Sämsta kommentatorerna EVER!

Sacramento Kings har de absolut sämsta kommentatorerna av alla lag med egna sändningar i NBA. De är ka-ta-stro-faaaaaala. Inte nog med att de tycker att Kevin Sling-shot Martin är ligans bästa spelare, de häver även ur sig astronomiskt överdrivna superlativ över övriga Kings-spelare.

Idag gick de dock för långt.

Jag sitter och ser reprisen på Sacramento Kings - Hijack City Thunder (ända tills jag kommer på att Durant inte ens spelar) varpå Kingskommentatorerna börjar prata om vad som hänt nyligen i ligan. En av händelserna de pratar om är DWades game-winning buzzer beater mot Chicago kvällen innan varpå de spinner vidare om vilken MVP-lik säsong Wade har haft rent statistiskt.

Entré Rashad McCants.

För just efter MVP-snacket om Wade får McCants, ni vet han Gerald Greens cake-boy från förra årets dunktävling, bollen i en iso mot Malik Rose. Just det, Malik Rose som spenderat den senaste tiden hälften-hälften mellan att sitta på Knicks-bänken och på någon pizza joint i New York.

McCants går självklart förbi fetknoppen Rose lika lätt som en fläskpannkaka skulle få det svårt, gör en reverse lay-up varpå den ena av de katastrofala kommentatorerna utbrister:

"And there we can see some MVP-like body control from Rashad McCants!"

HAN GICK FÖRBI MALIK ROSE! David Lega hade för fan kunnat göra det! SKANDAL! Istället för att NBA inför massa regler för att man inte får ha långa shorts och annat trams borde de förbjuda kommentatorerna att överdriva så jävulskt!

Houst-Ron, we got no problems!

Ett av ligans bästa försvar blev just ett par snäpp bättre. Ron Artest har nämligen äntligen tagit sig ifrån Sac-town och i utbyte mot Bobby Jackson, Donte Green och ett förstarundans draftval nästa år landat i Houston, Texas. Eller det hela är inte officiellt än på grund av Donte Greens komplexa rookie-kontrakt, men om cirkus två veckor så ska det stå skrivet i sten.

Sjukt bra för Houston som inte bara får en av ligans mest underskattade spelare (alla kategorier) som dessutom är bland de bästa två-vägsspelarna utan de får även lite jävlar anamma i jakten på slutspelets andrarunda and beyond.

Med Artest i truppen är jag nästan benägen att utse Houston till Lakers huvudutmanare i väst, så länge Yao och T-Mac inte går sönder helt och hållet.

Tuffa Texas och vilda västern har alltså blivit ännu tuffare och vildare.

För Kings ser det väl hyfsat ut också. De hade ändå inte gått till slutspel med Ron-Ron i laget så det var lika bra att få ut det mesta och bästa möjliga. Bobby Jackson är en gammal publikfavorit i Sacramento men har å andra sidan blivit lite till åren. Han har dock bara ett år kvar på sitt kontrakt så för Maloof-bröderna är det all good.

Nu får även Kevin Martin vara the man på riktigt, utan konkurrens från duktiga veteraner som fallet var tidigare då Mike Bibby och Artest stal skott från honom. Donte Green ska enligt expertutlåtanden vara en talangfull kille och Sacramento ser ut att ha ett ungt och lovande lag samt, inte minst, lönetakshöjd över inför den så omtalade 2010-sommaren då Lebron, D-Wade, CB4 och många, många fler kan bli tillgängliga.

Men nu är det nu som gäller och då kommer Rockets skjuta i höjden!

God jul

Denver hade spelat en riktigt urusel match mot sunkiga Sacramento Kings och var på väg mot ännu en förnedrande bortaförlust. Så hände det. Det så omtalade men sällan skådade och upplevda julmiraklet.

Som sagt, Nuggets hade spelat pinsamt dåligt i tre perioder och låg riktigt risigt till långt in i den fjärde. Men med ungefär tre och en halv minut kvar sänker Allen Iverson, som annars under matchen varit ytterst medioker, en trepoängare och slajsar ner Kings-ledningen till fyra poäng och matchen finns nu där for the taking.

Efter tre minuters poängbytande och time-outande, och då menar jag inte att tiden plötsligt blev avslöjad som homosexuell utan bara att lagen tog en massa time-outs hit och dit, hade Sacramento bollen med en trepoängsledning och ynka 36 sekunder kvar på matchuret. Vid det här laget var jag sjukt less på att jag suttit uppe och genomlidigt ännu en svag insats av ett av mina favoritlag som nu stod på nederlagets brant och var näst intill uträknade.

Sacramento passar in bollen till Beno Udrih, som har fått värsta stjärnstatusen (i alla fall i Sacramento och fantasy-kretsar) sedan han anlände från San Antonio, som direkt fastnar i en Denver-dubbling men domaren blåser (ganska tveksamt) av för foul och Beno, som för säsongen satt nästan 90% från välgörenhetslinjen, får två straffkast och kan i princip avgöra matchen.

Första skottet studsar runt på ringen för att sedan försmädligt ramla av till publikens stora förtret. Beno lugnar sina medspelare och säger att han minsann ska fixa biffen, men icket! Även den andra straffen får smaka ringstål och mexikanaren Eddie Najera river åt sig returen och tar time-out.

Snabbt som ögat rusar Carmelo Anthony i en lay-up direkt ut time-outen och Kings leder nu med fjuttiga en poäng med ynkliga 17 sekunder kvar att spela. Sacramentos tur att ta time-out och den här gången byta in sina bästa straffskyttar.

Bollen går in till Brad Miller som direkt blir foulad av Mexar-Najera och Brad, som lyckats sätta 85% av sina tidigare straffar, får två sprillans nya med chans att åtminstone säkra en eventuell förlängning.

Men skräp-Brad går samma öde till mötes som boom-Beno och missar båda straffkasten å det grövsta. Carmelo Anthony tar den defensiva returen och passar bollen till Allen Iverson som sätter iväg mot motståndarkorgen som ett jehu.

Kings-spelarna är dock snabbt tillbaka och stannar upp Iverson just utanför trepoängslinjen men alla vet nu vad som komma skall. Svaret på frågan dribblar runt lite och låter klockan sakta ticka nedåt och sedan gör han sin grej - han fintar bort sin försvarare, bryter in mot mitten, stannar på en femöring sådär som bara han kan och släpper iväg ett litet lobbskott medan han sakta faller bakåt.

Det är bara det att skottet är för kort och stannar på den främre ringkanten. KUKEN!

På ungefär en halv sekund hinner jag förbanna mitt liv och hela världens menlösa existens men då som på en glimrande vit springare stiger en litauisk prins fram som räddaren i nöden.

Linas Kleiza får nämligen på något sätt med sig bollen ur klungan med spelare som står och fajtas under korgen, tar en snabb titt på klockan och hivar iväg ett skott. KLOCKRENT. Denver vinner 106-105 och jag kan nu när jag sätter min sista punkt i det här inlägget somna in i en härlig eufori.

God jul.