Mästarmärken

Efter den hejdundrandes basketsuccé vi blev bjudna på under OS, av Team USA framförallt men även av flertalet andra högklassiga lag och matcher, känns det lite fattigt med endast några medaljer som hierarkiska platsfastställare. Jag menar alla i Team USA var ju kanske inte guldmedaljsbra så därför tycker jag att en gammal hederlig betygssättning är på sin plats. Och för att de ovärldsvana och om omvärlden helt ovetande jänkarna ska förstå mitt lingo använder jag den klassiskt amerikanska betygsskalan från A till F med tillhörande plus och minus, där A+ är bäst, C är godkänt, D är halvrisigt, E är helt bortplockat och där det nesliga F:et betyder underkänt. Är ni med mig? Bra! Till handlingarna:

Team USA:s samlade OS-basketbetyg 2008:

4. Carlos Boozer, A+
The bearded Booze spelade sin roll som walk-on-kille superbt! Han kom in när allt var avgjort, tog några hårda fouls, hade förtvivlat svårt att göra poäng trots att alla hans lagkamrater gjorde allt för att sätta honom i bra lägen och han såg sådär lagomt klumpig och oengagerad ut mest hela tiden. Inget annat att göra än att lyfta på hatten och visa vår vördnad. Walk-on-Carlos, we salute you!

5. Jason Kidd, D
Jason Kidd har fortfarande inte förlorat en match av internationell kaliber men den här gången var det föga hans förtjänst. Visst, gubben sköt smått otroliga 85.7% men då ska man också tänka på att han bara tog 7 avslut, varav 6 satt, och samtliga var lika öppna som hela frälsningsarméns sammanlagda famnar. När han så skulle jazza till det lite och slänga iväg en alley oop-pass, som han faktiskt kunde i fornstora dagar, gick det som oftast helt galet och spektaklet lämnade en ungefär lika pinsam känsla som när medelålders tanter och gubbar ska "vara hiphop" och med händer låsta i något slags Arnie Grape-ceperyck krystar fram ett; Yo! Nej, till skillnad från Lebron James hoppas jag verkligen det här var Kidds sista OS.

6. Lebron James, A
LBJ spelade mest och näst bäst i det amerikanska laget. Han sköt ypperligt från både två- och trepoängsavstånd, 67.3% respektive 46.4%, och enda plumpen i statistikraden var (som vanligt) den absurt dåliga straffkastprocenten, 45.8, som ju till och med var lägre än den från trepoängslinjen. För övrigt tog den unge atleten även tag i ledarskapsrollen och fick drösvis av lovord från ledarstaben. Kingen, Lebron!

7. Deron Williams, B-
Deron hamnade lite i skymundan av startande Kidd och fantastiska Chris Paul men gjorde ett helgjutet jobb utan att märkas allt för mycket. En stabil insats som säkert varit bättre om han bara fått spela lite mer.

8. Michael Redd, F
Jag är ledsen Mike men om man är med i truppen nästan uteslutande på grund av sitt skytte och man slutar en turnering med lägst skottprocent i laget kan man inte få annat än underkänt. Det spelar ingen roll hur mycket du fick eller inte fick spela, tyvärr.

9. Dwayne Wade, A+
Team USA:s och hela turneringens bästa spelare. Sådan fart och fläkt har herr Wade inte bjudit på sedan Dallas stod som motståndare och en NBA-buckla stod på spel. Folk brukar ju beskriva fantastiska spelarprestationer med att "han/hon var överallt", vilket dels är att ta i, men också fysiskt omöjligt men Dwade kom tamejfan så nära man bara kan komma varje gång han var inne på planen. Det ska bli en fröjd att se honom bredvid Shawn "The Matrix" Marion och Michael Beas(t)ley i Miami-skrud den kommande säsongen.

10. Kobe Bryant, C+
Jag tyckte det var samma gamla visa med Kobe. Han sköt mest, fick lite flashiga dunkar och trepoängare som han sedan, likt den stjärna han är, genast gjorde någon "cool" gest efter. Kreti och Pleti tyckte säkert han var sjukt bra men jag, och säkert mängder med andra, såg igenom charaderna och såg istället en Kobe som missade idiotiska skott och som inte visade mycket till tillstymmelse av den dobermann han så gärna ville jämföra sig med nu när han blivit "försvarsspecialist". Blir lite konstigt bara när "försvarsspecialisten" skjuter flest skott samt hamnar på fjärde plats i laget när det gäller förvärvade blockar och steals. Fast the Dobermamba har ju andra titlar förutom "försvarsspecialist" på sitt CV eller vad sägs om "världens bästa basketspelare" och "NBA MVP 2007/2008". I'm not a hater, I just don't like players that rape a lot.

11. Dwight Howard, B-
Lagets yngling var som vanligt otroligt effektiv offensivt men fick ändå en hel del problem med FIBA-spelet. Hans oförmåga att försvara pick-and-rollanfallen samt mer fundamentalt skolade motståndare ledde till antingen fouls åt Dwight själv eller poäng till motståndaren. Dock räcker en skottprocent nära 75-strecket och 5.8 returer per match till ett B. Varken mer eller mindre.

12. Chris Bosh, B+
Varför Coach K valde Mighty Dwight som startande center över Bosh är för mig en gåta. Bosh, som till vardags spelar i NBA:s FIBA-spelande Toronto Raptors, var väldigt mycket följdsammare i försvaret mot de mer rörliga FIBA-basketlagen, tog fler returer och sköt till råga på allt bättre. De enda möjliga svar jag kan komma på är ren tjurskallighet samt en större chans att vinna uppkastet med Howard på planen. Att Bosh med sina 86.2% från straffkastlinjen fick avsluta matcherna (i alla fall då det var hyfsat jämnt) var ju dock en självklarhet.

13. Chris Paul, A-
Paul sköt ganska bedrövligt bortom trepoängslinjen men tog igen det tillkortakommandet med råge i sitt övriga spel. Trots sin ringa längd (183cm) rev han ner nästan fyra returer per match och var även bäst i laget med sina 19 steals. CP3 (eller CP13 här i landslaget) var med sina 4.1 assists per match dessutom den enda amerikan som placerade sig topp-5 för turneringen inom någon av de tre statistiska huvudkategorierna poäng, returer och assist.

14. Tayshaun Prince, C
Spelade inte särskilt mycket nu när han blivit ersatt av Kobe som "försvarsspecialist" men gjorde det han skulle när han väl var inne på planen.

15. Carmelo Anthony, B
'Melo sköt sådär men tog massor av returer och hade väldigt få turn-overs (förmodligen eftersom han oftast sköt när han väl fick bollen). Gick ofta bort sig försvarsmässigt och när han väl var på plats foulade han lite för ofta. Men det är ju ändå inte på den defensiva delen han ska göra sin grej och offensivt var han som vanligt ett riktigt "pain in the ass", om jag får uttrycka mig Aulanderskt, på moståndarna som hade svårt att matcha hans näst intill unika komposition av styrka, snabbhet och skottsäkerhet.

Coachstaben. Mike Krzyzewski och company, A+
Coach K hade fått i uppdrag att ta tillbaka guldet, vilket han gjorde. Att han även lyckades svetsa samman ett gäng super-egon till en såpass fungerande lagmaskin, som väl Team USA ändå var, tycker jag är riktigt duktigt. Att sedan lagmanagern Jerry Colangelo samt de assisterande tränarna Jim Boheim, Mike D'Antoni och Nate McMillan hade en del fingrar med i spelet ser jag mer som en parentes, det här var Coach K:s lag även om alla de andra självklart också ska ta del av A-plusset. (Är dock lite besviken på att Mike D'Antoni inte fick springa omkring som vanligt och skälla med ena handen i byxfickan. Nåväl, han har ju en hel säsong i New York att ta igen det på).