The Birdman is back!

Och så är också Hoop Dreams Blog!

Mycket har hänt sedan vi sist sågs och jag har haft lust att skriva om ungefär ett tusen saker som har hänt men har inte haft tid eller möjlighet på grund av att jag har varit ledig och bortrest och skit. Nu är jag, så passande, tillbaka på grinden och hade därför tänkt re-cappa de senaste veckornas spelartransaktioner och vad jag tycker om dessa. Here goes:

Byteshandelsupptakten 2008.
Nu när det inte längre är jaktsäsong för vare sig kontrakterade spelare eller free agents (om man vill ha med de in i slutspelet) är det väl läge att recensera vad som har varit den mest spännande säsongen i mannaminne (mitt mannaminne alltså).

Alla är vi väl genast rörande överens om att Pau Gasol-införskaffandet av Lakers var det största tjänet för någon sedan den där snubben som bytte upp sig till ett hus från ett gem, eller vad det nu var. Därför behöver vi inte säga mer om det.

Dallas hade ett stycke lovande point guard och en habil back-upcenter (Devon Harris, Desagana Diop) men sket i allt vad rim och reson samt ekonomisk försiktighet heter och satsade hus, fru och framtid på åldermannan (och kanske hela NBA:s mest okarismatiska snubbe) Jason Kidd. Urbota dumt tycker jag för nu kommer de varken vinna i år eller någon gång de närmsta fem åren (inte för att jag bryr mig men idioti har aldrig varit något jag uppskattat). Dallas signerade även Jamaal Magloire som Diop-ersättare vilken kanske är ett yttepyttelitet plåster på det enorma köttsår de rivit upp men risken ser ändå ut att vara mer än befintlig att de nu kanske missar slutspel.

Clevelands, Seattles och Chicagos respektive GM:s hookade sedan upp, efter vad jag gissar var ett flertal drinkar, för något så härligt som en basketbytestrekant just innan bytesfönsterluckorna smällde igen. Chicago fick Clevelands Larry Hughes och Drew Gooden i utbyte mot Ben Wallace och Joe Smith som tillsammans med Seattles Wally Zoolander och Delonte West gick till Cavs och Seattle fick ett gäng utgående kontrakt. Is you with me? I alla fall, Hughes har spelat bättre än han gjort sedan hufvudstadstiden i Wizards och Ben, Joe, gangsta-Delonte och Zoolander (som dessutom nyss blivit papa för andra gången) har alla direkt klivit in i Cavs-rotationen och alla var till exempel med på banan tillsammans med Lebron när de vann mot Chicago nu senast. Allt som allt blev det här nog en win-win-win-situation.

Vad som hittills dock har varit en Loss-Win-Loss-Win-Loss-Loss-situation är Phoenix, för att uttrycka det milt, helgalna spåromläggning där nyförvärvet Shaquille O'Neal närmast kan jämföras med när stora hus ska flyttas med hjälp av enorma lastbilar så att de får spärra av all annan trafik för att hus-lasset ska ta sig fram, eller nåt. Det känns sjukt krystat, knepigt och konstlat men om allt går vägen känns det som en sjukt bra idé, eller nåt. Shaq har i alla fall spelat hyfsat, Phoenix vann mot Celtics och Amare verkar ha tagit sig i kragen (eller rättare sagt, Shaq verkar ha tagit Amare i kragen). Och om bara Suns tar sig till slutspel blir de nog farliga för som någon som faktiskt får betalt för att tycka saker om basket sa: "Shaq is made for the playoffs".

Nyss nämnda Celtics, som helt plötsligt fått lika många kändis-anhängare som Barack Obama och Hillary Clinton tillsammans, har dessutom just scorat två spelare som är ungefär lika gamla som nyss nämnda Obama och Clinton tillsammans. Med 38-åringarna P.J. Brown och Sam Cassell (som om inget extremt konsigt inträffar kommer skriva kontrakt i Boston idag) kan Boston nu ställa upp med den äldsta femman sen, ja inte ens den här femman är äldre. Boston går nu ganska garanterat till Conference Finals och om de inte redan mötts när det är finaldags möter de nog Cleveland där.

Förutom dessa block-busters skedde en hel del andra byten men inget som direkt är värt att ödsla energi och spaltmeter på. För all energi jag har kommer från och med nu riktats mot att Denver, som spelat rätt så uselt på sistone, ska gå vidare till slutspelet (varför gjorde de inte mer för att få Artest, det hade ju varit det bästa EVER). (Eller rättare sagt näst bästa EVER, bästa vore om Artest hade återförenats med Psycho Jackson i Golden State. Då hade jag kunnat dö lycklig).

Och alla ni som är anhängare av lag som inte har en sucks chans att gå till slutspel (sucks), kan ju se fram emot NCAA-turneringen och dess tillhörande MARCH MADNESS!