Svar på tal

Läste här i veckan ett intressant inlägg på Basket-Stefans Basketblogg (läs hela inlägget här; Björnström spekulerar ) där Umeås basket-Don Torbjörn Björnström bjöd på sina tankar angående basketens framtid som världsidrott.

Björnström menar att NBA kommer expandera ut i Europa inom max 5 år och att europeiska lag och städer kommer tvingas till samarbete för att klara sig ekonomiskt. Därtill måste sedan hemmamatcherna spelas enligt ett roterande schema och de sammarbetande städerna skulle på så sätt få anordna 3-4 matcher var per år. Basket-Stefan tror inte på samma explosiva utveckling men hintar ändå om att även han tror att en amerikansk expandering är oundviklig.

Jag vet inte jag.

Att förändringen kommer ske så snabbt som inom 5 år tror jag inte alls på. Dels tror jag Team USA kommer gå segrande ur den stundande OS-turneringen och på så sätt, som de amerikanska basketherrarna så kaxigt uttryckt sig, återställa basketbalansen så som den borde vara. Dels tror jag också på seger för Barack Obama i höstens amerikanska val, och är det något vi lärt oss vid det här laget så kommer Obama föra med sig CHANGE. Om denna förändring lyckas få fart på den amerikanska ekonomin och den deppiga dollarn så har de europeiska klubbarna ingte längre någon trumf-Euro att spela i kampen om talangfulla basketspelare.

Sedan tycker jag resonemanget om att lag/städer skulle slås ihop och samarbete låter ytterst otänkbart. Bland den största styrkan jag ser i europeisk basket är den starka passionen, traditionen och lagtillhörigheten. I Europa finns en otroligt stark vi-och-de-känsla inom idrott så varför skulle lag som i åratal hatat varandra över allt annat helt plötsligt kunna samarbeta? Och även om själva organisationerna skulle klara av det, hur många supportrar skulle gå med på att sida-vid-sida heja fram sitt lag tillsammans med massa dudes som man bara några år innan stämde möte med på parkeringsplatser och bakgårdar med allsköns tillhyggen i högsta hugg?

Vidare är skillnaden mellan "amerikansk" basket och "europeisk" basket alltför stor som det är nu. Killarna spelar ju inte ens efter samma regelbok (även om skillnaderna de närmsta åren kommer bli mindre och mindre på det planet). Och för att snabbt gå tillbaka till läktaren så är skillnaden mellan supportrarna än större.

Vilken amerikan, med kortare tålamod än Dampe Dampsson efter fyra Jolt-Cola, skulle sitta uppe mitt i natten för att se en match mellan Detroit Pistons och Alba Berlin? En otroligt viktig fråga med tanke på att det numera är TV-avtal, reklamintäkter och dylikt som pröjsar de flesta sportevenemang och -ligor här i världen.

Europa har som bekant mer än dubbelt så stor befolkning som USA, men jag har ändå otroligt svårt att se fotbollstokiga och idrottspatriotiska européer sitta och titta på andra lag än sitt eget mot något flashigt amerikanskt lag. Därför tror jag att en TV-sändning från en europeisk match skulle tappa nästan alla av de i genomsnitt 2.25 miljoner baskettittande amerikanska hushållen som de senaste säsongerna följt NBA:s Regular Season och ersättas med det europeiska lagets fanatiska hemma-supportrar (de som inte är där på matchen alltså) samt oss basket-nördar (som ändå tittar på all basket vi kommer åt, oavsett vilken tid på dygnet).

Inga ljusa tittarsiffror alltså, vilket skulle betyda att reklamintäkterna för TV-bolagen skulle minska varvid de för klubbarna så ekonomiskt gynnsamma TV-avtalen skulle gå samma öde till möte. Ekonomin för de flesta klubbar skulle därför krascha omgående.

För att återgå till de åtskillda basketfilosofierna så känner jag att basketfantastvärlden är uppdelad i tre kategorier;

NBA-fan:et; Den största kategorin som består av allt från, emellan och till amerikaner, svennar som lyssnar på Eminem och kineser. Gillar fart och fläkt, högt-flygande dunkar och spektakulärt en-mot-en-spel. Tycker FIBA-basket är tråkigt och går för långsamt. Har aldrig förstått sig på ordet "derby". Hatar innebandy.

FIBA-fundamentalisten; En mycket mindre kategori, men ändå överlägset näst störst. Består av balter, syd-européer och avkommor till balter och syd-européer samt basketentusiaster födda före 1975. Lagspel framför allt! Det är genom helplanspressar, returtagning, knepiga inkastspel och zon-försvar man vinner matcher. NBA är bara en flashig plastliga där spelarna har ett kassavalv där hjärtat borde sitta. Hatar innebandy.

Den basket-frälste; Bestående till 100% av basketnördar och är därför förmodat försvinnande liten. Älskar basket i alla former och ser charmen i allt från 360-dunkar till zon-försvar till dambasket. Hatar innebandy.
(Personligen tillhör jag nog denna mitt-fåra till ungefär 55% och 45% i NBA-fåran).

Eftersom de två största kategorierna (NBA vs. FIBA) står så långt från varandra tror jag att en sammanslagning inte kan ske på år och dar.

Vad gäller ett, och då menar jag ETT, NBA-lag beläget i Europa så tror jag att det har en mer reell chans att hända inom de närmsta, säg, 10 åren.

Med det säger jag dock inte att jag hoppas att det händer, jag gillar nämligen basketvärlden precis som den är nu. Snarare så tror jag att det kan hända. Det verkar ju nämligen som att David Stern har gett sig fan på att ta NBA "ut i världen" med sitt kommissionärskap. (Som jag ser det har NBA dock alltid funnits "ute i världen", det är bara det att det är först på senare år som indier och kineser fått TV-apparater, datorer med internetuppkoppling samt passande politiskt klimat så att de har kunnat följa denna fantastiska liga.)

Men som sagt verkar ju Stern vara beslutsam om att lägga ett NBA-lag utanför nordamerikanska gränser och när detta väl händer så tror jag att just den kinesiska/asiatiska marknaden ser oerhört mycket mer inbjudande ut med miljarders supportrar och utan basketfilosofiska och ekonomiska hinder.

Så om Torbjörn Björnström nu vill se semilokal NBA-basket får han nog packa kappsäcken och flytta till Shanghai där han om 10-15 år kanske, jag säger kanske, kan få se Shanghai Sharks mot Oklahoma City Thunder.