Houst-Ron, we got no problems!

Ett av ligans bästa försvar blev just ett par snäpp bättre. Ron Artest har nämligen äntligen tagit sig ifrån Sac-town och i utbyte mot Bobby Jackson, Donte Green och ett förstarundans draftval nästa år landat i Houston, Texas. Eller det hela är inte officiellt än på grund av Donte Greens komplexa rookie-kontrakt, men om cirkus två veckor så ska det stå skrivet i sten.

Sjukt bra för Houston som inte bara får en av ligans mest underskattade spelare (alla kategorier) som dessutom är bland de bästa två-vägsspelarna utan de får även lite jävlar anamma i jakten på slutspelets andrarunda and beyond.

Med Artest i truppen är jag nästan benägen att utse Houston till Lakers huvudutmanare i väst, så länge Yao och T-Mac inte går sönder helt och hållet.

Tuffa Texas och vilda västern har alltså blivit ännu tuffare och vildare.

För Kings ser det väl hyfsat ut också. De hade ändå inte gått till slutspel med Ron-Ron i laget så det var lika bra att få ut det mesta och bästa möjliga. Bobby Jackson är en gammal publikfavorit i Sacramento men har å andra sidan blivit lite till åren. Han har dock bara ett år kvar på sitt kontrakt så för Maloof-bröderna är det all good.

Nu får även Kevin Martin vara the man på riktigt, utan konkurrens från duktiga veteraner som fallet var tidigare då Mike Bibby och Artest stal skott från honom. Donte Green ska enligt expertutlåtanden vara en talangfull kille och Sacramento ser ut att ha ett ungt och lovande lag samt, inte minst, lönetakshöjd över inför den så omtalade 2010-sommaren då Lebron, D-Wade, CB4 och många, många fler kan bli tillgängliga.

Men nu är det nu som gäller och då kommer Rockets skjuta i höjden!

Svar på tal

Läste här i veckan ett intressant inlägg på Basket-Stefans Basketblogg (läs hela inlägget här; Björnström spekulerar ) där Umeås basket-Don Torbjörn Björnström bjöd på sina tankar angående basketens framtid som världsidrott.

Björnström menar att NBA kommer expandera ut i Europa inom max 5 år och att europeiska lag och städer kommer tvingas till samarbete för att klara sig ekonomiskt. Därtill måste sedan hemmamatcherna spelas enligt ett roterande schema och de sammarbetande städerna skulle på så sätt få anordna 3-4 matcher var per år. Basket-Stefan tror inte på samma explosiva utveckling men hintar ändå om att även han tror att en amerikansk expandering är oundviklig.

Jag vet inte jag.

Att förändringen kommer ske så snabbt som inom 5 år tror jag inte alls på. Dels tror jag Team USA kommer gå segrande ur den stundande OS-turneringen och på så sätt, som de amerikanska basketherrarna så kaxigt uttryckt sig, återställa basketbalansen så som den borde vara. Dels tror jag också på seger för Barack Obama i höstens amerikanska val, och är det något vi lärt oss vid det här laget så kommer Obama föra med sig CHANGE. Om denna förändring lyckas få fart på den amerikanska ekonomin och den deppiga dollarn så har de europeiska klubbarna ingte längre någon trumf-Euro att spela i kampen om talangfulla basketspelare.

Sedan tycker jag resonemanget om att lag/städer skulle slås ihop och samarbete låter ytterst otänkbart. Bland den största styrkan jag ser i europeisk basket är den starka passionen, traditionen och lagtillhörigheten. I Europa finns en otroligt stark vi-och-de-känsla inom idrott så varför skulle lag som i åratal hatat varandra över allt annat helt plötsligt kunna samarbeta? Och även om själva organisationerna skulle klara av det, hur många supportrar skulle gå med på att sida-vid-sida heja fram sitt lag tillsammans med massa dudes som man bara några år innan stämde möte med på parkeringsplatser och bakgårdar med allsköns tillhyggen i högsta hugg?

Vidare är skillnaden mellan "amerikansk" basket och "europeisk" basket alltför stor som det är nu. Killarna spelar ju inte ens efter samma regelbok (även om skillnaderna de närmsta åren kommer bli mindre och mindre på det planet). Och för att snabbt gå tillbaka till läktaren så är skillnaden mellan supportrarna än större.

Vilken amerikan, med kortare tålamod än Dampe Dampsson efter fyra Jolt-Cola, skulle sitta uppe mitt i natten för att se en match mellan Detroit Pistons och Alba Berlin? En otroligt viktig fråga med tanke på att det numera är TV-avtal, reklamintäkter och dylikt som pröjsar de flesta sportevenemang och -ligor här i världen.

Europa har som bekant mer än dubbelt så stor befolkning som USA, men jag har ändå otroligt svårt att se fotbollstokiga och idrottspatriotiska européer sitta och titta på andra lag än sitt eget mot något flashigt amerikanskt lag. Därför tror jag att en TV-sändning från en europeisk match skulle tappa nästan alla av de i genomsnitt 2.25 miljoner baskettittande amerikanska hushållen som de senaste säsongerna följt NBA:s Regular Season och ersättas med det europeiska lagets fanatiska hemma-supportrar (de som inte är där på matchen alltså) samt oss basket-nördar (som ändå tittar på all basket vi kommer åt, oavsett vilken tid på dygnet).

Inga ljusa tittarsiffror alltså, vilket skulle betyda att reklamintäkterna för TV-bolagen skulle minska varvid de för klubbarna så ekonomiskt gynnsamma TV-avtalen skulle gå samma öde till möte. Ekonomin för de flesta klubbar skulle därför krascha omgående.

För att återgå till de åtskillda basketfilosofierna så känner jag att basketfantastvärlden är uppdelad i tre kategorier;

NBA-fan:et; Den största kategorin som består av allt från, emellan och till amerikaner, svennar som lyssnar på Eminem och kineser. Gillar fart och fläkt, högt-flygande dunkar och spektakulärt en-mot-en-spel. Tycker FIBA-basket är tråkigt och går för långsamt. Har aldrig förstått sig på ordet "derby". Hatar innebandy.

FIBA-fundamentalisten; En mycket mindre kategori, men ändå överlägset näst störst. Består av balter, syd-européer och avkommor till balter och syd-européer samt basketentusiaster födda före 1975. Lagspel framför allt! Det är genom helplanspressar, returtagning, knepiga inkastspel och zon-försvar man vinner matcher. NBA är bara en flashig plastliga där spelarna har ett kassavalv där hjärtat borde sitta. Hatar innebandy.

Den basket-frälste; Bestående till 100% av basketnördar och är därför förmodat försvinnande liten. Älskar basket i alla former och ser charmen i allt från 360-dunkar till zon-försvar till dambasket. Hatar innebandy.
(Personligen tillhör jag nog denna mitt-fåra till ungefär 55% och 45% i NBA-fåran).

Eftersom de två största kategorierna (NBA vs. FIBA) står så långt från varandra tror jag att en sammanslagning inte kan ske på år och dar.

Vad gäller ett, och då menar jag ETT, NBA-lag beläget i Europa så tror jag att det har en mer reell chans att hända inom de närmsta, säg, 10 åren.

Med det säger jag dock inte att jag hoppas att det händer, jag gillar nämligen basketvärlden precis som den är nu. Snarare så tror jag att det kan hända. Det verkar ju nämligen som att David Stern har gett sig fan på att ta NBA "ut i världen" med sitt kommissionärskap. (Som jag ser det har NBA dock alltid funnits "ute i världen", det är bara det att det är först på senare år som indier och kineser fått TV-apparater, datorer med internetuppkoppling samt passande politiskt klimat så att de har kunnat följa denna fantastiska liga.)

Men som sagt verkar ju Stern vara beslutsam om att lägga ett NBA-lag utanför nordamerikanska gränser och när detta väl händer så tror jag att just den kinesiska/asiatiska marknaden ser oerhört mycket mer inbjudande ut med miljarders supportrar och utan basketfilosofiska och ekonomiska hinder.

Så om Torbjörn Björnström nu vill se semilokal NBA-basket får han nog packa kappsäcken och flytta till Shanghai där han om 10-15 år kanske, jag säger kanske, kan få se Shanghai Sharks mot Oklahoma City Thunder.

O-to the-S

I och med att de sista OS-kvalsspelsmatcherna blev avklarade här i dagarna börjar nu den olympiska basketturneringen så sakterliga ta form, till stor förtjusning för alla oss basketspekulanter.

Den tolv lag stora turneringen inleds med tudelat gruppspel, Grupp A och Grupp B, där alla lagen möter alla i sin grupp och där sedan de fyra bästa i vardera grupp går vidare till kvartsfinaler. De två sämsta i varje grupp får åka hem. Och det är rätt åt de.

Gruppindelningen ser ut som följer:

Grupp A:
Argentina
Australien
Iran
Kroatien
Litauen
Ryssland

Grupp B:
Angola
Grekland
Kina
Spanien
Tyskland
U.S.A.

Klart redan nu är väl att Iran och Australien i Grupp A samt Angola och, förmodligen, Kina i Grupp B blir första lagen ut ur turneringen. Kina kan dock kanske, med hjälp av en entusiastisk hemmapublik och en skadefri och utvilad Yao Ming, miniskrälla mot exempelvis Tyskland eller Grekland men jag tror ändå européerna håller fortet.

Kvartsfinalerna och det övriga slutspelet ser ut att bli det bästa i mannaminne där alla matcher förmodat kommer bjuda på hög klass och stor basketunderhållning. Och med ett Team U.S.A. som kanske är det bästa laget någonsin(!) kommer nog basketskåpet återigen ställas tillbaka där det hör hemma på den nordamerikanska kontinenten.

Mycket nöje alltså!

Sommarskeenden

Efter ett bröllop, noll begravningar samt ett ex antal timmar Risk-, beachvolley-, fotbolls- och basketspelande har det nu hänt så mycket på andra sidan Atlanten att jag inte längre klarar av att ignorera den här bloggen, även om alla ni andra gör det.

Nu under sommaruppehållet från den riktiga ligan, samt den eminenta HDB-fantasiligan, är det framförallt tre saker som håller igång basketbiten i min förmodat normalstora hjärna; spelarförflyttningar, det stundande OS:et och till viss del Summer League.

På äkta Hollywood-manér "cuttar" vi därför till "chasen" och börjar dagens sällsynta och av er förhoppningsvis efterlängtade basketharang i just Hollywood där den största delen spelarförflyttning skett.

Clippers-härvan.

Clippers har gått bananas.

Först optade Elton Brand ut från sitt kontrakt för att som det hette "skapa möjlighet för Clips att signa en annan storfräsare". Sagt och gjort så chockvärvar Clippers Baron Davis från Golden State och det ser plötsligt ut som att jag har fått ett nytt favoritlag! Jag var ytterst nära att slänga iväg just en sådan bloggpost men hejdade mig när jag insåg att det var boom-Clippers och deras inabilitet som vi hade att göra med. Något som visade vara mycket klokt från min sida.

Boom Dazzle! Brand spelade nämligen Los Angeles bakom ryggen och så fort han fick chansen packade han kappsäcken och skrev nytt kontrakt med Philadelphia 76:ers istället.

Därefter signerades före detta Clippern Corey Magette av Golden State Warriors och nu idag byttes den gamla och gängliga Denver-centern Marcus Camby till Clips för så lite som möjligheten att byta en andra rundans draft-pick 2010.

Ni som inte hänger med i Clippers-svängarna är ställningen nu:
-Elton Brand, Corey Magette.
+Baron Davis, Marcus Camby.

Vad blir då summan av kardemumman efter alla dessa byten och what-nots?

För Clippers del tycker jag ändå det ser mycket bättre ut nu än förra året. Visst, det hade nog vart bättre med Brand istället för Camby men Clippers ska nog ändå räknas till borderlineslutspelslagen.

Golden State är körda. Sorgligt men sant. Warriors känns nu som en sommarflört för mig. Efter att ha kännt varandra sedan mitten på 90-talet började vi dejta hösten 2006. Snabbt som ögat blossade kärleken och allt var fyrverkerier och gräddbakelser med Mavericks-skalpen som grädden på bakelserna. Sedan fortsatte kärlekskarusellen den gågna säsongen men alltefter tiden gick och våren kom märkte jag hur vi hade börjat glida ifrån varandra. Vi hade fått slut på framtidstron. Sedan kom dödsstöten när Baron Davis skrev på för Clippers och ersattes med Corey Magette. Men jag önskar ändå mina kärlekskrigare allt väl men konstaterar för en gångs skull att det inte är jag det är fel på utan de. Men de kommer ändå alltid finnas där i en avkrok i det vänstra förmaket och när, jag säger NÄR och inte OM, ni shapat upp er igen så kommer jag stå där med öppen famn. (Ni som nu börjar skrika "medgångssupporter" och dylikt kan dra dit pepparn växer, jag är ett spelarfan först och främst och har inte tänkt hålla på Corey Magette. Jag gillar honom helt enkelt inte. Där går gränsen. Stephen Jackson kommer jag dock alltid hålla om ryggen. Go Psycho!)

Philadelphia kommer garanterat gå till slutspel även i år men jag har ändå svårt att se de utmana om de högre platserna. Jag tippar att de hamnar på en femte- sjätteplats som bäst.

Denver kommer antingen ta ett steg bakåt - två steg fram eller också kommer de ta fem steg bak. Allt hänger på om George Karl får för sig att börja coacha laget eller om han bara ska fortsätta att sitta vid sidan och se ut som en tjock gris. Förlusten av Camby och hans så kallade "försvar" ser jag inte som något större problem bara Nene och Kenyon Martin håller sig någorlunda skadefria (vilket i och för sig kanske är för mycket att hoppas på).

"Småbytena". (Ja jag vet att citationstecknet egentligen ska vara efter punkten men jag tycker det ser sjukt fult ut och det här är min blogg så jag gör vad fan jag vill).

Richard Jefferson går från Nets till Bucks i utbyte mot Yi Jianlian samt Bobby Simmons och lite annat skräp. Något av en win-win, Nets gör sig redo för Lebron och Brooklyn 2010 och Bucks får en underskattad klasspelare som förmodligen tar de till slutspel, kanske på New Jerseys bekostnad.

Numera ex-Raptorerna T.J. Ford, Rasho Nesterovic och rookien Roy Hibbert flyttar söderut till Indianapolis i utbyte mot Pacers Jermaine O´Neal. Även detta en till synes dubbelvinst. JO har länge varit olycklig i Indiana som dessutom saknat en pålitlig PG. Raptors förbättras både framåt och bakåt med O´Neal istället för Rasho och nu när Ford försvunnit kan Jose Calderon i lugn och ro ta tag i taktpinnen som point guard. Indiana får kriga om en av de sista slutspelsplatserna medan Toronto får lov att se allt under en fjärdeplats som ett misslyckande.

James Posey tar sina två mästerskapsringar och flyttar till nyupplivade New Orleans. Inget byte eftersom Posey var en free agent men ändå rätt intressant. Han överöses med pengar trots sin digna ålder i hopp om att han ska vara den saknade pusselbiten från förra årets slutspelsdarlings. Att Posey blivit en Hornet kan mycket möjligt betyda att just dessa Hornets blir mitt favoritlag i höst.

Kina-OS.

Först hade jag nästan tänkt bojkotta hela OS på grund av Kinas mer än beklagliga brist på mänskliga rättigheter men sen kom jag på att Team USA kommer vara OFF THE HEAZY!

Så därför kommer jag nog bara bojkotta alla andra sporter (som jag ändå inte bryr mig vidare värst mycket om) och möjligen trycka upp en "free Tibet"-tisha som jag kan ha på mig under basketmatcherna.

Summer League.

Efter Marco Belinellis uppvisning förra året som följdes av en helt hopplös säsong har jag helt slutat bry mig om sommarligan. Det enda jag har sett är de här två omtalade O.J. Mayo-klippen på Youtube:





Inte konstigt att j-homo (no-homo) och basketblogg-Stefan redan är lite våta i byxorna över den här grabben. Personligen sitter dock min Jenny Lind på Michael Beasley som årets ROY.

På återseende.