måndag 31 december 2007

Ring ut det gamla, ring in det nya

Året börjar lida mot sitt slut och Hoop Dreams Blog fyller 100 inlägg! Detta firar vi med en youtube-lista som heter duga. Gott nytt år! Enjoy:

Årets retro:


Årets trailer:


Årets Sportscenter-reklam:


Årets ouch:


Årets trojka:


Årets Gilbert Arenas:


(förra) Årets julsång:


Vi ses igen nästa år!

Who wear short shorts?

"I don't know what it feels like to wear a thong, but I imagine it feels something like what we had on in the first half. I felt violated. I felt naked. It's one thing to see films with guys wearing those things. ... I'd rather stay warm, man."

tisdag 25 december 2007

Baron Davis setting the screen


Baron Davis har tydligen börjat recensera filmer på nba.com. CHECK IT!

måndag 24 december 2007

God jul

Denver hade spelat en riktigt urusel match mot sunkiga Sacramento Kings och var på väg mot ännu en förnedrande bortaförlust. Så hände det. Det så omtalade men sällan skådade och upplevda julmiraklet.

Som sagt, Nuggets hade spelat pinsamt dåligt i tre perioder och låg riktigt risigt till långt in i den fjärde. Men med ungefär tre och en halv minut kvar sänker Allen Iverson, som annars under matchen varit ytterst medioker, en trepoängare och slajsar ner Kings-ledningen till fyra poäng och matchen finns nu där for the taking.

Efter tre minuters poängbytande och time-outande, och då menar jag inte att tiden plötsligt blev avslöjad som homosexuell utan bara att lagen tog en massa time-outs hit och dit, hade Sacramento bollen med en trepoängsledning och ynka 36 sekunder kvar på matchuret. Vid det här laget var jag sjukt less på att jag suttit uppe och genomlidigt ännu en svag insats av ett av mina favoritlag som nu stod på nederlagets brant och var näst intill uträknade.

Sacramento passar in bollen till Beno Udrih, som har fått värsta stjärnstatusen (i alla fall i Sacramento och fantasy-kretsar) sedan han anlände från San Antonio, som direkt fastnar i en Denver-dubbling men domaren blåser (ganska tveksamt) av för foul och Beno, som för säsongen satt nästan 90% från välgörenhetslinjen, får två straffkast och kan i princip avgöra matchen.

Första skottet studsar runt på ringen för att sedan försmädligt ramla av till publikens stora förtret. Beno lugnar sina medspelare och säger att han minsann ska fixa biffen, men icket! Även den andra straffen får smaka ringstål och mexikanaren Eddie Najera river åt sig returen och tar time-out.

Snabbt som ögat rusar Carmelo Anthony i en lay-up direkt ut time-outen och Kings leder nu med fjuttiga en poäng med ynkliga 17 sekunder kvar att spela. Sacramentos tur att ta time-out och den här gången byta in sina bästa straffskyttar.

Bollen går in till Brad Miller som direkt blir foulad av Mexar-Najera och Brad, som lyckats sätta 85% av sina tidigare straffar, får två sprillans nya med chans att åtminstone säkra en eventuell förlängning.

Men skräp-Brad går samma öde till mötes som boom-Beno och missar båda straffkasten å det grövsta. Carmelo Anthony tar den defensiva returen och passar bollen till Allen Iverson som sätter iväg mot motståndarkorgen som ett jehu.

Kings-spelarna är dock snabbt tillbaka och stannar upp Iverson just utanför trepoängslinjen men alla vet nu vad som komma skall. Svaret på frågan dribblar runt lite och låter klockan sakta ticka nedåt och sedan gör han sin grej - han fintar bort sin försvarare, bryter in mot mitten, stannar på en femöring sådär som bara han kan och släpper iväg ett litet lobbskott medan han sakta faller bakåt.

Det är bara det att skottet är för kort och stannar på den främre ringkanten. KUKEN!

På ungefär en halv sekund hinner jag förbanna mitt liv och hela världens menlösa existens men då som på en glimrande vit springare stiger en litauisk prins fram som räddaren i nöden.

Linas Kleiza får nämligen på något sätt med sig bollen ur klungan med spelare som står och fajtas under korgen, tar en snabb titt på klockan och hivar iväg ett skott. KLOCKRENT. Denver vinner 106-105 och jag kan nu när jag sätter min sista punkt i det här inlägget somna in i en härlig eufori.

God jul.

fredag 14 december 2007

En lång, en kort


Om det är någonting som jag stör mig extra mycket på i NBA så är det spelarnas och lagens oförmåga att utnyttja de, på utrikiska, så kallade "miss-matches" som uppstår gång efter annan under matcherna. Här är också en av de större skillnaderna som ligger i den europeiska basketens favör och varför Team USA misslyckats så kapitalt de senaste åren i den internationella mästerskapen (tillsammans med oförmågan att spela mot zon-försvar och att försvara trepoängslinjen).

Det jag finner mest besynnerligt med alla dessa storleksdifferenser som uppstår är att NBA-profsen har så mycket enklare att skapa något positivt och produktivt när det är en liten anfallare som får på sig en stor försvarare. Då börjar nämligen lillen, vi kan kalla honom Allen Iverson, att dribbla lite för att sedan göra någon fint mot korgen, ta ett steg tillbaka och om försvararen då följer efter går han lätt som en plätt förbi för en öppen lay-up, om inte - öppet skott. Hur som haver slutar typ 99% av dessa missmatcher i ett relativt enkelt avslut för lill-Allen (icke att förväxla med Lily Allen).

Andra bullar blir det när en stor snubbe får på sig en mindre försvarare, i alla fall i NBA. I den europeiska basketen är det i första hand denna felkomponering man är ute efter eftersom man då enkelt kan passa in bollen till den store spelaren som sedan bara kör över sin mindre försvarare för två enkla poäng. Men i NBA verkar detta vara stört omöjligt trots att den amerikanska regeln om olovligt hjälpförsvar samt den större planen borde förenkla det ytterligare för den stora spelaren.

Dock ser jag gång efter annan samma scenario.

Den stora spelare försöker, som det återigen på utrikiska heter (det är mycket utrikiska inom basket), "posta" upp sin mindre försvarare som kontrar genom att försöka "fronta" sin anfallare. Detta gör att spelaren med bollen blir ängslig och inte vågar passa in bollen för att han har för dålig vinkel, är för dålig på att passa eller helt enkelt hellre behåller bollen själv.

I den europeiska basketen hade nu bollen passats upp till toppen, den stora spelaren vid korgen hade låst sin spelare på ryggen, fått passningen och enkelt gjort två poäng. Men i NBA, nej. Istället börjar spelaren med bollen antingen dribbla mot korgen eller åt annat håll, kastar iväg något som ska liknas vid en pass men som landar någonstans mellan tredje och sjunde bänkraden och försvararna hinner byta tillbaka/får bollen och tillfället har runnit ut i sanden och jag och alla basketcoacher gråter blod över den spillda mjölken (eller egentligen blir jag glad eftersom det oftast är Golden State Warriors eller Phoenix Suns som agerar lill-killen).

Dock finns det några lag och spelare som bemästrar denna assemble terrible.

Först och främst har vi Orlando Magics där megamonstret Dwight Howard nu för tiden skapar en miss-match vem han än ställs mot. När han sedan är omringad av mer eller mindre passningsdugliga (passningsdugliga som i; "jag kan kasta en boll så att den hamnar inom ett avstånd av sisådär två meter från korgen/Dwight") är det inte en tillfällighet att Howard snittar fler dunkar per match än en del lag i NBA.

Phoenix Suns spelar efter samma pipa fast här är det allt som oftast Steve Nash som står för passandet och Amare Stoudemire som står för avslutandet. Dock nästan samma utförande och resultat nämligen lobb-pass, hopp, dunk.

Väldigt sällan de stora spelarna lyckas posta upp och backa in en mindre försvarare och frågan är vad det beror på? Är det stor-killarna som är för klena och inte kan posta upp, är medspelarna för dåliga passare och för själviska, är det mini-dudesen som är gjorde av ett starkare virke (lite lokalpatriotiskt är mitt förslag björk) eller är det som oftast en blandning av flera komponenter?

Om man spanar in killen nedanför, vilket ni vet att jag mer än gärna gör *grrrr* (ni som är out of the loop kan läsa mer om det HÄR), lägger jag min röst på björkvirket i alla fall.

onsdag 12 december 2007

Kopieringskatter

Jag har, som ni säkert kommer ihåg, tidigare skrivit om hur festliga namn spelarna i NBA besitter (ni som inte kommer ihåg har en favorit i repris HÄR). Nu idag upptäckte jag dock att någon liten amerikansk skittidning på den norra västkusten helt och hållet tagit min grej och gjort den till sin egen. Kudos går dock till att de letat upp en hel del festliga namn som inte var med på min tidagare lista varvid jag väldigt ödmjukt länkar till skittidningen och dess artikel HÄR.

Annars har som bekant inte hänt så mycket här på sistone på grund av en rad orsaker, bland annat internettrubbel och allmän lättja. Tanken är dock att vi ska skärpa oss men vi får se hur det går. Tills vidare tycker jag ni ska kolla in Wifebeater Love och deras utomordentliga julkalender (jag önskar att jag kommit på något liknande i tid, damn it)

torsdag 15 november 2007

Alle man till valstugorna

Ja, kanske inte riktigt nu på direkten, men nu har i alla fall kandidaterna till säsongens All-Starmatch blivit utsedda. Hoop Dreams listor över önskade All-Stars kommer nog publiceras nån gång i januari, då det faktiskt är aktuellt, men vi kan ju redan nu börja väga för- och nackdelar spelarna emellan.

Men först vill jag bara fråga på vilka premisser dessa kandidater väljs? För visst ska alla lagen ha en chans att vara representerade i All-Starmatchen men seriöst, vad gör egentligen spelare som Larry "Jävlar vad kass jag blivit sedan jag lämnade Wizards" Hughes, Charlie "Bara för att jag har en konstig hudsjukdom ska jag väl ändå inte pity-röstas in i All-Starmatchen" Villanueva, Zaza "Vem?" Pachulia, Antoine "Den mest ineffektiva spelaren sedan Yinka Dare" Walker(!), Erick "Jag antar att han är med för att få ihop 12 centrar att välja från" Dampier och alla Seattle-spelarna förutom Kevin Durant (och ska han egentligen vara med också?) på en sån här lista?

Aja, här är i alla fall kandidatlistan:

EAST GUARDS (24)
Ray Allen, Boston
Gilbert Arenas, Washington
Chauncey Billups, Detroit
Vince Carter, New Jersey
Jamal Crawford, New York
Raymond Felton, Charlotte
T.J. Ford, Toronto
Ben Gordon, Chicago
Richard Hamilton, Detroit
Kirk Hinrich, Chicago
Larry Hughes, Cleveland
Andre Iguodala, Philadelphia
Joe Johnson, Atlanta
Jason Kapono, Toronto
Jason Kidd, New Jersey
Stephon Marbury, New York
Andre Miller, Philadelphia
Jameer Nelson, Orlando
Anthony Parker, Toronto
Michael Redd, Milwaukee
Jason Richardson, Charlotte
Jamaal Tinsley, Indiana
Dwyane Wade, Miami
Mo Williams, Milwaukee

EAST FORWARDS (24)
Andrea Bargnani, Toronto
Chris Bosh, Toronto
Caron Butler, Washington
Luol Deng, Chicago
Mike Dunleavy, Indiana
Kevin Garnett, Boston
Drew Gooden, Cleveland
Danny Granger, Indiana
Udonis Haslem, Miami
LeBron James, Cleveland
Antawn Jamison, Washington
Richard Jefferson, New Jersey
Kyle Korver, Philadelphia
David Lee, New York
Rashard Lewis, Orlando
Antonio McDyess, Detroit
Andres Nocioni, Chicago
Paul Pierce, Boston
Tayshaun Prince, Detroit
Zach Randolph, New York
Josh Smith, Atlanta
Hedo Turkoglu, Orlando
Charlie Villanueva, Milwaukee
Gerald Wallace, Charlotte

EAST CENTERS (12)
Andrew Bogut, Milwaukee
Eddy Curry, New York
Samuel Dalembert, Philadelphia
Dwight Howard, Orlando
Zydrunas Ilgauskas, Cleveland
Nenad Krstic, New Jersey
Emeka Okafor, Charlotte
Jermaine O’Neal, Indiana
Shaquille O’Neal, Miami
Zaza Pachulia, Atlanta
Ben Wallace, Chicago
Rasheed Wallace, Detroit

WEST GUARDS (24)
Leandro Barbosa, Phoenix
Raja Bell, Phoenix
Mike Bibby, Sacramento
Kobe Bryant, LA Lakers
Baron Davis, Golden State
Monta Ellis, Golden State
Michael Finley, San Antonio
Randy Foye, Minnesota
Manu Ginobili, San Antonio
Allen Iverson, Denver
Jarrett Jack, Portland
Stephen Jackson, Golden State
Kevin Martin, Sacramento
Tracy McGrady, Houston
Cuttino Mobley, LA Clippers
Steve Nash, Phoenix
Tony Parker, San Antonio
Chris Paul, New Orleans
Luke Ridnour, Seattle
Brandon Roy, Portland
Jerry Stackhouse, Dallas
Jason Terry, Dallas
Antoine Walker, Minnesota
Deron Williams, Utah

WEST FORWARDS (24)
Carmelo Anthony, Denver
Ron Artest, Sacramento
Shane Battier, Houston
Carlos Boozer, Utah
Bruce Bowen, San Antonio
Nick Collison, Seattle
Kevin Durant, Seattle
Rudy Gay, Memphis
Al Harrington, Golden State
Grant Hill, Phoenix
Josh Howard, Dallas
Al Jefferson, Minnesota
Andrei Kirilenko, Utah
Corey Maggette, LA Clippers
Shawn Marion, Phoenix
Mike Miller, Memphis
Nêne, Denver
Dirk Nowitzki, Dallas
Lamar Odom, LA Lakers
Luis Scola, Houston
Peja Stojakovic, New Orleans
Wally Szczerbiak, Seattle
Luke Walton, L.A. Lakers
David West, New Orleans

WEST CENTERS (12)
LaMarcus Aldridge, Portland
Andris Biedrins, Golden State
Marcus Camby, Denver
Tyson Chandler, New Orleans
Erick Dampier, Dallas
Tim Duncan, San Antonio
Pau Gasol, Memphis
Chris Kaman, LA Clippers
Brad Miller, Sacramento
Mehmet Okur, Utah
Amaré Stoudemire, Phoenix
Yao Ming, Houston

torsdag 8 november 2007

Stoooopid

Ok, det är inte riktigt i klass med DeShawn Stevenson (som Jakob skrev om HÄR), men nu ser det ut som att den gode DeShawn börjar få lite konkurens i kampen om titeln ÅMKS (Årets Mest Korkade Spelare).

Möt Scot Pollard:

Scot har nämligen inte bara ligans dummaste frisyrer (och dummaste flickvän som tydligen är "hjärnan" bakom de bisarra hårkreationerna, WHIPPED!) utan dessa frisyrer verkar nu också smittat av sig på Scots lilla hjärna.

I somras skrev Pollard på ett ett-årskontrakt med Boston, förmodligen det smartaste han någonsin gjort, och här kommer en liten utskrift från Pollards möte med Bostons General Manager Danny Ainge:

- Så, Scot. Kul att du vill spela med oss. Tror du att du kanske skulle kunna följa Kevins, Pauls och Rays exempel och kanske raka av dig håret? Inte? Neeeehepp, ok. Men du kan ju försöka "keep it on the low" så att säga hehe.

Nu när alla papper är signerade återstår det bara för dig att välja nummer!



- Jadu, Danny-boy, det där med att raka huvudet kan ni glömma. Den frippan har jag nämligen redan haft. Och det här med tröjnummer har jag tänkt mycket på och jag väääääljer, *trummar med fingrarna på Ainges skrivbord*, 33!




- Eh, Scot, sa du 33 bara för att det står så på skynket som hänger på väggen bakom mig?






- Eh, nej. Jag, eh, älskar 33. Och, eh, min flickvän tyckte jag skulle välja det.





- Eh, ok, då måste jag tyvärr meddela att det numret är pensionerat och är inte lämgre tillgängligt.





- Åh typiskt. Vem är det som har haft det numret egentligen?





- Eh, Larry Bird. Du vet, din General Manager i Indiana. Tjock, ful, vit kille med löjlig accent. Kommer du ihåg honom? Så du får välja ett annat nummer.







- Eh ok, bummer. Hmmm, vad ska jag då välja? Det måste ju vara något som speglar min crazy personlighet. Vad sägs som 00?




- Eh, tyvärr Scot. Det numret är inte heller tillgängligt. Det tillhörde nämligen Robert Parish. Du vet, han den bra svarta killen som tillsammans med Bird och McHale var de första "big three" och som är en av de bästa centrarna i historien, spelade med Michael Jordan i Chicago, vann totalt 4 NBA-titlar och har rekordet i spelade matcher, någonsin. Nytt nummer.



- Ok, men då vet jag precis vad jag ska välja. Det coolaste och bästa numret av alla, 666! The number of the beeeeaaaassssst, aaaarggggghhhhh, blöööööh! Coolt va?




- Alltså, du är ju verkligen dummare än vad du ser ut, och nu är jag trött på det här. Det ryms ju inte tre siffror fattar du väl, stooopid. Det får bli 66 istället. Men det är ju coolt det också...





- Ja ok då, men jag skulle egentligen velat ha en liggande 8:a eller π men jag antar att 66 får duga. Laters, Danny-boy.

onsdag 7 november 2007

Nattens match







Alla vet att ESPN har de bästa basketsändningarna och de bästa reklamfilmerna men vad är grejen med att de inatt visar Miami - San Antonio och Cleveland - Utah istället för till exempel Phoenix - Atlanta eller Denver - Boston?

Varkar som att de gått och blivit nekrofiler hela bunten för dödare matcher får man leta länge efter (nämligen ända tills den 10:e december då Sacramento spelar hemma mot Milwaukee, ZzZzZ).

Gilbert for president


Eller, inte riktigt president men rösta på GILBO!

tisdag 30 oktober 2007

So you think you can dance

NBA Preview: Jakobs!

Sporrad av förra inlägget ska jag nu spå lite framtid of my own, och här finns ingen plats för argumentation: så här kommer det bara gå. Okej? Då kör vi.

Eastern Conference

1.Chicago Bulls

Under 82 matcher kommer Chicagos defensiv, djup och fortsatta mognad (Luol Deng, All-Star) få matchen vunnen fler än alla andra lag i Eastern Conference, det är ett faktum, ett trist sådant, men fortfarande ett faktum. Men i en playoff-serie mot de stora grabbarna kommer det bli svårt - de har fortfarande ingen spelare som är ett hot för att göra 30 poäng varje match, och ingen som kan agera post-up scorer. Sen har vi ju möjligheten att Kobe blir hamnar där till slut, och då jävlar: då är Chicago ta sig till finalerna och hela Illinois kommer att parta som om det vore 1998.

2. Boston Celtics
Egentligen behöver Celtics ett år till. En säsong för The Almighty Garnett, Ray Allen och Paul Pierce att spela ihop sig, och en till off season att plocka upp vinnarsugna veteraner för reapriser, så nästa säsong kommer skiten vara off the chain på riktigt. Men det betyder inte att den här säsongen inte kan bli kul. Tvärtom, jag kommer älska varje sekund av Ray Allen och Garnett i de klassiska gröna uniformerna, och trojkan som fortfarande inte har något bra smeknamn kommer vara ostoppbara. Frågan är bara vem till som kan steppa upp. Men om Kobe fortfarande inte har en Illinois-adress innan våren kommer förutspår jag en tripp till finalerna och att allas nyaste favoritlag kommer fortsätta vara just det ett tag till.

3. Orlando Magic
Dwight Howard kommer vara ett jäkla monster i år. Han skjuter helt plötsligt runt 80% från straffkast i preseason, och om det håller i sig kommer han snitta ungefär 25 poäng, samt de vanliga 13 returerna per match. Rashard Lewis kommer in och ger Magic en riktig scorer, Jameer Nelson gissar jag är sjukt motiverad. Det här kan bli rätt kul.


4. Detroit Pistons
Dags för Detroit Pistons att skada sig. Jag menar, seriöst. Ingen av dom är någonsin skadad, och nu börjar fanimej allihop utom Tayshaun bli gamla, så det är dags. Jag pallar inte se dom i en till astern conference finals. Där har vi vad jag hoppas. Rapporter säger dock att Rasheed Wallace är i sitt livs form, och bänken är ung och hungrig, så nog borde det här sega gänget kunna ta fjärdeplatsen i East.

5. Toronto Raptors

Euroleage all-stars kommer inte att vara lika bra som förra säsongen, jag tror först och främst Jose Calderon inte kommer upprepa förra säsongens spel, och de har ersatt Morris Peterson med Jason Kapono, som enbart står och bombar trepoängare. Men centern Andrea Bargnani kommer vara kandidat till Most Improved Player, och Chris Bosh är redan en av de bästa Power Forwards i NBA, och stora killar med talang samt stabilt trepoängsskytte funkar ju alltid.

6. Washington Wizards
Ska bli kul att se Gilbert och de andra två göra 70 poäng per match medan resten av laget står och tittar på, ungefär som förra året alltså. Resultatet kommer bli precis som förra året också. Förlora i första rundan i slutspelet.

7. Miami Heat
Ja du, Shaq kan inte ha en sämre säsong än förra, nu har han blivit utpekad av sin coach och hjälpt tjocka barn gå ner i vikt, så man tycker ju att det borde motivera honom. Dwyane Wade tror jag kommer fightas med skador hela säsongen, så som han hoppar in i folk för att bli foulad hela tiden. Och en kul grej är att Heat nyss adderade den skogstokige Ricky Davis till rostern, för huvudsakligen NBAs kanske sämsta spelare, Antoine Walker. Så summan av kardemumman torde bli att dom är lite bättre än förra året, men ändå inte riktigt nog för att vara ett hot i East. Gud vet att Penny Hardaways comeback inte kommer göra mycket.

8. Cleveland Cavaliers


Cleveland kommer vara sämre i varje kategori i år. Två av de viktigaste spelarna från i fjol har hittills vägrat skriva på nya kontrakt med laget. LeBron är sur. Under tiden har nästan alla andra lag i East blivit bättre. Eric Snow är skadad. Zydrunas Ilgauskas är skallig. Det finns inget slut på eländet. Och mitt i allt står LeBron James, ligans mest talangfulla spelare, och slösas bort i ett undermåligt system. Men så länge försvaret gör sin grej som förra året och LeBron får ha bollen kommer Cavs ändå inte missa slutspelet.


9. Milwaukee Bucks
Bucks drabbades av guds vrede förra säsongen, där varenda en av spelarna skadades och de kollektivt missade typ 300 matcher med alla sorters åkommor. Bucks har faktiskt en hel del talang, men försvar spelar dom sporadiskt, och ingen vet hur Yi Jianlian - gåtan insvept i ett mysterium - kommer spela. Min gissning: sådär. Precis som Bucks hela säsong.

10. New York Knicks
Det spelar ingen roll att Knicks har fått Zach Randolph för typ halva reapriset, för så länge Isiah Thomas coachar och GM:ar det här laget kommer slutspelet aldrig hända. Han kommer fortsätta precis som han gjort tidigare, ge bollen till Jamal Crawford när Knicks ligger under med två poäng och tio sekunder återstår, med instruktionen "Shoot man, shoot!", han kommer aldrig lägga ner sin man-crush på tjockisen Eddy Curry, hur få returer han än tar, och han kommer fortsättningsvis bänka David Lee, som utan att någonsin få en passning och knappt ens få spela, plockar tio returer och gör tio poäng varje match. Fast de sexuella trakasserierna kommer Isiah förhoppningsvis lägga av med nu. Tyvärr får man ingen slutspelsplats för det.

11. Charlotte Bobcats
Ingen har hittills brytt sig om det här laget. Är det dags att börja nu? Njaa, inte riktigt. Även om jag verkligen gillar trojkan Emeka Okafor, Gerald Wallace och Jason Richardson. Men tills det här laget gör någonting tänker jag inte ödsla mer tid.

12. New Jersey Nets
I fjol hade Jason Kidd en historiskt grym säsong, en 34-årig Point Guard som samlar på sig triple doubles i den takten är faktiskt unikt. 2008 tror jag är året då hans kropp ger efter och han kanske helt enkelt börjar tröttna. Jag menar, han är ju inte i närheten av att vinna en titel med det här laget. Dessutom har Vince Carter ingenting att spela för, då han skrev på ett fett kontrakt i somras och nu kan glassa längs trepoängslinjen. Då spelar det mindre roll att frontcourten får förstärkningar i form av Jamaal Magloire och en återkommen Nenad Kristc.

13. Atlanta Hawks
Massor av ung talang, men det är ett problem när lagets bästa spelare också är lagets största problembarn. Josh Smith bråkade med coacherna förra säsongen, och folk runt Hawks läkte till pressen att han var ett ganska stort as. Synd på så rara basket-ärter. För om Josh Smith fortsätter att utvecklas som han gjort hittills kan han bli en årlig All-Stardeltagare. Om några år kanske det här gänget kommer ställa till med något, men 2008 kommer vara ytterligare ett år av nederlag och frustration för Hawks.

14. Philadelphia 76ers
Efter att Allen Iverson blev tradead förra säsongen spelade Sixers överraskande bra, och vann nästan lika många matcher som dom förlorade. Hur gick det till? Det kommer inte hända i år igen, jag tror faktiskt att Sixers är det laget i NBA som har minst talang.

15. Indiana Pacers

Låt oss inte ens tala om det här laget. Larry Bird borde avgå som General Manager NU! men snälla, tradea Jermaine O'Neal först. Stackarn har inte mycket att leva för som det är nu. Han kunde varit i Los Angeles med Kobe, nu är han i Indiana med Mike Dunleavy.

Western Conference

1. Dallas Mavericks
Kommer Mavs återhämta sig från det pinsamma slutet på förra säsongen? Ja. Dom återhämtade sig ju från Finals-nederlaget säsongen innan. Allt kommer vara exakt likadant som förra säsongen, i alla fall i regular season. Men aldirg att Dirk vinner MVP igen. Inte efter hans playoff-serie mot Warriors!

2. Phoenix Suns
Å ena sidan: Suns har nu Grant Hill, en renässansman med klass och stil. Å andra sidan: Suns gjorde sig av med Kurt Thomas, James Jones, och en massa andra lirare för att kunna spara pengar. Å tredje sidan: Coach D'Antoni säger att Suns ska spela ännu snabbare än tidigare den här säsongen. Å fjärde sidan: Shawn Marion är en gnällig jävel som vill bli tradead. å femte sidan: Suns är allt som oftast helt ostoppbara. Summan blir typ 58 vinster, bra nog för andraplatsen i west.

3. Denver Nuggets
Carmelo och Iverson har nu fått en halv säsong och ett training camp på sig att hitta varandra offensivt. Och om coach George Karl kan göra sitt jobb borde Denver vara sjukt grymma den här säsongen. Man kanske inte ska räkna med att Marcus Camby håller sig frisk dock, men trots det borde Denver vinna matcher - och göra det spektakulärt - den här säsongen. Linas Kleiza kommer vara grym, Nene kommer vara i någorlunda form, JR Smith kommer vara out of control och Kenyon Martin kommer tillbaka. Good times.

4. Houston Rockets
Här har vi mitt nya favoritlag. Jag förväntar mig att Rockets kommer ta sig djupt in i slutspelet, och att basketfans kommer njuta av varenda sekund. Jeff Van Gundy och hans nittiotalsstil fick gå för den nye coachen Rick Adelmans underhållande stil, för att inte nämna hans bra förhållande till Bonzi Wells, som har massor av talang men som inte spelade förra säsongen på grund av käbbel med Van Gundy. Rockets fick en massa nytillskott och förlorade inte ett skit, Luis Scola, Steve Francis, Mike James - alla kan bli värdefulla för Rockets om de används på rätt sätt. Vilket de kommer göras. Det här kan bli hur bra som helst (om inte Yao Ming bryter ett till ben).

5. Utah Jazz
Utah Jazz, laget jag hatat enda sen Karl Malones arroganta primadonna-dagar, återvände till the big time förra säsongen: western conference finals, där dom i och för sig fick storstryk av Spurs, men det var ändå en jobbig upplevelse. Som tur är kommer Jazz ingenstans i närheten av den succée den här säsongen. Dom har helt enkelt inte talagen, och andra lag kommer inte göra misstaget att underskatta dem igen. Men Deron Williams och Carlos Boozer kan sin skit, det måste erkännas.

6. New Orleans Hornets
Chris Paul missade nästan hela förra säsongen med skadeproblem. Samtidigt dök Deron Williams upp som den nya stjärn-pointguarden i NBA. Jag gissar att detta gör Chris Paul mer motiverad än någonsin, och att han kommer ha en All-NBA-säsong. Jag menar, han kommer vara näst bästa pointguarden i NBA, efter Steve Nash. Jag är seriös. Och eftersom Hornets nästan tog sig till slutspel förra säsongen trots hans frånvaro borde dom lätt ta sig dit med ledaren tillbaka, visst?


7.San Antonio Spurs

Haha, nu är det dags för sönderfallet av The Mighty Spurs. Deras goda karma kan inte vara för evigt, eller hur? Så därför kommer typ Tim Duncan få ischias eller nåt, Tony Parker kommer bry sig mer om vad som sker på Desperate Housewives-inspelningar än på basketplanen, Bruce Bowen kommer få rejält med stryk av någon frustrerad anfallsspelare och resten av rollspelarna kommer slutligen bli för gamla för att kunna användas till annat än moraliskt stöd. Och resten av NBAs försvarsspelare kommer inse att så länge man bara håller sig framför Manu Ginobili så kastar han upp ett skräpskott. Trots allt detta kommer såklart Spurs till slutspel, dom är ju Spurs.

8. LA Lakers
På något sätt kommer det här ske. Laget har världens bästa spelare och världens listigaste coach, och trots att Kobe är sur (eller kanske just därför) så kommer han snitta ungefär 37 poäng per match. MVP! MVP! kommer ropas från läktarna, och allt kommer vara ungefär precis som förra säsongen.

9. Golden State Warriors
Golden State kommer aldrig palla spela lika inspirerat som de avslutade förra säsongen under 82 matcher. Dessutom ingen Jason Richardson, så alleyoopsen lär ju inte fungera lika bra som förut heller.

10. Memphis Grizzlies
Det sägs att Grizzlies har blitt sjukt mycket bättre sedan förra säsongen, jag säger pytt. Jag ser det bara inte. De kommer fortfarande släppa in flest poäng i ligan, och alla vet ju att utan D är man ingenting i basket.

11. Portland Trailblazers
Portland har en massa ung talang, men med Greg Oden skadad blir den här säsongen en parentes, innan skiten kickar igång ordentligt.

12. Sacramento Kings
Här är vad jag tror: alla kommer vara sura och det kommer vara dålig stämning och ingen kommer ha kul i Sacramento Kings. Inget kul resulterar i dålig stämning - något Ron Artest ju kan hjälpa till avsevärt med. Bara sura miner och typ 22 vunna matcher.

13. Seattle Sonics
Hey, vem bryr sig om i år? Sonics har Kevin Durant, den här säsongen gäller det bara för Sonics-fans att hålla ögonen borta från matchresultaten och istället fokusera på Durants highlights, medan de drömmer om kommande bragder.

14. LA Clippers
Wow, Clippers besök bland slutspelslagen blev en kort en. Elton Brand borta tills februari, och Clippers är tillbaka där dom till synes alltid är: i eller nära ligans botten.

15. Minnesota Timberwolves
Nu borde verkligen det här laget elimineras från NBA. Det görs ju inte, men här måste ett undantag göras. General managern Kevin Mchale måste hållas borta från ledningen av en proffessionell basketklubb, på något sätt! Man skulle kunna hålla en draft bland de andra lagen, så får de välja upp Timberwolves spelare, och när spelarna tar slut kan man väl ge bort bollkallar, coacher, sekretariatspersonal, träningsuniformer, bara väck med allt! Det som blir över kan ju Timberwolves stackars fans få springa och ta. Om de får komma undan med en schysst boll, eller en del av spelarbänken har de i alla fall fått ut något efter allt lidande Mchale utsatt dem för.


Most Valuable Player

Kobe Bryant. Jag vet inte hur det här kommer hända, men det måste ju hända snart. Kobe har varit ligans bästa spelare i vad, tre-fyra år nu? Och ifall han blir fast i Lakers säsongen ut, med insikten att laget inte kommer ta sig någonstans, kommer han hitta på något sätt att vinna MVP. För att få ut något av sitt sista år i Los Angeles, liksom.

Most Improved Player
Denna är lätt. Andrea Bargnani kommer göra en Dirk Nowitzki och överraska alla med en extremt stark andrasäsong efter en so-so rooke-omgång. Det sätter jag gärna pengar på.

Rookie Of The Year
Utan någon Oden i Portland finns det bara en: Durant. Jag tror han kommer göra 19 poäng per match, och jag vet att han kommer vara sitt lags bästa spelare.

6th Man Of The Year
David Lee kommer glänsa under de få minuterna han får speltid. Han kommer få 6th man of the year i fall Knicks tar sig till slutspel, men borde få utmärkelsen även om de inte.

Coach Of The Year
Den här utmärkelsen brukar gå till coachen till laget som vann på tok fler matcher än någon trodde att de skulle. Denna säsongen kommer den dock gå till Rick Adelman, som kommer shapea upp allt och alla i Houston, och göra hela deras anfallsspel till en fröjd för ögat.

ALL NBA 1st Team:

point guard: Steve Nash
shooting guard: Kobe Bryant
small forward: Lebron James
power forward: Kevin Garnett
center: Dwight Howard

måndag 29 oktober 2007

NBA Regular Season Previews'n'picks, Del 1

Ok folks. Här kommer den. Förhandsgranskningen av NBA-säsongen 07/08. Ungefär lika delar sunt förnuft, logik och önsketänkande - kryddat med en nypa vild fantasi. Observera också att det bara gäller grundsäsongen och har nästan inget att göra med slutspelet och vilka som till slut (tyvärr) kommer stå som segrare (Spurs).

Eastern Conference:

1. Chicago Bulls
Om det sas något om Chicago Bulls förra året så var det att de alltid spelade för att vinna och kämpade in i sista sekund, precis som coach Scott Skiles vill ha det. Nu är ungtjurarna ett år äldre, Luol Deng kommer vara med i MVP-snacket, Ben Gordon kommer starta nästan alla matcher och de har breddat truppen ytterligare från förra säsongen i och med tillskotten Joakim Noah, Joe Smith, Arron Gray, Thomas Gardner och JamesOn Curry. Räkna med att den här säsongen bara är den första av många med Chicago i eller ikring den absoluta toppen.

2. Toronto Raptors
Förra året drabbades i princip varenda Raptorsspelare av minst en (relativt) långvarig skada. Navet; Jorge Garbajosa, som de kreativa ekrarna; Bosh/Ford/Parker/Bargnani/Calderon, cirkulerade runt bröt benet i slutet av säsongen varvid Toronto sedermera åkte ut mot New Jersey i slutspelet. Under sommaren har de knutit till sig perfekta komplementspelare i Jason Kapono och Carlos Delfino som kommer passa lika bra i europeiskt spelande Toronto som en Michael Jackson-konsert i Géneve (och apropå vita snubbar så är Toronto även det enda laget som kan ställa upp med en helvit starting five utan att göra bort sig). Avslutningsvist så kommer Raps göra uppåt 30-40 poäng från andra sidan trepoängslinjen vilket kommer göra McDonald´s trepoängsgrafikpå Raptors TV, som kommer upp varje gång någon Raptorsspelare sätter en trea, till en utomordentlig investering. Grattis McDonalds.

3. Boston Celtics
Alla som kan räkna till tre vet att Boston kommer vara något att räkna med i år. Vad man dock inte kan räkna med är den skrangliga bänken och virrpannan Doc Rivers som styr laget från den. Men om ryktena angående Sam Cassell och hans eventuella utköp från Clippers och övergång till Celtics materialiseras kan nog Celtics till och med gå hela vägen till NBA-final redan i år. Men när det gäller en 82 matcher lång grundserie tror jag att de behöver åtminstone en säsong tillsammans först för att hitta det spel som ska kunna leda till att bli herrar på östtäppan.

4. Washington Wizards
Alla som kan räkna till tre vet att Washington kommer vara något att räkna med i år. Och jag håller till hälften med Gilbert Arenas när han säger att Wizards, när de var hela och friska, var bästa laget i Eastern Conference förra säsongen, och då menar jag den offensiva halvan. Defensivt är laget knappt vatten värt men det behövs inte när man gör så jävla mycket poäng som de gör. Både mr. Hibachi och Antawn Jamison har möjlighet att bli free agents till sommaren så räkna med att de kommer ta i lite extra för att kunna få upp sitt marknadsvärde.

5. Detroit Pistons
Vänta nu. Detroit Pistons, Eastern Conferences bästa och jämnaste lag den här sidan millenieskiftet, rankade EFTER Washington Wizards? Damn right nigga. Fast anledningen är inte mängden vunna matcher utan endast på grund av att Washington kommer vinna sin division, och därmed bli direktkvalificerade till topp-4, vilket Detroit inte kommer göra - på grund av Chicago Bulls. Och med tanke på att ingen spelare i Detroit någonsin varit skadad kommer denna säsong, om det finns någon som helst rättvisa här i världen, bjuda på en och annan skada på framstående spelare.

6. New Jersey Nets
När vi ändå är inne på skador på framstående spelare kan jag redan nu garantera att Jason Kidd kommer missa sin beskärda del av matcer i år. Han börjar sakta men säkert närma sig 50-strecket och efter en hektisk sommar med landslags-spel och annat kan jag inte se annat än mängder av rehabilitering i höst och vinter för Kidd. Sen har ju Vinsanity nyligen skrivit nytt kontrakt och har inte alltför mycket att spela för. Dock är Nenad Krstic tillbaka men jag är ändå sjukt kluven om de kommer hamna här på sjätte plats eller missa slutspelet helt och hållet. Just nu, när Kidd är någorlunda hel, lägger jag de här på sjätte plats i alla fall.

7. Cleveland Cavalliers
Jävlar vad mycket sämre Cavs kommer vara i år. Förra året vann de bara så ofta som de gjorde för att ingen i öst kunde spela anfall. Nu när i princip varenda öst-statslag har förbättrats offensivt är det kokta fläsket stekt för Lebron och hans mannar. Faktumet att de fortfarande inte löst Varejao/Pavlovic-problemet gör saken inte bättre. Fast de har ju åtminstone kvar King James och världens bästa skytt, Damon Jones.

8. New York Knicks
Jepp. Knicks till slutspel. Jag har egentligen inga bra belägg för detta förutom att allt runt, inom och ikring Knicks har varit så oerhört skumt och konstigt de senaste säsongerna att de kommer gå till slutspel i ren trots mot alla världens naturlagar, förhandstips och samlade sunda förnuft.

9. Orlando Magics
Orlando gick till slutspel förra året på ren bondröta. Visst, de har adderat en poänggörare av rang i Rashard Lewis, men i ärlighetens namn, kommer han göra något annat än poäng? Dwight Howard kommer roffa åt sig en 15-16 returer per match men så länge han inte har skaffat sig Hakeem The Dream-moves under sommaren så att han kan snitta de 25 poäng han skulle behöva tror jag ändå inte Orlando klarar sig vidare till slutspel.

10. Miami Heat
Miami är nog det mest svårtippade laget i hela ligan i år. Allt, och då menar jag verkligen ALLT, hänger på hur många matcher DWade och Shaq kan hålla sig skadefria. Ricky Davis var en välbehövlig ackvisition men Miami borde byta bort Shaq medan han fortfarande är mer värd än han är tung och börja om på ny kula.

11. Milwaukee Bucks
Om Jason Kidd missar tillräckligt många matcher för att New Jersey ska missa slutspelet kommer Orlando eller Milwaukee gå till slutspel istället. Varför jag placerat Milwaukee här, efter Miami, vet jag inte riktigt men jag antar att det är min vän-av-ordning-persona som lagt lagen i alfabetisk ordning av någon jävla anledning.

12. Atlanta Hawks
Inget slutspel i år heller, men som Farbror Barbro skulle sagt; Dehääär, de e ett steg i rätt riktigt de!

13. Charlotte Bobcats
Tidigare i somras var Charlotte ett av de lagen jag trodde skulle kunna gå till slutspel. Efter grundligt tänkande och bortfall i form av Sean May och Adam Morrison ser det dock inte alls ut som så. Med tanke på att två av de mer skadebenägna spelarna i ligan, J-Rich och Gerald Wallace, kommer springa fram och tillbaka i korridorerna är mina pengar istället satsade på att Charlotte kommer vara det mest skadedrabbade laget i år.

14. Philadelphia 76ers
Iggy kommer göra en skaplig säsong och Andre MIller, en av ligans mest underskattade guards!, kommer göra sitt bästa för att inte Philly ska bli alltför förnedrade. Men förutom nyss nämnda duon så har inte Sixers så mycket mer än Canadicken, haha dicken, Samuel Dalembert som varit skadad hela sommaren och försäsongen.

15. Indiana Pacers
Pacers har haft den tredje bästa försäsongen i öst vilket nog kommer bli deras höjdpunkt den här säsongen. De kanske klarar av att harva sig upp en placering eller två men slutspel blir det definitivt inte.


Western Conference:

1. Phoenix Suns
I år är Phoenix sista chans och med en fullt frisk Amare från start och med ett ännu mindre och snabbare lag än tidigare tror jag de kommer vinna minst lika många matcher som förra året. När det blir slutspelsdags är det dock en mängd andra faktorer som spelar in, skador/domare/match-ups, och Suns måste nog ha en hel del tur att gå tillsammans med sin uppenbara talang för att gå hela vägen där.

2. Dallas Mavericks
Inte en chans att Dallas vinner lika många matcher som förra året. Dock tror jag att de kommer vinna fler än både San Antonio och Houston men som ni ser på mina beräkningar kommer de trots detta möta mardrömsmotståndaren Golden State i första rundan. Och att Mark Cuban skulle skicka iväg Dirk i utbyte mot Kobe tror jag inte en sekund på.

3. San Antonio Spurs
Yada-yada-yada Spurs kommer alltid vinna massor med matcher så länge Timmy D är med i laget. Yada-yada-yada de har aldrig lyckats vinna två år i rad. Yada-yada-yada just därför kommer de vinna i år, igen. Dock känns det litegrann som med Detroit att om det finns någon som helst rättvisa borde även Spurs drabbas av avgörande skador någon gång. Fast som vanligt kommer väl kuk-Spurs även i år stå över rättvisan.

4. Denver Nuggets
Åh-min-gud vad jag är peppad på Denver. En ihopspelad superduo bestående av Carmelo och Iverson flankerad av kvalitetsspelare som Kenyon Martin, Marcus Camby, Nene med flera kan bara betyda en sak; succé! Och det vette tusan om de inte kan utmana Phoenix, Dallas, San Antonio och Houston om den absoluta toppen redan i år.

5. Houston Rockets
Om Spurs eller Mavs drabbas av skador tar Rockets steget upp bland topp-4. Annars får de denna säsong finna sig i att hamna här nere. I slutspelet tror jag dock att de kommer vara en handfull för samtliga lag och en Conference Finals-plats är absolut inte otänkbart.

6. Utah Jazz
Förra året flög Utah ut ur startgroparna som en bistucken Ferdinand och låg länge i den absoluta toppen. Under sommaren har det dock varit väldigt turbulent i omklädningsrummet och AK-47 krävde ett tag att bli bortbytt. Lagsämjan verkar ha fått sig en törn och jag tror inte de kommer upp i samma klass som förra säsongen. Slutspel blir det dock men de klarar nog inte av att repetera vårens Conference Finals-bedrift.

7. Golden State Warriors
I mitt scenario här är Baron Davis skadefri nästan hela säsongen (i mitt drömscenario missar han inte en match, blir utnämnd till MVP, tar Warriors till final och bjuder med mig på efterfesten). Men eftersom Baron Davis är Baron Davis (och jag är jag) är detta inte så vidare värst troligt. Al Harrington har en hel del att bevisa och ungtupparna Belinelli, Azubike och Ellis kommer nog bidra en hel del. Jag tror, och HOPPAS, att Warriors återigen går till slutspel och där kan vad som helst hända när Don Nelson håller i tyglarna, speciellt om Dallas står i andra ringhörnan.

8. Memphis Grizzlies
Memphis är mitt överraskningslag för säsongen. Pau Gasol är tillbaka skadefri och senast han var det gick Memphis till slutspel tre år i rad. De har även en ny, och bättre, coach i Marc Iavaroni som kommer låta laget spela lite mer fritt och fartfyllt vilket jag tror kommer passa de. Man får nog passa sig för Grizzlies.

9. New Orleans Hornets
Om Baron Davis skadar sig allvarligt så att Golden State missar slutspelet tar Hornets över Warriors plats. Annars blir det svårt för de även om Peja Stojakovic är tillbaka i laget. För så länge som Tyson Chandler inte kan leverera annat än alley-oop-dunkar offensivt tror jag de kommer komma tillkorta i den vilda västern.

10. Los Angeles Lakers
Egentligen borde Kobe bara hålla käft för årets Lakers-lag är, som jag ser det i alla fall, bättre än förra årets. Visst, de är inga titelutmanare men förra årets ungdomar är ett år äldre, Derek Fisher är tillbaka och risken att de ska drabbas av samma svärm av skador som förra året borde inte vara så hög. Så håll käft Kobe och spela boll för om Lakers ska gå till slutspel måste du förmodligen bli årets MVP och Defensiva spelare. Tills Kobe håller käften hamnar Lakers dock inte högre än på tionde plats.

11. Portland Trailblazers
Trots Odens bortfall har Blazers ändå en hel del talang att luta sig tillbaka på. LaMarcus Aldridge har spelat bra under försäsongen och Brandon Roy lär ju bara bli bättre. Slutspelet får de dock vänta på tills nästa år.

12. Los Angeles Clippers
Elton Brand är borta åtminstone till All-Staruppehållet. Shaun Livingstone är borta för säsongen. Sam Cassell kommer försvinna efter jul. Los Angeles Clippers kommer missa slutspel.

13. Seattle Supersonics
Kevin Durant kommer nog leva upp till folks förväntningar men inte ens han kan leda Sonics till slutspel i år. Och nästa år kanske de inte ens är kvar i Seattle.

14. Sacramento Kings
När ens bästa spelare har K-Mart som smeknamn känns laget rätt fattigt - mer jumbopack toalettpapper än Cristal om jag säger så. Det är just vad Sacramento är nuförtiden. Mer jumbopack toalettpapper än Cristal. Fast så länge som Ron-Ron är kvar kan det ju i alla fall alltid bli slagsmål eller nåt.

15. Minnesota Timberwolves
Ett lag börjar egentligen med en General Manager och eftersom Minnesota har ligans sämsta GM i Kevin McHale är de också det sämsta laget. Det är inte omöjligt att Wolves får svårt att vinna ens 10 matcher, så dåliga kommer de vara.

Priser och Utmärkelser 2007/08:

Most Valuable Player: Kevin Garnett
Boston leder redan slaget om flest rubriker i massmedia och den starkast lysande stjärnan i treenigheten är den stora biljetten Kevin Garnett. Garnett kommer snitta 20 poäng, 13 returer och 6 assists per match och Boston kommer röra sig i toppen av Eastern Conference efter att förra året ha varit ligans sämsta lag = MVP. Dock kan han få en match om bucklan av Kobe Bryant om han bara håller käften och tar på sig det gul-lila blåstället för i ärlighetens namn har Kobe varit ligans bästa spelare de senaste tre åren.

Rookie Of the Year: Kevin Durant
Kevin kommer spela mer minuter, skjuta fler skott och tvingas ta mer ansvar än någon annan rookie. Vanligtvist brukar sådant leda till utmärkelser vilket det lär göra även i år. Närmaste utmanare kommer nog vara Houstons Luis Scola (om han nu kommer räknas som rookie), Atlantas Al Horford och Clippers Al Thornton.

6th Man Of the Year: Kenyon Martin
Är det något som saknades i Denver förra året så var det försvar. Är det något Kenyon Martin kan göra så är det att spela försvar. Denver kommer göra en jättesäsong och Martin, såvida han inte slår sig in i startfemman, kommer förhoppningsvist komma tillbaka i gammal god All-Starform. Jag kan dock tänka mig att the Brazilian Blur eller Manu Ginobili kan sno åt sig utmärkelsen ifall de fortsätter komma in från bänken.

Coach Of the Year: Marc Iavaroni
Som sagt, Memphis till slutspel och det mycket tack vare Iavaroni. Annars är det en hel del tränare som har fått nya chanser och årets coach är alltid trixigt att utse. Priset kan lika gärna gå till Orlandos Stan Van Gundy, Houstons Rick Adelman, Denvers George Karl eller varför inte Chicagos Scott Skiles.

Most Improved Player: Al Jefferson
Al har fått sitt eget lag där han kommer få mer ansvar och möjligheter än tidigare. Och eftersom Minnesota inte har någon annan som kan göra poäng eller ta returer kan vi räkna med 20-10 varje kväll från Jefferson. Portlands LaMarcus Aldridge sitter i ungefär samma båt men är yngre, och sämre, samt har mer hjälp från sina medspelare än Jefferson.

All-NBA First Team:

Point Guard: Steve Nash
Shooting Guard: Kobe Bryant
Small Forward: Carmelo Anthony
Power Forward: Kevin Garnett
Center: Yao Ming

Done-and-done. Om du pallat att läsa ändå hit ner och tycker mina spådomar är helt åt helvete är du välkommen att diskutera/slåss om saken i kommentarsfunktionen nedan. Jakob kommer även han förhandsrecensera årets säsong och om du också är sugen är det bara att ta kontakt med mig, skicka över din rankinglista/preview så publicerar jag den här.

Imorgon natt smäller det!

Mycket nöje.

torsdag 25 oktober 2007

Animerade Arenas

För er som frekventerar Gilbert Arenas fantastiska blog på nba.com kommer det här vara gammal skåpmat, men eftersom NBA Pre-season är ungefär detsamma som en ekonomisk depression för oss basketfans så får gammal skåpmat duga för nu.

Det är nämligen så att Agent Zero har gått och blivit animerad. Gil håller för tillfället på att utveckla en tecknad serie kallad Gazo the pranksta (där Gazo är en förkortning för Gilbert Arenas och ZerO).

Serien ska handla om ett gäng out-crowd kids och har ännu inte köpts upp av något TV-bolag men Arenas själv jämför serien med vuxencartoons som Family Guy och South Park.

Och om inte det vore nog så är Arenas även NBA Live '08:s frontfigur tillsammans med rookien Kevin Durant. Dock kommer inte årets reklamfilmer upp till samma standards som Adam Morrissons diton förra året men eftersom Disco Thunder Dunk är borta för säsongen på grund av en knäskada antar jag att det får duga: