Låt galenskapen börja

Inatt börjar den årliga NCAA-turneringen som förr om året bjöd oss basketfantaster på en extra energikick just som NBA-serielunken slagit till som värst. I år frågar jag bara en sak, är det nån som bryr sig?

Inte jag i alla fall. NBA är roligare än nånsin så inatt istället för att se NCAA kicka igång hade jag tänkt att, i tur och ordning, kolla på:

Denver Nuggets - Detroit Pistons
Där mina favvisar Denver påbörjar sin road trip med att försöka överkomma det jämnaste och bästa laget i öst det 5 senaste säsongerna, Detroit Pistons. Om Denver fortfarande har förhoppningar om det hägrande slutspelet skulle det vara bra för de att vinna den här matchen. Go Nuggets!

Los Angeles Lakers - Dallas Mavericks
Lakers saknar både Bynum och Gasol och kommer nog få det tufft mot Dallas som vunnit sina fem senaste matcher. Dock har Dirk och company inte vunnit mot någon av de stora grabbarna sedan de bytte till sig Jason Kidd. Men eftersom jag aldrig varit något Dallas-fan hejar jag nog hellre på Lakers. Go Lakers!

Boston Celtics - Houston Rockets
En giganternas kamp mellan hela säsongens bästa lag, i alla fall statistiskt sett, Boston och den senaste tidens superstjärna Houston som försöker utöka sina redan klassiska 22 vinster i rad. Både lagen conference-ettor och trots att båda även är bland de mer defensiva lagen kommer de nog bjuda på stor underhållning. Jag som älskar rekord håller tummarna för T-Mac och hans raketer. Go Rockets!

Golden State Warriors - Sacramento Kings
Warriors är precis som Denver ett av mina favvolag och precis som Denver hänger de lite på slutspelsgäredsgården. Inatt åker de till Sacramento där de möter en av mina favvospelare Ron Artest och hans Kings. Tänk bara om Golden State hade bytt till sig Ron-Ron, jävlar vilket lag Warriors skulle vara nu. I alla fall, Golden State for the win. Go Warriors!

Phoenix Suns - Portland Trailblazers
Steve Nash, Amare Stoudemire, Shaquille O'Neal, Leandro Barbosa, Brandon Roy och Lamarcus Aldridge. Behöver man säga mer? Suns verkar ha hittat spelet och har vunnit fyra raka samt passerat ärke-nemisen San Antonio Spurs i conferenceställningen (där jag dock hoppas Spurs ska ta tillbaka femteplatsen snarast så att de matchas upp mot Utah i först slutspelsomgången, jävlar vad skönt det skulle vara att bli av med något av de lagen direkt). Portland försöker hålla vinstprocenten över 50 men börjar nog redan tindrande se mot nästa säsong då Greg Oden gör sin debut. Go Suns!

Tack Gud, eller Jesus kanske är mer passande, för påsklov. Go påsklov!

Hey-ey Skip 2 My Lou

Skip 2 My Lou my darling!

Två tvåor i-rad

Houston 22 raka. Och på vilket sätt de satte dit conference-rivalerna Los Angeles Lakers.

Lakers och Rockets låg på delad första plats i Western Conference inför nattens drabbning och många trodde nog att matchen skulle innebära slutet på Rockets 21 matcher långa vinstsvit. Men icke sa Rafer!

Rafer "Skip 2 My Lou" Alston satte 8 trepoängare och bokfördes totalt för karriärsbästat 31 poäng. Men Skips hot streak var inte det enda som banade väg för Houstons historiska 22:a. Här är tre andra YTTERST avgörande faktorer från kvällens match:

1. Shane Battiers försvar på Kobe Bryant.
Battier är inte för inte en av de som står på Jerry Colangelos Team USA-short list över defensiva spelare som kanske får följa med till OS i Peking nu i sommar. Battie-boy var i Kobes ansikte exakt hela tiden som Bryant var på banan och stod för vad kommentatorn Mark Jackson kallade "the best defense on Kobe Bryant this season!". Battier drog dessutom bara på sig två fouls trots sin extramt svåra defensiva uppgift. Bra jobbat Shane.

2. Tracy McGrady.
Medan ni nu tänker "nigga please" ska jag förklara min sak. Visst, T-Mac sköt bara 25% från golvet, 50% från straffkastlinjen och stod för ynka 11 poäng (varav 0, 0!, i första halvleken) men spelade trots detta en väldigt avgörande roll i Houston-vinsten. McGrady hade 6 assists och säkert dubbelt så många andrahandsassists, eller så kallade hockeyassists - det vill säga assist till assisten, och så fort han rörde bollen drog han på sig hela vida Los Angeles uppmärksamhet. Sedan när Lakers började närma sig i slutskedet steg han fram med 8 poäng i den sista perioden. Bra jobbat Tracy.

3. Adelmans coachande.
Inför denna säsong bytte Houston tränare från den defensive Jeff Van Gundy, som kvällen till ära mycket passande istället satt på kommentatorsbänken, till den offensive virtuosen Rick Adelman. Rick raketstartade dock inte säsongen som många, inklusive oss här på Hoop Dreams, trodde och innan Rockets började sin enorma vinstradda låg de på 10:de plats i den Schwarzenegger-hårda Western Conference. 22 matcher senare ligger de etta och mycket tack vara Adelmans superba ledarskap. Mot Lakers valde han till exempel att spela en enormt liten femma, där nyss nämnda Tracy McGrady med sina 6-9 stod längst, under nästan hela sista perioden - en period som Rockets vann 33-26 och satte fyra helt avgörande trepoängare i. Bra jobbat Rick.

Nu väntar Boston på tisdag och lyckas Rockets vinna där är jag beredd att inkludera de bland årets titelkandidater.

Blackjack!

21 raka och se hur hela Houston lyser!

Houston we've got a problem, NOT!

När Yao Ming, eller Ming Yao som jag brukar kalla honom (vad är grejen med knäppkineser och att ha efternamnet först?!?!), drog på sig sin årliga långskada, som den här gången var säsongsavslutande, trodde jag att det var över för Houstonraketerna. Loppet var kört, boken var tillbakalämnad på biblioteket, den feta madame'n hade sjungit. För inte kunde väl Houston som knappt legat på slutspelsplats under hela säsongen kunna klara sig vidare till detta nyss nämnda slutspel UTAN deras bästa(!?) spelare i en benhård Western Conference?

Nu har dock dessa Rockets med Tracy McGrady i spetsen vunnit 19 raka matcher (12 med Ming Yao, 7 utan) och ligger nu trea i West och är bara en match efter divisionsrivalen San Antonio Kuk-Spurs. Och från att ha legat utanför slutspelsplatserna blir de nu utan Ming Yao och med en potentiell näst-bästa-rekord-brytande vinnarsvit nämnda i nästan samma andetag som Lakers, Celtics, Pistons och Kuk-Spurs som främsta utmanare om ligaguldet (fan vad ordet "ligaguld" inte kändes basket och NBA).

Och jag kan bara hålla med om att det är helt otroligt att McGrady och hans rövarband till medspelare har chans på den näst längsta vinstraden sedan Bucks 20 raka säsongen 70/71, OM de nu bara vinner inatt mot Atlanta och mot Charlotte på fredag. Men det ser väl mer än möjligt ut.

Dock är jag inte lika snabb på att kalla de för titelfavoriter för som jag och min vän och vapendragare Jakob pratade om häromdagen, säkert två dagar innan Tim Legler skrev detta på ESPN.com: "Of greater significance, let's jump ahead to next week, putting aside what happens in the next two games. Starting Sunday, the road ahead will bring some challenges, with five games against the Lakers, Celtics, Hornets, Warriors and Suns approaching.", så är det mycket möjligt att Rockets efter sin näst-bästa vinstrad på 21 förlorar 5 raka och sedan är i riskzonen att missa slutspelet, igen. (Om jag och Jakob skulle haft en notarie som hängde efter oss och skrev ner alla våra NBA-dialoger och sedan publicerade de här så skulle vi vara först med typ hälften av alla liknande tankar och funderingar istället för att som nu vara sjukt efter och sedan vara killarna som sa vi var först med allt, damn this lathet och notarielöshet)

Om detta skulle hända, att Rockets missar slutspel alltså (dock inte så troligt med tanke på hur berg-och-dal-banigt Denver spelat på sistone, R.I.P. slutspels-Denver), skulle de två lag med längst winning streaks den här säsongen missa slutspelet, nämligen Houston och Portland. Some weird shit up in dat! (Men som sagt är det inte så troligt.)

Vad som dock är troligt är att jag inatt sitter och håller tummarna för Houston trots att de spelar mot mina mini-favvisar Atlanta (som dessutom kämpar för en slutspelsplats), för är det nåt som jag tycker om så är det när rekord slås i bitar!

The Birdman is back!

Och så är också Hoop Dreams Blog!

Mycket har hänt sedan vi sist sågs och jag har haft lust att skriva om ungefär ett tusen saker som har hänt men har inte haft tid eller möjlighet på grund av att jag har varit ledig och bortrest och skit. Nu är jag, så passande, tillbaka på grinden och hade därför tänkt re-cappa de senaste veckornas spelartransaktioner och vad jag tycker om dessa. Here goes:

Byteshandelsupptakten 2008.
Nu när det inte längre är jaktsäsong för vare sig kontrakterade spelare eller free agents (om man vill ha med de in i slutspelet) är det väl läge att recensera vad som har varit den mest spännande säsongen i mannaminne (mitt mannaminne alltså).

Alla är vi väl genast rörande överens om att Pau Gasol-införskaffandet av Lakers var det största tjänet för någon sedan den där snubben som bytte upp sig till ett hus från ett gem, eller vad det nu var. Därför behöver vi inte säga mer om det.

Dallas hade ett stycke lovande point guard och en habil back-upcenter (Devon Harris, Desagana Diop) men sket i allt vad rim och reson samt ekonomisk försiktighet heter och satsade hus, fru och framtid på åldermannan (och kanske hela NBA:s mest okarismatiska snubbe) Jason Kidd. Urbota dumt tycker jag för nu kommer de varken vinna i år eller någon gång de närmsta fem åren (inte för att jag bryr mig men idioti har aldrig varit något jag uppskattat). Dallas signerade även Jamaal Magloire som Diop-ersättare vilken kanske är ett yttepyttelitet plåster på det enorma köttsår de rivit upp men risken ser ändå ut att vara mer än befintlig att de nu kanske missar slutspel.

Clevelands, Seattles och Chicagos respektive GM:s hookade sedan upp, efter vad jag gissar var ett flertal drinkar, för något så härligt som en basketbytestrekant just innan bytesfönsterluckorna smällde igen. Chicago fick Clevelands Larry Hughes och Drew Gooden i utbyte mot Ben Wallace och Joe Smith som tillsammans med Seattles Wally Zoolander och Delonte West gick till Cavs och Seattle fick ett gäng utgående kontrakt. Is you with me? I alla fall, Hughes har spelat bättre än han gjort sedan hufvudstadstiden i Wizards och Ben, Joe, gangsta-Delonte och Zoolander (som dessutom nyss blivit papa för andra gången) har alla direkt klivit in i Cavs-rotationen och alla var till exempel med på banan tillsammans med Lebron när de vann mot Chicago nu senast. Allt som allt blev det här nog en win-win-win-situation.

Vad som hittills dock har varit en Loss-Win-Loss-Win-Loss-Loss-situation är Phoenix, för att uttrycka det milt, helgalna spåromläggning där nyförvärvet Shaquille O'Neal närmast kan jämföras med när stora hus ska flyttas med hjälp av enorma lastbilar så att de får spärra av all annan trafik för att hus-lasset ska ta sig fram, eller nåt. Det känns sjukt krystat, knepigt och konstlat men om allt går vägen känns det som en sjukt bra idé, eller nåt. Shaq har i alla fall spelat hyfsat, Phoenix vann mot Celtics och Amare verkar ha tagit sig i kragen (eller rättare sagt, Shaq verkar ha tagit Amare i kragen). Och om bara Suns tar sig till slutspel blir de nog farliga för som någon som faktiskt får betalt för att tycka saker om basket sa: "Shaq is made for the playoffs".

Nyss nämnda Celtics, som helt plötsligt fått lika många kändis-anhängare som Barack Obama och Hillary Clinton tillsammans, har dessutom just scorat två spelare som är ungefär lika gamla som nyss nämnda Obama och Clinton tillsammans. Med 38-åringarna P.J. Brown och Sam Cassell (som om inget extremt konsigt inträffar kommer skriva kontrakt i Boston idag) kan Boston nu ställa upp med den äldsta femman sen, ja inte ens den här femman är äldre. Boston går nu ganska garanterat till Conference Finals och om de inte redan mötts när det är finaldags möter de nog Cleveland där.

Förutom dessa block-busters skedde en hel del andra byten men inget som direkt är värt att ödsla energi och spaltmeter på. För all energi jag har kommer från och med nu riktats mot att Denver, som spelat rätt så uselt på sistone, ska gå vidare till slutspelet (varför gjorde de inte mer för att få Artest, det hade ju varit det bästa EVER). (Eller rättare sagt näst bästa EVER, bästa vore om Artest hade återförenats med Psycho Jackson i Golden State. Då hade jag kunnat dö lycklig).

Och alla ni som är anhängare av lag som inte har en sucks chans att gå till slutspel (sucks), kan ju se fram emot NCAA-turneringen och dess tillhörande MARCH MADNESS!

Happy Birthday

En ny dunktävling är född!

Och det sjuka är att tårtdunken bara var den fjärde bästa dunken på grund av en viss Dwight "Superman" Howard (och nu hoppas vi väl alla på att Stern och company slutar att grina och höjer korgen till 12 fot nästa år);



Best. Dunk. Contest. EVER.

Stjärnglans över The Big Easy

Ikväll startar den lika efterlängtade som bespottade All-Starhelgen, denna gång i det allmänt så katastrofala men basketmässigt för tillfället så utomordentligt överraskande och bra New Orleans.

Helgen kickar igång med en av de pajigaste, kändis-matchen, och en av de mest intressanta, rookie/sophomore-bataljen, matcherna. Kändisspektaklet är så sjukt pinsamt eftersom ingen av kändisarna som brukar vara med kan spela för fem öre. Mina pengar ligger dock på New Orleans-laget på grund av att de har skivbolagsmogulen och före detta NBA-spelaren Master P samt skönsjungande charmtrollet Ne-Yo och skådisen Seth Gilliam från världens genom tiderna bästa kulturyttring någonsin, The Wire.
Celebrity MVP: Master P

I Rookies vs. Sophomores-matchen tror jag det som vanligt blir vinst för de senare trots att nykomlings-laget är mer rutinerat än vanligt med flera äldre förstaårsspelare i Luis Scola, Juan Carlos Navarro och Jamario Moon. Fast om Rookiestjärnan Kevin Durant ställt in siktet rätt kan småglinen kanske överraska.
Rookies/Sophomore MVP: Rudy Gay

Vidare kan vi på lördag se fram emot en trepoängstävling av rang, trots Kobes frånfall, en Skills Challenge mellan ligans topp-guards samt en dunktävling som med streamvideons hjälp blivit ungefär lika hypad som Lykke Li. Tyvärr så tjurar David Stern och NBA och låter inte Mighty Dwight höja korgen vilket skulle ha gett den annars ganska så urtvättade tävlingen en ny dimension.
Sprite Slam Dunk: Rudy Gay
Foot Locker Three Point Shootout: Jason Kapono
Playstation Skills Challenge: Chris Paul

Haier Shooting Stars ger jag inte så mycket för dock.

Sen på söndag är det slutligen dags för den riktiga All-Starmatchen där East tyvärr saknar både Caron Butler och startern Kevin Garnett och West förmodligen kommer stå utan Kobe Bryant som har ont i lillfingret. Blir nog som vanligt lite halvdant spel, och väldigt halvdant försvar, till att börja med men är det bara jämnt framåt slutet kommer det nog bjudas på både underhållning, dramatik och spänning. Mina pengar ligger på West.
All-Star MVP: Kobe Bryant (om inte Kobe spelar; Allen Iverson)

Injury report

Ronnie Brewer, Day-to-Day, Feb. 9
Comment: Brewer will sit out Saturday's game against the Bulls with a severely bruised tailbone.

Gayrespons (buskisvarning)

Ni kommer väl ihåg DEN HÄR POSTEN.

Nu har Rudy fått svar från bland annat ett gäng som kallar sig Team Flight Brothers (ungefär lika gay namn som Rudys efternamn, men jävlar vad de kan slammajamma):
TFB- och tillika AND1-deltagaren T.J. Fontenette:

Jus Fly (som dock inte tillhör TFB):

Och slutligen har vi dstar doin his thang!


Bara för Rudy att börja träna med detsamma, för vi vill ju inte att hans dunktävling ska sluta såhär:

Mera Marv

YES! Marv Albert har skrivit på ett nytt kontrakt vilket betyder att hans ljuva stämma kommer ackompanjera våran favoritsport, under TV-bolaget TNT:s sändningar, ända fram till säsongen 2015/16. Fantastiskt bra!

Nu ska bara någon operera bort Bill Waltons uppenbart för stora näspolyper så att vi kan åtnjuta dennes underhållande och tossiga idéer och tankar utan att behöva störas av hans otroligt nasala och jobbiga röst.

Och kan någon snälla göra Gary Payton till trash-talkande sidelinereporter!

Phoenix har fått en Shaq attack

Ok. Igår började det florera rykten om ett eventuellt spelarbyte mellan hopplösa Miami Heat och Western Conferences bästa lag, enligt tabellen i alla fall, Phoenix Suns. Ryktet sa att klubbarna var bara var en hälsocheck ifrån att Shaquille O´Neal skulle flytta till Arizona-öknen i utbyte mot Shawn Marion och Marcus Banks.

Wtf, tänkte jag. Det här kommer inte sluta bra. För någon.

Sen idag hände det. Och National Basketball Association förvandlades vips till National Bizarro Association.

Dock kan jag se lite logik i det hela. Shaq kan kanske, om han blir frisk, fungera som den Duncan/Bynum/Chandler-stoppare som Phoenix har saknat tidigare i år. Dessutom förflyttas STAT till en mycket mer passande Power Forward-roll där han kommer kunna dominera ännu mer än på sin centerplats, speciellt som han nu lagt till ett hyfsat långskott till repertoaren.

Och Marion har ju ändå gnällt och hotat om att dra efter den här säsongen ändå och att bli av med Marcus Banks otroligt dåliga kontrakt var ju bra för framtida planer.

Dock har jag svårt att se den här planen gå i lås. Men Phoenix-basketen var fin så länge den varade.

A ella le gusta le Gasolina

Ett storartat och chockerande rån inträffade igår inom den amerikanska proffs-basketligan, NBA.

Memphis stora ankare och härförare, Pau Gasol, blev under gårdagen bortrövad under omständigheter som i modern tid saknar motstycke. Gasol, som hade en tung säsongsinledning men som efter jul verkar ha fått ny vind i seglen, draftades 2001 av Atlanta som dock direkt bytte bort den reslige spanjoren till dåvarande Vancouver Grizzlies - numera Memphis Grizzlies.

Gasol blev genast en storstjärna och har under sin tid i Grizzlies bland annat vunnit pris som årets rookie och har klubbrekord i antal poäng, returer och blockar.

Förövaren som utförde illdådet ska ha varit klädd i gult och lila samt pratade med västkustsk dialekt (amerikansk sådan och inget "äru gooo elle"). Efter sig lämnade gärningsmannen superboomcentern Kwame Browns utgående kontrakt, talangguarden Javaris Crittenton samt två framtida förstarunds draftval.

Slammajamma-akuten

Rudy Gay har inte bara ett av de bästa namnen i hela NBA, han ska även ställa upp i årets Sprite Rising Star Slam Dunk Contest. Problemet är bara att Gay inte har så bra fantasi och behöver därför allmänhetens hjälp.

Själv har jag inte kunnat dunka på 2-3 år men om jag hade kunnat hade jag reproducerat den mytomspunna dunken av Södertälje Kings gamla amerikan Joey Johnson där JJ gjorde en 360 samtidigt som han tog bollen under båda benen för att sedan dunka skiten ur korgen.

Vad vill du se för dunk?

It's gotta be the shoes

Så har den slutligen kommit. Air Jordan XX3-dojjan. Och det ryktas om att det ska vara den sista i raden av jordanska signaturskor. Känns ändå på tiden eftersom de senare årens exemplar, typ alla Jordans efter Air Jordan XIV, inte direkt varit några höjdare rent estetist sett. 23:orna är ju inte kjempepena direkt de heller men de kommer i alla fall med en DVD-skiva:


Själv kommer jag förmodligen inte investera i ett par utan sparar mina hårt förvärvade penningar till något av de kommande Countdown-packen (jävlar vad jag är peppad på de kommande 11:orna).

Läs även denna finfina artikeln om skorna, kulturrörelsen och fenomenet Air Jordan.

Muy largos

Läs mer om Kenny: HÄR, HÄR och HÄR.

Bara 2 dagar kvar

Tills det att valurnorna ska tömmas och rösterna räknas.
Men som sagt, 2 dagar kvar och rösta kan du göra HÄR!

Cirkus Maximum

Kom en, kom alla till årets största föreställning! Svensk Basket har i många år försökt att locka mer publik och sponsorer till sporten och nu slutligen har vi knäckt nöten! En neger!

Och inte vilken neger som helst utan en amerikansk gammal en. Ungefär som den magiska negern som Borås försökte tälja guld av (men som istället ledde till klubbens konkurs) fast mer defensiv och mindre karismatisk. Men vilken tillställning det ska bli!

Scottie Pippen, en av tidernas 50 bästa spelare (då han var ung), ska spela med Sundsvall Dragons och mer cirkus än så här kan det inte bli. Sundsvall, som leder serien, möter Akropol, som ligger sist, och Akropol-spelarna har tydligen stått på knä i kö för att få talla lite på Pippen.

Folk förväntar sig stordåd av den gamle (i ordets alla bemärkelser) Dream-Teamspelaren men under två matcher i den finska ligan mäktade han endast med 21 poäng, sammanlagt. Jag tror inte att Pippen kommer vara så sjukt bra som folk vill tro utan han slutar nog matchen med 12 poäng, 8 returer och 4 assists. Vad han dock kommer tillföra är ett jävla mediauppbåd och sjukt klirr i kassan för Sundsvall.

Dock är Pippen en favorit och det skulle vart skoj att se honom live en gång. Jag får tyvärr nöja mig med att se spektaklet på SVT24 kl. 19.00. Och roligast för mig blir inte att se Pippen utan min gamla tränare och ganska så nyblivna pappan Peter Öqvist på Sundsvallsbänken!
Lycka till Peter!

(Och om du läser det här Peter kanske du kan skriva upp mig på någon slags gästlista utifall att Michael Jordan-ryktena är sanna, tack på föris).

Chris Bosh vill till New Orleans

Badly;

Tyvärr så kan Bosh, aka LILLEFOT från "Landet för länge sedan" (för visst ser CB4 ut som en dinosaurie?!?!?!), goofa runt hur mycket han vill men så länge det finns två forwards vid namn Lebron och Kevin i samma Conference får Bosh nog förlita sig till coachernas röster.

Mitt alldeles egna Hoop Dreams All-Stars ser ut som följer:

Western All-Stars:

Center: Amare Stoudemire
Två av mina grundkriterier när det kommer till All-Starröstande är sex appeal och slamma-jammafärdigheter. Med Amare som mannen i mitten kan jag räkna med 5-6 alley-oops och, förutom 2-3 monsterblockar, inte en tillstymmelse till försvar. Sexigt!

Power Forward: Tim Duncan
Timmy D är mitt undantag som bekräftar reglerna. Han är sjukt osexig, skjuter hellre planka-i än dunkar och spelar oändliga mängder kvalitativt försvar. Men han är helt enkelt FÖR bra för att inte tas med här, sjukt osexig eller inte. Och mitt alternativ var ändå bara typ Dirk Nowitzki och eftersom det är sexighet vi är ute efter och inte någon tysk hård-homo blir det dött lopp i sexighetstävlingen varför den bättre av de två blir mitt val.

Small Forward: Carmelo Anthony
Visst, Melo startade säsongen lite halvrisigt sådär och hade länge problem med siktet men den senaste månaden har han lätt, jag säger det igen; LÄTT!, varit den bästa small forwarden öster om Lebron James. Väster om Bron-Bron också för den delen. Och efter att Duncan dragit ned sex appealen är Carmelos charmiga leende som mirakelmedicin för den sjunkande skutan som nu med mirakelmedicinen i seglen kan cruisa iväg mot solnedgången till tonerna av Justins SexyBack (låten alltså, inte ryggen).

Shooting Guard: Kobe Bryant
Ok. Först och främst vill jag bara klargöra att jag inte tycker det är det minsta sexigt att våldtas. Det är otroligt onödigt och omoget. Punkt. Dock är väl ingen All-Starmatch fullkomlig utan den bästa spelaren på plats. Sen besitter ju grabben en sjuhelsickes slamma-jammakunskap bara han inte nöjer sig med fall-away jumpers istället. Kobe, gör som Trick Daddy; Take it to the house!

Point Guard: Baron Davis
Egentligen så har Chris Paul varit mycket bättre än Baron hittills (detsamma gäller kanske Brandon Roy, Steve Nash och Allen Iverson också för den delen) men har man som B Diddy ett så utomordentligt stiligt skägg och som jag en alldeles förblindande och förvirrande man-crush så går det som det går.

Eastern All-Stars:

Center: Dwight Howard
Förmodligen omröstningens enklaste val. Dwight är inte bara den enda bra centern i öst, han dunkar dessutom fler gånger än andra lag gör tillsammans. Spelar egentligen onödigt mycket försvar för en sådan här tillställning men jag har överseende med det eftersom monsterblockar är just min kopp te när det kommer till försvar.

Power Forward: Kevin Garnett
Världens näst kändaste KG (efter Bergström) har tagit Boston till nya höjder och är även han ett självklart val. Precis som Howard spelar Garnett tyvärr lite för mycket, och framförallt för intensivt, försvar men han är upphovsmannen till en av min favoritdunkar genom tiderna (nummer två på den här listan; Topp 10 Garnett-dunkar) så försvaret får gå för den här gången.

Small Forward: Lebron James
Att välja All-Stars från Eastern Conference är nog det tråkigaste och minst utmanande jag någonsin gjort. Cleveland har i och för sig sugigt pung, vilket inte alls var förvånande för undertecknad, men Lebron har statistiskt sett sopat banan (frukten alltså) med alla andra. Och eftersom både humor och muckler ofta anses som sexigt håvar han ju in massvis med sex appeal-poäng också. Sen har jag hört ryktesvägen att The L-Train ska kunna dunka också.

Shooting Guard: Dwayne Wade
DWade har gått skadad en hel massa och har väl inte kommit upp i normal standard vilket har avspeglats på Miamis bedrövliga resultat, eller rättare sagt avsaknad av resultat. Oavsett vilket så är han utan tvekan den bästa Shooting Guarden i öst. Dock tycker jag att han ska sluta apa efter Lebron som han gjort i sin senaste Gatorade-reklam (se HÄR). "Roliga" röster och multipla personligheter är Lebrons grej. Du ska bara se snygg ut i kostym och drajva sanslöst hårt mot korgen.

Point Guard: Gilbert Arenas
Jag vet att Gilbert är skadad och förmodligen kommer vara det under All-Starmatchen också men vad skulle jag göra? Jag kan ju inte svika en kompis. Och vem skulle jag annars ha röstat på? Chauncey Billupps? Nej då hade vi tappat 10 sekunder per anfall bara för att han skulle snigla upp bollen. Jason Kidd? Nej verkligen inte. Det här är en All-Starmatch och inget pensionat. Och har ni sett MTV Cribs när de var hemma hos Kídd? Det är nog det osexigaste jag sett, någonsin.

GÅ IN HÄR FÖR ATT RÖSTA.

En garde/en guard

För några månader sedan rasade dikussioner om huruvida tredjeårsmännen Deron Williams eller Chris Paul var NBA:s bästa ungtupp på guardsidan. Paul, som missade nästan 20 matcher förra säsongen på grund av skador, blev allt som oftast förpassad till att spela andrafiol efter Deron Williams och hans föredragna storlek och mognad. Andra bullar är det nu!

Medan Deron inte lyckats hålla fast vid den fantastiska form som han startade säsongen med har Paul gått från klarhet till jag-vet-inte-vad. Paul ligger tvåa på ESPN:s John Hollingers PER-lista (för mer om den läs HÄR), han har fullkomligt utklassat mäster Steve Nash de två gånger de mötts hittills den här säsongen, han snittar formidabla 21.6/10.3/3.9 poäng/assists/returer och han har burit sitt katastrofala New Orleans Hornets till 23-11 vilket betyder delad andraplats med Dallas i den benhårda sydvästra divisionen.

Han har nu gått från att väljas tvåa efter Deron Williams till att figurera, inte bara i diskussionen om hela ligans bästa guard, utan ligans bästa SPELARE. Punkt.

Och avslutningsvist är det ju dessutom sjukt charmigt med tilltalsnamn både som för- och efternamn, även om initialerna blir CP.