fredag 17 april 2009

Playoffs Preview, Runda 1

Agnarna har sållats från vetet och för har bytts ut mot slut i allas vårat favoritspel, NBA-basket. Efter den mest dramatiska avslutningsdagen i mannaminne är nu match-upsen klara och de slutspelsbrunstiga hingstarna frustar adrenalinstinnt i sina startboxar. Mina damer (alla tre som läser det här) och herrar, mister David Stern ger er i sammarbete med Moses Blackman och Hoop Dreams Blog; NBA-slutspelet 2009!

Östblocket
Cleveland - Detroit
Först den katastrofala Billups-Iversontraden, sedan finanskrisen och nu Cleveland i förstarundan. Motown har det sannerligen inte lätt just nu. Iverson kommer fortfarande stå med i Pistonsprogrammet men det är endast på grund av en regel som säger att alla lag måste anmäla 13 spelare för slutspelsplikt och eftersom Pistons endast har 12 kontrakterade spelare förutom Iverson får The Answer hänga med på ett hörn ett tag till.

Men nog med politiken, här ska snackas basket och på den fronten leder caballariuserna från Cleveland, väldigt passande, med hästlängder.

I och för sig har Detroit en av de bättre Lebron-försvarana som finns i form av Tayshaun Prince men som The Lebrons har spelat i år kan nog inte Prince eller någon annan ens sakta ned honom nu när det äntligen är slutspel. Dock ser jag Cleveland få problem med en het Rasheed Wallace i någon av matcherna vilket kommer ge Cavs problem då Ilgauskas inte trivs något vidare utanför tresekundersområdet.

Mitt tips: 4-1

Boston - Chicago
Nej det här är inget Battle of the Bands anno 1978, det är en drabbning mellan de regerande mästarna mot ett av de för stunden hetaste lagen i NBA:s första slutspelsrunda.

Boston har haft det tungt på sistone. Kanske missar lagets andlige, läs; maniske, ledare Kevin Garnett hela slutspelet på grund av en knäskada och strax efter att den nyheten läckt ut i de vidare medierna vaknade lagets General Manager Danny Ainge med bröstsmärtor som visade sig vara en mindre hjärtattack. Inte så konstigt med tanke på att Ainge och Celtics måste punga ut med nära 60 miljoner dollars för Garnetts tjänster de kommande tre säsongerna.

Chicago går det alla tiders för dock. Efter en väldigt turbulent säsong med massor av spelarbyten och nya ansikten verkar laget ha toppat formen lagom till slutspelet. Ungtjurarna förlorade förvisso säsongens sista match mot Toronto men innan det hade man vunnit 12 av sina 15 senaste matcher.

Hade Garnett varit vid god vigör hade jag gissat på en sweep men nu är läget ett helt annat och jag gissar med lika delar förnuft och förhoppning att Boston kommer oskadda ut från tjurrusningen och att Garnett kanske, kanske gör comeback längre fram i slutspelet.

Mitt tips: 4-3

Orlando Magic - Philadelpia 76:ers
Jag är verkligen inget fan av Orlando Magic. Stan Van Gundy är i och för sig en härlig syn på sidlinjen där han står och ser ut som Ron Jeremys och Janne Loffe Carlsson bastard child. Och Jameer Nelson ser litegrann ut som Jordans och Peter Andres crackbaby men det vet jag inte om det jobbar för eller emot de.

Philadelphia såg ut att bli en seriös titelutmanare då de i somras signerade Elton Brand. Brands knä ville dock annat och Philly har sedan dess trampat runt i samma slutspelsstrecksvatten som vanligt.

Och trots att jag tycker att Dwight Howard är en av de mest överskattade spelarna i ligan, hans 3 blockar per match är till ingen nytta då han ständigt slår ut bollen i publiken varvid motståndarna får tillbaka bollen och hans 14 returer per match till viss del beror på att ingen annan på hans lag tar returer, tror jag ändå han och hans medmagiker kan plocka fram en sopkvast ur trollkarlshatten.

Mitt tips: 4-0

Atlanta Hawks - Miami Heat
Hädanfärdskampen mellan hökarna och hettan är helt omöjlig att förutspå för mig. Lagen är typ exakt likadana.

Båda har formidabla frontmän, i form av Joe Johnson i Hawks och Dwayne Wade i Heat (där Johnson dock måste ses som en luspank mans DWade), nästan exakt samma lagstatistik men där Atlanta har bättre säsongsresultat och övertygande 3-1 i inbördes möte.

Men med tanke på att Heat har en spelare som heter Dwayne Wade och att rookien Michael Beas(t)ley änligen börjat komma igång tror jag Miami tar det här. Men de kommer fanimej få kämpa för't.

Mitt tips: 3-4

Västblocket
Los Angeles Lakers - Utah Jazz
Lagen med två av de mest missvisande lagnamnen, sjöar i L.A. och jazz i Utah är ungefär lika passande som kändisgrillande i SVT, möttes i de bägges säsongsfinal och där visade Lakers med Andrew Bynum i täten vart skåpet kommer att ställas.

Jag tror dock att mormonerna kommer vinna minst en match på grund av att Derron Williams är så ofantligt mycket bättre än sina point guard-motståndare i gult och lila, vilka har varit katastrofala på sistone, samt att det känns som att Mehmet Okur har en game-winning buzzer beater minst en gång varje slutspel.

Mitt tips: 4-1

Denver Nuggets - New Orleans Hornets
Nuggets firar femtonårsjubileum sedan de senast tog sig förbi förstarundan. Hornets firar att de har full bemanning för första gången på vad som känns som lika lång tid. Både lagen anförs av exemplariska ledargestalter i Billups och Paul och båda lagen har rutinerade, om än kritiserade, coacher.

Men ska New Orleans vinna det här måste Peja Stojakovic (rygg) och Tyson Chandler (tå) producera annat än klagosånger och läkarräkningar. För någon vidare bänk har de inte, Hornets. De har Posey, that's it.

På bänkfronten ser det bättre ut för kombatanterna från Colorado. De har mikrovågsugnen J.R. Smith, litauen Linas Kleiza och alla collegewiggers, inkusive undertecknad, favorit Chris Birdman Anderson. Vidare har de hyfsade back-up-centern Johan Petro och yrvädret Renaldo Balkman. Hornets har som sagt bara Posey.

Så om inte Chris Paul går alldeles bananas, vilket är fullt möjligt, är det här Denvers för the taking.

Mitt tips: 4-2

San Antonio Spurs - Dallas Mavericks
Spurs var mina favoriter fram till det att Manu stämplade ut för den här säsongen. Allt var upplagt för de. Ingen trodde på de, det var ett ojämnt år, de hade värvat Kurt Thomas inför och Drew Gooden mitt i säsongen. Deras younguns var bättre än förväntat och Ime Udoka hade tagit examen från the Bruce Bowen Academy med högsta betyg i atleticism och försvar. Sen försvann Manu.

Jag vet att man inte ska glädjas åt andras olycka men med tanke på hur många heartbreaks dessa Spurs åsamkat mig genom året skämdes jag inte en sekund för den härliga känsla jag fick, kalla det eufori, när jag hörde att Manu var borta för säsongen.

Sen kom den sista matchen för grundsäsongen.

Match mot New Orleans. San Antonio ligger tvåa i sin division och det krävs vinst för Spurs samtidigt som Houston ska förlora Texas-derbyt mot Dallas för att Popovichs pojkar ska få hemmaplansfördel i förstarundan.

Rockets förlorar klart mot Mavs och lycko-luckan har öppnat sig för San Antonio. Matchen mot Hornets blir just så tuff som väntat och lagen följs åt steg för steg, period för period, poäng för poäng.

I slutet av sista perioden har dock New Orleans gått upp i ledningen med två poäng. Med ynka sju sekunder kvar på matchuret får James Posey, en 82-procentig straffkastskytt, två straffar för att i stort sett vinna matchen åt Hornets. Han sätter första men missar andra. Ime Udoka tar returen och kallar genast time-out. Vad som händer sedan är classic, basic, old-fashioned Spurs.

Bollen passas in till Michael Finley som passar till trepoängsspecialisten Roger Mason Jr. som nu förväntas ta skottet. Mason Jr. tar en studs mot mitten samtidigt som Tim Duncan sätter en back-pick på Finleys försvarare. Bollen lättas över till Finley som nu står helt öppen på trepoängslinjen. Han skjuter. Tiden rinner ut. Skottet går i. Daggers!

I övertiden tar sedan Tim världens bästa power forward genom tiderna Duncan över och Spurs vinner matchen, säkrar divisionssegern och därmed också tredjeseeden och jag skakar bara på huvudet.

På grund av denna uppvisning samt Dallas helt frånvarande Tony Parker-försvar kan jag inte se något annat än ännu en andrarunda för dessa förbannade Spurs, trots Duncans knäproblem och Manus frånfälle.

Mitt tips: 4-3

Portland Trailblazers - Houston Rockets
Portland är näst intill allas favoritutmanare till suveränerna Los Angeles Lakers i kampen om Western Conference-titeln. Och med tanke på deras djup kan man inte annat än hålla med. Portland är guldgruvan TauTona. Portland är Marianergraven. Portland är Bob Dylans samlade verk.

Portland är dock knappt nämnvärt äldre än Olsen-systrarna och i stort sett ingen i laget har någon slutspelsrutin att tala om. Det har Rockets. De har nämligen som rutin att åka ut i första rundan, vilket de klarat av sju raka säsonger nu.

McGrady är borta för Houston vilket är ett väldigt avbräck. Annars är Rocketstruppen rätt så bred den också. Och båda lagen bemästrar de flesta spelsätt samt styrs taktfast av kompetenta coacher där både Nate McMillan i Portland och Rick Adelman i Houston fanns med i min COY-diskussion med mig själv.

Kanske förstarundans roligaste match-up. I alla fall definitvt en av de jämnaste. Jag sliter mitt hår, kliar mitt skägg och vet varken ut eller in. Antar att Portlands hemmaplansfördel kommer bli avgörande.

Mitt tips: 4-3