KO-Pau!

Årets viktigaste match. Revansch från förra årets finalförlust. Boston med 19 raka vinster. Pau Gasol med först 7 raka poäng och sedan en avgörande block på Ray Allen. God Jul alla Lakers-fans och god jul Phil Jackson som i och med Juldagsvinsten kammade hem sin tusende vinst i karriären.

Finalskvartsamtal

Game 6 i Boston. 3-2 i matcher till Boston. Los Angeles ligger pyrt till. Som sådant ska spelarnas uppförande te sig om det ska gå deras väg inatt:

Boston Celtics:
Kendrick Perkins; Mayn, den där axeln ser inte helt OK ut. Om du dock får den i ordning till kvällens match tycker jag bara du ska fortsätta som tidigare. Ta dina returer, spela så bra försvar som möjligt på slang-Gasol och för guds skull, sluta aldrig vara ARG! Vi älskar din inställning och även om axeln håller dig ur spel ikväll så kommer vi alltid, älskvärt, komma ihåg dig som arg-Perkins!

Kevin Garnett; K-G, jag vet hur mycket det här betyder för dig men för ditt eget och alla andras bästa borde du nog åtminstone knapra lite i kanterna på det omtalade chill-pillet. Visst, det är din otroliga intensitet som är ditt spel men seriöst - chilla lite! Åtminstone i försvaret. Du behöver inte slå efter bollar och försöka blocka alla Gasols fjompskott, DU HAR HONOM! Han kommer ju ingenstans när du bara stänger ute honom från lane:en och sedan tar returen när hans halvhook träffar värre än en tegelsten. Och snälla, sätt straffkasten!

Paul Pierce; GUD MIN SKAPARE. Jävlar vad bra du är i år Paul. Du är ju överallt (förutom i plusprotokollet från Game 3)! Jag har inte så mycket mer att säga än att fortsätt med dena herky-jerk-drives, stäng ner Kobe och var lite mer varsam med bollen i slutet av matchen ikväll. Vi tror på dig Sanningen!

Ray Allen; Du är tillbaka! Först tyckte jag att ditt största tillskott till Boston-organisationen var rollen som vågmästare när Garnett skulle välja klubb, men nu! Om det inte vore för att PP spelar helt utom sig hade du varit mitt val för Finals MVP. Hoppas bara att inte ditt barns sjukdomstillstånd distraherar dig inatt så ska det nog gå bra.

Rajon Rondo; Seriöst, grabben! Skjut bollen! I alla fall om du är fri för en lay-up! Du har typ blivit bizarro-Sam Cassell, en snabb guard som är duktig defensiv men som vägrar att skjuta! Skärp dig för fan!

Bänken; Fantastiskt jobb. Ni turas om att dra bänklasset för var kväll vilket gör det omöjligt för Lakers att scouta och försöka matcha upp med er. Fantastiskt. Dock är det några grejer. Sam, skjut inte såvida du inte postar upp lill-Farmar eller har HELT ÖPPNA SKOTT. Och då menar jag HELT ÖPPNA. Leon, du äger. Fortsätt med det. P.J., om du inte varit så gammal och ful hade jag kunnat gifta mig med dig. Eller ingå partnerskap åtminstone. Du är ärketypen för en rutinerad center-veteran. Eddie, bra skit! Sluta aldrig att skjuta och för guds skull, flytta upp ungen på läktaren, det finns nämligen en (minst en) våldtäktsman i det andra laget. Och slutligen, James. Det är inte bara Van Gundy som är kåt på dig och ditt tvåfärgade tandskydd. Du är fantastisk. Du har blivit min nya Stephen Jackson, min hjälte, mitt allt! Go get 'em tiger!

Doc Rivers; LOL. Du äger upp den självaste Zen Master. I NBA-finalen. Jag finner inga ord. LOL.

Los Angeles:
Pau Gasol; Två grejer. När Garnett spelar försvar på dig, försök att hålla dig lite längre ifrån korgen för att på så sätt öppna upp vägar för Kobe, Farmar et al att drive:a på. Då kommer nämligen Garnett glida över som hjälpförsvar vilket lämnar dig med ditt bästa skott - någon meter utanför tresekunder vid baslinjen. Det är nämligen något vi inte sett under hela serien. Två. Om någon annan en Garnett försvarar dig, ta den starkt till korgen (STARKT!). Om du har Perk eller P.J. på dig är du snabbare och har du Powe är du längre. Jag vet att du inte gillar kroppskontakt och så men jesus, det är NBA-finalen nu! Lite smällar får man räkna med. Och en tredje sak, eftersom vi redan visste att du var lite halvrisig i försvar ska du nog bara fortsätta vara lång och i vägen och sedan försöka ta returen. Med det menar jag att DU måste TA RETUREN. Den kommer inte att komma till dig.

Lamar Odom; Försök bara inte att choke:a som vanligt. Det var allt. Eller föresten, jag håller på att skriva en basket-opera i stil med Fantomen på Operan och tänkte att du som är världens finaste och mest omtyckbara kille, men ändå hatad av alla, skulle vara perfekt i huvudrollen. Jag känner din smärta. Men vi kan ta mer om det efter ni har förlorat finalerna och halva Los Angeles ropar efter ditt kala och glansiga huvud.

Vladimir Radmanovic; Jag förstår inte riktigt varför Phil envisas med att starta dig mot Pierce när du ändå foular ut dig direkt eftersom du är så mycket långsammare och sämre än honom. Men det har väl med lagets feng shui att göra eller något annat dravel. Men försök så gott du kan att hänga med i försvar och häng dina treor i anfall så antar jag att du gjort ditt.

Kobe Bryant; Bara för att du gör 15 poäng i första perioden hela tiden gör dig inte till MJ. MJ vann. Jämt. Eller nästan jämt i alla fall. Du framstår heller inte som en bra människa bara för att du pussar på dina småtjejer hela tiden. Vi kan alla se hur de egentligen inte vill, men måste, då de vet att det är pappa som betalar Nickelodeon-räkningarna. Men om du och de gul-lila ska kunna vända det här måste du ta tag i det här. Hela matcherna. Punkt.

Derek Fisher; När det kommer till veteran-ligan måste jag säga att du får bögstryk av Bostons gamm-härkar just nu. Offensvit har jag inte så mycket att klaga på, du skjuter ju ändå bäst av alla som någonsin har varit i final och haft någon större roll, men defensvit? Seriöst? Förklara varför du inte pressar en haltande Rondo, en Eddie House som dribblar som fotbollsspelarna gjorde på basketlektionerna på gymnastiken när jag gick i skolan och en uråldrig Sam Cassell! Märker du inte att de förlorar uppemot 10-15 sekunder varje anfall och får nöja sig med ett långskott från Garnett? Där har ni mycket att vinna min vän.

Bänken; Vart tog ni vägen? Sket ni ner er när det blev final och blev tvugna att byta shorts? Ni var ju ligans bästa bänk för bara en månad sedan. Jordan, du är nog den enda som får godkänt av mig. Ni andra stinker! Sasja, du var bra en match. Det räcker inte. Du måste vara sjukt otrevlig och jobbig defensivt och sätta dina treor offensivt om det ska bli något av det här i år. Luke, jag förstår att det är tungt när till och med ens egen pappa hate:ar på en i direktsänd radio men du måste försöka att hitta självförtroendet igen. Kanske kom det tillbaka lite när ni spöade Celtics på självaste Farsdag men du får inte tro att den vinsten kommer få tyst på Bill. Det får inget. Ronny, vart är dansen? Den finns där i början av matcherna men sen så fort Boston får lite momentum sitter du lika fastklistrad på bänken som en förstaklassare på sitt första skol-disco. Bring out the pop corn man! Visa lite glädje! Trevor, vi får nog bara hoppas att formen infinner sig till nästa säsong. För gör den det tror jag du kan utmana om 6:th Player-troféen. Resten har inte spelar tillräckligt för att jag ska ödsla tid på er.

Phil Jackson; LOL. Du blir uppägd av självast "Whats up, Doc?" Rivers. I NBA-finalen. Jag finner inga ord. LOL.

Rond 2, Change of heart

Kalla mig medvinds-Moses, bandwagon-Blackman eller rätt och slätt falsk, men jag tror tamej fan att jag har börjat heja på Boston. När den här underbara finalserien började satte jag mig ned och listade för och nackdelar med de olika lagen. Här är ungefär vad jag kom fram till då;

Boston:
+, Kevin Garnett, Big Baby, Leon Powe, James Posey, Eddie House. Punkt.
-, Tråkigt och defensivt spel, värdelös coach, supertråkduon Pierce och Allen, Eddie Houses unge.

Los Angeles:
+, Kobe "the assassin", Snowboard-Vladimir, Derek Fisher, Derek Fishers unge, Lamar Odom, Sasha Vujacic, Ronny Turiaf, Ronny Turiafs peppdanser, Phil Jacksons tron, det fantastiska anfallsspelet.
-, Kobe "the rapeist" (NO means NO!), Jordan Farmars tatueringar, Chris Mihm.

Enkelt matematik sade därefter att Lakers var mitt lag att hålla på, men inte nu längre. För fastän jag tidigare aldrig riktigt accepterat Ray Allen som en superstjärna så har jag ändå börjat tycka om honom nu efter att han sög och sköt värre än Sam Cassell mot Detroit, bara för att plötsligt hitta sitt skott igen och bli den dödlige skytt han alltid varit.

Och trots att Paul Pierce bara toppas av Avery Johnson när det kommer till skräniga röster och fastän jag näst intill hatat honom (dels på grund av rösten, dels på grund av ett ganska otilltalande spelsätt på värdelösa Boston-lag) har jag även tagit honom till mig nu efter den heroiska insatsen i första matchen.

Och på samma sätt som jag börjat uppskatta Pierce och Allen har jag så smått börjat ogilla grinrivoslit-Vujacic.

Så istället för att leta fram min Magic-signerade Lakers-tisha har jag nu grävt fram mitt gamla Antoine Walker-linne (från den tiden då han spelade i Boston och fortfarande var bra) och kommer inatt sitta och skrika livet ur mig för ännu en Boston-seger.

Heja Boston friskt humör, linnet hänger utanför, BOSTON, BOSTON, BOSTON!

The Finals(!)

YEEEEEEEEEEESSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS!!!

Finalen vi alla ha väntat på sedan det magiska 80-talet är äntligen här! Los Angeles Lakers mot Boston Celtics. Vilken grej!

Pau mot Perkins, Garnett mot Odom, Radmanovich mot Pierce, Bryant mot Allen och Fisher mot Rondo. Roligt så det förslår. Och då har jag ändå bara listat startfemmorna.

Men om det här ska bli någon finalserie for the books måste nog KP43 spela lika enormt som i match 5 mot Detroit. Och Rajon Rondo måste komma upp i liknande standards. Dock kommer det nog inte bli så ojämnt som jag först trodde det skulle bli, nu när Ray Allen hittat skottet igen.

Mitt tips blir dock Lakers i 5.

Uppkast 5:e juni. Fuck fotbolls-em.

Boston beating

Chirs Paul är SÅ-JÄVLA-BRA just nu.

Inte nog med att han snittar 21 poäng och 11 assists per match, vilket han är ensam om i hela ligan, han står dessutom för nästan fyra returer och tre steals också! Inte heller nog med att han lett sitt New Orleans Hornets till andraplats i den stenhårda västern, 47-21 och endast en halv match efter Kobe och company, och därigenom fyllt upp en arena som många trodde var ett svart hål - nu har han även slagit ligans bästa lag, Boston Celtics, på fingrarna!

Visst, Paul hade stora problem med Rajon Randos ständiga attacker och hamnade snabbt i foultrubbel. Detta ledde till, en för honom, medioker match statistiskt sett med "endast" 19 poäng och 7 assista. Men om ni, som jag, satt uppe och tittade på matchen var det väl ingen tvekan om vem det var som stod för avgörandet (även om David West spelade som en äkta All-Star och stod för 37 poäng)?

Paul dribblade ner i hörnet och blev dubblad av två Celtics-spelare, tittade efter eventuella passningsvägar, letade, letade och sedan från ingenstans studsade han snett bakåt och hystade iväg ett till synes omöjligt skott som självklart gick rakt i korgen.

Nästa anfall. Paul dribblar sakta upp bollen på den vänstra sidan, hans försvarare tvekar - BAM! En trepoängare ungefär en och en halv meter utanför linjen. Och där dog matchen.

CP3 for MVP. I alla fall nästan, men det är en helt annan historia.

Sweepin Texas

Boston är SÅ-JÄVLA-BRA just nu.

Inte nog med att de har bäst record i hela ligan, redan är klara vinnare av sin division med tillhörande hemmaplansfördel i slutspelet säkrat och HELA 26 MATCHER(!) före New Jersey som för tillfället ligger på den åttonde och sista slutspelsplatsen i öst. Inte heller nog med att de i snitt har 10,3 poäng mer än sina motståndare per match och att de har spelat 23-4 mot the mighty West - nu har de även vårsopat hela vida Texas!

Först trodde jag Boston bara var ett monster som Commish Stern och company hade skapat med hjälp av ett fördelaktigt spelschema och ett urvattnat och värdelöst Leastern Conference. Nu, inte så mycket.

Boston och deras tre basketörer, även kallade The Boston Three Party, har som sagt bara fyra förluster mot den till skyarna höjda Western Conference och nu dessutom sex vinster av sex möjliga mot de omöjliga Texas-lagen Dallas, Houston och San Antonio.

Vad som dock är lite till Celtics nackdel, och vidare nedför halva ryggen, är just det att endast en tredjedel av lagets förluster kommer mot de starka västlagen och två tredjedelar kommer mot de allmänt så mycket sämre östlagen som väntar i slutspelet (tilläggas ska väl att Boston spelat typ dubbelt så många matcher mot östlag så att rent procentuellt av matcherna spelade mot respektive conference är förlustprocentsatsen ungefär lika stor).

Hela 8 av Bostons 13 förluster har kommit mot andra eventuella slutspelsmotståndare från öst (2 förluster mot Washington, Cleveland och Orlando och 1 förlust mot Toronto och Detroit).

Så om Boston hade tänkt lägga vantarna på årets segerbuckla så kommer de nog testas ordentligt både två och tre gånger innan den feta damen sjungit klart.

The return of the Jedi

Inatt återvänder Allen Iverson till Philadelphia för första gången sedan han med dunder och brak lämnade klubben innan jul förra säsongen. Överallt skrivs det spaltmetrar om Iversons betydelseför spelet, ligan, Sixers och yada-yada - läs på ESPN om ni är intresserade - men eftersom jag själv redan vet allt det där och tycker att A.I. är bland det största och bästa någonsin är jag personligen bara intresserad av att se matchen inatt för om Denver skulle förlora är nog också slutspelsdrömmen definitivt förlorad (såvida inte Carlos Boozer eller Derron Williams skadar sig och Utah förlorar massa matcher, hoppas, hoppas, HOPPAS!).

Oh, och Houston fick bögstryk av Boston igår (JÄVLAR vad bra försvar Boston spelar).

The Birdman is back!

Och så är också Hoop Dreams Blog!

Mycket har hänt sedan vi sist sågs och jag har haft lust att skriva om ungefär ett tusen saker som har hänt men har inte haft tid eller möjlighet på grund av att jag har varit ledig och bortrest och skit. Nu är jag, så passande, tillbaka på grinden och hade därför tänkt re-cappa de senaste veckornas spelartransaktioner och vad jag tycker om dessa. Here goes:

Byteshandelsupptakten 2008.
Nu när det inte längre är jaktsäsong för vare sig kontrakterade spelare eller free agents (om man vill ha med de in i slutspelet) är det väl läge att recensera vad som har varit den mest spännande säsongen i mannaminne (mitt mannaminne alltså).

Alla är vi väl genast rörande överens om att Pau Gasol-införskaffandet av Lakers var det största tjänet för någon sedan den där snubben som bytte upp sig till ett hus från ett gem, eller vad det nu var. Därför behöver vi inte säga mer om det.

Dallas hade ett stycke lovande point guard och en habil back-upcenter (Devon Harris, Desagana Diop) men sket i allt vad rim och reson samt ekonomisk försiktighet heter och satsade hus, fru och framtid på åldermannan (och kanske hela NBA:s mest okarismatiska snubbe) Jason Kidd. Urbota dumt tycker jag för nu kommer de varken vinna i år eller någon gång de närmsta fem åren (inte för att jag bryr mig men idioti har aldrig varit något jag uppskattat). Dallas signerade även Jamaal Magloire som Diop-ersättare vilken kanske är ett yttepyttelitet plåster på det enorma köttsår de rivit upp men risken ser ändå ut att vara mer än befintlig att de nu kanske missar slutspel.

Clevelands, Seattles och Chicagos respektive GM:s hookade sedan upp, efter vad jag gissar var ett flertal drinkar, för något så härligt som en basketbytestrekant just innan bytesfönsterluckorna smällde igen. Chicago fick Clevelands Larry Hughes och Drew Gooden i utbyte mot Ben Wallace och Joe Smith som tillsammans med Seattles Wally Zoolander och Delonte West gick till Cavs och Seattle fick ett gäng utgående kontrakt. Is you with me? I alla fall, Hughes har spelat bättre än han gjort sedan hufvudstadstiden i Wizards och Ben, Joe, gangsta-Delonte och Zoolander (som dessutom nyss blivit papa för andra gången) har alla direkt klivit in i Cavs-rotationen och alla var till exempel med på banan tillsammans med Lebron när de vann mot Chicago nu senast. Allt som allt blev det här nog en win-win-win-situation.

Vad som hittills dock har varit en Loss-Win-Loss-Win-Loss-Loss-situation är Phoenix, för att uttrycka det milt, helgalna spåromläggning där nyförvärvet Shaquille O'Neal närmast kan jämföras med när stora hus ska flyttas med hjälp av enorma lastbilar så att de får spärra av all annan trafik för att hus-lasset ska ta sig fram, eller nåt. Det känns sjukt krystat, knepigt och konstlat men om allt går vägen känns det som en sjukt bra idé, eller nåt. Shaq har i alla fall spelat hyfsat, Phoenix vann mot Celtics och Amare verkar ha tagit sig i kragen (eller rättare sagt, Shaq verkar ha tagit Amare i kragen). Och om bara Suns tar sig till slutspel blir de nog farliga för som någon som faktiskt får betalt för att tycka saker om basket sa: "Shaq is made for the playoffs".

Nyss nämnda Celtics, som helt plötsligt fått lika många kändis-anhängare som Barack Obama och Hillary Clinton tillsammans, har dessutom just scorat två spelare som är ungefär lika gamla som nyss nämnda Obama och Clinton tillsammans. Med 38-åringarna P.J. Brown och Sam Cassell (som om inget extremt konsigt inträffar kommer skriva kontrakt i Boston idag) kan Boston nu ställa upp med den äldsta femman sen, ja inte ens den här femman är äldre. Boston går nu ganska garanterat till Conference Finals och om de inte redan mötts när det är finaldags möter de nog Cleveland där.

Förutom dessa block-busters skedde en hel del andra byten men inget som direkt är värt att ödsla energi och spaltmeter på. För all energi jag har kommer från och med nu riktats mot att Denver, som spelat rätt så uselt på sistone, ska gå vidare till slutspelet (varför gjorde de inte mer för att få Artest, det hade ju varit det bästa EVER). (Eller rättare sagt näst bästa EVER, bästa vore om Artest hade återförenats med Psycho Jackson i Golden State. Då hade jag kunnat dö lycklig).

Och alla ni som är anhängare av lag som inte har en sucks chans att gå till slutspel (sucks), kan ju se fram emot NCAA-turneringen och dess tillhörande MARCH MADNESS!

Ring ut det gamla, ring in det nya

Året börjar lida mot sitt slut och Hoop Dreams Blog fyller 100 inlägg! Detta firar vi med en youtube-lista som heter duga. Gott nytt år! Enjoy:

Årets retro:


Årets trailer:


Årets Sportscenter-reklam:


Årets ouch:


Årets trojka:


Årets Gilbert Arenas:


(förra) Årets julsång:


Vi ses igen nästa år!

KG till BC

Så var det klappat och klart. Kevin Garnett går till Boston Celtics i utbyte mot ett gäng lovande kids, en föredetting med utgående kontrakt, rättigheter till Bostons draftpicks 2009 (såvida det inte är topp-3) och lite kosing. Med andra ord kommer Boston gå till final den kommande säsongen och Minnesota kommer vara det sämsta laget sedan Denver Nuggets i slutet av 90-talet. Fast om si så där 3-4 år kommer vargarna yla igen, var så säkra.