50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 27

Orsak 27: Mike D'Antonis korta stubin
Som vanligt när det kommer till psykoanalyser och liknande beteendevetenskap blir det ofta en fråga om arv eller miljö. Så också när det kommer till Mike D'Antoni och hans hetsiga humör. Är det hans degos-blod eller är det de mångtaliga år han spenderade som basketspelare i det yvigt gestikulerande Italien som bidragit mest åt det makalösa skådespel som allt som oftast utspelar sig på sidlinjen då det är Mike D'Antoni som håller i tåtarna? Hur som helst verkar det ju kunna härledas till Italien på ett eller annat sätt.

Och hur som helst så älskar jag det ungefär lika mycket som jag älskar tortelloni (vilket är väldigt mycket).

D'Antonis lag kan leda en match med 20-talet poäng men minsta lilla spelarfadäs eller, som oftast, dommarmiss riskerar att få Mike att gå i taket. Det fantastiska är dock att trots att Mike D vanligtvist är oerhört teatralisk och gestikulerande så förändras allt på nåt sätt när han blir riktigt förbannad.

Istället för de vanliga stora yviga gester som D'Antoni fyrar av när han är måttligt arg, och som mest kan liknas vid någon slags John Cleese-sketch, springer han när ilskan nått kokpunkten omkring med ena näven antingen i fickan eller på höften samtidigt som han fräsande och gormande vankar av och an på sidlinjen och pekar och hytter med den andra näven. Nästan lika underhållande som när Ari Gold brinner av i Entourage.

Något som tydligen inte bara är min kopp te:


Tyvärr hittade jag inget klipp på ett tvättäkta D'Antoni-utbrott men om ni pejlar in en Knicks-match i år så kan jag nästan garantera minst ett dunderutbrott per match. Så här kunde det i alla fall se ut under Mikes Phoenix-era:


Och för er som trodde att humöret stannade på basketplanan, guess again:


Ett fyrfaldigt leve för Mike ADHD'Antoni, HAN LEVE!

HURRA!
HURRA!
HURRA!
HURRAAAAAA!

The (possible) return of the Knickerbockers

Så, ingen har väl missat Mike D'antonis övergång från soliga Phoenix till nattsvarta New York Knicks. Ingen har väl heller missat Knicks väldokumenterade planer att försöka lura till sig Kung Lebron den första när dennes kontrakt med Cleveland Cavalliers går ut sommaren 2010. (Såvida inte Lebron redan skrivit ett hemligt kontrakt med Jay-Z om att ansluta Brooklyn Nets när nu detta sker).

Vad jag personligen dock just har upptäckt är Knicks möjliga tioöresvändning nu redan i sommar på grund av den giriga, och dumdristiga, draftklassen från 2004 som istället för att ta de kontraktsförslag som lades upp på bordet av deras nuvarande klubbar nu i sommar istället är restricted free agents. Och är det något Knicks kan så är det att signera restricted free agents eftersom deras ägare James Dolan inte verkar bry sig nämligt om eventuella lyx-taxeringar.

Och dte är inga spelare som helst heller. Ta en titt på den här RFA-listan och säg vem, förutom möjligen centrarna Emeka Okafor och Andris Biedrins, som inte skulle passa som en hand i en handske i ett run-and-gun, 7-seconds-or-less, Mike D-system:

Andris Biedrins, C, Golden State
Jose Calderon, G, Toronto
Josh Childress, G/F, Atlanta
Luol Deng, F, Chicago
Monta Ellis, G, Golden State
Andre Igoudala, G/F, Philadelphia
Emeka Okafor, C, Charlotte
J.R. Smith, G, Denver
Josh Smith, F, Atlanta
Louis Williams, G, Philadephia

Fast snabbaste lösningen av alla vore om Mike D och nästan like purfärska knicksmanagern Donnie Walsh på något sätt lyckas bytlura till sig Carmelo Anthony från Denver nu när han tydigen ska vara uppe for grabs. Melo är ju med sin atleticism, skotteknik och fysik perfekt för Mikes system. Och Sen finns ju även möjlighten att Wizards-duon Antawn Jamison och Gilbert Arenas river sina kontrakt.

Solen kan snart lysa igen på det stora äpplet.

Men just för tillfället skiner solen på mig här i väderomväxlande San Francisco och jag ska alldeles strax bege mig ut och springa backe upp och backe ned för att hitta en sportbar som visar Game 7 mellan Spurs och Hornets.

På återseende!

Small ball

Såg just klart Denver Nuggets match mot Phoenix Suns från i förrgår. Var ungefär som att titta på tennis. Härligt.

George Karl och Mike D'Antoni borde få dela på Nobelpriset i basketfilosofi.

Matchen i fråga.

Small ball

Såg just klart Phoenix Suns match mot Golden State Warriors från i förrgår. Var ungefär som att titta på tennis. Härligt.

Don Nelson och Mike D'Antoni borde få dela på Nobelpriset i basketfilosofi.

Matchen i fråga.

Annars är det helhelg som gäller på basketfronten. Det fina vädret håller i sig, Final Four i NCAA-turneringen och imorgon, Söndag, är det smygpremiär på möjliga confrence-finaler då Suns och Mavericks möts för sista gången innan slutspelet och Detroit Pistons tar sig an Miami Heat. Härligt.