Walt Frazier är en av de tre NBA-spelare jag mött öga-mot-öga (de andra två Magic Johnson och ex-Dolphinsspelaren Jeff Taylor). Jag jobbade på en skoaffär i London och Puma hade just släppt Walts signatursko Puma Clyde på nytt. Det hela skulle ske med pompa och ståt, fest och ballonger och Frazier själv skulle komma till just min butik och signera skor och what-not.Jag blev eld och lågor.
Walt är nämligen inte vilken före detta NBA-lirare som helst. Han ledde Knicks till sina två enda mästerskapssegrar, spelade sju All-Starmatcher (varav han blev All-Star MVP en gång), blev nominerad till All-NBA FirstTeam fyra gånger och Second Team två gånger samt All-NBA Defensive Team sju gånger. När han väl lämnade New York 1977 för att avsluta sin karriär i Cleveland hade han lagt beslag på nästan alla Knicks-rekord som fanns att ta.
Och om Clyde var en cool katt på planen så var han en supercool panter vid sidan av. Smeknamnet Clyde fick Frazier därför att han oftast bar en hatt av liknande modell som Warren Beatty i filmklassikern Bonnie And Clyde. Till denna hatt rockades stora brokiga rockar och pälsar, färggranna kostymer och bilar av finaste märken. Walt var under 70-talet Big Apple Cool personifierat och varhelst han rörde sig i Harlem eller på Manhattan så lades han minst sagt märkes till.
Därför var det sjukt kul att när sneakerheads och allsköns asiater köade i timtal utanför min butik för att få sina Puma-skor signerade trumfade jag med min Slam Classic-tidning där NBA:s 50 bästa spelare är listade, med mister cool himself på 20:e plats. Clyde blev helt rörd och började på gammalt manér vifta till sig vartenda kjoltyg i byggnaden för att visa bilden där han i hatt och rock står lutad mot en flådig Rolls Royce.
Nuförtiden, när han inte signerar skor och ägnar sig åt liknande jippon, jobbar Walt som kommentator för MSG Networks där han tillsammans med Mike Breen försöker förklara och kommentera all things Knicks, vilket den senaste tiden inte varit det lättaste. Men Walt gör det med lika delar bravur som artikulör och kommer ständigt med jive-inspirerade catch-frases som;
Dishing and swishing
Swooping and hooping
Bounding and astounding
Movin' and groovin'
Out-muscling and out-hustling
Shaking and baking
Spinning and winning
Posting and toasting
Stumbling and bumbling
Banking and thanking
Wheeling and dealing
Driving and mesmerizing
Hustling and muscling
Huffing and puffing
Running and stunning
Stopping and popping
Slamming and jamming
Styling and profiling
Hanging and banging
Continuity and spontaneity
It don't mean a thing, If you don't have that swing
1 kommentar:
Kul att få läsa/höra historien igen, kommer ihåg att vi snackade om spektaklet någon gång i somras.
Måste också bara säga att det var helt rätt att du lät honom signa din tidning istället för ett par skor. Känns lite halvskumt med ett par nedklottrade skodon..
Skicka en kommentar