnorna för tillfället, som till exempel Lebron James och Kevin Durant. Då dessa lirare ständigt cirkulerar runt toppen av NBA-rankingen är de ofta rädda för för stora förändringar då detta kan innebära tappat stöd hos fansen (kärnväljarna) och förminskade vinstchanser. Då basket är en lagsport har Small Forwarden insett att de knappast kan vinna matcherna helt själva och tvingas därför söka starkast möjliga stöd från de andra positionerna.

Typisk Small Forward: Kevin Durant

Power Forward - Miljöpartiet
Power Forward. (Sol/våg/vind)Kraft Framåt. Power Forwarden tar mycket returer och försöker till största del återvinna de missade skotten till nya anfall. Då Power Forwarden på senare år blivit mer teknisk (GRÖN teknik) hittar man hen numera inte bara runt korgen utan även ute vid trepoängslinjen varför hen är svår att placera i den gamla traditionella basketuppställningen.

Typisk Power Forward: Kevin Love

Center - Centerpartiet
Behöver det här ens en förklaring?

Typisk Center: Dwight Howard

Coach - Kristdemokraterna
Coachen är en predikande snubbe i kostym som är för gammal för att spela själv men som ändå inte kan släppa taget om basketen.

Typisk Coach: Mark Jackson

Ägare - Sverigedemokraterna
Vita gubbar som uttalar sig rasistiskt och som hatar spelarfacket. USCH!

Typisk Ägare: Donald Sterling

Scola skolas

Harden's hardship

VM-turneringen är igång och Team USA, som är det enda laget jag har någon större koll på och intresse i, har inlett med två väntade segrar mot Finland och Turkiet. Mot turkarna var det lite motigt inledningsvis och de amerikanska kommentatorerna upprepade sitt eviga mantra om FIBA-regler, ojämna domarinsatser och undervärderat motstånd.

Vad som i själva verket utspelades var den vanliga visan där ett USA som fullkomligt massakrerat Finland dagen innan (till exempel mäktades det bara med två finska pinnar i den andra perioden) blev överrumplade av ett faktiskt bra FIBA-landslag som taktiskt tog matchen precis dit de ville. Lågt tempo, intensivt och intelligent försvar som ledde till dåliga, stressade och missade amerikanska avslut. Turkisk ledning med fem poäng i halvtid.

Sen fortsatte den vanliga visan med att amerikanerna gjorde några justeringar, ökade tempot och sedan rodde hem matchen rätt så komfortabelt bakom sin bredd.

Allt detta känns rätt standard och inte särskilt uppseendeväckande.

Vad som däremot höjde minst ett (och för Anthony Davis MAX ett) ögonbryn här och där var James Hardens självutnämning som detta 'Dream Teams' DEFENSIVE STOPPER.

RE-DIC-O-LOUS.

Exhibit A (av cirka 10 liknande tillfällen från Turkiet-matchen)

Exhibit B (samlade slips från förra NBA-sâsongen)

Case closed.