Phoenix har fått en Shaq attack

Ok. Igår började det florera rykten om ett eventuellt spelarbyte mellan hopplösa Miami Heat och Western Conferences bästa lag, enligt tabellen i alla fall, Phoenix Suns. Ryktet sa att klubbarna var bara var en hälsocheck ifrån att Shaquille O´Neal skulle flytta till Arizona-öknen i utbyte mot Shawn Marion och Marcus Banks.

Wtf, tänkte jag. Det här kommer inte sluta bra. För någon.

Sen idag hände det. Och National Basketball Association förvandlades vips till National Bizarro Association.

Dock kan jag se lite logik i det hela. Shaq kan kanske, om han blir frisk, fungera som den Duncan/Bynum/Chandler-stoppare som Phoenix har saknat tidigare i år. Dessutom förflyttas STAT till en mycket mer passande Power Forward-roll där han kommer kunna dominera ännu mer än på sin centerplats, speciellt som han nu lagt till ett hyfsat långskott till repertoaren.

Och Marion har ju ändå gnällt och hotat om att dra efter den här säsongen ändå och att bli av med Marcus Banks otroligt dåliga kontrakt var ju bra för framtida planer.

Dock har jag svårt att se den här planen gå i lås. Men Phoenix-basketen var fin så länge den varade.

Bögbasket

Ingen missade väl när den reslige britten och före detta NBA-spelaren John Amaechi på alla hjärtans dag i år stegade ut ur garderoben med pompa, ståt samt en bok och förklarade att han var homosexuell (ni som gjorde det kan läsa mer HÄR). Tim Hardaway missade det inte i alla fall (se mer HÄR).

Nu ska den gode Amaechi, som jag har spenderat så många nätter tillsammans med (sluta genast fantisera om mig och Big John rullandes i halmen, han var faktiskt bisittare under NBA-sändningarna på Channel five under en tid då jag bodde i London. Jag är straight - damn straight), inviga Salt Lake Citys Gay Pride-helg som börjar idag.

Amaechi spelade i Utah Jazz under sina två sista säsonger, 01-03, men fick inte spela särdeles mycket eftersom hans filosofi om att basketen bara var hans jobb och inte hans liv inte riktigt stämde överens med Jerry Sloans. John, som är den enda öppet homosexuella NBA-spelaren genom tiderna, trivdes dock väldigt bra i Salt Lake City och har kallat den annars så konservativstämplade staden "the hippest, gayest place east of San Francisco."

Med tanke på hur många spelare som spelar och har spelat i NBA är det väldigt konstigt att John skulle vara den enda som är gay - öppet. Fast jag antar att de som faktiskt var på väg ut ur garderoben strax efter Amaechis uttåg snabbt skrämdes tillbaka av Tim "Gaybashern" Hardaways homofobiska uttalanden. Synd att folk fortfarande år 2007 är så trångsynta och otoleranta.

Vi här på Hoop Dreams är dock väldigt toleranta, gayvänliga och trendigt metrosexualla så här kommer min Topp5-lista över spelare som jag hade hoppats var gay om jag var gay (men det är jag inte, not that there's something wrong with it):

5. Adam Morrison: U-G-L-Y, you aint got no alibi, you UGLY!, tänker ni. Fel-fel-fel-fel-fel, säger jag. För Adam är en av de charmigaste spelare någonsin och att han tycker om att spela tv-spel samt har min gamla barndomshjälte Che Guevara som idol gör oss till en perfekt kombo. För som man säger; lika barn leka bäst och vi vet ju alla att det är insidan som räknas.

4. Shaquille O'Neal: Killen måste vara blind!, skriker ni. Men det är bara för att ni är så ytliga och inte kan tänka ett steg längre. Jag tänker tre steg längre.
1) Shaq har ju även han en väldigt charmig och skojfrisk personlighet, på gränsen till barnslig. Och som Kritan Krunk skulle ha sagt; Jag gillar barn.
2) Som utbildad polis har han ju inte bara en stilig uniform utan förmodligen även en batong och handklovar.
3) Shaq har 57 i skostorlek, och vi vet ju alla vad man brukar säga om killar med stora fötter.
Eller som Ciara skulle sagt till den stora, i ordets alla bemärkelser, Stålmannenfantasten; "You can be my superman save me here I am".

3. Robert Horry: 100% klass. Big Shot Rob är inte bara helt makalöst stilig utan han fullkomligt osar av champagnedrinkar, bubbelbad och jordgubbar också. Coach Poppovich säger ständigt att Horry är den som gör alla de små grejerna som vinner stora matcher. Min eviga 6th man of the year skulle lätt få bli min sex man of the year och göra vad han ville med min lilla grej.

2. Allen Iverson: Ögonen! Tänk bara att sitta och stirra in i de där avgrundssvarta Bambiögonen kväll efter kväll med D'angelos Untitled på repeat. Att jag gillar farliga killar med tatueringar som sysslar med droger och vapen gör ju inte saken sämre (läs mer HÄR).


1. Baron Davis: Min för tillfället absoluta favoritspelare i NBA har inte bara ligans största leende, han har ju även den största och mest välformade stussen. Jag och Baron skulle kunna ligga hela dagarna och prata om våra hårda uppväxter, hans i South Central och min på Carlshöjd, och pilla varandra i skägget. Sen är han ju så gullig med sin mormor också! Det är du och jag Baron, du och jag.