Voyeurism

Läste nyligen en post på True Hoop angående vad för slags basketfantaster journalistpersonen i fråga hade stött på under årets Summer League. Tänkte därför själv beskriva de små liv jag stött på de få gånger jag besökt matcher i den svenska basketligan, vad den nu heter igen.

Först och främst ska det understrykas att jag när det kommer till att analysera den svenska basketpubliken knappast ens har material till en C-uppsats under bältet, men har frånvaron av fakta och empiriska uppgifter någonsin hindrat den här bloggen från att skriva skit om skit som ingen bryr sig om, nej.

Min karriär som basketpublik i den högsta ligen, som väl är den enda basketserien söder om Luleå som har något man skulle kunna kalla publik, började 1998 när Umeå Nordics gjorde entré i Basketligen. Stämningen var enorm och det euforiska ruset vid slutsignalen från segern i premiären ger mig fortfarande rysningar. Nordics gick ju dock omgående i konkurs och efter endast en säsong med säsongsbiljett i den högsta ligan har det bara blivit sporadiska besök i Luleå, Sundsvall, Södertälje, Borås och nu senast i Göteborg.

Publiken har dock till mångt och mycket sett likadan ut överallt:

1. Halva hallen är reserverad till företagsbiljetthavare där randomkostymgubbar blir förbluffade över hur högt svarta människor kan hoppa och hur långa de är. Det är bland annat även på grund av alla dessa kostymer som alla jävla regler, gång efter annan, förklaras av matchspeakern.

2. Cirka 90% av de resterande platserna består av basketkids som har fått gratisbiljetter av sin tränare. De har dragit med sig halva skafferiet hemifrån och står och bankar med slevar på kastruller och skriker könsord till motståndarna och rättsskiparna. Det är just detta bankande och skrikande, tillsammans med colan och korven i halvtid, som är höjdpunkten. Visst blir de förbannade när deras lag förlorar, men mest bara för att de då inte får förlöjliga förlorarmotståndarna.

3. Den sista lilla delen består av basketnördarna. De har sin egen blog, de rabblar statistik från de tre senaste säsongerna och de hate:ar som fan på resten av den ignoranta åskådarskaran. De har spelat basket sedan de var små och spelar numera i någon slags korpenverksamhet. De gillar egentligen inte spektaklet som basketen har utvecklats till utan drömmer sig tillbaka till det fröjdiga 70-talet. Men de återvänder ständigt och spenderar sina sista pengar - de som är över efter att diverse basketvisande betalkanaler, baskettidningsprenummerationer och DVD:er från Pontel har betalats - för de älskar den här skiten.

Själv skulle jag nog vara tvungen att kryssa i rutan vid svarsalternativet; All of the above.

Det är dock rätt annorlunda i Luleå där var och varannan randomsvenne är helt tokig i basket, på riktigt. Alla vet allt om deras så högt värderade och djupt älskade Plannja Basket. Deras baskethysteri och besatthet är utom dess like och kontroll. Det är rent ohälsosamt vad mycket tid och energi de lägger på den här leken.

Vi här på Hoop Dreams har dock kommit på ett botemedel: Niggas need to get their drank on.


När vi ändå är inne på ämnet Umeå Nordics och folk som älskar basket vill vi här hedra minnet av Hans Larsson som förra veckan gick bort efter en kort tids sjukdom. Hans var en helt fantastisk person och har gjort enormt mycket för basketen, speciellt i Umeå. Hans, vi kommer sakna dig.

För mer om Hans: Basket-Umeå sörjer en vän.

Plannja svenska mästare, igen

De grönvita norrbottningarna höll nerverna i styr i den sjätte finalens slutskede och kunde vinna genom ett straffkast av obygdens son, John Rosendahl. John fick två straffkast med 5 sekunder kvar, satte första, missade andra. 08 tog returen och rusade ner för planen, bollen gick till Micke Lindkvist som sköt - men missade. Stockholmarna ville ha foul men domarna höll inte med. Champagnedags för Plannja.

- Plannjas coach David Vischer hade lyssnat till mitt råd och behöll Jonas Jerebko på planen i slutskedet vilket bland annat ledde till två mycket viktiga och avgörande trepoängare av den gänglige ynglingen när matchen stod och vägde.

- Expertkommentatorn och före detta Plannja-spelaren Dennis Aulander hakade i halvtidvilan på mitt resonemang om behovet av svensk förbättring mediemässigt till nästa säsong.

- John Rosendahl avgjorde matchen genom att vänd mot korgen attackera för att belönas med två straffkast.

Inte den första trepoängaren som sitter klockrent för undertecknad om man säger så.

Plannjas dominans fortsätter och det här var deras sjätte guld på tio år. Laget börjar dock bli ganska så åldersdigert och Håkan Larsson har nog spelat sin bästa match. Skulle dock inte bli förvånad om de står där nästa år igen med bucklan över huvudet och med skägget drypande av skumpa.

Föresten så är gamm-Håcke med sitt slutspelskägg sjukt lik Jonas Indes karaktär Lennart från Killinggängets film "Torsk på Tallin". Både uteseendemässigt och verbalt.

Svensk basket

Finalserien mellan 08 Stockholm och Plannja lever. Stockholmarna lyckades nämligen till slut vinna den jämna och spännande matchen med 84-81. Och visst var det spännande men jag kan inte riktigt hålla med SVT 24:s kommentatorer om att det var en välspelad och bra match.

Hafsigt spel, missade straffkast och massor av avblåsningar. I en sekvens i matchens avgörande minuter såg det ut som att alla spelare stod stilla och de båda lagens guards turades om att dribbla över hela planen bara för att missa en enkel lay-up. Plannjas amerikan Carlos Wheeler och svenneamerikanen Fred Drains missade båda ett par straffar var i slutskedet. Hur bra är svensk basket då om inte ens stjärnimporterna klarar av att leverera när det gäller.

Är också besviken på att inte få se mer av Jonas Jerebko. Jag har i och för sig inte sett alltför mycket svensk basket den senaste tiden men Jerebko är i alla fall den ljusaste punkten som jag ser det i svensk basket just nu. Han är nämligen bland de få långa svenska spelare som spelar rättvänd mot korgen. Om man tittar på de andra stora svenska spelarna i finalen så spelar Joakim Blom och John Rosendahl nästan hela tiden med ryggen mot korgen, backar sakta in sin försvarare och avslutar med en baby-hook. Och då är inte ens Jocke och John särskilt stora om man jämför med utländska centers vars spelstilar mer liknar en forwards när de vänder upp, skottfintar och sedan dunkar i bollen á la Amare Stoudemire. På den punkten måste svensk basket bli väsentligt mycket bättre om vi någonsin ska lyckas internationellt.

Hafsig var inte bara matchen utan också sändningen som sådan. Visst, matchen gick på SVT:s avartskanal med nummer 24 men vad var grejen med Knut Knutson-imitatören Dennis Aulander som bisittare och en Mattias Sahlström som ömsom svamlade, ömsom bräkte fram oförståeliga observationer, tankar och reflektioner angående matchen. Att de en gång varit duktiga basketspelare och säkert kan jättemycket om basket spelar ingen roll om man inte förstår vad de säger.

SVT hör bön

Bara dagar efter “Hoop dreams” födelse är den mediala basketbollen redan i rullning. SVT24 sände, efter massiva påtryckningar från undertecknad, nämligen live från kvällens slutspelsmatch mellan Gothia basket och Plannja i Gothiahallen, Göteborg (om än bara i deras radomgrejersomviegentligenintebryrossom-kanal, Svt24). Men vilken basketpropaganda det bjöds på, i alla fall under första halvan.

Matchen startade i ett frenetisk tempo och båda lagen sköt som om de alla vore Gilbert Arenas på amfetamin. Gothia gjorde hela 39 poäng, 9 fler än Plannja, i den första perioden efter en avslutande enhandad buzzer beater från egen planhalva från den gänglige amerikanen Randy Orr. Denne Orr satte sedan ytterligare en buzzer beater i den andra periodens slutskede men innan det hade Plannja fått ordning på sitt försvarsspel och i halvtid var ställningen 53-59 i Plannjafavör.

När Plannja sedan fortsatte att dominera matchen även i den tredje perioden, mycket tack vare den fantastiska guarden Andrew Mitchell som gjorde hela 31 poäng under matchen och satte ett flertal trepoängare minst en meter utanför trepoängslinjen, så kändes det som att matchen var över.

Vilket den var. Gothia försökte komma ikapp men lyckades inte och förlorade till slut med 96-107 och är därmed utslagna ur årets slutspel.

Som vanligt när det kommer till svensk basket var det de amerikanska importerna som glänste mest och bäst. Några svennar var det dock som höll goda steg med jänkarna. Emil Salon, som var poängbäst i Gothia, satte bland annat 5 trepoängare och spelade mycket bättre än vad jag tidigare sett under säsongen. Plannjas svenne-trojka bestående av flickornas favorit, Håkan Larsson (den som ändå hade hans ögonbryn!), obygdens son John Rosendahl (tidigare Pettersson) och tvåmeterskiddot Jonas Jerebko (svensk baskets framtidshopp) gjorde en stabil insats och kommer nog se till att laget går långt i årets slutspel.

Avslutningsvis så kan “Hoop dreams” avslöja att teve-sändningens ankare Jovan Radomir stod på en låda för att inte verka alltför kort i det resliga sällskapet av Mattias Sahlström och Dennis Aulander. Inget, jag säger INGET!, undgår våra vaksamma ögon.