Herre på täppan

Team USA är tillbaka on top. Men lika väntad som den amerikanska segern var, var väl också motståndet de bjöds på vägen till toppen av prispallen.

Om vi backar basketbanden två dagar till semifinalen mot Argentina så var ju faktiskt jänkarna ganska illa ute, även om det aldrig blev RIKTIGT krisigt, mot ett Argentina som tidigt tappade dess storstjärna Manu Ginobili, hade en halvskadad (eller förmodligen helskadad) Andres Nocioni samt saknade en del viktiga spelare från förra OS:ets guldlag. Dock blev det ju som sagt aldrig RIKTIGT farligt utan Team USA verkade ändå ha full kontroll på handlingarna.

Om vi nu spolar fram igen till den nyss spelade OS-finalen upprepade sig ju ungefär samma scenario mot ett Spanien helt utan den vanligtvist startande point guarden Jose "assist/turn-over-ratiomästaren" Calderon samt med sin under turneringen bäst spelande spelare, Rudy Fernandez, fast på bänken hela första perioden på grund av en förmodad hjärnskakning som han ådrog sig i den heroiska semifinalvinsten mot Litauen.

Med dessa förutsättningar lyckades ändå spanjackerna följa jänkarna steg-för-steg trots ett, i alla fall inledningsvist, vansinnigt tempo. Och redan i inledningen presenterade sig framtiden. Matchens första anfall bjöd på en trepoängare av Lebron James men den verkliga framtiden presenterade sig med ett nonchalant Hola några anfall senare.

Spanien fick stopp på ett amerikanskt anfall och flög genast uppför banan i ett minst sagt snabbt uppspel. Bollen hamnade i det blott 17-åriga underbarnet Ricky Rubios händer som hur enkelt och världsvant som helst totalt fintade bort åldermannen Jason Kidd, som för studen såg äldre ut än någonsin, och serverade Pau Gasol en pass av smålands renaste smör vilket lämnade den resliga Gasol med en gata bred som Broadway fram till korgen och två enkla poäng.

Och på det sättet såg stora delar av matchen ut. Team USA flexade sina vältrimmade muskler men fick genast smaka på den spanska paellan i form av allt från Gasolska armbågar, signerade både Pau och Marc, till Rudy Fernandiska monsterdunkar (där dunken "över" Dwight Howard helt korrekt genast blev utnämnd till turneringens dunk av expert-Aulander).

Men Spanien nådde inte ända fram, för den här gången. Team USA:s trupp var helt enkelt för bred, talangfull och framförallt clutch för att det här skulle sluta med annat än amerikansk seger. Slutet blev tyvärr, efter en riktigt bra match, lite tråkigt när uppgivna spanjorer klagade till sig tekniska fouls men som helhet var som sagt finalen, och hela turneringen för den delen, till ypperlig belåtenhet.

Och även om amerikanerna självklart ska vara väldigt stolta över sitt guld, ska de nog inte tro att de inlett en ny stormaktstid.

Argentina börjar förvisso bli till åren men om de bara finkammar Pampas ska de nog hitta några skapliga talanger att omgärda Carlos Delfino, Andres Nocioni och Luis Scola (som väl borde vara kvar till London-OS 2012?). Brasilien har de senaste åren fått fram spelare av god kaliber i Leandro Barbosa, Néne och Anderson Varejao och om bara motivation och organisation finns kan det nog bli ett ganska bra framtida brasse-lag.

Litauen har ju en förmåga att trots ytterst begränsade resurser och innevånare ändå plocka ihop kompetitiva landslag. Basket är ju i stort sett näst största religionen, efter fotboll, i länder som Italien, Turkiet och Grekland och om de ryska oligarkerna fortsätter spruta in rubel i den ryska idrotten kommer nog det här OS:ets basketfiasko ganska snabbt vara glömt.

Om sedan Asien och Afrika kan haka på kommer nog framtidens OS-basketturneringar bli allt jämnare och ovissare.

Men den närmsta tidens finalspel kommer nog ändå stå mellan dagens finalister. Team USA kommer för lång framtid (för att inte säga ALL) förmodligen ha bredast trupp med stjärnspelare på varje position, plats och prispall. Spanien kommer dock väldigt starkt och har nu ett oerhört spännande och talangfullt lag att bygga vidare på.

Alla lagets viktigare spelare är ungdomen själva och med stundande NBA-äventyr för exempelvis Marc Gasol och Rudy Fernandez denna säsong (och förhoppningsvist för Ricky Rubio nästa säsong) kommer de bara bli bättre. Team USA med landslagsmanagern Jerry Colangelo bakom ratten får nog fortsätta jobba lika hårt med sitt landslagsprogram som de gjort inför det här OS:et om de inte genast ska tappa fotfästet där uppe på täppan.