Oden till Portland, som bland annat även bytte till sig Steve Francis och Channing Frye från New York i utbyte mot Zach Randolph.
Durant till Seattle, som bland annat även bytte till sig femtevalet Jeff Green från Boston i utbyte mot Ray Allen. Seattle börjar alltså om på ny kula och kommer bli väldigt intressanta att se den kommande säsongen.
Galna grejer.
Vad som jag dock tycker verkar vara ett nedköp är Golden States Jason Richardson i utbyte mot Charlottes Brandan Wright. Warriors tjänar ju en hel del ekonomiskt, typ $50miljoners de kommande fyra åren, men jag kommer ändå sakna J-Rich.
Och i övrigt var ju draften förbannat förutsagd redan.
fredag 29 juni 2007
torsdag 28 juni 2007
Up for grabs, 2
Om ditt korpen-lag är i större behov av en högflygande scorer är nu även Gerald Wallace en free agent. Wallace, som var Charlottes bästa poänggörare den gågna säsongen, har nu tackat nej till att förlänga sitt kontrakt ytterligare.
Bobcats som dock hade förra säsongens billigaste spelartrupp borde dock ha möjlighet att fläska till Wallace med ett fetare kontraktsförslag.
Och vad som så länge har sett ut att bli Greg Odens stora dag imorgon har alltmer börjat lukta Kevin Durant. Tittar man på Portlands behov är ju egentligen en poäng-/mördarmaskin som Durant vad de egentligen borde sikta på. Fast jag tror ändå de kommer ta det tråksäkra före det säkra och välja Oden.
måndag 25 juni 2007
Up for grabs
Det står nu klart att Detroit Pistons Chauncey Billups kommer vara en free agent från och med den 1 Juli. Billups har valt att bryta sitt nuvarande kontrakt, vilket skulle ge honom $6,819,000 för kommande säsong, men hans agent har sagt att de hoppas på att skriva ett nytt kontrakt med Detroit.
Fast är det någon utav er Hoop Dreams-läsare som sitter på en fet plånbok och behöver en extra spelare till erat korpen-lag kan ni alltid kontakta Chauncey HÄR.
torsdag 21 juni 2007
Draftupptakt
Endast en vecka kvar nu tills vi får se denna mans vackra nuna och höra hans ljuva stämma då han förkunnar vilka lyckostar som kommer inbjudas till att spela i NBA anno 2007/2008. Och årets draft består av den talangfullaste och bredaste årgången sedan 2003.
Topp-2 är ju i det närmaste redan bestämt, Oden-Durant, och pressfolk samt tränarstaber, general managers och annat löst folk verkar vara rätt så överens om vilka som kommer gå topp-15 (typ såhär).
Och det sjukaste av allt är att Finland kanske får sin andra NBA-spelare genom tiderna i Petteri Koponen.
Slutligen angående det där semi-sommarlovet; Bah, vem försöker jag lura? Mig själv? Den här skiten har ju blivit mitt egna lilla smultronställe. Mitt vin, vatten, bröd och luft som jag endast kommer ge upp när min kvinna till slut blivit less på mitt plinkande och ställer ultimatumet Hoop Dreams eller hon. Nej, ni får nog stå ut med mig hela sommaren, bitches.
Etiketter:
David Stern,
Greg Oden,
kevin durant,
NBA Draft 2007,
Petteri Koponen
onsdag 20 juni 2007
lördag 16 juni 2007
4-i-rad
Alla har vi väl varit mer eller mindre medvetna om att San Antonio Spurs slutligen skulle stå som segrare. I alla fall ända sedan Dallas åkte ut mot Golden State, vi har bara inte vågat erkänna det för oss själva. Vi hoppades att Phoenix skulle fixa biffen men det satte domarna och regelverket P för.
Jag var nästan helt säker på att Cavs skulle ta åtminstone en match i finalserien och var inte långt ifrån att sätta mitt livs besparingar på Cleveland i den fjärde matchen. Jag menar Spurs har typ aldrig sweepat ett lag i slutspelet och Lebron borde ju ha gått bärsärk i åtminstone en match. Men så blev aldrig fallet.
Fyra raka matcher - fjärde segern sedan -99 för Spurs, Duncan och Popovich på fyra finalförsök. Första slutsegern för veteranerna Jaque Vaughn, Brent Barry och Michael Finley. Sjunde för Robert Horry. Och Spurs är nu tillsammans med Boston Celtics, L.A. Lakers och Chicago Bulls de enda lagen med fyra eller fler segrar. Och fler lär det bli.
Lebron James svagheter, skyttet och hans dåliga supporting cast, utnyttjades till fullo. Spurs lyckades med det som Detroit misslyckades med, nämligen försvara trepoängslinjen. Och fastän matchresultaten var ganska så jämna tycker jag ändå det kändes som att San Antonio hade full kontroll - hela tiden. Cleveland var aldrig riktigt nära.
Och även fast det tar emot att säga det; Grattis San Antonio Spurs. Ni var verkligen förtjänta av det. Speciellt Timmy D, Big Shot Rob och Manu the manic monkeybutt. Tony Parker har jag dock inte mycket till övers för fortfarande, trots att han var bäst.
Nu kommer jag att, precis som det verkar att alla andra bloggar redan har gjort, ta lite semi-sommarlov. Ett halvt öga kommer dock bevaka basketvärlden och dess skeenden och så fort något av intresse, det vill säga mitt intresse, inträffar kommer jag självklart posta någon sjukt upprepande och svårläst text om det. Draften lär det ju bli något skrivet om i alla fall. Men som de brukar säga, de som säger saker; den som lever får se.
Till dess, från oss alla till er alla en riktigt trevlig sommar!
fredag 8 juni 2007
Bögbasket
Ingen missade väl när den reslige britten och före detta NBA-spelaren John Amaechi på alla hjärtans dag i år stegade ut ur garderoben med pompa, ståt samt en bok och förklarade att han var homosexuell (ni som gjorde det kan läsa mer HÄR). Tim Hardaway missade det inte i alla fall (se mer HÄR).
Nu ska den gode Amaechi, som jag har spenderat så många nätter tillsammans med (sluta genast fantisera om mig och Big John rullandes i halmen, han var faktiskt bisittare under NBA-sändningarna på Channel five under en tid då jag bodde i London. Jag är straight - damn straight), inviga Salt Lake Citys Gay Pride-helg som börjar idag.
Amaechi spelade i Utah Jazz under sina två sista säsonger, 01-03, men fick inte spela särdeles mycket eftersom hans filosofi om att basketen bara var hans jobb och inte hans liv inte riktigt stämde överens med Jerry Sloans. John, som är den enda öppet homosexuella NBA-spelaren genom tiderna, trivdes dock väldigt bra i Salt Lake City och har kallat den annars så konservativstämplade staden "the hippest, gayest place east of San Francisco."
Med tanke på hur många spelare som spelar och har spelat i NBA är det väldigt konstigt att John skulle vara den enda som är gay - öppet. Fast jag antar att de som faktiskt var på väg ut ur garderoben strax efter Amaechis uttåg snabbt skrämdes tillbaka av Tim "Gaybashern" Hardaways homofobiska uttalanden. Synd att folk fortfarande år 2007 är så trångsynta och otoleranta.
Vi här på Hoop Dreams är dock väldigt toleranta, gayvänliga och trendigt metrosexualla så här kommer min Topp5-lista över spelare som jag hade hoppats var gay om jag var gay (men det är jag inte, not that there's something wrong with it):
5. Adam Morrison: U-G-L-Y, you aint got no alibi, you UGLY!, tänker ni. Fel-fel-fel-fel-fel, säger jag. För Adam är en av de charmigaste spelare någonsin och att han tycker om att spela tv-spel samt har min gamla barndomshjälte Che Guevara som idol gör oss till en perfekt kombo. För som man säger; lika barn leka bäst och vi vet ju alla att det är insidan som räknas.
4. Shaquille O'Neal: Killen måste vara blind!, skriker ni. Men det är bara för att ni är så ytliga och inte kan tänka ett steg längre. Jag tänker tre steg längre.
1) Shaq har ju även han en väldigt charmig och skojfrisk personlighet, på gränsen till barnslig. Och som Kritan Krunk skulle ha sagt; Jag gillar barn.
2) Som utbildad polis har han ju inte bara en stilig uniform utan förmodligen även en batong och handklovar.
3) Shaq har 57 i skostorlek, och vi vet ju alla vad man brukar säga om killar med stora fötter.
Eller som Ciara skulle sagt till den stora, i ordets alla bemärkelser, Stålmannenfantasten; "You can be my superman save me here I am".
3. Robert Horry: 100% klass. Big Shot Rob är inte bara helt makalöst stilig utan han fullkomligt osar av champagnedrinkar, bubbelbad och jordgubbar också. Coach Poppovich säger ständigt att Horry är den som gör alla de små grejerna som vinner stora matcher. Min eviga 6th man of the year skulle lätt få bli min sex man of the year och göra vad han ville med min lilla grej.
2. Allen Iverson: Ögonen! Tänk bara att sitta och stirra in i de där avgrundssvarta Bambiögonen kväll efter kväll med D'angelos Untitled på repeat. Att jag gillar farliga killar med tatueringar som sysslar med droger och vapen gör ju inte saken sämre (läs mer HÄR).
1. Baron Davis: Min för tillfället absoluta favoritspelare i NBA har inte bara ligans största leende, han har ju även den största och mest välformade stussen. Jag och Baron skulle kunna ligga hela dagarna och prata om våra hårda uppväxter, hans i South Central och min på Carlshöjd, och pilla varandra i skägget. Sen är han ju så gullig med sin mormor också! Det är du och jag Baron, du och jag.
Nu ska den gode Amaechi, som jag har spenderat så många nätter tillsammans med (sluta genast fantisera om mig och Big John rullandes i halmen, han var faktiskt bisittare under NBA-sändningarna på Channel five under en tid då jag bodde i London. Jag är straight - damn straight), inviga Salt Lake Citys Gay Pride-helg som börjar idag.
Amaechi spelade i Utah Jazz under sina två sista säsonger, 01-03, men fick inte spela särdeles mycket eftersom hans filosofi om att basketen bara var hans jobb och inte hans liv inte riktigt stämde överens med Jerry Sloans. John, som är den enda öppet homosexuella NBA-spelaren genom tiderna, trivdes dock väldigt bra i Salt Lake City och har kallat den annars så konservativstämplade staden "the hippest, gayest place east of San Francisco."
Med tanke på hur många spelare som spelar och har spelat i NBA är det väldigt konstigt att John skulle vara den enda som är gay - öppet. Fast jag antar att de som faktiskt var på väg ut ur garderoben strax efter Amaechis uttåg snabbt skrämdes tillbaka av Tim "Gaybashern" Hardaways homofobiska uttalanden. Synd att folk fortfarande år 2007 är så trångsynta och otoleranta.
Vi här på Hoop Dreams är dock väldigt toleranta, gayvänliga och trendigt metrosexualla så här kommer min Topp5-lista över spelare som jag hade hoppats var gay om jag var gay (men det är jag inte, not that there's something wrong with it):
5. Adam Morrison: U-G-L-Y, you aint got no alibi, you UGLY!, tänker ni. Fel-fel-fel-fel-fel, säger jag. För Adam är en av de charmigaste spelare någonsin och att han tycker om att spela tv-spel samt har min gamla barndomshjälte Che Guevara som idol gör oss till en perfekt kombo. För som man säger; lika barn leka bäst och vi vet ju alla att det är insidan som räknas.
4. Shaquille O'Neal: Killen måste vara blind!, skriker ni. Men det är bara för att ni är så ytliga och inte kan tänka ett steg längre. Jag tänker tre steg längre.
1) Shaq har ju även han en väldigt charmig och skojfrisk personlighet, på gränsen till barnslig. Och som Kritan Krunk skulle ha sagt; Jag gillar barn.
2) Som utbildad polis har han ju inte bara en stilig uniform utan förmodligen även en batong och handklovar.
3) Shaq har 57 i skostorlek, och vi vet ju alla vad man brukar säga om killar med stora fötter.
Eller som Ciara skulle sagt till den stora, i ordets alla bemärkelser, Stålmannenfantasten; "You can be my superman save me here I am".
3. Robert Horry: 100% klass. Big Shot Rob är inte bara helt makalöst stilig utan han fullkomligt osar av champagnedrinkar, bubbelbad och jordgubbar också. Coach Poppovich säger ständigt att Horry är den som gör alla de små grejerna som vinner stora matcher. Min eviga 6th man of the year skulle lätt få bli min sex man of the year och göra vad han ville med min lilla grej.
2. Allen Iverson: Ögonen! Tänk bara att sitta och stirra in i de där avgrundssvarta Bambiögonen kväll efter kväll med D'angelos Untitled på repeat. Att jag gillar farliga killar med tatueringar som sysslar med droger och vapen gör ju inte saken sämre (läs mer HÄR).
1. Baron Davis: Min för tillfället absoluta favoritspelare i NBA har inte bara ligans största leende, han har ju även den största och mest välformade stussen. Jag och Baron skulle kunna ligga hela dagarna och prata om våra hårda uppväxter, hans i South Central och min på Carlshöjd, och pilla varandra i skägget. Sen är han ju så gullig med sin mormor också! Det är du och jag Baron, du och jag.
Etiketter:
Adam Morrison,
Allen Iverson,
Baron Davis,
Gay Pride,
Gay-Utah,
John Amaechi,
Robert Horry,
Shaquille O'Neal,
Tim Hardaway
torsdag 7 juni 2007
Game on
Även fastän mitt NBA-intresse den senaste tiden svalnat en hel del i och med att alla intressanta och roliga lag blivit utslagna har jag nu slutligen kommit i NBA Finals-mode. Och jävlar vad många ooohs and aaahs Lebron måste bjuda på ifall det ska gå Clevelands väg. Men jag är peppad. Nu kör vi!
Etiketter:
Cleveland Cavalliers,
Lebron James,
NBA Finals 2007,
San Antonio Spurs,
Tim Duncan
måndag 4 juni 2007
Rizzle'n'Grizzle
Redan i slutet av den gågna säsongen satte Memphis Grizzlies igång sin språngmarsch under ledning av Tony Barone. Och visst, Memphis scorade mer än en från toxen nyutkommen Pete Doherty men de kunde inte spela försvar för fem öre och deras säsong slutade därför därefter - 22 vinster och 60(!) förluster.
Nu är Tony Toni Tone borta och istället har Grizzlies rekryterat Phoenix Suns assisterande coach, Marc Iavaroni.
Iavaroni har spelat boll med Utah's översteführer Jerry Sloan som tränare samt agerat som assisterande tränare åt i-tur-och-ordning; Pat Riley, Mike Fratello och nu senast Mike D'Antoni. Så med en defensiv grund och en offensiv spetskompetens kommer nog Marcy Marc passa som hand i handske i Memphis.
Och som erkänt duktig big man-utvecklare, Iavaroni är bland annat en av anledningarna till att en viss Amare Stoudemire har blivit så bra, har han en hel del bra täljvirke att jobba med i form av Hakim Warrick, Stromile Swift och Pau Gasol.
Nu när den sistnämnde även är skadefri kommer Memphis vara ett lag att räkna med den kommande säsongen och den redan så utomordentligt överlägsna Western Conference kommer få ännu ett utomordentligt bra lag. Och nu när Iavaroni huserar som coach förhoppningsvist inte bara ett bra lag utan även ett lag med ungefär samma snabba ryck, tempoförändringar och enorma attraktionskraft som en annan Memphisbekanting:
Nu är Tony Toni Tone borta och istället har Grizzlies rekryterat Phoenix Suns assisterande coach, Marc Iavaroni.
Iavaroni har spelat boll med Utah's översteführer Jerry Sloan som tränare samt agerat som assisterande tränare åt i-tur-och-ordning; Pat Riley, Mike Fratello och nu senast Mike D'Antoni. Så med en defensiv grund och en offensiv spetskompetens kommer nog Marcy Marc passa som hand i handske i Memphis.
Och som erkänt duktig big man-utvecklare, Iavaroni är bland annat en av anledningarna till att en viss Amare Stoudemire har blivit så bra, har han en hel del bra täljvirke att jobba med i form av Hakim Warrick, Stromile Swift och Pau Gasol.
Nu när den sistnämnde även är skadefri kommer Memphis vara ett lag att räkna med den kommande säsongen och den redan så utomordentligt överlägsna Western Conference kommer få ännu ett utomordentligt bra lag. Och nu när Iavaroni huserar som coach förhoppningsvist inte bara ett bra lag utan även ett lag med ungefär samma snabba ryck, tempoförändringar och enorma attraktionskraft som en annan Memphisbekanting:
söndag 3 juni 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)