Papa's got a bad ol' knee

Greg Odens och Portland Trailblazers säsong är över innan den ens startade. Oden, som valdes som numero uno i sommarens draft, har nämligen tvingats till så kallad "microfracture surgery".

Detta betyder att Oden, eller Lebron's dad som han även kallas, förmodligen kommer missa hela sin kommande rookie-säsong och kanske så mycket som uppemot 12 månader av basketspelande.

Oden, som under en stor del av sitt college-år i Ohio spelade med en skada i sin högra handled (varför Oden på bilden ovanhar på sig något slags handledsskydd - något jag senast såg användas av min flickväns farmor), ska enligt egen utsago känt av skadan för första gången när han tidigare i sommar reste sig ur en soffa. En SOFFA! En sådan skada är något som möjligen en 85-årig tant skulle kunna ådra sig men inte en 19-årig toppatlet, tänkte jag varvid de gamla grå började gå på högvarv.

Hoop Dreams var ännu ett stort avslöjande på spåren!

Många är de, läs; vi, som har gjort sig, läs; oss, roliga över Odens väderbitna nuna, jag menar det där är inte det acne-aktiga ansiktet tillhörandes en tonåring utan snarare något som bäst kan liknas vid ett mugshot av James Brown.

Vidare har ju gamm-Greg prisats i all oändlighet för sin mognad som basketspelare och människa, vilket i och för sig är fint, men normalt borde väl ändå en 19-årig superstjärna och mångmiljonär vara sjukt odräglig?

När sedan den här soff-relaterade skadan offentliggjordes föll sista pusselbiten på plats! Gamm-Greg "Lebron's dad" Oden har Hutchinson-Gilford Progeria-syndrom, eller som det i folkmun kallas; Progeria.

Progeria är den där sjukdomen som det gjorts ungefär ett tusen TV3-dokumentärer om, ni vet de som handlar om massa småbarn som åldras i förtid och ser ut som ett gäng skalliga russin. Detta beklagliga sjukdomstillstånd förklarar Odens pensionärsskada samt vidunderliga utseende och än en gång var Hoop Dreams först med nyheten.

There you have it folks!


Greg Oden
=
Progeria

Jag vet var Greg Odens mama bor

Draften 2007

Oden till Portland, som bland annat även bytte till sig Steve Francis och Channing Frye från New York i utbyte mot Zach Randolph.

Durant till Seattle, som bland annat även bytte till sig femtevalet Jeff Green från Boston i utbyte mot Ray Allen. Seattle börjar alltså om på ny kula och kommer bli väldigt intressanta att se den kommande säsongen.

Galna grejer.

Vad som jag dock tycker verkar vara ett nedköp är Golden States Jason Richardson i utbyte mot Charlottes Brandan Wright. Warriors tjänar ju en hel del ekonomiskt, typ $50miljoners de kommande fyra åren, men jag kommer ändå sakna J-Rich.

Och i övrigt var ju draften förbannat förutsagd redan.

Draftupptakt

Endast en vecka kvar nu tills vi får se denna mans vackra nuna och höra hans ljuva stämma då han förkunnar vilka lyckostar som kommer inbjudas till att spela i NBA anno 2007/2008. Och årets draft består av den talangfullaste och bredaste årgången sedan 2003.

Topp-2 är ju i det närmaste redan bestämt, Oden-Durant, och pressfolk samt tränarstaber, general managers och annat löst folk verkar vara rätt så överens om vilka som kommer gå topp-15 (typ såhär).

Och det sjukaste av allt är att Finland kanske får sin andra NBA-spelare genom tiderna i Petteri Koponen.


Slutligen angående det där semi-sommarlovet; Bah, vem försöker jag lura? Mig själv? Den här skiten har ju blivit mitt egna lilla smultronställe. Mitt vin, vatten, bröd och luft som jag endast kommer ge upp när min kvinna till slut blivit less på mitt plinkande och ställer ultimatumet Hoop Dreams eller hon. Nej, ni får nog stå ut med mig hela sommaren, bitches.

Profetian slog in i lila och oranget

Mer efterblivet än vanligt har jag nu sett årets college-final och precis som jag förutspådde så var det Florida Gators breda trupp som avgjorde matcher till deras favör.

College-mästare för andra året i rad och när slutsignalen gick och alla Florida-spelare fick glädjefnatt och deras föräldrar såg ut att spricka av stolthet sprack även jag. När Joakim Noah sprang upp genom havet av Gators-supportrar för att komma fram till sina parenteser kände jag hur jag närmade mig bristningsgränsen allt mer. När Noah till slut kom fram till sin mama, f.d. fröken sverige, och kastade sig runt hennes hals så kunde inte tårarna hållas tillbaka längre.

Så oerhört fint och vackert som bara en final i en ungdomsturnering kan vara. Ren och skär glädje.

Priset som turneringens bästa spelare, MOP - Most Outstanding Player, gick till min egna peronliga favorit Corey Brewer i Florida Gators. Fast då kanske man ska poängtera att matchens individuellt bästa spelare tillhörde Ohio State Buckeyes, och kommer med största sannolikhet att gå som nummer 1 i sommarens draft. Den killen, för han är verkligen bara en kille på 18 år även om han ser ut att vara 35+, heter Greg Oden och gjorde 25 poäng, tog 12 returer och blockade 4 skott.

Dessutom vann även lila-orangea Phoenix matchen mot Dallas i helgen och har nu kopplat ett psykologisk grepp i kampen om Western Conference-titeln. Och det var återigen Nash som överglänste sin bäste kamrat och före detta medspelare Dirk Nowitzki och nu är jag beredd att ge årets MVP-titel till lill-Steve, vilket skulle bli för tredje året i rad. Visst, Dallas har en grym säsong bakom sig, Arenas har satt fler buzzer beaters än någon annan, Kobe har gjort mer poäng än någon annan men jag hävdar ändå att det inte finns en enda spelare som betyder mer för sitt lag än Steve Nash.

Monday madness

Inatt avgörs den amerikanska college-finalen mellan fjolårets vinnare Florida Gators och Ohio State Buckeyes. Men först en kort sammanfattning från helgens final four-matcher:

Georgetown Hoyas - Ohio State Buckeyes
Ohios stjärna Greg Oden hamnade tidigt i foultrubbel, som så många gånger tidigare under turneringen, och fick följa nästan hela första halvleken från bänken. Detta hindrade dock inte Buckeyes från att gå upp i ledningen och hålla den in i pausvilan. I andra halvlek kom Hoyas ikapp genom storspelande centern Roy Hibbert men när det sedan blev dennes tur att hamna i foulproblem hade inte Georgetown mycket att sätta emot. Ohios freshman Mike Conley ledde till slut sitt lag till en ganska så komfortabel seger, 67-60.

UCLA Bruins - Florida Gators
Matchen började i försvarets tecken där UCLA startade bäst. Men när deras stjärna Arron Afflalo drabbades av Oden-syndrom och fick förpassa sig till bänken på grund av fouls tog Florida över kommandot och ledde i halvtid med sex poäng. Efter halvtidsvilan togs matchen över helt av Florida i allmänhet och deras bigmen-trio, bestående av Corey Brewer, Joakim Noah och Al Horford, i synnerhet. Florida drog ifrån med nästan 20 poäng och trots ett tappert försök i slutet av UCLA, ledda av en utvilad Afflalo, fanns det inget som kunde stoppa Gators från att gå till sin andra raka final.

I nattens final tror jag att Floridas bredd kommer vinna över Greg Odens längd. Om detta inträffar kommer Florida bli det första laget sedan Duke, 1991-92, att försvara sin titel.