Power struggle

Sommaren har ju inte bara bjudit på en strid ström av Gud faders tårar över vårat gudsförgätna land, utan även på en spelarström från väst till öst av tidigare oskådat slag. Har Garnetts, Allens, Randolphs, med fleras adressändringar förändrat maktbalansen eller är Western Conference fortfarande herre på täppan?

Det har som sagt bjudits på mer eller mindre banbrytande och ögonbrynshöjande byten och kontrakteranden den senaste tiden. Jason Richardson till Charlotte, Randolph till New York, Lewis till Orlando och sen har vi ju sist men inte minst blockbusterbytena Allen och Garnett till Boston. Alla fem spelare med mer eller mindre superstjärnestatus som gått från väst till öst, utan att väst egentligen har fått mycket mer än några lovande kids och ekonomisk lättnad i utbyte.

Det är inte bara jag och David Stern som nu hoppas på en jämnare liga den kommande säsongen så låt oss gå igenom några av de största spelarförflyttningarna och se hur, och om, detta kommer kunna förändra förra säsongens totala dominans från Western Conference.

Ray Allen och Kevin Garnett till Boston.
Boston har de senaste säsongerna varit en blek kopia av en blek kopia av sitt gamla jag. De missade de senaste två slutspelen och åkte ut i första rundan två år i rad före det. Något var helt enkelt tvunget att hända, och nog hände det något allt!

Först kontrakterades skarpskjutaren Ray Allen från Seattle Supersonics i slutet på juni och efter det, nästan på dagen en månad senare, släpptes en rekryteringsbomb av atom-kaliber, nämligen Kevin Garnett. Den stora biljetten lämnar så äntligen sitt hopplösa Minnesota och kommer tillsammans med Allen och Paul Pierce bilda ett av de mest fruktade "triple threats" i hela ligan den kommande säsongen.

Många, inklusive undertecknad, blev så till sig av Garnett-bytet att vi genast gav Boston Eastern Conference-titeln redan innan KG hade fått på sig sitt Cetics-linne på presskonferensen. Nu såhär i efterhand när den första adrenalinkicken har dippat är jag dock inte så säker. Precis som alla andra redan har sagt har Celtics en oerhört sårbar bänk, men deras tre stjärnor kommer ändå garantera de en slutspelsplats nästa säsong. Någon NBA-final blir det dock inte förrän tidigast nästa säsong och i kamp mot Western-lagen har de nog inte så mycket att säga till om.

Randolph till New York.
Om Celtics har haft det lite motigt den senaste tiden är det dock ingenting jämfört med Knickerbockarna från det stora äpplet. Trots att de betalat, och betalar, ut mer lön än något annat NBA-lag har de inte varit i slutspel sedan 2001.

För att ändra på detta har de nu gjort sig av med Steve Francis, som ju i princip hade exakt samma spelstil och position som deras stjärna Stephon Marbury, och värvat Zach Randolph, som i princip har exakt samma spelstil och position som deras andra stjärna Eddy Curry.

Tror verkligen inte att Knicks har den minst chans på final, eller ens att ta sig förbi en mycket eventuell förstarunda. Hell, om de ens går till slutspel borde den annars så hånade Isiah Thomas utnämnas till "coach of the year". Detta kommer alltså inte heller vara något större hot mot Wests dominans.

Jason Richardson till Charlotte.
Charlotte har aldrig spelat i ett slutspel men har å andra sidan bara funnits till sedan 2004. Med Jason Richardson och Gerald Wallace springandes i korridorerna kan de nog skada vilket lag som helst den kommande säsongen beroende på dagsform. De är ett av lagen som slåss om den sista slutspelsplatsen (efter Boston, Chicago, Cleveland, Detroit, Miami, Toronto och Washington, fast där jag är lite tveksam över Miami och deras skadeproblem) men något hot mot väst kommer de inte utgöra.

Enda påverkan det här bytet gör är att det möjligen kommer försvaga de fantastiska Golden State Warriors som förra säsongen bjöd på den mest underhållande basketen i mannaminne.

Rashard Lewis till Orlando.
Orlando tog sig turligt till slutspel förra säsongen efter att ett flertal rivaler drabbades av skador på framstående spelare i slutspurten. Lewis kommer tillsammans med Dwight Howard bilda en giftig duo men får nog sälla sig till de 5-6 lag som slåss om de 1,5 sista slutspelsplatserna (där Miami som sagt har en halv plats nu och kommer få den andra halvan om de lyckas hålla sig hela och rena).

Inget nämnvärt hot här heller alltså.

Slutsats.
Det ser alltså ut som att NBA anno 2007/08 kommer bli ungefär som förra säsongen där endast 2-3 lag från Eastern Conference kommer kunna mäta sig med sina rivaler i väst. Största balansrubbningen kommer ske inom deras egen Conference där fler lag än tidigare ser slutspelskapabla ut.

Ett litet utropstecken måste dock tilldelas Chicago Bulls som i det tysta byggt vidare runt sin unga stomme och värvat Joe Smith och nästansvensken Joakim Noah. Om jag skulle vara tvungen att nu satsa mina sista penningar, alltså ungefär £25, på vilket lag som representerar öst i finalen nästa sommar skulle min röst gå till Bulls.

Men om man tänker på att Suns och Dallas kommer vara minst lika bra som förra året, Denver kommer få tillbaka All-Starspelaren Kenyon Martin, Memphis bytt tränare samt värvat en stor center (Darko!) plus en riktigt bra, om än ung, point guard (Conley jr.), Portlands och Seattles nya unga garden som förhoppningsvist kommer leda till förbättrade resultat (även om de förmodligen inte kommer gå till slutspel) och tänk sedan slutligen på Houston som förbättrats mest av alla under sommaren ser den kommande säsongen inte alltför ljus ut ur en ostlig synvinkel.