KG till BC

Så var det klappat och klart. Kevin Garnett går till Boston Celtics i utbyte mot ett gäng lovande kids, en föredetting med utgående kontrakt, rättigheter till Bostons draftpicks 2009 (såvida det inte är topp-3) och lite kosing. Med andra ord kommer Boston gå till final den kommande säsongen och Minnesota kommer vara det sämsta laget sedan Denver Nuggets i slutet av 90-talet. Fast om si så där 3-4 år kommer vargarna yla igen, var så säkra.

Knugens muckler

Jag har ju tidigare avslöjat diverse saker om diverse basketspelare och deras diverse skills, tricks och mörkaste hemligheter (bland annat här, här och här). Den här posten skulle egentligen ha sett dagens ljus under NBA-finalerna, men de var ju över innan de ens kom igång så jag hann inte. Tänkte sedan hålla på hemligheten fram till nästa säsong men oron över att nyheten ska läcka och att någon annan ska sno min exclusiveness får mig nu att lätta på Lebron-locket.

Ända sedan The Lebrons äntrade NBA-karusellen 2003 har han överösts av ooohs and aaahs angående hans breda axlar, timmerstockstjocka armar, kraftfulla torso och sist men inte minst han långa, hårda, glansiga och ådriga... Eh, var var jag - just ja, Lebron. Lebron och hans muskler, inget annat.

Som sagt, Lebron har mer muskler än de flesta och dessa de flesta är därför väldigt förbryllade och avundsjuka över King James och hans kroppshydda. De säger; Åh, varför kan inte jag ha så där stora muskler? och; Undrar vad hans hemlighet är?. En och annan elak spinkotunga kanske nämner anabola steroider men Lebrons hemlighet är så mycket enklare och naturligare än så.
Tvåa på listan över Konversationsämnen á la Lebron kommer nämligen hans nagelbitande. Och eftersom både Lebrons avbitna samt uppätna naglar och svällande muskler är uppbyggda av protein behöver jag väl inte säga mer.

I alla fall inte mer än; Tack så jättemycket, mama, för att du penslade på jävla stopp-och-väx på mina proteinguldgruvor när jag gick på lågstadiet. Hade du inte gjort det kanske jag hade varit ett välbetalt basketproffs jag också istället för det okända spinkiga benranglet som jag är nu. Men nejnej det var viktigare att ha fina och blodsvitelösa nagelband. Damn it.

La cosa NBA

Inte nog med att lagens män i NBA är rasister, som vi skrivit om tidigare här, nu har tydligen en NBA-domare, med dodgy connections (läs; mobsters), under de senaste två säsongerna satsat en massa kosing på en hel del matcher där han själv har hållit i pipan. Folk har redan börjat prata om det hela som en jätteskandal, större än baseballens steroidmissbruk och footballspelaren Michael Vicks inblandning i hundkampsorganistationer.

Jag som är sjukt mellow och liberal hetsade först inte upp mig alltför mycket utan resonerade mer som Omar i The Wire; It´s all part of the game.

Efter vidare efterforskning blev jag dock fly förbannad, och då menar jag verkligen FLY, när jag fick veta att denna Don Referino var en av domarna under Phoenix Suns slutspelsförlust i den tredje matchen mot Spurs! Ni vet den som Spurs vann bara för att både Amare och Kurt Thomas blåstes av för fouls på Tim Duncan hela tiden. Detta ledde i sin tur till att Amare bara spelade 21 minuter, Tim Duncan gjorde som han ville och att Suns, som sagt, förlorade.

Nu talar folk om hur NBA:s anseende än en gång har släpats i gruset och att folk har tappat förtroendet för ligan och dess rättsskipare. Själv tycker jag att det är mer skandal att San Antonio Spurs alltid får göra som de vill och att Phoenix Suns aldrig kommer få vinna ett mästerskap (speciellt inte nu när de bytt bort Duncan-dödaren Kurt Thomas).

USCH!

För mer om domarskandalen:Skandal, skandal, en domarskandal.

Voyeurism

Läste nyligen en post på True Hoop angående vad för slags basketfantaster journalistpersonen i fråga hade stött på under årets Summer League. Tänkte därför själv beskriva de små liv jag stött på de få gånger jag besökt matcher i den svenska basketligan, vad den nu heter igen.

Först och främst ska det understrykas att jag när det kommer till att analysera den svenska basketpubliken knappast ens har material till en C-uppsats under bältet, men har frånvaron av fakta och empiriska uppgifter någonsin hindrat den här bloggen från att skriva skit om skit som ingen bryr sig om, nej.

Min karriär som basketpublik i den högsta ligen, som väl är den enda basketserien söder om Luleå som har något man skulle kunna kalla publik, började 1998 när Umeå Nordics gjorde entré i Basketligen. Stämningen var enorm och det euforiska ruset vid slutsignalen från segern i premiären ger mig fortfarande rysningar. Nordics gick ju dock omgående i konkurs och efter endast en säsong med säsongsbiljett i den högsta ligan har det bara blivit sporadiska besök i Luleå, Sundsvall, Södertälje, Borås och nu senast i Göteborg.

Publiken har dock till mångt och mycket sett likadan ut överallt:

1. Halva hallen är reserverad till företagsbiljetthavare där randomkostymgubbar blir förbluffade över hur högt svarta människor kan hoppa och hur långa de är. Det är bland annat även på grund av alla dessa kostymer som alla jävla regler, gång efter annan, förklaras av matchspeakern.

2. Cirka 90% av de resterande platserna består av basketkids som har fått gratisbiljetter av sin tränare. De har dragit med sig halva skafferiet hemifrån och står och bankar med slevar på kastruller och skriker könsord till motståndarna och rättsskiparna. Det är just detta bankande och skrikande, tillsammans med colan och korven i halvtid, som är höjdpunkten. Visst blir de förbannade när deras lag förlorar, men mest bara för att de då inte får förlöjliga förlorarmotståndarna.

3. Den sista lilla delen består av basketnördarna. De har sin egen blog, de rabblar statistik från de tre senaste säsongerna och de hate:ar som fan på resten av den ignoranta åskådarskaran. De har spelat basket sedan de var små och spelar numera i någon slags korpenverksamhet. De gillar egentligen inte spektaklet som basketen har utvecklats till utan drömmer sig tillbaka till det fröjdiga 70-talet. Men de återvänder ständigt och spenderar sina sista pengar - de som är över efter att diverse basketvisande betalkanaler, baskettidningsprenummerationer och DVD:er från Pontel har betalats - för de älskar den här skiten.

Själv skulle jag nog vara tvungen att kryssa i rutan vid svarsalternativet; All of the above.

Det är dock rätt annorlunda i Luleå där var och varannan randomsvenne är helt tokig i basket, på riktigt. Alla vet allt om deras så högt värderade och djupt älskade Plannja Basket. Deras baskethysteri och besatthet är utom dess like och kontroll. Det är rent ohälsosamt vad mycket tid och energi de lägger på den här leken.

Vi här på Hoop Dreams har dock kommit på ett botemedel: Niggas need to get their drank on.


När vi ändå är inne på ämnet Umeå Nordics och folk som älskar basket vill vi här hedra minnet av Hans Larsson som förra veckan gick bort efter en kort tids sjukdom. Hans var en helt fantastisk person och har gjort enormt mycket för basketen, speciellt i Umeå. Hans, vi kommer sakna dig.

För mer om Hans: Basket-Umeå sörjer en vän.

oh the drama...

King of comedy

Snudd på buskis men allt som får Robert Horry att skratta får mig att skratta.

Belinellissimo

När toppenkidsen Greg Oden och Kevin Durant på sin höjd var medelmåttiga, Oden bara 6 poäng och Durant (som i och för sig gjorde 18 poäng) sköt inte ens 30%, under sin Summer League-debut passade ett annat kiddo på att visa vad han verkligen gick för.

Golden State Warriors förstarundsval Marco Belinelli, vald 18:e i draften, smackade till New Orleans/Oklahoma City Hornets med 37 poäng. Inte bara är hans saftiga poängskörd delat näst bästa genom tiderna för NBA:s sommarliga, han satte även 70%, jag upprepar 70%!!!!, från golvet och folk har redan börjat prata om honom som draftens "steal".

Verkar som att Belinelli-Nellybasket kan vara det nya svart den kommande säsongen.

För övrigt har Chauncey Billups skrivit nytt kontrakt med Detroit Pistons och Grant Hill valde Pheonix som nästa adress och mina farhågor om att han skulle gå till Spurs slog alltså inte in.

Grant Hill till San Antonio

Eller, ja, det har ju inte skett än - men det kommer hända, sanna mina ord.

Grant Hill är ju numera free agent, vilket de flesta med något som helst basketintresse redan vet, och hans största intresse, enligt hans agent, ligger i att kröna sin karriär med en vinnarring. Något som han nog inte kommer se röken av om han stannar i Orlando.

Med tanke på Hills vinstsug och San Antonio Spurs förmåga och intresse i att ständigt fylla på sin bänk med lagspelande veteraner i All Star-klass, och därigenom vinna mästerskapsringar, är det ju därför inte något halvplansskott att gamm-Grant till slut kommer stå där nästa år, neddrypt i champagne, iförd ett Spurs-linne. Tyvärr.

Dock har Phoenix visat intresse för den skadedrabbade akademikern och jag hoppas verkligen att det blir de som drar det längsta strået.

Annat intressant som hänt på sistone är att Vince Carter tog en fem-minuterssväng på spelarmarknaden för att sedan skriva nytt fyraårskontrakt med New Jersey Nets. Vilka som för övrigt kommer husera i Brooklyn från och med nästa säsong - något som min Brooklynbördiga arbetskamrat tycker är awesome.