onsdag 8 oktober 2008

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 23

Orsak 23: Kommentatorvirtuosen Bill Walton


Bill Walton, den före detta enormt begåvade hippie-centern som brukade klippa hövding med Grateful Dead, tjänar numera sitt uppehälle som expertkommentator åt ESPN, och som han gör det! Ingen annan kommentator blandar överdrifter, ironi och dramatisk vokabulär som denna virtuos. Tänka sig att han en gång i tiden stammade så illa att han helst bara ville hålla brödluckan stängd!

Här har vi en Walton-klassiker, där han - helt apropå ingenting - börjar jämföra den hyfsade forwarden Boris Diaw med romantiken i allmänhet och Ludwig Van Beethoven i synnerhet:



Resten av världens befolkning ser ut som frågetecken inför en sådan jämförelse, men för Walton faller den sig helt naturlig. Eller så är han ironisk. Eller så rökte han en holk för mycket då det begav sig. Ingen kan veta säkert.

Virtus VS Haga Haninge


You read it. 13.30, Gammliahallen, Söndag.
Var där eller var sär.

tisdag 7 oktober 2008

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 24

Orsak 24: Mount Mutombos avgrundsdjupa röst

50 orsaker varför HDB älskar NBA; nr 25

Orsak 25: Levnadsödena


Leon Powe växte upp i Oakland, Kalifornien. Hans far lämnade familjen när lille Leon bara var två år. När han var sju brann familjens hus ner till grunden och de fick bo i härbärgen i flera år. Unge Leon som var det äldsta barnet fick agera som en andra förälder för sina småsyskon. Han tog hand om dem, bytte blöjor och lagade mat till de små. Sedan förlorade hans mamma vårdnaden om barnen de placerades i olika fosterhem.

Idag spelar Leon Powe forward för NBA-mästarna Boston Celtics, och i match nummer två av årets finalserie blev han kom han från bänken och blev matchhjälte med sina 21 poäng, som ledde Celtics ett steg närmare att vinna hela enchiladan.


Caron Butler började deala crack som elvaåring. För elva år sedan, när han var 16, satt Caron i fängelse, dömd för att ha dealat crack på gatorna i Racine, Michigan, samt för vapeninnehav. Han satt nio månader i ungdomsfängelse, och 15 dagar i isoleringscell för att ha hamnat i slaggis med en annan fånge. Väl i isolering bestämde sig Caron för att förändra sitt liv. Han började läsa bibeln. Det enda som syntes från isoleringscellens fönster var fängelsets basketplan, och Caron tänkte att Gud måste ha satt den där som ett tecken.

I dag är Caron Butler en av de stora stjärnorna i Washington Wizards, och valdes i år för första gången ut som NBA All-Star.

Detta är bara några av de rörande snyfthistorierna om NBA-spelare som överkommit stora svårigheter, fattigdom och kriminalitet för att med hjälp av idrotten ta sig till ett bättre liv, och sina drömmars mål. Sånt som man bara tycker är gay och fånigt när det händer på film. Men när det sker IRL, ja då jävlar är det så fint att man nästan får dåndimpen.

måndag 6 oktober 2008

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 26

Orsak 26: Blitzkrieg

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 27

Orsak 27: Mike D'Antonis korta stubin
Som vanligt när det kommer till psykoanalyser och liknande beteendevetenskap blir det ofta en fråga om arv eller miljö. Så också när det kommer till Mike D'Antoni och hans hetsiga humör. Är det hans degos-blod eller är det de mångtaliga år han spenderade som basketspelare i det yvigt gestikulerande Italien som bidragit mest åt det makalösa skådespel som allt som oftast utspelar sig på sidlinjen då det är Mike D'Antoni som håller i tåtarna? Hur som helst verkar det ju kunna härledas till Italien på ett eller annat sätt.

Och hur som helst så älskar jag det ungefär lika mycket som jag älskar tortelloni (vilket är väldigt mycket).

D'Antonis lag kan leda en match med 20-talet poäng men minsta lilla spelarfadäs eller, som oftast, dommarmiss riskerar att få Mike att gå i taket. Det fantastiska är dock att trots att Mike D vanligtvist är oerhört teatralisk och gestikulerande så förändras allt på nåt sätt när han blir riktigt förbannad.

Istället för de vanliga stora yviga gester som D'Antoni fyrar av när han är måttligt arg, och som mest kan liknas vid någon slags John Cleese-sketch, springer han när ilskan nått kokpunkten omkring med ena näven antingen i fickan eller på höften samtidigt som han fräsande och gormande vankar av och an på sidlinjen och pekar och hytter med den andra näven. Nästan lika underhållande som när Ari Gold brinner av i Entourage.

Något som tydligen inte bara är min kopp te:


Tyvärr hittade jag inget klipp på ett tvättäkta D'Antoni-utbrott men om ni pejlar in en Knicks-match i år så kan jag nästan garantera minst ett dunderutbrott per match. Så här kunde det i alla fall se ut under Mikes Phoenix-era:


Och för er som trodde att humöret stannade på basketplanan, guess again:


Ett fyrfaldigt leve för Mike ADHD'Antoni, HAN LEVE!

HURRA!
HURRA!
HURRA!
HURRAAAAAA!

söndag 5 oktober 2008

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 28

Orsak 28: Craig Sagers klädsmak
Hur...
...klär......sig......Craig......egentligen?

TNT:s "sartorialistiska" sidolinjereporters stasser går minsann inte av för hackor! Psykedeliskt mönstrade slipsar, pastellfärgade skjortor, tweed och manchesterkavajer - ja det finns inga gränser som denne man inte redan överskridit. De kreativa kreationerna skapar sådan galenskap att till och med annars hövliga och väluppfostrade spelare som Kevin Garnett och Steve Nash går bananas över de festligt färgglada tygstyckena:







Att karln näst intill är en made man gör inte saken sämre:



Keep it gangsta Craig!

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 29

Orsak 29: Upphävandet av tyngdlagen


Våra vardagliga liv tillbringar vi nere på marken. Vi är bundna till denna jord genom den okuvliga tyngdlagen. Det är därför något regalt, majestätiskt, nästan gudomligt, över att se NBA-spelare flyga genom luften som om planetens vanliga regler inte gäller för dem. Som vanlig dödlig så står man bara där och stirrar, stunned and amazed.

lördag 4 oktober 2008

STAT blir glasögonorm

Hur STAT kan komma att se ut den kommande säsongen.

Amare Stoudemire är ställd på Phoenix Suns skadelistan sedan han under en träning i onsdags olyckligt blivit petad i ögat av fransmannen Boris Diaw. STAT fick en mindre skada på ögats iris men både cornean och retinan klarade sig. Amare måste dock vila 5-10 dagar eftersom fysisk påfrestning skulle höja blodtrycket i ögat som därmed skulle börja blöda.

STAT är lite skärrad av händelsen och ska till tidningar ha sagt att han nu överväger att spela med glasögon, a la James Worthy.

Och om Amares agenter sköter sina kort rätt kanske det här kan leda till ett fett reklamkontrakt med Google. (Fattar ni, Google/goggle, hahahahahahaha)

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 30

Orsak 30: Den fantastiska fantasin








Nu är det snart dags igen! För för alla oss som inte platser i basketens förnämsta rum, NBA, finns fantasin. Och på fantasin finns det ingen hejd. Därför kan du och jag hitta på ett eget lag, värva spelare, bänka spelare, byta spelare, droppa spelare och allt eftersom den riktiga NBA-säsongen fortgår tjäna poäng till vårt fantasi-lag.

Basket är ju dessutom den kanske förnämsta fantasi-sporten med tanke på dess generösa statistik-underlag och upplägg. Ni som inte varit med förr får nu en krasch-kurs i fantasi-basketens underbara värld:

Fantasi-basket - en underbar värld
Fantasi-basket är en sport som till viss del utspelar sig i just fantasin men som på internet och i andra omodernare former, så som på papper och andra liknande kalkylblad, får en mer "fysisk" form. Det hela går ut på att man styr ett fantasi-basketlag och tävlar mot andra fantasi-basketlag efter hur de RIKTIGA basketlagen och spelarna i NBA presterar under den RIKTIGA säsongen.

Det finns (huvudsakligen) tre olika sätt att spela detta fantastiska fantasi-spel på; Rotisserie, Poängbaserat och Man-mot-man.

I en Rotisserie-liga, eller Roto-liga som det även kallas, rankas lagen inbördes inom olika, i förhand bestämda, statistiska kategorier och sedan drar man en snittranking för de samtliga kategorierna för att få fram en slutgiltig segrare. Till exempel; Lag A har startat en Roto-liga tillsammans med 9 kompisar. De har kommit överens om att bara räkna Poäng, Returer och Assists. Eftersom det är 10 lag med i ligan får den som kommer först i varje enskild statistisk kategori 10 poäng, den som kommer tvåa 9 poäng och så vidare ända ner till den som kommer sist som bara får 1 poäng. Om Lag A således hamnar tvåa i Poäng-kategorin, fyra i Retur-kategorin och sist i Assist-kategorin blir Lag A:s slutpoäng således 9(P)+7(R)+1(A)=17 pinnar. Is you with me?

I en poängbaserad liga får man istället för rankingpoäng efter hur hela ens lag presterat inom varje statistikkategori en speciell poäng för varje spelares produktion inom varje kategori. Till exempel; Lagen i den poängbaserade ligan har kommit överens om att bara ha 5 spelare per lag. Man har sedan kommit överens att precis som i exemplet ovan bara räkna med Poäng(P), Returer(R) och Assists(A). Skillnaden här är att man med förbestämda uträkningar sedan räknar om alla PRA:s så att de får ett ungefär likvärdigt värde. Vanligtvis brukar man räkna P*0.5, R*1.5 och A*1.99. Därefter läggs alla poäng på hög och den som i slutändan av säsongen lyckats samla på sig flest poäng vinner.

I den tredje och sista varianten, Man-mot-man, spelar man efter ungefär samma principer som i Roto bara det att man varje vecka just ställs man-mot-man mot ett annat lag. Den som efter veckan har vunnit flest kategorier vinner den matchen och man ställs sedan mot ett annat lag nästa vecka. Det hela fortlöper precis som vilken sportserie som helst och den som i slutändan har flest vinster vinner ligan.

Alla varianter har sina egna speciella för- och nackdelar men den vanligaste, och mest omtyckta varianten, är Rotisserie-varianten.

Vidare.

När man bestämt sig för vilken slags liga man vill ha är det sedan dags att sätta igång. Inför säsongen håller man en draft som sker ter sig ungefär likadant som den riktiga NBA-draften, till skillnad fårn att ALLA spelare är up for grabs (ska dock tilläggas att man kan ha regler som säger att man får behålla ett visst antal spelare till framtida säsonger men det tycker jag är ghey).

När lagen valt spelare gäller det sedan att försöka formera sina styrkor bäst möjligt. Man blir tvungen att hänga med lite mer än vanligt i NBA (nog för att jag förmodligen hänger med FÖR MYCKET mer än vanligt ändå) och tänka sig för vilka spelare man ska ha i på sin roster för var vecka. Skador, motståndare, antal matcher - sånt är vad en fantasi-manager måste ha i åtanke var vecka och han ska kunna tälja något fantasi-guld.

Så, det var en kort svenne-förklaring angående Fantasi-basketen, om du tyckte min förklaring var dålig och svår att förstå och vill ha en bättre förklaring eller bara vill ha mer kött på benen kan du få det här; MERA KÖTT!

Precis som ifjol, då Statistik-Stefan vann med hästlängder, har vi i år tänkt hålla en Hoop Dreams-fantasiliga. Och eftersom säsongspremiären närmar sig med stormsteg brinner det lite i knutarna. Intresserade tar kontakt med mig, snarast, på valfritt sätt eller lämnar en rad och en mail-address i kommentarsfältet. Draften kommer hållas en eller två veckor innan premiären och nytt för i år är att vi spelar Roto-liga istället för poängbaserat samt att vinnaren i år inte bara får ära och bragging rights utan även den pokal som är in the making. Bra skit alltså.

Så välkomna in i fantasins underbara värld - en av anledningarna till att vi älskar NBA.

(Hoop Dreams tar sig friheten att helt på eget behag sålla genom anmälningar och dylikt. Det är därför inte garanterat att du kan få en åtråvärd fantasibasket-plats men vi ska göra vårt yttersta för att tillfredställa allas behov, no-homo)

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 31

Orsak 31: Öl och pretzels

These pretzels are making me thirsty!

Tur som fan att de serverar öl på NBA-matcher i så fall. Och i ölmuggar med ihåligt handtag som man kan stoppa sin pretzel i! (no-homo)

Sport-arrangemang är sannerligen något utöver det vanliga i frihetens land, de modigas hem - USA.

fredag 3 oktober 2008

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 32

Orsak 32: Earvin Magic Johnson
Om det var självklart att orsak 33 var Larry Bird är det om möjligt ännu självklarare att numero 32 på vår orsakslista (som jag än en gång vill påpeka inte, jag upprepar; INTE, är någon topplista utan bara en rad, helt random, orsaker för varför vi älskar NBA) är Earvin Magic Johnson.

Precis som med Bird hoppas jag att Magic inte behöver någon närmare presentation. Jag nöjer mig med att rabbla lite simpla fakta istället;

5 NBA-titlar
3 MVP-titlar
3 Finals MVP-titlar
12 All-Star-nomineringar
10 All-NBA First och Second Team-nomineringar
1 OS-guld
1 stycke HIV
-1 stycke HIV

Helt makalös kille alltså. Han har dessutom det bästa assistsnittet per match genom tiderna (11.2) och har blivit invald både i Hall of Fame och bland de 50 bästa spelarna genom tiderna.

Många är vi väl också som kommer ihåg, och såg (jag såg två matcher), Magics Sverige-sejour då han tog över ligalaget M7 Borås och döpte om det till Magic M7. Det hela var helt sjukt och allt gick i graven ganska omgående. Ett riktigt spektakel alltså men jag är ändå nöjd och stolt över mina Magic-autografer som jag har hemma i en låda. Och på en t-shirt.

I alla fall, trots att du kommer hit och driver basketklubbar i konkurs är du självklart en av anledningarna till att vi älskar NBA. Att du har kommit på botemedlet mot HIV/AIDS är ju rätt ballt det också;

LADDA HEM OCH SE HÄR HUR DU BOTAR DITT HIV.

torsdag 2 oktober 2008

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 33

Orsak 33; Larry Bird

The man, the myth, the mustache!

Vem trodde ni annars skulle vara orsak 33? Nej, självklart är orsak 33 Larry Legend - världens bästa vita basketspelare genom tiderna! Legenderna är många, min favorit är den om hur han en hel sommar bara, helt uteslutande, spelade basket med vänsterhanden för att förbättra sin teknik med den. Men han behöver väl förhoppningsvist ingen längre presentation (för er som vill läsa en massa random stuff om Larry; TROVÄRDIG FAKTA) så jag cuttar till chasen och utnämner kort och gott Larry Bird till en av orsakerna till varför vi älskar NBA!

Hur goofy-looking han än må vara!

Och för alla er youtube-junkies;


(OBS! Det är endast spelaren Bird som vi älskar. Managerrollen borde han droppa omedelbart.)

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 34

Orsak 34: The walk-on guy
Inte förrns ditt lag i slutet av matchen antingen leder eller ligger under med 20-talet poäng, eller om ditt lag valt att satsa på någon form av hack-a-Shaq-taktik, kommer han in - bänkens bästa bastard.

Alltid påhejad av fansen (oftast redan då de ser honom stapplande mot sekretariatet signalerandes att han är på väg in i matchen) äntrar han planen, kall, men oerhört taggad. River, sliter, tar dåliga avslut. Allt det som vi förväntat oss från honom. Han är; The Walk-on Guy.

Termen Walk-on härstammar egentligen från den amerikanska college-footballen där de spelare som inte erbjudits stipendier för att spela för skollaget utan istället kämpat sig till en plats via try-outs fått benämningen. Termen har dock anammats i NBA som titel åt killen längst ut på bänken. Han som jobbar i det tysta. Han som är sämst.

Pat Burke på bilden ovan är en utomordentlig walk-on-kille. Han är inte bara den enda irländska NBA-spelaren genom tiderna (ska dock tilläggas att han flyttade till USA redan som fyraåring) utan han har även perfekta egenskaper för en walk-on. Han är stor, har bra moral, är relativt dålig men är framförallt vit. Han spelar halvrisigt försvar och i anfall skjuter han så fort han får bollen, speciellt från trepoängslinjen. Eller han sköt rättare sagt.

Burke har efter en förträfflig walk-on-karriär nämligen lämnat NBA för den ryska ligan. Men vi minns med en tår i ögonvrån speciellt säsongen 06/07 då han kom in och fick hela hemmahallen i Phoenix att lyfta i slutet av matcherna då Nash och STAT och kompani hade, bokstavligt talat, rusat iväg till en 25-poängsledning i slutet.

The Walk-on for three! Oh my goodness!

måndag 29 september 2008

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 35

Orsak 35: 13 poäng på 33 sekunder

Vi tar oss tillbaka till den tionde december 2004. Klockan börjar närma sig två på natten och jag och J-Homo sitter uppe och käkar loaf cake och Doritos i en sunkig kvart i svenne-ghettot Marble Arch, London (no-homo). Vi har sedan midnatt suttit och tittat på Channel Fives NBA-sändning och kvällens drabbning står mellan de fröjdiga Houston Rockets och de mer än hatade San Antonio Spurs.

Stämningen har blivit lite tryckt eftersom det än en gång ser ut som att kuk-Spurs ska förstöra vår basketuppesittarkväll - Spursledning med 10 poäng och under en minut kvar att spela. Då brakar helvetet lös!

Yao Ming dunkar i två poäng efter en fin pass av mäster Tracy McGrady och när Spurs ska passa in bollen stjäls den av en Rockets-spelare (som jag inte kommer ihåg vem det var och på grund av sunkig videokvalitet har svårt att se vem det är. Battier? Novak? Jag är tacksam för svar) som dunkar i två poäng till. Spurs-ledningen är nu nere i 6 poäng och det är nu T-Mac tar över matchen totalt.

Resten är historia och en av de bästa sista-minuten-bedrifterna genom NBA:s historia! Och som tur är finns den såklart sparad på Youtube;



Tack T-Mac! Du räddade vår natt! Det är på grund av sådana som du som vi älskar NBA (no-homo)!

söndag 28 september 2008

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 36

Orsak 36: Captain Jack's tummy tat

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 37

Orsak 37: Farvälen


I NBA-sammanhang finns ingenting så sentimentalt som när en legendar spelar sin sista match. Särskilt om de får göra det på hemmaplan, där fansen kan få skandera ut sin villkorslösa kärlek för hemmahjälten en sista gång.

Michael Jordans sista match 2003
i all ära, men det blir ännu mer hjärtskärande när en gammal legend som aldrig nådde målet - att vinna NBA-titeln - säger farväl.

Stackars Reggie Miller, som trots sina många slutspelsbravader aldrig nådde ända fram. Man ser besvikelsen skriven i hans ansikte. När till och med motståndarlaget ger honom en stående ovation, ja, jag börjar jag grina. Så vad? Jag förstår inte hur ni kan hålla tillbaka tårarna. Ni har ett mörkt vakuum där jag har ett bultande hjärta.



lördag 27 september 2008

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 38

Orsak 38: White Chocolate



Han var aldrig bäst, han var faktiskt aldrig ens nära att vara bäst. Men han var, i ett par år, den mest spektakulära spelaren i hela NBA. Skuttande dribblingar, no look-passningar, trepoängare från 12 meter - Jason Williams gjorde allt med en flashighet som överträffar det mesta som skådats på en professionell basketplan.

Man kan säga att han under sin rookie-säsong 1999 blev lite av NBA:s Beastie Boys. Precis som de tog hip-hop, ett fenomen som var någorlunda underground, till den stora publiken, tog Jason Williams AND1-basketen från gatuplaner och mixtapes och presenterade det i full flärd för världens NBA-fans.

Och för en femtonåring i Umeå var det kanske det läckraste som någonsin skådats (möjligtvis med undantag för dom där H&M-affischerna med Salma Hayek på - hello!!)

Men nu är det slut på det roliga. Inte för att det blev så mycket av det roliga på senare år, då skador och stränga coacher gjorde att J-Will, AKA White Chocolate, knappt fick visa sina flashiga moves alls. Williams har alltså låtit meddela att han lägger av med basketen. Ingen mer vit choklad att götta oss med alltså. Men som tur är finns videoklippen kvar, som bevis på okuvlig kreativitet, ungdomsfull entusiasm, och främst av allt: makalös swagger.


(Hoop Dreams vill förresten beklaga den fullkomligt värdelösa låten i det här klippet, som i övrigt är top notch)

fredag 26 september 2008

50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 39

Orsak 39: Närheten mellan publik och plan


"We were getting hit by sweat!"
Kramer är extatisk. Han har just varit på Knicks-match och berättar för sin vän Jerry om upplevelsen. Han berättar om hur häftigt det var att komma så nära spelarna, och det är faktiskt unikt att en så stor sport tillåter publiken att komma så nära matchen som de gör i NBA. De som betalar mest för sina biljetter kan få sitta på samma trägolv som spelarna, bara någon meter från sidlinjen.

Det var nära att allt detta ändrades efter det stora rallarslagsmålet 2004, då Ron Artest sprang ut i publiken och började svinga vilt mot någon stackare som kanske eller kanske inte hade kastat en öl på honom. Men turligt nog blev det inte något plexiglas mellan spelare och fans, utan åskådarna får fortsätta bli träffade av luftburna svettpärlor.

Det hela är ju dock inte totalt riskfritt, vilket bevisas i det här videoklippet, där vi ser Shaquille O'Neal i rollen som Hoba-meteoriten och delar av Phoenix:s hemmapublik i rollen som stackarn till nedslagspunkt:

torsdag 25 september 2008

Basketettanpremiär; Virtus Vs. Tälje

Dags för alla Umeå-med-omnejd-bor att gå man ur huse för nu på lördag är det äntligen säsongspremiär i Basketettan. Umeå Virtus tar emot Tälje Knights i den första matchen som spelas 12.30 på Gammliahallen. Lördag var det.

Kom en, kom alla!