Mer efterblivet än vanligt har jag nu sett årets college-final och precis som jag förutspådde så var det Florida Gators breda trupp som avgjorde matcher till deras favör. College-mästare för andra året i rad och när slutsignalen gick och alla Florida-spelare fick glädjefnatt och deras föräldrar såg ut att spricka av stolthet sprack även jag. När Joakim Noah sprang upp genom havet av Gators-supportrar för att komma fram till sina parenteser kände jag hur jag närmade mig bristningsgränsen allt mer. När Noah till slut kom fram till sin mama, f.d. fröken sverige, och kastade sig runt hennes hals så kunde inte tårarna hållas tillbaka längre.
Så oerhört fint och vackert som bara en final i en ungdomsturnering kan vara. Ren och skär glädje.
Priset som turneringens bästa spelare, MOP - Most Outstanding Player, gick till min egna peronliga favorit Corey Brewer i Florida Gators. Fast då kanske man ska poängtera att matchens individuellt bästa spelare tillhörde Ohio State Buckeyes, och kommer med största sannolikhet att gå som nummer 1 i sommarens draft. Den killen, för han är verkligen bara en kille på 18 år även om han ser ut att vara 35+, heter Greg Oden och gjorde 25 poäng, tog 12 returer och blockade 4 skott.
Dessutom vann även lila-orangea Phoenix matchen mot Dallas i helgen och har nu kopplat ett psykologisk grepp i kampen om Western Conference-titeln. Och det var återigen Nash som överglänste sin bäste kamrat och före detta medspelare Dirk Nowitzki och nu är jag beredd att ge årets MVP-titel till lill-Steve, vilket skulle bli för tredje året i rad. Visst, Dallas har en grym säsong bakom sig, Arenas har satt fler buzzer beaters än någon annan, Kobe har gjort mer poäng än någon annan men jag hävdar ändå att det inte finns en enda spelare som betyder mer för sitt lag än Steve Nash.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar