Draft day

Då var det dags. Nya ungtuppar ska väljas in i världens bästa sportliga alla kategorier, NBA. Eftersom årets NBA-säsong och -slutspel var så satans bra har jag dock försummat collegebasketen mer än på flera år och har därför inte så jättebra koll på årets adepter varför jag inte ens funderar på att sätta ihop en egen mock draft som alla profsen.

Dock har jag några saker att säga.

1. Det kan vara det bästa någonsin om Miami byter ned sig från andrapicken och Michael Beas(t)ley bara för att de är mer peppade på guardsen O.J. Mayo och Russel Westbrook.

Och detta på grund av något jag vill kalla; Chris Paul-syndrom.

Spola tillbaka tiden nästan exakt 16 år. Inför draften finns det en stor och HELT dominant snubbe som dock verkar ha en rätt så suspekt inställning och som goofar runt med allt och alla. Ungefär på samma sätt beskrivs Michael Beas(t)ley inför den här draften. Vem var då denna basketpajas anno 1992? Shaquille O'Neal. Och vad blev det av honom? 4 ringar, 1 MVP, 1 ROY, 3 Finals MVP, 2 All-Star MVP, 14 All-Starutnämningar, världsmästare OCH OS-mästare.

Nu vill jag inte säga att Beas(t)ley och Shaq är samma spelare eller ens samma sorts spelare, jag vill bara säga att allt snack om Beas(t)leys inställning och uppförande är bull.

Spola nu tillbaka tiden nästan exakt 3 år. På fjärde plats väljs en viss Chris Paul. Att han ramlat ner till fjärdeplatsen beror mycket på hans ringa längd (och att NBA-managers är dumma i huvudet). Att Milwaukee, Atlanta och Utah passade på honom när de hade chansen får de betala för nu.

Paul är 2000-talets Isiah Thomas (ni vet han spelaren, inte coachen), den enda från draftklassen som utnämnts till All-Star, den egentliga MVP:n för säsong 07/08 och en kille som nästan helt på egen hand räddat basketen i New Orleans och som målas upp som en av ligans bästa spelare. Varför?

Chris Paul-syndromet. Han säger det själv när folk frågar honom vad som ger honom hans vinnarskalle och målmedvetenhet. Hans största drivkraft är den att han blev ratad i draften till förmån av Anrew Bogut, Marvin Williams och Derron Williams (av vilka endast Derron till synes kommer ha en chans att mäta sig med Paul).

Tänk nu om Beas(t)ley blir dissad av Chicago, som i tid och evighet just sökt efter en dominant kraft inside som kan göra poäng och ta returer = Beas(t)ley, för att sedan se Miami, som i förrfjol vann hela skiten med tidigare nämnda O'Neal, byta ner sig i draften för att istället plocka upp Mayo eller Westbrook. Detta trots att Beas(t)ley långt och länge sågs som det självklara förstavalet, har statistiken som backar upp honom och det enda som talar emot honom är att han är en lättsam och skojfrisk kille?

Även hur lättsam och skojfrisk han är så är han ändå BEASTley när han befinner sig på basketplanen. Alla som såg honom i college vet att han gör allt för att vinna. Han är en mobbare som njuter av att pulverisera sina motståndare.

Så vänta bara, alla ni haters, tills Michael Beas(t)ley går Chris Paul all over your asses nästa säsong snittar 20-10 och väljs av mig i tredjerundan i årets Fantasydraft.

2. Fantastiskt vilka namn som figurerar i årets draft.

O.J. Mayo, Kevin Love, Joe Alexander (förnamn som för- och efternamn är alltid hett), Brook och Robin Lopez (Lindsey Hunter All-stars, google it), Mario Chalmers (tänk om Chalmers blir bra och de börjar spela Super Mario-musik i arenorna varje gåg han gör något extraordinärt!), Roy Hibbert, J.J. Hickson, Courtney Lee (LH All-Stars), DeAndre Jordan, Marreese Speights, Chris Douglas-Roberts, Kyle Weaver, D.J. White, Bill Walker, Richard Hendrix, Joey Dorsey, DeVon Hardin, Walter Sharpe, Sean Singletary, Trent Plaisted och slutligen Luc Richard Mbah a Moute.

3. Draft = Trades.

Vi har redan sett Toronto-Indianabytet igår (även om det inte kommer bli officiellt förrns 9:e juli på grund av T.J. Fords nuvarande kontraktsbestämmelser) och idag rapporteras det om att stolmannen Yi Jianlian och Bobby Simmons går från Bucks till Nets i utbyte mot Richard Jefferson. Jag håller tummarna för att bytesbollen nu ska rulla vidare som en järndank i nittioprocentig nedförsbacke!

Entré; NBA 2008/2009

Säsongen började tidigare än väntat!

Det verkar nämligen som att Toronto Raptors och Indiana Pacers kommit överens om en trade som skickar den nackade PG:n T.J. Ford samt den tunnhårige slovenska centern Rasho Nesterovic ner söderöver i utbyte mot jättebebiscentern Jermaine O'Neal.

Både T.J. och JO har de senaste säsongerna varit en aning skadedrabbade, för att uttrycka det milt, och ingenting är klart förrns de gått igenom de respektive lagens fysikbesiktning. Rasho har sedan Andrea Bargnanis ankomst till Toronto fått mindre och mindre speltid och har sett dystrare och dystrare ut (även om han inte direkt såg ut som Toker innan heller, frågan är om någon någonsin sett honom dra på smilbanden).

Dock ser jag det här som en jättevinst för Toronto såvida inte JO:s knä är indisponibelt. Tänk bara en frontcourt bestående av JO som center, Chris Bosh som power forward och Andrea Bargnani som den långa small forwarden han egentligen är. Vilken grej!

Kul också att Jose Calderon nu får point guard-rollen, som han förra säsongen mer än nog bevisade tillhörde honom och inte Ford.

1-0 till Europa.

It´s a wrap!

Efter att ha sugit på Bostons segerkaramell ett par dagar så är jag nu beredd att kröna årets säsong till: Bästa NBA-säsongen på 10 år!

Säsongen 07/08 bjöd på det mesta. Vi hade enorma kollapser (Chicago, Miami, New York), uppstickare (Atlanta, Portland, New Orleans!), säsongsändrande skador (Oden, Arenas, Wade), megatrades (Allen/Garnett, Kidd, Gasol, Shaq), efterlängtade återkomster (Boston, Showtime-Lakers, den "riktige" Grant Hill) och slutligen nya superstjärnor, namn och ansikten att lägga på minnet (Big Baby Davis!, Chris "den verklige MVP:n" Paul, Rodney Stuckey, Jose Calderon).

Personligen blev det här dock kanske säsongen då alla mina favoritlag spolierades och försvann från slutspelsdiskussionerna.

Phoenix Suns har ju verkligen gjort en helomvändning med tanke på införskaffandet av Shaq och avförskaffandet av Mike D'Antoni. Och om inte deras redan omtalade och till skyarna höjda läkarstab kan utföra underverk på Suns näst intill antika laguppställning ser det inte särskilt ljust ut. Fast nog borde de klara sig till slutspel ett år till, trots ett åldrande spelarmaterial och en stenhård Western Conference. Vi kan ju i alla fall hålla tummarna.

Nu i dagarna har ju bytesrykten angående Denvers Carmelo Anthony duggat tätt också, vilket nog skulle innebära att jag tar mina Nuggets-sympatier till det lag som Melo skulle hamna på. Allen Iverson och J.R. Smith i all ära men det är Melo som är min gullgosse. Men det återstår ju att se om det blir någe byte av eller inte. Och Nuggets kan nog bli bra den kommande säsongen om Nene lyckas komma i form och någon sparkar George Karl från tränarbänken.

För mina favvisar i Washington och Golden State ser läget ungefär likadant ut, båda har stjärnspelare som kan avsluta sina kontrakt och dra dit pepparn, pengar och mästerskapstitlar växer om de vill. Så fram tills det att Baron Davis och Gilbert Arenas skrivit på nya kontrakt vill jag inte uttala mig om var jag står i frågan.

Dock kan jag ju klänga kvar vid Boston-bandvagnen om alla mina gamla favoritlag rinner ut i sanden. (POSEY!!!)

Slutligen vill jag tacka NBA för en alldeles storslagen säsong och hoppas att de behåller de takterna även nästa säsong. Säsong 07/08 tar härmed slut men redan nu på torsdag (26:e juni) gör säsong 08/09 storslagen debut med den efterlängtade draften.

Ring ut det gamla, ring in det nya. Hoop Dreams kommer tillbaka nästa säsong!

Finalskvartsamtal

Game 6 i Boston. 3-2 i matcher till Boston. Los Angeles ligger pyrt till. Som sådant ska spelarnas uppförande te sig om det ska gå deras väg inatt:

Boston Celtics:
Kendrick Perkins; Mayn, den där axeln ser inte helt OK ut. Om du dock får den i ordning till kvällens match tycker jag bara du ska fortsätta som tidigare. Ta dina returer, spela så bra försvar som möjligt på slang-Gasol och för guds skull, sluta aldrig vara ARG! Vi älskar din inställning och även om axeln håller dig ur spel ikväll så kommer vi alltid, älskvärt, komma ihåg dig som arg-Perkins!

Kevin Garnett; K-G, jag vet hur mycket det här betyder för dig men för ditt eget och alla andras bästa borde du nog åtminstone knapra lite i kanterna på det omtalade chill-pillet. Visst, det är din otroliga intensitet som är ditt spel men seriöst - chilla lite! Åtminstone i försvaret. Du behöver inte slå efter bollar och försöka blocka alla Gasols fjompskott, DU HAR HONOM! Han kommer ju ingenstans när du bara stänger ute honom från lane:en och sedan tar returen när hans halvhook träffar värre än en tegelsten. Och snälla, sätt straffkasten!

Paul Pierce; GUD MIN SKAPARE. Jävlar vad bra du är i år Paul. Du är ju överallt (förutom i plusprotokollet från Game 3)! Jag har inte så mycket mer att säga än att fortsätt med dena herky-jerk-drives, stäng ner Kobe och var lite mer varsam med bollen i slutet av matchen ikväll. Vi tror på dig Sanningen!

Ray Allen; Du är tillbaka! Först tyckte jag att ditt största tillskott till Boston-organisationen var rollen som vågmästare när Garnett skulle välja klubb, men nu! Om det inte vore för att PP spelar helt utom sig hade du varit mitt val för Finals MVP. Hoppas bara att inte ditt barns sjukdomstillstånd distraherar dig inatt så ska det nog gå bra.

Rajon Rondo; Seriöst, grabben! Skjut bollen! I alla fall om du är fri för en lay-up! Du har typ blivit bizarro-Sam Cassell, en snabb guard som är duktig defensiv men som vägrar att skjuta! Skärp dig för fan!

Bänken; Fantastiskt jobb. Ni turas om att dra bänklasset för var kväll vilket gör det omöjligt för Lakers att scouta och försöka matcha upp med er. Fantastiskt. Dock är det några grejer. Sam, skjut inte såvida du inte postar upp lill-Farmar eller har HELT ÖPPNA SKOTT. Och då menar jag HELT ÖPPNA. Leon, du äger. Fortsätt med det. P.J., om du inte varit så gammal och ful hade jag kunnat gifta mig med dig. Eller ingå partnerskap åtminstone. Du är ärketypen för en rutinerad center-veteran. Eddie, bra skit! Sluta aldrig att skjuta och för guds skull, flytta upp ungen på läktaren, det finns nämligen en (minst en) våldtäktsman i det andra laget. Och slutligen, James. Det är inte bara Van Gundy som är kåt på dig och ditt tvåfärgade tandskydd. Du är fantastisk. Du har blivit min nya Stephen Jackson, min hjälte, mitt allt! Go get 'em tiger!

Doc Rivers; LOL. Du äger upp den självaste Zen Master. I NBA-finalen. Jag finner inga ord. LOL.

Los Angeles:
Pau Gasol; Två grejer. När Garnett spelar försvar på dig, försök att hålla dig lite längre ifrån korgen för att på så sätt öppna upp vägar för Kobe, Farmar et al att drive:a på. Då kommer nämligen Garnett glida över som hjälpförsvar vilket lämnar dig med ditt bästa skott - någon meter utanför tresekunder vid baslinjen. Det är nämligen något vi inte sett under hela serien. Två. Om någon annan en Garnett försvarar dig, ta den starkt till korgen (STARKT!). Om du har Perk eller P.J. på dig är du snabbare och har du Powe är du längre. Jag vet att du inte gillar kroppskontakt och så men jesus, det är NBA-finalen nu! Lite smällar får man räkna med. Och en tredje sak, eftersom vi redan visste att du var lite halvrisig i försvar ska du nog bara fortsätta vara lång och i vägen och sedan försöka ta returen. Med det menar jag att DU måste TA RETUREN. Den kommer inte att komma till dig.

Lamar Odom; Försök bara inte att choke:a som vanligt. Det var allt. Eller föresten, jag håller på att skriva en basket-opera i stil med Fantomen på Operan och tänkte att du som är världens finaste och mest omtyckbara kille, men ändå hatad av alla, skulle vara perfekt i huvudrollen. Jag känner din smärta. Men vi kan ta mer om det efter ni har förlorat finalerna och halva Los Angeles ropar efter ditt kala och glansiga huvud.

Vladimir Radmanovic; Jag förstår inte riktigt varför Phil envisas med att starta dig mot Pierce när du ändå foular ut dig direkt eftersom du är så mycket långsammare och sämre än honom. Men det har väl med lagets feng shui att göra eller något annat dravel. Men försök så gott du kan att hänga med i försvar och häng dina treor i anfall så antar jag att du gjort ditt.

Kobe Bryant; Bara för att du gör 15 poäng i första perioden hela tiden gör dig inte till MJ. MJ vann. Jämt. Eller nästan jämt i alla fall. Du framstår heller inte som en bra människa bara för att du pussar på dina småtjejer hela tiden. Vi kan alla se hur de egentligen inte vill, men måste, då de vet att det är pappa som betalar Nickelodeon-räkningarna. Men om du och de gul-lila ska kunna vända det här måste du ta tag i det här. Hela matcherna. Punkt.

Derek Fisher; När det kommer till veteran-ligan måste jag säga att du får bögstryk av Bostons gamm-härkar just nu. Offensvit har jag inte så mycket att klaga på, du skjuter ju ändå bäst av alla som någonsin har varit i final och haft någon större roll, men defensvit? Seriöst? Förklara varför du inte pressar en haltande Rondo, en Eddie House som dribblar som fotbollsspelarna gjorde på basketlektionerna på gymnastiken när jag gick i skolan och en uråldrig Sam Cassell! Märker du inte att de förlorar uppemot 10-15 sekunder varje anfall och får nöja sig med ett långskott från Garnett? Där har ni mycket att vinna min vän.

Bänken; Vart tog ni vägen? Sket ni ner er när det blev final och blev tvugna att byta shorts? Ni var ju ligans bästa bänk för bara en månad sedan. Jordan, du är nog den enda som får godkänt av mig. Ni andra stinker! Sasja, du var bra en match. Det räcker inte. Du måste vara sjukt otrevlig och jobbig defensivt och sätta dina treor offensivt om det ska bli något av det här i år. Luke, jag förstår att det är tungt när till och med ens egen pappa hate:ar på en i direktsänd radio men du måste försöka att hitta självförtroendet igen. Kanske kom det tillbaka lite när ni spöade Celtics på självaste Farsdag men du får inte tro att den vinsten kommer få tyst på Bill. Det får inget. Ronny, vart är dansen? Den finns där i början av matcherna men sen så fort Boston får lite momentum sitter du lika fastklistrad på bänken som en förstaklassare på sitt första skol-disco. Bring out the pop corn man! Visa lite glädje! Trevor, vi får nog bara hoppas att formen infinner sig till nästa säsong. För gör den det tror jag du kan utmana om 6:th Player-troféen. Resten har inte spelar tillräckligt för att jag ska ödsla tid på er.

Phil Jackson; LOL. Du blir uppägd av självast "Whats up, Doc?" Rivers. I NBA-finalen. Jag finner inga ord. LOL.

Rond 2, Change of heart

Kalla mig medvinds-Moses, bandwagon-Blackman eller rätt och slätt falsk, men jag tror tamej fan att jag har börjat heja på Boston. När den här underbara finalserien började satte jag mig ned och listade för och nackdelar med de olika lagen. Här är ungefär vad jag kom fram till då;

Boston:
+, Kevin Garnett, Big Baby, Leon Powe, James Posey, Eddie House. Punkt.
-, Tråkigt och defensivt spel, värdelös coach, supertråkduon Pierce och Allen, Eddie Houses unge.

Los Angeles:
+, Kobe "the assassin", Snowboard-Vladimir, Derek Fisher, Derek Fishers unge, Lamar Odom, Sasha Vujacic, Ronny Turiaf, Ronny Turiafs peppdanser, Phil Jacksons tron, det fantastiska anfallsspelet.
-, Kobe "the rapeist" (NO means NO!), Jordan Farmars tatueringar, Chris Mihm.

Enkelt matematik sade därefter att Lakers var mitt lag att hålla på, men inte nu längre. För fastän jag tidigare aldrig riktigt accepterat Ray Allen som en superstjärna så har jag ändå börjat tycka om honom nu efter att han sög och sköt värre än Sam Cassell mot Detroit, bara för att plötsligt hitta sitt skott igen och bli den dödlige skytt han alltid varit.

Och trots att Paul Pierce bara toppas av Avery Johnson när det kommer till skräniga röster och fastän jag näst intill hatat honom (dels på grund av rösten, dels på grund av ett ganska otilltalande spelsätt på värdelösa Boston-lag) har jag även tagit honom till mig nu efter den heroiska insatsen i första matchen.

Och på samma sätt som jag börjat uppskatta Pierce och Allen har jag så smått börjat ogilla grinrivoslit-Vujacic.

Så istället för att leta fram min Magic-signerade Lakers-tisha har jag nu grävt fram mitt gamla Antoine Walker-linne (från den tiden då han spelade i Boston och fortfarande var bra) och kommer inatt sitta och skrika livet ur mig för ännu en Boston-seger.

Heja Boston friskt humör, linnet hänger utanför, BOSTON, BOSTON, BOSTON!

The Finals(!)

YEEEEEEEEEEESSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS!!!

Finalen vi alla ha väntat på sedan det magiska 80-talet är äntligen här! Los Angeles Lakers mot Boston Celtics. Vilken grej!

Pau mot Perkins, Garnett mot Odom, Radmanovich mot Pierce, Bryant mot Allen och Fisher mot Rondo. Roligt så det förslår. Och då har jag ändå bara listat startfemmorna.

Men om det här ska bli någon finalserie for the books måste nog KP43 spela lika enormt som i match 5 mot Detroit. Och Rajon Rondo måste komma upp i liknande standards. Dock kommer det nog inte bli så ojämnt som jag först trodde det skulle bli, nu när Ray Allen hittat skottet igen.

Mitt tips blir dock Lakers i 5.

Uppkast 5:e juni. Fuck fotbolls-em.