I NBA-sammanhang finns ingenting så sentimentalt som när en legendar spelar sin sista match. Särskilt om de får göra det på hemmaplan, där fansen kan få skandera ut sin villkorslösa kärlek för hemmahjälten en sista gång.
Michael Jordans sista match 2003 i all ära, men det blir ännu mer hjärtskärande när en gammal legend som aldrig nådde målet - att vinna NBA-titeln - säger farväl.
Stackars Reggie Miller, som trots sina många slutspelsbravader aldrig nådde ända fram. Man ser besvikelsen skriven i hans ansikte. När till och med motståndarlaget ger honom en stående ovation, ja, jag börjar jag grina. Så vad? Jag förstår inte hur ni kan hålla tillbaka tårarna. Ni har ett mörkt vakuum där jag har ett bultande hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar