Årets viktigaste match. Revansch från förra årets finalförlust. Boston med 19 raka vinster. Pau Gasol med först 7 raka poäng och sedan en avgörande block på Ray Allen. God Jul alla Lakers-fans och god jul Phil Jackson som i och med Juldagsvinsten kammade hem sin tusende vinst i karriären.
fredag 26 december 2008
KO-Pau!
Årets viktigaste match. Revansch från förra årets finalförlust. Boston med 19 raka vinster. Pau Gasol med först 7 raka poäng och sedan en avgörande block på Ray Allen. God Jul alla Lakers-fans och god jul Phil Jackson som i och med Juldagsvinsten kammade hem sin tusende vinst i karriären.
onsdag 24 december 2008
Gräddsnipan
Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 3
Frank the Tank, 3
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0
Slutgiltiga tabellen med tre tävlande på tre rätt var.
Någon slags utslagstävling ska kluras ut så att gräddsnipan kan få en rättmätig segrare. Stay tuned!
Statistikstefan, 3
Remmets, 3
Frank the Tank, 3
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0
Slutgiltiga tabellen med tre tävlande på tre rätt var.
Någon slags utslagstävling ska kluras ut så att gräddsnipan kan få en rättmätig segrare. Stay tuned!
tisdag 23 december 2008
Jul-limerick, del 14
Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 3
Frank the Tank, 2
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0
Limerick nummer 14:
En muskulös och skäggig Georg,
såg på ögonen ut att ha massor av sorg.
Ej blev han mer glad,
när han kom till Umeå stad,
men han fick i alla fall se vårat Rådhustorg.
Statistikstefan, 3
Remmets, 3
Frank the Tank, 2
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0
Limerick nummer 14:
En muskulös och skäggig Georg,
såg på ögonen ut att ha massor av sorg.
Ej blev han mer glad,
när han kom till Umeå stad,
men han fick i alla fall se vårat Rådhustorg.
Jul-limerick, del 13
Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 3
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0
Helt jämnt i toppen! Troligtvist högst tre limericks kvar.
Här kommer oturslimericken, nummer 13:
En reslig herre från Afrikas strand,
åkte väst för att erövra ett rikare land.
Han befann sig alltid på topp,
och han gav aldrig opp,
med moves som gjorde att man trodde man drömde ibland.
Statistikstefan, 3
Remmets, 3
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0
Helt jämnt i toppen! Troligtvist högst tre limericks kvar.
Här kommer oturslimericken, nummer 13:
En reslig herre från Afrikas strand,
åkte väst för att erövra ett rikare land.
Han befann sig alltid på topp,
och han gav aldrig opp,
med moves som gjorde att man trodde man drömde ibland.
söndag 21 december 2008
Jul-limerick, del 12
Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0
Limerick nummer 12:
En vit jättestor nolla från Dallas,
hade ett huvud som gjort för att skallas.
Med hår som en militär,
såg han ut som ett sär
och i filmvärlden att ramla han skulle befallas.
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
JAKOB, 1
Alla Andra, 0
Limerick nummer 12:
En vit jättestor nolla från Dallas,
hade ett huvud som gjort för att skallas.
Med hår som en militär,
såg han ut som ett sär
och i filmvärlden att ramla han skulle befallas.
Jul-limerick, del 11
Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
Alla Andra, 0
Limerick den 11:e:
En trixig pajsare från en riktigt belle stad,
gjorde allt i sin makt för att göra en glad.
Dock åt fansen han svor,
och fick böter så stor,
att han var tvungen att sälja utav sin vita choklad.
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
qbwdieuwebf,1
Alla Andra, 0
Limerick den 11:e:
En trixig pajsare från en riktigt belle stad,
gjorde allt i sin makt för att göra en glad.
Dock åt fansen han svor,
och fick böter så stor,
att han var tvungen att sälja utav sin vita choklad.
Jul-limerick, del 10
Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
Alla Andra, 0
Nummer tio:
En skränig krabat ifrån Nya Orleans,
drog till Texas och levde på bacon and beans.
Träffade en amiral,
och blev själv general.
Nu syns han i regel dock mest på widescreens.
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Gagge, 1
Alla Andra, 0
Nummer tio:
En skränig krabat ifrån Nya Orleans,
drog till Texas och levde på bacon and beans.
Träffade en amiral,
och blev själv general.
Nu syns han i regel dock mest på widescreens.
Jul-limerick, del 9
Limericktabellen:
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Nummer nueve:
En stor filosof som blev född i en renstuga,
har nu styrt ifrån bänken i nästan en tjuga.
Med ringar i båd öst som i väst,
kan det tyckas att han är genomtidsbäst
och som buddhist han aldrig skulle skada en fluga.
Statistikstefan, 3
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Nummer nueve:
En stor filosof som blev född i en renstuga,
har nu styrt ifrån bänken i nästan en tjuga.
Med ringar i båd öst som i väst,
kan det tyckas att han är genomtidsbäst
och som buddhist han aldrig skulle skada en fluga.
Jul-limerick, del 8
Limericktabellen:
Statistikstefan, 2
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Börjar tätna i toppstriden!
Här kommer nummer åtta:
En mysfarbror från långt bort i 'Sota,
förr såg ut som en grön-vit benknota.
Nu han ställer och styr,
med massa vargagebyr,
men verkar dock inte fatta ett jota.
Statistikstefan, 2
Remmets, 2
Frank the Tank, 1
Big Red, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Börjar tätna i toppstriden!
Här kommer nummer åtta:
En mysfarbror från långt bort i 'Sota,
förr såg ut som en grön-vit benknota.
Nu han ställer och styr,
med massa vargagebyr,
men verkar dock inte fatta ett jota.
lördag 20 december 2008
Jul-limerick, del 7
Limericktabellen:
Statistikstefan, 2
Big Red, 1
Remmets, 1
Frank the Tank, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Limerick nummer sju:
En blockvirtuos ifrån persikans stat,
hade ett ihärdigt rykte om sig att va lat.
Trots att han - iförd pannband,
endast tog en paus ibland
och oftast flängde omkring i en hiskelig fart.
Statistikstefan, 2
Big Red, 1
Remmets, 1
Frank the Tank, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Limerick nummer sju:
En blockvirtuos ifrån persikans stat,
hade ett ihärdigt rykte om sig att va lat.
Trots att han - iförd pannband,
endast tog en paus ibland
och oftast flängde omkring i en hiskelig fart.
fredag 19 december 2008
Jul-limerick, del 6
Limericktabellen:
Statistikstefan, 2
Frank the Tank, 1
Remmets, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Limerick VI:
En skäggstubbig, lönnlövs-spanjack,
aldrig krävde att någon sa tack.
När han passa de bollen,
för han gilla den rollen
och spelade basket likt schack.
Statistikstefan, 2
Frank the Tank, 1
Remmets, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Limerick VI:
En skäggstubbig, lönnlövs-spanjack,
aldrig krävde att någon sa tack.
När han passa de bollen,
för han gilla den rollen
och spelade basket likt schack.
torsdag 18 december 2008
Jul-limerick, del 5
Limericktabellen:
Statistikstefan, 2
Frank the Tank, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Limerick V:
En New York-bo, numer ifrån Texas,
blev känd genom att trixa och spexas.
Väl i ligan han dock,
på sina trick la ett lock,
och öppnade endast om nån skulle läxas.
Statistikstefan, 2
Frank the Tank, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Limerick V:
En New York-bo, numer ifrån Texas,
blev känd genom att trixa och spexas.
Väl i ligan han dock,
på sina trick la ett lock,
och öppnade endast om nån skulle läxas.
Jul-limerick, del 4
Limericktabellen:
Statistikstefan, 2
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Fjärde limericken:
En skäggig filur ifrån D.C.,
sa till kungen; Nu ska du allt få se!
På min kokssnortardans,
när jag hamnat i trans,
och hivat i skott ifrån tre!
Statistikstefan, 2
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Fjärde limericken:
En skäggig filur ifrån D.C.,
sa till kungen; Nu ska du allt få se!
På min kokssnortardans,
när jag hamnat i trans,
och hivat i skott ifrån tre!
onsdag 17 december 2008
Jul-limerick, del 3
Limericktabellen:
Statistikstefan, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Limerick numero trois:
En skallig, kort gubbe från en annan galax,
så fort det blev läge att skjuta skrek; PAX!
Efteråt han det tog lugnt i försvar,
ty han visste att hans tid på banan var snar,
och att återigen bänkad han skulle va strax.
Statistikstefan, 1
Denilson, 1
Alla Andra, 0
Limerick numero trois:
En skallig, kort gubbe från en annan galax,
så fort det blev läge att skjuta skrek; PAX!
Efteråt han det tog lugnt i försvar,
ty han visste att hans tid på banan var snar,
och att återigen bänkad han skulle va strax.
Jul-limerick, del 2
Statistikstefan gissade rätt på första limericken, Marcus Camby.
Tävlingen om snipan är dock inte avgjord än utan så fort som någon gissat rätt på en limerick kommer en ny upp och den som har flest rätt svar innan julafton får gräddsnipan!
Limerick numero deux:
En kaxig yngling från Denver,
hade utsmyckade armar och händer.
Tyvärr satt tränaren hans på bänken och velade,
men så fort som ynglingen kom in och spelade,
satte han motståndarlaget i bränder
Tävlingen om snipan är dock inte avgjord än utan så fort som någon gissat rätt på en limerick kommer en ny upp och den som har flest rätt svar innan julafton får gräddsnipan!
Limerick numero deux:
En kaxig yngling från Denver,
hade utsmyckade armar och händer.
Tyvärr satt tränaren hans på bänken och velade,
men så fort som ynglingen kom in och spelade,
satte han motståndarlaget i bränder
lördag 13 december 2008
Jul-limericks
Såhär i upptakten inför jul tänkte jag utlysa en liten Jul-tävling! Ett ännu obestämt antal limericks med anknytning till någon i NBA kommer fram till dopparedagen att postas här på bloggen. Sen är det upp till er kära läsare att gissa i kommentarsfältet vem personen i limerick-brevet är. Den som gissar rätt flest gånger vinner en gräddsnipa i äkta silverplåt! (Porto betalas av vinnare alt. upphämtas på överenskommen plats)
Let the games Begin!
En gänglig åldring från staden L.A.,
gjorde allt i sin makt för att blocka dig.
Något som visade sig svårt,
för när spelet blev hårt,
lyckades han alltid på nåt sätt att skada sig!
torsdag 11 december 2008
Suns blir ett J rikare
Rykten på ESPN.com säger att Phoenix Suns och Charlotte Bobcats har kommit överens om ett femspelarsbyte som skickar Raja Bell, Boris Diaw och Sean Singletary österut i utbyte mot Jason Richardson och Jared Dudley samt en framtida draftpick i andrarundan.
Singletary och Dudley är straight up utfyllnad medan Bell, Diaw och framförallt Richardson är vad bytet egentligen handlar om. J-Rich leder just nu poängligan i sitt Bobcats och är en atletisk scorer av rang. Han är dock rätt så, för att uttrycka det milt, skadebenägen och har till exempel redan missat sju matcher i år. Håller han sig skadefri kommer han dock ge en enorm energikick till Suns numera annars rätt så gråa offensiv.
Dock förlorar Suns sin försvarsspecialist Bell och den mångkunnige före detta Most Improved Player:n Boris Diaw. Men som jag ser det är det definitivt ett bra byte för Phoenix och Charlotte ser ut att fortsatt förstärka sin defensiv under coach Larry Brown.
J-Rich:
Boris Diaw:
Raja Bell:
Singletary och Dudley är straight up utfyllnad medan Bell, Diaw och framförallt Richardson är vad bytet egentligen handlar om. J-Rich leder just nu poängligan i sitt Bobcats och är en atletisk scorer av rang. Han är dock rätt så, för att uttrycka det milt, skadebenägen och har till exempel redan missat sju matcher i år. Håller han sig skadefri kommer han dock ge en enorm energikick till Suns numera annars rätt så gråa offensiv.
Dock förlorar Suns sin försvarsspecialist Bell och den mångkunnige före detta Most Improved Player:n Boris Diaw. Men som jag ser det är det definitivt ett bra byte för Phoenix och Charlotte ser ut att fortsatt förstärka sin defensiv under coach Larry Brown.
J-Rich:
Boris Diaw:
Raja Bell:
måndag 8 december 2008
Kvartsamtalsdags i Fantasyn
Ungefär en kvarts säsong har passerat varför det har blivit dags för kvartssamtal med mina Carlshöjd Corner Boys. För er som inte vet vad jag pratar om kan jag berätta att CCB är mitt Fantasylag som startade säsongen så eminent för att de senaste veckorna sjunka som en sten av bly och andra jättetunga ämnen. Därför kände jag att ett utvecklingssamtal var på sin plats så det blir någon ordning på den här skiten igen.Carlshöjd Corner Boys
Baron Davis, PG: Äntligen börjar du få lite fart på benen och spelet. Dock skjuter du fortfarande som en kratta och det måste du sluta med om vi ska vinna den fantastiska HDL-bucklan som alldeles strax är klar. Annars har jag inte så mycket att klaga på hos dig längre eftersom jag skiter fullständigt i spelarnas riktiga lag vinner eller ej. Im only in it for the stats!
Jamal Crawford, PG/SG: Hela bytesgrejen gjorde ju att vi tappade ett par matcher tillsammans men nu verkar det som att Golden State nästan kan vara ännu bättre för dig och dina stats än vad Knicks var. Fler assist men lägre FG% men det tar jag vilken dag i veckan som helst. Min förhoppning är dessutom att du ska jobba dig uppåt 25poäng/match-strecket så jag kan vinna poäng-poängligan i alla fall.
Rashard Lewis, SF/PF: Förutom din risiga skott% spelar du ungefär som väntat. Så få ordning på kornet så blir jag helnöjd. En och annan assist till skulle inte vara fy skam heller.
Amar'e Stoudemire, PF/C: Din senaste tvåveckorssvacka skrämde livet ur mig. Jag valde ju dig med min förstapick och sen river du av en tvåveckorssejour med typ 18 poäng, 4 returer och 6 turn-overs. Inte top-notch direkt. Men nu verkar du ha kommit igång igen så jag hoppas att det där var din enda svacka för säsongen.
Rasheed Wallace, PF/C: Fan. Jag trodde Iverson-bytet skulle gagna dig men du har ju, precis som resten av mitt lag, varit rätt kass de senaste veckorna. Bättring krävs annars skickas du iväg!
Mo Williams, PG: Jag trodde faktiskt att du skulle vara lite bättre. Du passar in bra i mitt lag och strategi men om du ska cementera din plats i CCB får du allt ta och disha ut lite fler assist och sno lite fler bollar. Din insats i straff-kategorin är guld värd dock. Tack!
Beno Udrih, PG: Egentligen gillar jag inte dig men du ger mig assists och steals och skjuter bra så du får nog stanna ändå. Hoppas att assisten går upp lite nu när Kevin Martin och hans bössa är tillbaka igen.
Richard Jefferson, SF: Jadu, RJ. Ser ut som att vi är på väg att ta skillda vägar du och jag men jag tror det är för bådas bästa. Tack för poängen du givit mig men det var lite för klent i de andra kategorierna för att jag skulle hålla kvar vid dig, speciellt som jag nu rasar handlöst i ställningarna.
Zach Randolph, PF/C: Z-Bo! Bra jobbat. Du gör ju inte mycket mer än scorar och griper returer men det gör du mängda bra. Kanske draftens bästa pick med tanke på att du gick först på 106:e plats. Hoppas bara att ditt bra spel håller i sig trots delad speltid och -rum med Kaman och Camby.
Andrea Bargnani, SF/PF/C: Bra grejer. Du spelar bättre än vad de flesta trodde du skulle göra och din SF/PF/C-kompatibilitet är värt om inte guld så i alla fall koppar, och kopparpriset har stigit på sistone. Dock måste du bli lite jämnare så jag slipper tveka över att ha dig aktiv hela tiden. Och fortsätt ta den till korgen. Du är ju sju fot hög och skjuter straffar som en gud så varför inte liksom?
John Salmons, SG/SF: Min förhoppning hos dig är att din redan bra skottprocent och dina assist får sig en skjuts nu när K-Mart 2.0 är tillbaka. Straffarna måste du bli lite bättre på också för att jag ska vara helt nöjd. Annars är din insats rätt stabil.
Rudy Fernandez, SG: Lagets nyaste ansikte. Och hittills har det ju gått bra! Fortsätt bomba treor och skjuta straffar men glöm inte bort returerna och assisterna också. Skulle hemskt gärna se att du plockar en halv steal till per match också. Annars är det prima skinka.
Tracy McGrady, SG/SF: Att du skadade dig var väl ingen större överraskning men en månads frånvaro är ju aldrig positivt. När du väl spelat har du varit bra men som sagt, få ordning på kroppen T-Mac så vinner vi det här!
Chris Kaman, PF/C: Bra inledning men precis som med T-Mac; är du skadad är du värdelös för mig. Så det ser ut som du ryker också. Tack för blockar och returer dock.
Nate Robinson, PG/SG: Du nästan bar mitt lag på dina låga axlar där ett tag så det kanske inte var konstigt att du skadade dig. Men att komma tillbaka för tidigt, bara för att skada sig igen, var ju inget vidare. Jag behöver ju dina dimes och steals. Ser fram emot när du återvänder för då jävlar.
Allt som allt har det varit en rätt konstig inledning på Fantasy-säsongen. Länge låg vi ohotade i topp av tabellen men en kombination av att de andra lagen spelat fler matcher samt en rådande skadoepidemi i CCB har fått oss att sjunka som en zeppelinare av schweizerost ända ner till sjunde plats där vi ligger nu. Farligast tycker jag (skid)Mark of Buddha ser ut att bli men jag är även lite rädd för G-Mans Galacticos och San Marzano Pomodoros. MEN om allt bara går som planen så ska det nog kunna gå vägen - The 'Boys will rise again!
onsdag 26 november 2008
New York Knickertraders
Nej, Donnie Walsh och Knicks har inte gett sig in i damunderklädesbranschen. De har bara börjat byta spelare, hej villt - därav rubriken.
Inatt blev det alltså helt officiellt. Efter att tidigare skickat iväg Jamal Crawford till Golden State i utbyte mot Al Harrington gick inatt även Zach Randolph och Mardy Collins till Clippers i utbyte mot Tim Thomas och Cuttino Mobley-bytet igenom. Anledningen till att bytets färdigställande har tagit så lång tid ska enligt säkra källor berott på att Cuttino Mobleys hjärta fortfarande var kvar hos Steve Francis, not that there´s anything wrong with that!
I alla fall. De här bytena ser ut att släpa Knicks slutspelsdrömmar i gruset för i år men man får istället chans på superduper-free agents sommaren 2010, även kallad The summer of dem Lebrons.
Jävligt surt är det dock för mig som har både Z-bo, som kommer fajtas om returer och speltid tillsammans med Chris Kaman (som även han är i mitt lag) och Marcus Camby, och Jamal Crawford, som till synes går från en bra fantasyomgivning till en annan, i mitt fantasylag Carlshöjd Corner Boys. Dock kan jag ju alltid hoppas att Nate the great Robinsons ljumskskada inte är alltför allvarlig och att han får mer speltid i övergivna Knicks.
Al Harrington kan nog få en riktig boost i Mike D´s anfallsspel och både Tim Thomas och Cuttino Mobley borde kunna smälta in också (Thomas spelade tidigare en halv säsong för D'Antoni i Phoenix vilket gick alldeles utmärkt) men visst känns det ändå som att New Yorkarna har bytt ner sig ganska rejält? Z-bo är den enda spelaren förutom Chris Bosh som snittar minst 20 poäng och 10 returer per match och Jamal Crawford har varit riktigt stabil i säsongsinledningen. Frågan är hur deras miljöombyte kommer påverka deras spel och mina fantasypoäng?
Intressanta följdfrågor finns även i både Clippers och Warriors där de förstnämnda har en fullbokad front court med Randolph, Kaman och Camby och de sistnämnda en ännu tightare back court med Crawford, Monta Ellis, Stephen Jackson, Corey Magette, Marcus Williams, C.J. Watson och rookien Anthony Morrow. Om alla dessa spelare är kvar på sina respektive lag när säsongen är över blir jag mycket förvånad.
Inatt blev det alltså helt officiellt. Efter att tidigare skickat iväg Jamal Crawford till Golden State i utbyte mot Al Harrington gick inatt även Zach Randolph och Mardy Collins till Clippers i utbyte mot Tim Thomas och Cuttino Mobley-bytet igenom. Anledningen till att bytets färdigställande har tagit så lång tid ska enligt säkra källor berott på att Cuttino Mobleys hjärta fortfarande var kvar hos Steve Francis, not that there´s anything wrong with that!
I alla fall. De här bytena ser ut att släpa Knicks slutspelsdrömmar i gruset för i år men man får istället chans på superduper-free agents sommaren 2010, även kallad The summer of dem Lebrons.Jävligt surt är det dock för mig som har både Z-bo, som kommer fajtas om returer och speltid tillsammans med Chris Kaman (som även han är i mitt lag) och Marcus Camby, och Jamal Crawford, som till synes går från en bra fantasyomgivning till en annan, i mitt fantasylag Carlshöjd Corner Boys. Dock kan jag ju alltid hoppas att Nate the great Robinsons ljumskskada inte är alltför allvarlig och att han får mer speltid i övergivna Knicks.
Al Harrington kan nog få en riktig boost i Mike D´s anfallsspel och både Tim Thomas och Cuttino Mobley borde kunna smälta in också (Thomas spelade tidigare en halv säsong för D'Antoni i Phoenix vilket gick alldeles utmärkt) men visst känns det ändå som att New Yorkarna har bytt ner sig ganska rejält? Z-bo är den enda spelaren förutom Chris Bosh som snittar minst 20 poäng och 10 returer per match och Jamal Crawford har varit riktigt stabil i säsongsinledningen. Frågan är hur deras miljöombyte kommer påverka deras spel och mina fantasypoäng?
Intressanta följdfrågor finns även i både Clippers och Warriors där de förstnämnda har en fullbokad front court med Randolph, Kaman och Camby och de sistnämnda en ännu tightare back court med Crawford, Monta Ellis, Stephen Jackson, Corey Magette, Marcus Williams, C.J. Watson och rookien Anthony Morrow. Om alla dessa spelare är kvar på sina respektive lag när säsongen är över blir jag mycket förvånad.
torsdag 20 november 2008
Samlade länkar
- Hoop Dreams är inte bara namnet på denna blog, det är också världens bästa dokumentärfilm. Chicago Tribune pulicerade nyligen en artikel om filmens huvudpersoners - Arthur Agee och William Gates - liv idag, fjorton år efter att dokumentären hade premiär.
- Video av någon sorts VD som spöar Michael Jordan i one-on-one.
torsdag 13 november 2008
Efter val kommer... Val.
Amerikanska presidentvalet fick sin rättmätige vinnare i Barack Obama. Redan nu kan vi dock se framåt nästa svåra val, och då snackar vi inte svenska riksdagsvalet om två år. Nominationerna för säsongens All-Starmatch, som i år går av stapeln i Phoenix, har släppts! Såhär ser de ut:
EASTERN CONFERENCE
Guards
Ray Allen, Boston; Gilbert Arenas, Washington; Mike Bibby, Atlanta; Chauncey Billups, Detroit-Denver; Jose Calderon, Toronto; Vince Carter, New Jersey; Jamal Crawford, New York; Raymond Felton, Charlotte; TJ Ford, Indiana; Ben Gordon, Chicago; Richard Hamilton, Detroit; Devin Harris, New Jersey; Joe Johnson, Atlanta; Stephon Marbury, New York; Andre Miller, Philadelphia; Jameer Nelson, Orlando; Anthony Parker, Toronto; Michael Redd, Milwaukee; Jason Richardson, Charlotte; Luke Ridnour, Milwaukee; Rajon Rondo, Boston; Derrick Rose, Chicago; Dwyane Wade, Miami; Mo Williams, Cleveland.
Forwards
Michael Beasley, Miami; Chris Bosh, Toronto; Elton Brand, Philadelphia; Caron Butler, Washington; Luol Deng, Chicago; Mike Dunleavy, Indiana; Kevin Garnett, Boston; Danny Granger, Indiana; Andre Iguodala, Philadelphia; LeBron James, Cleveland; Antawn Jamison, Washington; Richard Jefferson, Milwaukee; Rashard Lewis, Orlando; Shawn Marion, Miami; Antonio McDyess, Detroit-Denver; Andres Nocioni, Chicago; Paul Pierce, Boston; Tayshaun Prince, Detroit; Zach Randolph, New York; Josh Smith, Atlanta; Hedo Turkoglu, Orlando; Gerald Wallace, Charlotte; Marvin Williams, Atlanta; Yi Jianlian, New Jersey.
Centers
Andrew Bogut, Milwaukee; Eddy Curry, New York; Samuel Dalembert, Philadelphia; Brendan Haywood, Washington; Al Horford, Atlanta; Dwight Howard, Orlando; Zydrunas Ilgauskas, Cleveland; Emeka Okafor, Charlotte; Jermaine O'Neal, Toronto; Kendrick Perkins, Boston; Ben Wallace, Cleveland; Rasheed Wallace, Detroit.
WESTERN CONFERENCE
Guards
Rafer Alston, Houston; Leandro Barbosa, Phoenix; Raja Bell, Phoenix; Kobe Bryant, LA Lakers; Michael Conley, Memphis; Baron Davis, LA Clippers; Kevin Durant, Oklahoma City; Monta Ellis, Golden State; Derek Fisher, LA Lakers; Manu Ginobili, San Antonio; Allen Iverson, Denver-Detroit; Stephen Jackson, Golden State; Jason Kidd, Dallas; Kevin Martin, Sacramento; O.J. Mayo, Memphis; Tracy McGrady, Houston; Steve Nash, Phoenix; Tony Parker, San Antonio; Chris Paul, New Orleans; Brandon Roy, Portland; J.R. Smith, Denver; Jason Terry, Dallas; Beno Udrih, Sacramento; Deron Williams, Utah.
Forwards
LaMarcus Aldridge, Portland; Carmelo Anthony, Denver; Ron Artest, Houston; Shane Battier, Houston; Carlos Boozer, Utah; Bruce Bowen, San Antonio; Tim Duncan, San Antonio; Pau Gasol, LA Lakers; Rudy Gay, Memphis; Grant Hill, Phoenix; Josh Howard, Dallas; Andrei Kirilenko, Utah; Kevin Love, Minnesota; Corey Maggette, Golden State; Kenyon Martin, Denver; Mike Miller, Minnesota; Dirk Nowitzki, Dallas; Lamar Odom, LA Lakers; Luis Scola, Houston; Peja Stojakovic, New Orleans; Amare Stoudemire, Phoenix; Al Thornton, LA Clippers; David West, New Orleans; Chris Wilcox, Oklahoma City.
Centers
Andris Biedrins, Golden State; Andrew Bynum, LA Lakers; Marcus Camby, LA Clippers; Tyson Chandler, New Orleans; Nick Collison, Oklahoma City; Al Jefferson, Minnesota; Chris Kaman, LA Clippers; Brad Miller, Sacramento; Greg Oden, Portland; Mehmet Okur, Utah; Shaquille O'Neal, Phoenix; Yao Ming, Houston.
Och om det hade varit omröstning just nu i HDB:s huvudkontor hade lotten gått som följer:
East:
G: Dwayne Wade
G: Joe Johnson
F: Lebron James
F: Paul Pierce
C: Dwight Howard
West:
G: Chris Paul
G: Derron Williams
F: Ron Artest
F: Amare Stoudemire
C: Al Jefferson
Men vi återkommer när det börjar närma sig lite mer och en omröstning känns mer legitim.
EASTERN CONFERENCE
Guards
Ray Allen, Boston; Gilbert Arenas, Washington; Mike Bibby, Atlanta; Chauncey Billups, Detroit-Denver; Jose Calderon, Toronto; Vince Carter, New Jersey; Jamal Crawford, New York; Raymond Felton, Charlotte; TJ Ford, Indiana; Ben Gordon, Chicago; Richard Hamilton, Detroit; Devin Harris, New Jersey; Joe Johnson, Atlanta; Stephon Marbury, New York; Andre Miller, Philadelphia; Jameer Nelson, Orlando; Anthony Parker, Toronto; Michael Redd, Milwaukee; Jason Richardson, Charlotte; Luke Ridnour, Milwaukee; Rajon Rondo, Boston; Derrick Rose, Chicago; Dwyane Wade, Miami; Mo Williams, Cleveland.
Forwards
Michael Beasley, Miami; Chris Bosh, Toronto; Elton Brand, Philadelphia; Caron Butler, Washington; Luol Deng, Chicago; Mike Dunleavy, Indiana; Kevin Garnett, Boston; Danny Granger, Indiana; Andre Iguodala, Philadelphia; LeBron James, Cleveland; Antawn Jamison, Washington; Richard Jefferson, Milwaukee; Rashard Lewis, Orlando; Shawn Marion, Miami; Antonio McDyess, Detroit-Denver; Andres Nocioni, Chicago; Paul Pierce, Boston; Tayshaun Prince, Detroit; Zach Randolph, New York; Josh Smith, Atlanta; Hedo Turkoglu, Orlando; Gerald Wallace, Charlotte; Marvin Williams, Atlanta; Yi Jianlian, New Jersey.
Centers
Andrew Bogut, Milwaukee; Eddy Curry, New York; Samuel Dalembert, Philadelphia; Brendan Haywood, Washington; Al Horford, Atlanta; Dwight Howard, Orlando; Zydrunas Ilgauskas, Cleveland; Emeka Okafor, Charlotte; Jermaine O'Neal, Toronto; Kendrick Perkins, Boston; Ben Wallace, Cleveland; Rasheed Wallace, Detroit.
WESTERN CONFERENCE
Guards
Rafer Alston, Houston; Leandro Barbosa, Phoenix; Raja Bell, Phoenix; Kobe Bryant, LA Lakers; Michael Conley, Memphis; Baron Davis, LA Clippers; Kevin Durant, Oklahoma City; Monta Ellis, Golden State; Derek Fisher, LA Lakers; Manu Ginobili, San Antonio; Allen Iverson, Denver-Detroit; Stephen Jackson, Golden State; Jason Kidd, Dallas; Kevin Martin, Sacramento; O.J. Mayo, Memphis; Tracy McGrady, Houston; Steve Nash, Phoenix; Tony Parker, San Antonio; Chris Paul, New Orleans; Brandon Roy, Portland; J.R. Smith, Denver; Jason Terry, Dallas; Beno Udrih, Sacramento; Deron Williams, Utah.
Forwards
LaMarcus Aldridge, Portland; Carmelo Anthony, Denver; Ron Artest, Houston; Shane Battier, Houston; Carlos Boozer, Utah; Bruce Bowen, San Antonio; Tim Duncan, San Antonio; Pau Gasol, LA Lakers; Rudy Gay, Memphis; Grant Hill, Phoenix; Josh Howard, Dallas; Andrei Kirilenko, Utah; Kevin Love, Minnesota; Corey Maggette, Golden State; Kenyon Martin, Denver; Mike Miller, Minnesota; Dirk Nowitzki, Dallas; Lamar Odom, LA Lakers; Luis Scola, Houston; Peja Stojakovic, New Orleans; Amare Stoudemire, Phoenix; Al Thornton, LA Clippers; David West, New Orleans; Chris Wilcox, Oklahoma City.
Centers
Andris Biedrins, Golden State; Andrew Bynum, LA Lakers; Marcus Camby, LA Clippers; Tyson Chandler, New Orleans; Nick Collison, Oklahoma City; Al Jefferson, Minnesota; Chris Kaman, LA Clippers; Brad Miller, Sacramento; Greg Oden, Portland; Mehmet Okur, Utah; Shaquille O'Neal, Phoenix; Yao Ming, Houston.
Och om det hade varit omröstning just nu i HDB:s huvudkontor hade lotten gått som följer:
East:
G: Dwayne Wade
G: Joe Johnson
F: Lebron James
F: Paul Pierce
C: Dwight Howard
West:
G: Chris Paul
G: Derron Williams
F: Ron Artest
F: Amare Stoudemire
C: Al Jefferson
Men vi återkommer när det börjar närma sig lite mer och en omröstning känns mer legitim.
söndag 9 november 2008
Bytesbetyg
Excuse moi que je suis en retard men kanske fick vi se säsongens största byte den gångna veckan? Allmighty Allen The Answer Iverson till Detroit Pistons i utbyte mot Chauncey Mr Big-Shot Billups, Antonio McDyess och Cheik Samb. Och det ser ut som att båda kommer tjäna på det!
Detroit får i Iverson den go-to-guy som de aldrig har haft under den senaste stopp-i-Conference-Finals-perioden. A.I.:s fantastiska förmåga att ta sig till korgen kommer leda till öppna skott för Pistons skyttar och att motståndarnas hjälpförsvar sätts på prov. Detroit kan med det här bytet bli mer rörligt och oförutsägbart i anfall, dock verkar det ha samma inverkan på försvaret. Och i slutspelet där det blir allt viktigare att ha duktiga en-mot-en-spelare, speciellt mot slutet av matcherna, kan Iverson visa sig vara guld värd.
Det stora tjänet för Pistons är dock det ekonomiska. Denna säsong är den sista på Iversons kontrakt så till nästa sommar och sommaren därefter, om man sköter sina kort rätt, kommer Detroit ha mängda cap-room över till eventuella free-agents.
Även för Denvers del ser bytet fördelaktigt ut. Melo-Iverson-experimentet funkade ju inget vidare så det var nog lika bra att ge sig efter vad de eentligen behövde, en stabil point guard som är bra defensivt och som ändå kan producera offensivt = Chauncey Billups. Att storskytten dessutom är född i Denver samt har spelat både High School-, College- och NBA-basket där tidigare är ju även det ett plus.
Att Iverson nu är borta öppnar ju även upp minuter för J.R. Smith och Linas Kleiza från bänken. Räkna med att Smith kommer göra sig ett namn på allvar den här säsongen.
Som sagt så ser det ut som slutet gott, allting gott!
Detroit får i Iverson den go-to-guy som de aldrig har haft under den senaste stopp-i-Conference-Finals-perioden. A.I.:s fantastiska förmåga att ta sig till korgen kommer leda till öppna skott för Pistons skyttar och att motståndarnas hjälpförsvar sätts på prov. Detroit kan med det här bytet bli mer rörligt och oförutsägbart i anfall, dock verkar det ha samma inverkan på försvaret. Och i slutspelet där det blir allt viktigare att ha duktiga en-mot-en-spelare, speciellt mot slutet av matcherna, kan Iverson visa sig vara guld värd.
Det stora tjänet för Pistons är dock det ekonomiska. Denna säsong är den sista på Iversons kontrakt så till nästa sommar och sommaren därefter, om man sköter sina kort rätt, kommer Detroit ha mängda cap-room över till eventuella free-agents.
Även för Denvers del ser bytet fördelaktigt ut. Melo-Iverson-experimentet funkade ju inget vidare så det var nog lika bra att ge sig efter vad de eentligen behövde, en stabil point guard som är bra defensivt och som ändå kan producera offensivt = Chauncey Billups. Att storskytten dessutom är född i Denver samt har spelat både High School-, College- och NBA-basket där tidigare är ju även det ett plus.
Att Iverson nu är borta öppnar ju även upp minuter för J.R. Smith och Linas Kleiza från bänken. Räkna med att Smith kommer göra sig ett namn på allvar den här säsongen.
Som sagt så ser det ut som slutet gott, allting gott!
onsdag 5 november 2008
tisdag 4 november 2008
Vote for change!
Obama for president! För om den gode Barack (yo mama aint name you no damn Barack!) vinner det amerikanska presidentvalet så kommer han inte bara styra upp den amerikanska politiken, han kommer även styra upp en basketplan i Vita Huset!
Här är nämligen vad Obama sa till komikern och programledaren Jimmy Kimmel under dennes pre-game show under finalerna i somras:
I hear there's a bowling alley and obviously that hasn't gone too well. So we're getting rid of the bowling alley and replacing it with a basketball court in the White House.
Hells yeah! Obama for President, YES WE CAN!
Här är nämligen vad Obama sa till komikern och programledaren Jimmy Kimmel under dennes pre-game show under finalerna i somras:
I hear there's a bowling alley and obviously that hasn't gone too well. So we're getting rid of the bowling alley and replacing it with a basketball court in the White House.
Hells yeah! Obama for President, YES WE CAN!
lördag 1 november 2008
HDB:s previews and picks, del 1
Efter fyra månader, två bröllop och noll begravningar är det äntligen dags för en ny NBA-säsong! Eftersom försäsongen är näst intill helt ointressant, med undantag från alla monsterslamma-jammas, lämnar vi den därhän och riktar blicken framåt, in i kristallkulan framför oss och försöker utröna vem som är het och vem som verkar gå bet.
Vi ger er; NBA Regular Season 08/09!
Eastern Conference:
1. Boston Celtics
The Boston Three Party kan fortsätta på den inslagna vägen och partaja som vore det redan 2009. För 2009 står de återigen som segrare i Eastern Conference. Visst, de har tappat den tongivande James Posey men i Tony Allen, Leon Powe samt rookien Bill Walker har de habila spelare som borde kunna fylla Poseys lucka. Dessutom har de ju nu en hel säsong tillsammans under bältet och försvars- som anfallsspel borde klicka ännu bättre än förra säsongen. Så om du ännu inte valt en favoritfärg och vill bli en vinnare, satsa på dollargrönt.
2. Cleveland Cavalliers
Fi-nal-ly! Lebron har fått en Point Guard. Och även om Mo Williams kanske inte är helt top notch så är han ju i alla fall en väldig förbättring över tidigare, helt otroligt endimensionella, PG:s som Eric Snow och Boobie Gibson. Räkna även med att Lebron ror hem MVP-bucklan såvida inte Hornets i ledning av CP3 rusar iväg till en överlägsen Western Conference-seger. För ska vi vara ärliga så har Bron-bron väl varit den bästa spelaren åtminstone de två senaste säsongerna?
3. Detroit Pistons
Pistons är på väg utför och de vet om det. Direkt efter Conference-finalförlusten mot Boston i våras gick lagets General Manager Joe Dumars ut i media och pratade om rosters-ändringar. Än har inget skett men skulle Detroit åka på en dålig start kan nog huvuden börja rulla illa kvickt. Förra årets största ljuspunkt Rodney Stuckey ser dock ut att ha chans på både Most Improved Player- och Sixth Man-utmärkelserna.
4. Orlando Magics
I kraft som segrare i en ganska svag division blir det nog hemmaplansfördel i slutspelet även i år för Magikerna. Men de får nog se upp ifall Dwayne Wade kommer tillbaka i form, Shawn Marion slutar tro att han är The Man istället för The Matrix och om Michael Beas(t)ley kan överätta sina collegebasket-kunskaper till NBA-diton, för då hittar ni Miami här.
5. Toronto Raptors
Euroraptors har uppgraderat sig rejält i mitten, från Rasho Nesterovic (som på en bra dag tar en 7 returer och gör 8 poäng) mot Jermaine O'Neal som innan läktarslagsmål och skador var ligans bästa center. Det måste väl ändå betyda att Raptors klättrar ett par steg, varför jag tror att de hamnar så högt som på femte plats trots fler vinster än Orlando Magics.
6. Philadelphia 76ers
Sixers är ett av de mer upp-haussade lagen i hela ligan. Visst, de hade en bra off-season då de lyckades lura till sig Elton Brand, draftade ett par ordentliga rookies samt skriva nya kontrakt med hörnstenar som Andre Igoudala och Louis Williams men en sommar gör ingen vinter. Jag har svårt att se tre andra klassens stjärnor, Iggy/Brand/Miller, vara så bra som alla verkar tro att de kommer vara. På sina bästa dagar kommer de säkert kunna vinna mot vem som helst men över en hel säsong tror jag att de kommer dra det kortare strået i kamp mot till exempel Boston, Cleveland och Toronto.
7. Miami Heat
Dwade är tillbaka i, av OS till synes, god form. Lägg därtill en Shawn Marion som spelar för nytt kontrakt och andrapicken i sommarens draft Michael Beasley och man kan säga att det minst sagt ser ljust ut i Miami. Det ser däremot lite tunnare ut på Point Guard-sidan men om Heat bara håller slutspelstempo framåt bytesstoppdatumet ska de nog kunna lösa det på ett eller annat sätt. Om inte annat kanske de lyckas få ordning på någon av deras unga talangfulla guards, Mario Chalmers, Chris Quinn och den från skada comebackande Shaun Livingston.
8. Atlanta Hawks
Josh Childress chockade Hawks-ledningen och hela basketvärlden då han hastigt och lustigt tog sin basketkarriär och flyttade till grekiska Olympiacos nu i sommar. Men om Al Horford fortsätter att utvecklas och Mike Bibby får en nytändning ska det nog räcka till slutspel även i år. Men det blir nog som vanligt strid på kniven mellan en handfull lag om den här sista slutspelsplatsen.
-------------------------------------------------
9. Milwaukee Bucks
Ett av lagen som kommer knivas värst är Milwaukee Bucks. Med nyinförskaffade Richard Jefferson så har de ytterligare ett offensivt vapen bredvid Michael Redd men frågan är om det räcker till slutspel? Jag tror inte det.
10. Washington Wizards
Gilbert är borta fram till jul. Centern Brendan Haywood ser ut att missa upp till sex månader. Det ska nog mycket till om Caron Butler och Antawn Jamison ska klara av att ta Wizards till slutspel i år igen. Väldigt mycket.
11. Chicago Bulls
Chicago är ett av de mest svårtippade lagen i hela ligan. För två säsonger sen var de fantastiska och många var vi som förra säsongen tippade de unga tjurarna som Conference-segrare. Men allt föll plattare än en planslipad pannkaka. I år har de en ny tränare i Vinny Del Negro och en ny Point Guard i Derrick Rose vilket gör det väldigt svårt att tippa deras slutplacering. Vidare värst högt tror jag dock inte att de slutar utan de hamnar nog nånstans här nedanför 7:e plats.
12. New York Knicks
Knicks är även de otroligt svårtippade. Med den nya coachen Mike D'Antonis nya spelsystem kan det nog gå lite hur som helst. Det viktiga är att spelarna verkar bry sig igen i alla fall och det är ju alltid en början. Något slutspel tror jag dock inte att det blir.
13. Charlotte Bobcats
Larry Brown är tillbaka på bänken och tillbaka efter skador är även Sean May och Adam Morrison. Men eftersom stjärnduon Gerald Wallace och Jason Richardson snarare är gjorda av glas än granit kommer det nog inte gå så bra i år heller. Kanske att de klättrar någon placering men slutspel kommer de inte nå förrän DJ Augustin har bemästrat PG-rollen, Morrison lärt sig spela försvar och nyss nämnda stjärnduon spelar en skadefri säsong, tillsammans.
14. Indiana Pacers
Byggmästare Larry Bird tog på sig arbetsbyxorna i somras, rev bort Jermaine O'Neal-stommen och la en ny grund av Danny Granger och T.J. Ford. I framtiden kan det hända att bygget visar sig vara något att spekulera i men som det ser ut nu fattas allt från dörrar till takpannor.
15. New Jersey Nets
Nets följde Pacers exempel men valde att istället för att renovera riva hela skiten Extreme Make-over Home Edition-style. Kvar finns bara brevlådan Vince Carter, redo att - som man säger i staterna - maila in säsongen. Det är dock mycket som talar för att brevlådan Carter byts bort mot några två-tums-fyr-tums och en näve varmförzinkad dyckert snarare förr än senare.
Western Conference:
1. Los Angeles Lakers
The Lake Show kommer återigen leverera basketpropaganda på hög nivå och såvida inte Kobe Bryants lillfinger lossnar borde de vinna i väst. Lakers är löjligt breda i år, jag menar Lamar Odom kommer in som sjättekille. SJÄTTE! Och efter honom kan de kasta in Trevor Ariza/Vladimir Radmanovic (beroende på vem som startar som SF), Sasja Vujacic, Jordan Farmar och Luke Walton.
2. Houston Rockets
Efter ligans bredaste lag kommer det kanske näst bredaste i form av Houston Rockets. Anförskaffningen av Artest attraherar anmärkningsvärt, kanske så mycket att jag till och med glömmer att T-Mac och Ming Yao är gjorda av porcelain. Tur då att Ron-Ron är gjord av betong. Enda positionen som är lite shady är PG:n men så länge som sådana som jag fortsätter tvivla kommer nog Rafer "Skip 2 my lou" Alston leverera.
3. New Orleans Hornets
Förra årets gullungar från The Big Easy ser ut att bli ännu farligare i år. Nye getingen James Posey bjuder inte bara på tufft försvar och trepoängare utan även på oerhörd clutch-, slutspels- och mästarswagger. Dock kan de ju glömma att andra lag underskattar de vilket jag tror ledde till en del Njårliins-vinster i början av förra säsongen. Och Chris Paul kommer återigen missa MVP-bucklan med en hårsmån.
4. Portland Trail Blazers
Och efter förra årets gullungar kommer detta årets. Det finns i stort sett inte en enda grej jag inte gillar med Portland, från de krispa dräkterna till de fröjdiga spelarna till den karismatiske coachen Nate McMillan till hela ligans bästa manager Kevin Pritchard. Kanske har gullungeskimret fördunklat min klarsynthet och jag kan mycket väl ha överskattat deras förmåga men jag tror på fullt allvar, såvida inte Greg "Progeria" Oden visar sig vara den Sam Bowie som vi oroar oss att han kan vara, kommer vinna sin division före Utah och Denver.
5. San Antonio Spurs
Manu är skadad, alla har blivit lite äldre (jag vet att det låter otroligt men de har det!) och bänken har blivit sämre. Jag har i och för sig hoppats på en Spursregression i flera år nu men nu kanske den äntligen är här!
6. Utah Jazz
På samma sätt som min klarsynthet förmodligen fördunklats av Portlands omtyckbarhet har nog Utahs osexighet påverkat mig likadant fast tvärtom. Så ni ska förmodligen förvänta er lite jazzig mormonbasket högre upp i ställningarna men jag förmår mig helt enkelt inte att ranka Utah över Portland. Det är emot MIN religion.
7. Phoenix Suns
Suns kommer under Terry Porter bli mer konventionella än under D'Antoni-eran. Om Amare spelar lika bra hela säsongen som han gjorde efter Shaqs ankomst förra säsongen blir de definitivt att räkna med. Men eftersom jag har honom i mitt Fantasylag samt att han skadat både öga och finger under försäsongen kommer han väl bara skada sig fram och tillbaka och sunka till Carlshöjd Corner Boys nåt jävulskt.
8. Los Angeles Clippers
Sleeper-alert! Jag älskar Clippers i år. Boom Dazzle, Camby, Eric Gordon, Ricky Davis! Det här kan bli roliga grejer. Men eftersom Clippers är Clippers kommer nåt oerhört konstigt hända och de tappar sin slutspelsplats till Dallas Mavericks.
-------------------------------------------------
9. Denver Nuggets
Jag tror egentligen inte att Cambys avsked kommer påverka alltför mycket. Denvers försvar var förra året så dåligt att även om deras bästa försvarare försvunnit så kan det inte bli så mycket sämre. Dock är jag orolig att Iverson kommer skeppas iväg av ekonomiska skäl. J.R. Smith är min kandidat till inte bara flest tatueringar per kvadratcentimeter hud utan även Most Improved Player.
10. Dallas Mavericks
Josh Howard kommer vara enorm. Dirk Nowitzki kommer vara grym. Tyvärr har de inte så mycket mer att komma med. Jason "JET" Terry kommer säkert bomba treor och jaga upp publiken och Kidd kanske trippeldubblar ett par gånger men det tror jag inte räcker till slutspel i supertuffa vilda västern. Fast som jag skrev tidigare, missar Clips slutspel är det på Dallas förtjänst.
11. Minnesota Timberwolves
Jag börjar gilla det här laget. Al Jefferson är en av de bästa centrarna i ligan, Kevin Love är intressant, Mike Miller är inte bomber och granater direkt utan mer sådana där målsökande raketer som kan flyga över halva vårt klot och ändå träffa en enkrona och Randy Foye kommer visa sig vara en bra PG nu när han är skadefri. Men i år är de för oerfarna och osamspelta för att klara slutspel. Och jag skulle inte vara förvånad om Kevin McHale lyckas haverera det hela med en Jefferson för Eddy Curry-trade.
12. Memphis Grizzlies
Jag är lite orolig att O.J. Mayo ska vinna Rookie Of the Year vilket skulle betyda en Jenny Lind mindre för mig och min Michael Beas(t)ley. Rudy Gay kommer vara dope och Marc Gasol kommer snitta en dubbel-dubbel. Men laget är på tok för oerfaret för att ta sig till slutspel, talangen till trots. Hell, de har ju tre rookies, en sophomre och en tredjeåresspelare som staring five.
13. Golden State Warriors
Suck! Davis är borta, Barnes likaså, Harrington har fortfarande ett minst sagt komplicerat förhållande till Don Nelson och Monta Ellis har sin mopedskada och 30 matchers avstängning. Det enda som talar för Warriors i år är att Corey Magette är född att spela Nellie-ball. Men vill man ha hela sitt franchises förhoppningar i Magettes ficka? Nej, det vill man inte.
14. Sacramento Kings
Spencer Hawes kommer vara kandidat till Most Improved Player, Kevin Martin kanske vinner skytteligan (som det heter i fotboll och what-not) men annars kommer Sactown inte ha mycket att hurra över.
15. Oklahoma City Thunder
Jag hatar det här laget och jag hatar att Kevin Durant spelar för det för då kan jag inte heja på honom. Det är nästan så illa att jag hoppas att en thunderstorm tar och blåser iväg hela Oklahoma bort till tjottahejti!
MVP: Lebron James
Lebron kommer nästan snitta en trippel-dubbel och leda sitt Cavs till andraplats i Eastern Conference. Och eftersom Kobe fick sin MVP förra året (som jag alltid kommer att se som CP3:s buckla) torde det vara dags för Bron i år.
MIP: J.R. Smith
Det här är den roligaste och kanske svåraste titeln att gissa. Min okvalificerade gissning går till mikrovågsugnen från Denver som kommer få skjuta tills den heltatuerade skottarmen ramlar av. Och att det ryktas om att Iverson är på väg ifrån Colorado lyser ju bara upp Smiths utsikt ännu mer. Om inte det händer gissar jag att Los Angeles-medierna får in Andrew Bynums enorma fot här.
COY: Nate McMillan
Om inte Nate tar Portland till slutspel blir det inget fira av. Men eftersom jag tror att Trail Blazers inte bara går till slutspel utan även vinner sin division kan jag inte se någon annan än McMillan som Coach Of the Year
ROY: Michael Beasley
Jag har satsat femtio kanoner på dig Beas(t)ley, så nu håller du dig i skinnet och presterar toppbasket för mig, capisce?!?! Yes we can! Och eftersom ROY-utmärkelsen allt som oftast går till rookien som gjort mest poäng ser mina chanser inte alltför dåliga ut tycker jag.
6th Man: Lamar Odom
Den här utmärkelsen har blivit löjlig. Istället för Sixth Man borde den döpas om till Third man, Coming in from the bench. För det är vad den har blivit. Och om Odom inte placeras tillbaka i startfemman eller byts bort kommer han garanterat att vinna i år.
DPOY: Ron Artest
Artest är ligans bästa försvarare, punkt.
All-NBA 1st Team:
PG: Chris Paul
SG: Kobe Bryant
SF: Lebron James
PF: Amare Stoudemire
C: Dwight Howard
Vi ger er; NBA Regular Season 08/09!
Eastern Conference:
1. Boston Celtics
The Boston Three Party kan fortsätta på den inslagna vägen och partaja som vore det redan 2009. För 2009 står de återigen som segrare i Eastern Conference. Visst, de har tappat den tongivande James Posey men i Tony Allen, Leon Powe samt rookien Bill Walker har de habila spelare som borde kunna fylla Poseys lucka. Dessutom har de ju nu en hel säsong tillsammans under bältet och försvars- som anfallsspel borde klicka ännu bättre än förra säsongen. Så om du ännu inte valt en favoritfärg och vill bli en vinnare, satsa på dollargrönt.
2. Cleveland Cavalliers
Fi-nal-ly! Lebron har fått en Point Guard. Och även om Mo Williams kanske inte är helt top notch så är han ju i alla fall en väldig förbättring över tidigare, helt otroligt endimensionella, PG:s som Eric Snow och Boobie Gibson. Räkna även med att Lebron ror hem MVP-bucklan såvida inte Hornets i ledning av CP3 rusar iväg till en överlägsen Western Conference-seger. För ska vi vara ärliga så har Bron-bron väl varit den bästa spelaren åtminstone de två senaste säsongerna?
3. Detroit Pistons
Pistons är på väg utför och de vet om det. Direkt efter Conference-finalförlusten mot Boston i våras gick lagets General Manager Joe Dumars ut i media och pratade om rosters-ändringar. Än har inget skett men skulle Detroit åka på en dålig start kan nog huvuden börja rulla illa kvickt. Förra årets största ljuspunkt Rodney Stuckey ser dock ut att ha chans på både Most Improved Player- och Sixth Man-utmärkelserna.
4. Orlando Magics
I kraft som segrare i en ganska svag division blir det nog hemmaplansfördel i slutspelet även i år för Magikerna. Men de får nog se upp ifall Dwayne Wade kommer tillbaka i form, Shawn Marion slutar tro att han är The Man istället för The Matrix och om Michael Beas(t)ley kan överätta sina collegebasket-kunskaper till NBA-diton, för då hittar ni Miami här.
5. Toronto Raptors
Euroraptors har uppgraderat sig rejält i mitten, från Rasho Nesterovic (som på en bra dag tar en 7 returer och gör 8 poäng) mot Jermaine O'Neal som innan läktarslagsmål och skador var ligans bästa center. Det måste väl ändå betyda att Raptors klättrar ett par steg, varför jag tror att de hamnar så högt som på femte plats trots fler vinster än Orlando Magics.
6. Philadelphia 76ers
Sixers är ett av de mer upp-haussade lagen i hela ligan. Visst, de hade en bra off-season då de lyckades lura till sig Elton Brand, draftade ett par ordentliga rookies samt skriva nya kontrakt med hörnstenar som Andre Igoudala och Louis Williams men en sommar gör ingen vinter. Jag har svårt att se tre andra klassens stjärnor, Iggy/Brand/Miller, vara så bra som alla verkar tro att de kommer vara. På sina bästa dagar kommer de säkert kunna vinna mot vem som helst men över en hel säsong tror jag att de kommer dra det kortare strået i kamp mot till exempel Boston, Cleveland och Toronto.
7. Miami Heat
Dwade är tillbaka i, av OS till synes, god form. Lägg därtill en Shawn Marion som spelar för nytt kontrakt och andrapicken i sommarens draft Michael Beasley och man kan säga att det minst sagt ser ljust ut i Miami. Det ser däremot lite tunnare ut på Point Guard-sidan men om Heat bara håller slutspelstempo framåt bytesstoppdatumet ska de nog kunna lösa det på ett eller annat sätt. Om inte annat kanske de lyckas få ordning på någon av deras unga talangfulla guards, Mario Chalmers, Chris Quinn och den från skada comebackande Shaun Livingston.
8. Atlanta Hawks
Josh Childress chockade Hawks-ledningen och hela basketvärlden då han hastigt och lustigt tog sin basketkarriär och flyttade till grekiska Olympiacos nu i sommar. Men om Al Horford fortsätter att utvecklas och Mike Bibby får en nytändning ska det nog räcka till slutspel även i år. Men det blir nog som vanligt strid på kniven mellan en handfull lag om den här sista slutspelsplatsen.
9. Milwaukee Bucks
Ett av lagen som kommer knivas värst är Milwaukee Bucks. Med nyinförskaffade Richard Jefferson så har de ytterligare ett offensivt vapen bredvid Michael Redd men frågan är om det räcker till slutspel? Jag tror inte det.
10. Washington Wizards
Gilbert är borta fram till jul. Centern Brendan Haywood ser ut att missa upp till sex månader. Det ska nog mycket till om Caron Butler och Antawn Jamison ska klara av att ta Wizards till slutspel i år igen. Väldigt mycket.
11. Chicago Bulls
Chicago är ett av de mest svårtippade lagen i hela ligan. För två säsonger sen var de fantastiska och många var vi som förra säsongen tippade de unga tjurarna som Conference-segrare. Men allt föll plattare än en planslipad pannkaka. I år har de en ny tränare i Vinny Del Negro och en ny Point Guard i Derrick Rose vilket gör det väldigt svårt att tippa deras slutplacering. Vidare värst högt tror jag dock inte att de slutar utan de hamnar nog nånstans här nedanför 7:e plats.
12. New York Knicks
Knicks är även de otroligt svårtippade. Med den nya coachen Mike D'Antonis nya spelsystem kan det nog gå lite hur som helst. Det viktiga är att spelarna verkar bry sig igen i alla fall och det är ju alltid en början. Något slutspel tror jag dock inte att det blir.
13. Charlotte Bobcats
Larry Brown är tillbaka på bänken och tillbaka efter skador är även Sean May och Adam Morrison. Men eftersom stjärnduon Gerald Wallace och Jason Richardson snarare är gjorda av glas än granit kommer det nog inte gå så bra i år heller. Kanske att de klättrar någon placering men slutspel kommer de inte nå förrän DJ Augustin har bemästrat PG-rollen, Morrison lärt sig spela försvar och nyss nämnda stjärnduon spelar en skadefri säsong, tillsammans.
14. Indiana Pacers
Byggmästare Larry Bird tog på sig arbetsbyxorna i somras, rev bort Jermaine O'Neal-stommen och la en ny grund av Danny Granger och T.J. Ford. I framtiden kan det hända att bygget visar sig vara något att spekulera i men som det ser ut nu fattas allt från dörrar till takpannor.
15. New Jersey Nets
Nets följde Pacers exempel men valde att istället för att renovera riva hela skiten Extreme Make-over Home Edition-style. Kvar finns bara brevlådan Vince Carter, redo att - som man säger i staterna - maila in säsongen. Det är dock mycket som talar för att brevlådan Carter byts bort mot några två-tums-fyr-tums och en näve varmförzinkad dyckert snarare förr än senare.
Western Conference:
1. Los Angeles Lakers
The Lake Show kommer återigen leverera basketpropaganda på hög nivå och såvida inte Kobe Bryants lillfinger lossnar borde de vinna i väst. Lakers är löjligt breda i år, jag menar Lamar Odom kommer in som sjättekille. SJÄTTE! Och efter honom kan de kasta in Trevor Ariza/Vladimir Radmanovic (beroende på vem som startar som SF), Sasja Vujacic, Jordan Farmar och Luke Walton.
2. Houston Rockets
Efter ligans bredaste lag kommer det kanske näst bredaste i form av Houston Rockets. Anförskaffningen av Artest attraherar anmärkningsvärt, kanske så mycket att jag till och med glömmer att T-Mac och Ming Yao är gjorda av porcelain. Tur då att Ron-Ron är gjord av betong. Enda positionen som är lite shady är PG:n men så länge som sådana som jag fortsätter tvivla kommer nog Rafer "Skip 2 my lou" Alston leverera.
3. New Orleans Hornets
Förra årets gullungar från The Big Easy ser ut att bli ännu farligare i år. Nye getingen James Posey bjuder inte bara på tufft försvar och trepoängare utan även på oerhörd clutch-, slutspels- och mästarswagger. Dock kan de ju glömma att andra lag underskattar de vilket jag tror ledde till en del Njårliins-vinster i början av förra säsongen. Och Chris Paul kommer återigen missa MVP-bucklan med en hårsmån.
4. Portland Trail Blazers
Och efter förra årets gullungar kommer detta årets. Det finns i stort sett inte en enda grej jag inte gillar med Portland, från de krispa dräkterna till de fröjdiga spelarna till den karismatiske coachen Nate McMillan till hela ligans bästa manager Kevin Pritchard. Kanske har gullungeskimret fördunklat min klarsynthet och jag kan mycket väl ha överskattat deras förmåga men jag tror på fullt allvar, såvida inte Greg "Progeria" Oden visar sig vara den Sam Bowie som vi oroar oss att han kan vara, kommer vinna sin division före Utah och Denver.
5. San Antonio Spurs
Manu är skadad, alla har blivit lite äldre (jag vet att det låter otroligt men de har det!) och bänken har blivit sämre. Jag har i och för sig hoppats på en Spursregression i flera år nu men nu kanske den äntligen är här!
6. Utah Jazz
På samma sätt som min klarsynthet förmodligen fördunklats av Portlands omtyckbarhet har nog Utahs osexighet påverkat mig likadant fast tvärtom. Så ni ska förmodligen förvänta er lite jazzig mormonbasket högre upp i ställningarna men jag förmår mig helt enkelt inte att ranka Utah över Portland. Det är emot MIN religion.
7. Phoenix Suns
Suns kommer under Terry Porter bli mer konventionella än under D'Antoni-eran. Om Amare spelar lika bra hela säsongen som han gjorde efter Shaqs ankomst förra säsongen blir de definitivt att räkna med. Men eftersom jag har honom i mitt Fantasylag samt att han skadat både öga och finger under försäsongen kommer han väl bara skada sig fram och tillbaka och sunka till Carlshöjd Corner Boys nåt jävulskt.
8. Los Angeles Clippers
Sleeper-alert! Jag älskar Clippers i år. Boom Dazzle, Camby, Eric Gordon, Ricky Davis! Det här kan bli roliga grejer. Men eftersom Clippers är Clippers kommer nåt oerhört konstigt hända och de tappar sin slutspelsplats till Dallas Mavericks.
9. Denver Nuggets
Jag tror egentligen inte att Cambys avsked kommer påverka alltför mycket. Denvers försvar var förra året så dåligt att även om deras bästa försvarare försvunnit så kan det inte bli så mycket sämre. Dock är jag orolig att Iverson kommer skeppas iväg av ekonomiska skäl. J.R. Smith är min kandidat till inte bara flest tatueringar per kvadratcentimeter hud utan även Most Improved Player.
10. Dallas Mavericks
Josh Howard kommer vara enorm. Dirk Nowitzki kommer vara grym. Tyvärr har de inte så mycket mer att komma med. Jason "JET" Terry kommer säkert bomba treor och jaga upp publiken och Kidd kanske trippeldubblar ett par gånger men det tror jag inte räcker till slutspel i supertuffa vilda västern. Fast som jag skrev tidigare, missar Clips slutspel är det på Dallas förtjänst.
11. Minnesota Timberwolves
Jag börjar gilla det här laget. Al Jefferson är en av de bästa centrarna i ligan, Kevin Love är intressant, Mike Miller är inte bomber och granater direkt utan mer sådana där målsökande raketer som kan flyga över halva vårt klot och ändå träffa en enkrona och Randy Foye kommer visa sig vara en bra PG nu när han är skadefri. Men i år är de för oerfarna och osamspelta för att klara slutspel. Och jag skulle inte vara förvånad om Kevin McHale lyckas haverera det hela med en Jefferson för Eddy Curry-trade.
12. Memphis Grizzlies
Jag är lite orolig att O.J. Mayo ska vinna Rookie Of the Year vilket skulle betyda en Jenny Lind mindre för mig och min Michael Beas(t)ley. Rudy Gay kommer vara dope och Marc Gasol kommer snitta en dubbel-dubbel. Men laget är på tok för oerfaret för att ta sig till slutspel, talangen till trots. Hell, de har ju tre rookies, en sophomre och en tredjeåresspelare som staring five.
13. Golden State Warriors
Suck! Davis är borta, Barnes likaså, Harrington har fortfarande ett minst sagt komplicerat förhållande till Don Nelson och Monta Ellis har sin mopedskada och 30 matchers avstängning. Det enda som talar för Warriors i år är att Corey Magette är född att spela Nellie-ball. Men vill man ha hela sitt franchises förhoppningar i Magettes ficka? Nej, det vill man inte.
14. Sacramento Kings
Spencer Hawes kommer vara kandidat till Most Improved Player, Kevin Martin kanske vinner skytteligan (som det heter i fotboll och what-not) men annars kommer Sactown inte ha mycket att hurra över.
15. Oklahoma City Thunder
Jag hatar det här laget och jag hatar att Kevin Durant spelar för det för då kan jag inte heja på honom. Det är nästan så illa att jag hoppas att en thunderstorm tar och blåser iväg hela Oklahoma bort till tjottahejti!
MVP: Lebron James
Lebron kommer nästan snitta en trippel-dubbel och leda sitt Cavs till andraplats i Eastern Conference. Och eftersom Kobe fick sin MVP förra året (som jag alltid kommer att se som CP3:s buckla) torde det vara dags för Bron i år.
MIP: J.R. Smith
Det här är den roligaste och kanske svåraste titeln att gissa. Min okvalificerade gissning går till mikrovågsugnen från Denver som kommer få skjuta tills den heltatuerade skottarmen ramlar av. Och att det ryktas om att Iverson är på väg ifrån Colorado lyser ju bara upp Smiths utsikt ännu mer. Om inte det händer gissar jag att Los Angeles-medierna får in Andrew Bynums enorma fot här.
COY: Nate McMillan
Om inte Nate tar Portland till slutspel blir det inget fira av. Men eftersom jag tror att Trail Blazers inte bara går till slutspel utan även vinner sin division kan jag inte se någon annan än McMillan som Coach Of the Year
ROY: Michael Beasley
Jag har satsat femtio kanoner på dig Beas(t)ley, så nu håller du dig i skinnet och presterar toppbasket för mig, capisce?!?! Yes we can! Och eftersom ROY-utmärkelsen allt som oftast går till rookien som gjort mest poäng ser mina chanser inte alltför dåliga ut tycker jag.
6th Man: Lamar Odom
Den här utmärkelsen har blivit löjlig. Istället för Sixth Man borde den döpas om till Third man, Coming in from the bench. För det är vad den har blivit. Och om Odom inte placeras tillbaka i startfemman eller byts bort kommer han garanterat att vinna i år.
DPOY: Ron Artest
Artest är ligans bästa försvarare, punkt.
All-NBA 1st Team:
PG: Chris Paul
SG: Kobe Bryant
SF: Lebron James
PF: Amare Stoudemire
C: Dwight Howard
fredag 31 oktober 2008
HDB:s previews and picks, del 2
Eastern Conference:
1. Boston Celtics
2. Cleveland Cavs
3. Orlando Magic
4. Detroit Pistons
5. Toronto Raptors
6. Philadelphia 76ers
7. Atlanta Hawks
8. New York Knicks
9. Washington Wizards
10. Milwaukee Bucks
11. Chicago Bulls
12. Miami Heat
13. Indiana Pacers
14. Charlotte Bobcats
15. New Jersey Nets
Bostons ubuntu kommer hålla i sig även denna reguljärsäsong, med spelare som Tony Allen, Rajon Rondo och Leon Powe som steppar upp sina bidrag nu när James Posey lämnat laget. Det kommer bli hård strid om förstaplatsen i central division mellan Detroit och Cleveland, men jag tippar att Lebron kommer dominera tillräckligt för att Cavs ska vinna ett par matcher mer än Pistons. Ett annat utropstecken kanske är att jag tippat New York på åttondeplatsen, och därmed i slutspel. Det är en vild gissning, som enbart är baserad på att Knicks såg bra ut i sin första match, och på hur Mike D'Antoni omvandlade Phoenix Suns till ett slutspelslag i sitt första år som coach där.
Western Conference:
1. LA Lakers
2. Houston Rockets
3. Utah Jazz
4. New Orleans Hornets
5. San Antonio Spurs
6. Phoenix Suns
7. Dallas Mavericks
8. Denver Nuggets
9. Portland Trailblazers
10. LA Clippers
11. Golden State Warriors
12. Minnesota Timberwolves
13. Sacramento Kings
14. Memphis Grizzlies
15. Oklahoma City Thunder
Lakers har bredden och djupet och stjärnan för att komma in som etta i väst. Sen blir det gammal god huggsexa om andraplatsen mellan New Orleans och Houston, i vilken jag tror på Rockets, igen på grund av lagets djup. Dom har många spelare som kan bidra med goda insatser. San Antonio, Phoenix och Dallas fortsätter dala något, och jag hoppas att Denver kan få ta sig till slutspel i år igen, men det är låååångt ifrån säkert. Hur ska defensiven te sig utan Marcus Camby i mitten? Ingen som vet, ingen som vet. Just det, Utah Jazz kommer vara ohyggligt bra också.
MVP: Lebron James.
Hans statistik kommer vara så omänskligt grym att den skulle kunna får Hitler att gråta. Och jag har honom på mitt fantasy-lag! Suck it, monkeys!!!
MIP: Wilson Chandler.
Den unge mannen som kommer få mycket speltid och många chanser att skjuta i Mike D'Antonis Knicks. Jag chansar på att han visar mad skillz.
Coach of the year: Jerry Sloan.
Som obotlig Utah Jazz-hatare kommer jag propagera för fullt för att Sloan ska få denna honorar för coacher denna säsong. Jag är nämligen fullständigt övertygad om att Sloan aldrig kommer sluta coacha förrän han kammar hem denna utmärkelse. Och som rabiat Jazz-motståndare känns det ju som att det är dags för dom att börja suga igen. Något som knappast kommer hända så länge denna förargligt briljanta coach drar i trådarna.
Rookie of the year: OJ Mayo.
Jag trodde tills för ett par dagar sen på vår gamle (hoho) vän Greg Oden för årets nykomling, men så går karln och ser till att skada sig direkt i NBA-debuten! Vilket antiklimax. Jag känner mig sviken. Därför tippar jag nu att mannen med matnamnet, OJ Mayo, blir tilldelad utmärkelsen. Han kommer spela i ett riktigt uselt lag, vilket betyder att han kommer få skjuta en massa och troligtvis steka upp en ordentlig statistik-burgare. Och det brukar ju räcka för att vinna rookie of the year.
6th man: JR Smith.
Han borde få starta för Denver Nuggets. Nu gör han inte det. JR Smith kommer istället att dyka upp från bänken med sin vanliga oh-shit-jag-kommer-bara-spela-i-25-minuter-nu-måste-jag-göra-20-poäng-snabbt-som-fan-mentalitet. Med andra ord, han kommer slänga upp så många skott han hinner och det kommer att resultera i många imponerande aftnar. Särskilt som han nu också är ett år äldre, och då kanske även ett år mer kontrollerad.
All-NBA 1st:
c Dwight Howard
pf Tim Duncan
sf Lebron James
sg Kobe Bryant
pg Chris Paul
1. Boston Celtics
2. Cleveland Cavs
3. Orlando Magic
4. Detroit Pistons
5. Toronto Raptors
6. Philadelphia 76ers
7. Atlanta Hawks
8. New York Knicks
9. Washington Wizards
10. Milwaukee Bucks
11. Chicago Bulls
12. Miami Heat
13. Indiana Pacers
14. Charlotte Bobcats
15. New Jersey Nets
Bostons ubuntu kommer hålla i sig även denna reguljärsäsong, med spelare som Tony Allen, Rajon Rondo och Leon Powe som steppar upp sina bidrag nu när James Posey lämnat laget. Det kommer bli hård strid om förstaplatsen i central division mellan Detroit och Cleveland, men jag tippar att Lebron kommer dominera tillräckligt för att Cavs ska vinna ett par matcher mer än Pistons. Ett annat utropstecken kanske är att jag tippat New York på åttondeplatsen, och därmed i slutspel. Det är en vild gissning, som enbart är baserad på att Knicks såg bra ut i sin första match, och på hur Mike D'Antoni omvandlade Phoenix Suns till ett slutspelslag i sitt första år som coach där.
Western Conference:
1. LA Lakers
2. Houston Rockets
3. Utah Jazz
4. New Orleans Hornets
5. San Antonio Spurs
6. Phoenix Suns
7. Dallas Mavericks
8. Denver Nuggets
9. Portland Trailblazers
10. LA Clippers
11. Golden State Warriors
12. Minnesota Timberwolves
13. Sacramento Kings
14. Memphis Grizzlies
15. Oklahoma City Thunder
Lakers har bredden och djupet och stjärnan för att komma in som etta i väst. Sen blir det gammal god huggsexa om andraplatsen mellan New Orleans och Houston, i vilken jag tror på Rockets, igen på grund av lagets djup. Dom har många spelare som kan bidra med goda insatser. San Antonio, Phoenix och Dallas fortsätter dala något, och jag hoppas att Denver kan få ta sig till slutspel i år igen, men det är låååångt ifrån säkert. Hur ska defensiven te sig utan Marcus Camby i mitten? Ingen som vet, ingen som vet. Just det, Utah Jazz kommer vara ohyggligt bra också.
MVP: Lebron James.
Hans statistik kommer vara så omänskligt grym att den skulle kunna får Hitler att gråta. Och jag har honom på mitt fantasy-lag! Suck it, monkeys!!!
MIP: Wilson Chandler.
Den unge mannen som kommer få mycket speltid och många chanser att skjuta i Mike D'Antonis Knicks. Jag chansar på att han visar mad skillz.
Coach of the year: Jerry Sloan.
Som obotlig Utah Jazz-hatare kommer jag propagera för fullt för att Sloan ska få denna honorar för coacher denna säsong. Jag är nämligen fullständigt övertygad om att Sloan aldrig kommer sluta coacha förrän han kammar hem denna utmärkelse. Och som rabiat Jazz-motståndare känns det ju som att det är dags för dom att börja suga igen. Något som knappast kommer hända så länge denna förargligt briljanta coach drar i trådarna.
Rookie of the year: OJ Mayo.
Jag trodde tills för ett par dagar sen på vår gamle (hoho) vän Greg Oden för årets nykomling, men så går karln och ser till att skada sig direkt i NBA-debuten! Vilket antiklimax. Jag känner mig sviken. Därför tippar jag nu att mannen med matnamnet, OJ Mayo, blir tilldelad utmärkelsen. Han kommer spela i ett riktigt uselt lag, vilket betyder att han kommer få skjuta en massa och troligtvis steka upp en ordentlig statistik-burgare. Och det brukar ju räcka för att vinna rookie of the year.
6th man: JR Smith.
Han borde få starta för Denver Nuggets. Nu gör han inte det. JR Smith kommer istället att dyka upp från bänken med sin vanliga oh-shit-jag-kommer-bara-spela-i-25-minuter-nu-måste-jag-göra-20-poäng-snabbt-som-fan-mentalitet. Med andra ord, han kommer slänga upp så många skott han hinner och det kommer att resultera i många imponerande aftnar. Särskilt som han nu också är ett år äldre, och då kanske även ett år mer kontrollerad.
All-NBA 1st:
c Dwight Howard
pf Tim Duncan
sf Lebron James
sg Kobe Bryant
pg Chris Paul
tisdag 28 oktober 2008
Hoop Dreams League Fantasy Draft 08
Årets Fantasy-draft gick äntligen av stapeln nu i söndags. Vintertidsomställningen ledde till vissa missförstånd varför några lag inte anslutit i draftens inledning. Basketprofset Egal var inte inloggad alls och fick hela sitt lag autodraftat. Annars stabil draft med kanske aningens för lite trash-talk i draftchatten.
Vår eminenta liga är av ROTO-karaktär där vi räknar kategorierna FG%, poäng, straff%, trepoängare, assists, rebounds, steals, blockar och turn-overs (en kategori som många ligor inte tar med men som jag tycker ger spelet en extra dimension).
Draften var ormlik, det vill säga att turordningen vänds för varje runda, allt för allas trivsel och för ett rättvisare system. Jag har nedan listat alla picks samt vem som stod för valet. Inom parentesen ser ni först varje spelares genomsnittliga draftposition och sedan spelarens placering i ESPN:s Top190-lista.
Här var vad som gick down:
Runda 1:
1. Chris Paul (3.3/2), Stefan
2. Kobe Bryant (1.7/3), Patrik
3. Amare Stoudemire (3.5/4), Jag
4. Lebron James (2.4/1), Jakob
5. Steve Nash (7.4/6), Sam
6. Dirk Nowitzki (6.4/7), Petter
7. Dwight Howard (8.1/17), Viktor
8. Shawn Marion (10.4/12), Johan
9. Kevin Garnett (8.7/9), Egal
Förstarundan är egentligen den mest ointressanta eftersom de flesta picks är sjukt uppenbara. Stefan satsade sina pengar på Paul och gick genast upp i favoritskap i kategorierna assists och steals. Patrik som valde tvåa hade nog egentligen tänk välja Lebron men hade dataproblem och fick Kobe autodraftad. Själv satsade jag på STAT och hoppas att han i sin nya PF-roll kommer spela mer och bättre än tidigare. Att jag dessutom kan lista honom som center är guld värt.
Runda 2:
10. Dwayne Wade (8.2/5), Egal
11. Allen Iverson (11.5/10), Johan
12. Deron Williams (11.3/14), Viktor
13. Danny Granger (26.4/19), Petter
14. Marcus Camby (15.8/25), Sam
15. Elton Brand (15.8/11), Jakob
16. Baron Davis (16.3/18), Jag
17. Carmelo Anthony (19.3/21), Patrik
18. Caron Butler (35.1/30), Stefan
Här höjer jag på mina ögonbryn inför tre picks nämligen Granger, Anthony och Butler. Granger och Melo valdes förmodligen en runda för tidigt och Stefan måste ha väldigt stora förhoppningar, alternativt inside-info om Caron Butler eftersom han valde honom två rundor tidigare än vad både allmänheten och ESPN:S proffs skulle ha gjort. Jag själv tror i och för sig att Caron kommer vara grym men redan i runda 2? Nja, Stefan.
Runda 3:
19. Al Jefferson (30.5/13), Stefan
20. Chauncey Billups (18.0/34), Patrik
21. Rashard Lewis (31.7/36), Jag
22. Josh Smith (17.7/8), Jakob
23. Tim Duncan (19.2/15), Sam
24. Jose Calderon (36.4/33), Petter
25. Carlos Boozer (26.9/26), Viktor
26. Jermaine O'Neal (83.9/69), Johan
27. Vince Carter (21.9/27), Egal
Dock reparerade Stefan allt direkt i den tredje rundan då han draftade Al Jefferson som nog borde ha gått i den föregående rundan. Mitt val av Rashard kom lite oväntat för några men jag tyckte han passade bra in i min strategi och jag tror han kommer vara bättre än någonsin i år. För övrigt var Petter kanske lite väl kvick att roffa åt sig Calderon och Johan gjorde draftens sämsta val i Jermaine O'Neal. Jag tror JO kommer vara bättre än på länge i Toronto men även om han kommer tillbaka till sin gamla All-Starform är 26:e plats på tok för tidigt.
Runda 4:
28. Andre Igoudala (22.3/20), Egal
29. David West (40.3/32), Johan
30. Rudy Gay (28.1/22), Viktor
31. Joe Johnson (27.9/16), Petter
32. Paul Pierce (23.3/24), Sam
33. Kevin Durant (32.6/41), Jakob
34. Tracy McGrady (59.0/56), Jag
35. Chris Bosh (30.4/23), Patrik
36. Kevin Martin (42.1/35), Stefan
Här fick jag totalt hjärn-släpp. Jag satt och väntade på en SG eller SF men såg i tur och ordning Vince, Iggy, Rudy Gay, Joe Johnson, Paul Pierce och Kevin Durant försvinna framför mig. Men istället för att välja en till superb PF i Chris Bosh eller Jason Richardson (som jag ironiskt nog inte valde på grund av skaderisken, HELLO! Trodde jag att T-Mac var ett säkrare val?) drog jag till med McGrady tre rundor för tidigt, minst! Fast å andra sidan, om McGrady håller sig frisk och kry nu när han får extra hjälp av Ron Artest kan det här nog vara en bra pick. Men en skadefri T-Mac låter ungefär lika troligt som snö i Sahara.
Runda 5:
37. Pau Gasol (36.5/31), Stefan
38. Jason Richardson (34.9/28), Patrik
39. Rasheed Wallace (44.3/55), Jag
40. Jason Kidd (24.2/39), Jakob
41. Antawn Jamison (45.2/40), Sam
42. Andrew Bynum (76.9/52), Petter
43. Yao Ming (32.8/29), Viktor
44. Tony Parker (60.0/62), Johan
45. Mike Dunleavy (36.9/44), Egal
Petter verkade ha läst för mycket L.A.-baserade bloggar eftersom han hoppade på Bynum-bandwagonen redan i femterundan. Att Johan tog Tony Parker var nog lite väl tidigt det också. Själv botade jag mitt need4sheed och hoppas att den skäggige gaphalsen kommer få en nytändning under nye coachen Michael Curry. Sen slänger han
ju i en och annan trepoängare också.
Runda 6:
46. Hedo Turkoglu (41.5/37), Egal
47. Lamar Odom (48.6/46), Johan
48. Manu Ginobili (47.1/71), Viktor
49. Devin Harris (74.6/51), Petter
50. Greg Oden (46.5/72), Sam
51. Andre Miller (49.7/50), Jakob
52. Jamal Crawford (66.1/48), Jag
53. Ray Allen (42.8/61), Patrik
54. Brandon Roy (58.1/42), Stefan
Tre picks i rad, Manu/Devin Harris/Oden, som kanske var lite förhastade. Devin Harris rankades i och för sig som 51:a av ESPN-profsen men en skadad Ginobili och rookien Oden så här tidigt vinner nog inga fantasymästerskap.
Runda 7:
55. Mehmet Okur (77.0/54), Stefan
56. Ron Artest (57.7/38), Patrik
57. Mo Williams (69.5/53), Jag
58. Andrew Bogut (83.2/60), Jakob
59. Stephen Jackson (68.4/45), Sam
60. David Lee (77.2/91), Petter
61. Jason Terry (48.0/78), Viktor
62. Gerald Wallace (61.7/43), Johan
63. Michael Redd (45.3/47), Egal
Stabil runda bortsett från Petters pick David Lee. Även om Lees nummer kommer öka i och med hans nya starterjobb samt Knicks snabbare spelstil så var det här lite väl tidigt. Fast lika barn leka bäst så det kanske var lika bra att hustlern Petter valde hustlern David.
Runda 8:
64. Leandro Barbosa (57.9/76), Egal
65. Ben Gordon (63.7/99), Johan
66. Mike Miller (57.9/49), Viktor
67. Corey Magette (80.0/67), Petter
68. Michael Beasley (56.3/65), Sam
69. Al Horford (57.1/59), Jakob
70. Richard Jefferson (73.0/68), Jag
71. Peja Stojakovic (61.1/84), Patrik
72. Andris Biedrins (68.6/70), Stefan
Bortsett från små frågetecken efter Ben Gordon och Peja Stojakovic var det här en med gott omdömme genomförd runda.
Runda 9:
73. Josh Howard (69.8/58), Stefan
74. Andrei Kirilenko (60.1/95) Patrik
75. Zydrunas Ilgauskas (76.6/89), Jag
76. Richard Hamilton (70.0/94), Jakob
77. Raymond Felton (88.9/77), Sam
78. Brad Miller (74.9/66), Petter
79. T.J. Ford (91.1/75), Viktor
80. LaMarcus Aldridge (78.1/63), Johan
81. Luol Deng (61.2/73), Egal
Inga fantastiska picks eller fadäser. Experterna torde nog invända mot min Zydrunas-pick och Jakobs Rip-Pick. Men allmänheten älskar de.
Runda 10:
82. Ricky Davis (73.2/87), Egal
83. Samuel Dalembert (95.1/86), Johan
84. O.J. Mayo (102.4/118), Viktor
85. Mike Bibby (90.1/64), Petter
86. Derrick Rose (94.0/97), Sam
87. Gilbert Arenas (61.5/81), Jakob
88. Al Harrington (95.7/96), Jag
89. Shane Battier (86.5/129), Patrik
90. Rajon Rondo (86.6/85), Stefan
Hade det inte varit för att jag förra säsongen satt med en skadad Gilbert Arenas på min fantasybänk hela säsongen hade jag nog valt honom innan Jakob här fick chansen att stjäla honom.
Runda 11:
91. Troy Murphy (94.1/98), Stefan
92. Kirk Hinrich (83.8/82), Patrik
93. Chris Kaman (77.0/74), Jag
94. Emeka Okafor (83.4/57), Jakob
95. Tyson Chandler (70.9/80), Sam
96. John Salmons (99.6/88), Petter
97. Anthony Parker (90.5/112), Viktor
98. Jamaal Tinsley (-/186), Johan
99. Jamario Moon (93.6/106), Egal
Stefan panikpickade Troy Murphy men någon större gås av det hela tror jag inte det blir. Att ha Troy Murphy i laget sänker i och för sig street-credden men han kommer nog vara produktiv både i Pacers och i fantasin. Här plockade även Sam upp Tyson Chandler som vi andra aktat oss för på grund av hans dåliga straff%. Här tror ja även att både Patrik och Viktor fick annat för sig och började autodrafta.
Runda 12:
100. Francisco Garcia (97.4/101), Egal
101. Brandon Bass (-/169), Johan
102. Monta Ellis (72.2/83), Viktor
103. Charlie Villanueva (119.7/93), Petter
104. Tayshaun Prince (96.3/131), Sam
105. Randy Foye (105.9/79), Jakob
106. Zach Randolph (98.4/92), Jag
107. Rafer Alston (102.7/103), Patrik
108. J.R. Smith (113.6/120), Stefan
Viktor fick ännu en otillgänglig spelare i moped-Monta och startar säsongen med tre spelare som är oanvändbara. Jakob snatchade Randy Foye mitt framför näsan på mig och jag valde istället ytterligare en pf/c i Zach Randolph. Förhoppningsvist kommer Zach vara grym i D'Antonis system så jag gråter inte allt för mycket över spilld Minnesota-mjölk.
Runda 13:
109. Ronnie Brewer (111.7/130), Stefan
110. Kevin Love (95.5/136), Patrik
111. Marc Gasol (114.3/124), Jag
112. Russell Westbrook (119.4/142), Jakob
113. Jianlian Yi (-/170), Sam
114. Rudy Fernandez (-/127), Petter
115. Drew Gooden (106.9/107), Viktor
116. Mickael Pietrus (108.0/109), Johan
117. Joakim Noah (108.7/108), Egal
Kapprusning efter rookies då vår liga har som regel att alla lag minst ska ha en rookie vid alla tillfällen. Jag hade egentligen hoppats på Kevin Love men autodraftande Patrik plockade upp honom alldeles före mig så jag fick nöja mig med lillebrorsan Gasol, som väl inte är fy skam. Jag tror han kan vara bland de 5 mest produktiva rookiesarna i år. Frågan är dock om han trots det är värd att aktiveras?
Runda 14:
118. Derek Fisher (107.4/158), Egal
119. Boris Diaw (111.6/128), Johan
120. Jameer Nelson (110.8/104), Viktor
121. Kenyon Martin (114.8/114), Petter
122. Tyrus Thomas (-/144), Sam
123. Ramon Sessions (121.7/123), Jakob
124. Travis Outlaw (-/147), Jag
125. Marvin Williams (110.0/102), Patrik
126. Thaddeus Young (114.6/105), Stefan
Här chansades det hej villt. Eftersom de sista omgångarna ändå bara bjuder på rätt tråkiga spelare kan det vara en bra idé att bara satsa på lovande spelare och folk som ser ut att ha en break-outsäsong. Jakob krönte sin Ramon Sessions direkt till årets Most Improved Player.
Runda 15:
127. Mario Chalmers (-/162), Stefan
128. Kendrick Perkins (120.7/166), Patrik
129. Andrea Bargnani (-/156), Jag
130. Matt Barnes (-/146), Jakob
131. Luis Scola (118.0/133), Sam
132. Beno Udrih (119.6/90), Petter
133. Grant Hill (116.3/149), Viktor
134. Udonis Haslem (-/167), Johan
135. Earl Watson (120.2/135), Egal
Sista rundan. Petter kan ha gjort ett tjän i Beno Udrih annars får nog de flesta hoppas på att de har fru fortuna med sig. Jag håller tummarna för att Andrea Bargnani ska hitta sig själv på bänken i Toronto och ta ligan med storm!
I det stora hela är jag rätt nöjd med min draft. Jag ångrar T-Macpicken som fan och sedan förstår jag inte varför jag draftade så många centrar då det var en SG jag behövde egentligen. Tappade lite fokus ett tag också och gled iväg lite från min strategi vilket ju inte var optimalt. Tror dock inte att det skedde alltför stor oreda under den perioden.
Men nu är det över och inatt börjar säsongen. Game on!
Sistafemman över orsaker för varför vi älskar NBA kommer komma asap och säsongs-previews kan ni förhoppningsvist läsa, en aning efterblivet, till helgen.
Vår eminenta liga är av ROTO-karaktär där vi räknar kategorierna FG%, poäng, straff%, trepoängare, assists, rebounds, steals, blockar och turn-overs (en kategori som många ligor inte tar med men som jag tycker ger spelet en extra dimension).
Draften var ormlik, det vill säga att turordningen vänds för varje runda, allt för allas trivsel och för ett rättvisare system. Jag har nedan listat alla picks samt vem som stod för valet. Inom parentesen ser ni först varje spelares genomsnittliga draftposition och sedan spelarens placering i ESPN:s Top190-lista.
Här var vad som gick down:
Runda 1:
1. Chris Paul (3.3/2), Stefan
2. Kobe Bryant (1.7/3), Patrik
3. Amare Stoudemire (3.5/4), Jag
4. Lebron James (2.4/1), Jakob
5. Steve Nash (7.4/6), Sam
6. Dirk Nowitzki (6.4/7), Petter
7. Dwight Howard (8.1/17), Viktor
8. Shawn Marion (10.4/12), Johan
9. Kevin Garnett (8.7/9), Egal
Förstarundan är egentligen den mest ointressanta eftersom de flesta picks är sjukt uppenbara. Stefan satsade sina pengar på Paul och gick genast upp i favoritskap i kategorierna assists och steals. Patrik som valde tvåa hade nog egentligen tänk välja Lebron men hade dataproblem och fick Kobe autodraftad. Själv satsade jag på STAT och hoppas att han i sin nya PF-roll kommer spela mer och bättre än tidigare. Att jag dessutom kan lista honom som center är guld värt.
Runda 2:
10. Dwayne Wade (8.2/5), Egal
11. Allen Iverson (11.5/10), Johan
12. Deron Williams (11.3/14), Viktor
13. Danny Granger (26.4/19), Petter
14. Marcus Camby (15.8/25), Sam
15. Elton Brand (15.8/11), Jakob
16. Baron Davis (16.3/18), Jag
17. Carmelo Anthony (19.3/21), Patrik
18. Caron Butler (35.1/30), Stefan
Här höjer jag på mina ögonbryn inför tre picks nämligen Granger, Anthony och Butler. Granger och Melo valdes förmodligen en runda för tidigt och Stefan måste ha väldigt stora förhoppningar, alternativt inside-info om Caron Butler eftersom han valde honom två rundor tidigare än vad både allmänheten och ESPN:S proffs skulle ha gjort. Jag själv tror i och för sig att Caron kommer vara grym men redan i runda 2? Nja, Stefan.
Runda 3:
19. Al Jefferson (30.5/13), Stefan
20. Chauncey Billups (18.0/34), Patrik
21. Rashard Lewis (31.7/36), Jag
22. Josh Smith (17.7/8), Jakob
23. Tim Duncan (19.2/15), Sam
24. Jose Calderon (36.4/33), Petter
25. Carlos Boozer (26.9/26), Viktor
26. Jermaine O'Neal (83.9/69), Johan
27. Vince Carter (21.9/27), Egal
Dock reparerade Stefan allt direkt i den tredje rundan då han draftade Al Jefferson som nog borde ha gått i den föregående rundan. Mitt val av Rashard kom lite oväntat för några men jag tyckte han passade bra in i min strategi och jag tror han kommer vara bättre än någonsin i år. För övrigt var Petter kanske lite väl kvick att roffa åt sig Calderon och Johan gjorde draftens sämsta val i Jermaine O'Neal. Jag tror JO kommer vara bättre än på länge i Toronto men även om han kommer tillbaka till sin gamla All-Starform är 26:e plats på tok för tidigt.
Runda 4:
28. Andre Igoudala (22.3/20), Egal
29. David West (40.3/32), Johan
30. Rudy Gay (28.1/22), Viktor
31. Joe Johnson (27.9/16), Petter
32. Paul Pierce (23.3/24), Sam
33. Kevin Durant (32.6/41), Jakob
34. Tracy McGrady (59.0/56), Jag
35. Chris Bosh (30.4/23), Patrik
36. Kevin Martin (42.1/35), Stefan
Här fick jag totalt hjärn-släpp. Jag satt och väntade på en SG eller SF men såg i tur och ordning Vince, Iggy, Rudy Gay, Joe Johnson, Paul Pierce och Kevin Durant försvinna framför mig. Men istället för att välja en till superb PF i Chris Bosh eller Jason Richardson (som jag ironiskt nog inte valde på grund av skaderisken, HELLO! Trodde jag att T-Mac var ett säkrare val?) drog jag till med McGrady tre rundor för tidigt, minst! Fast å andra sidan, om McGrady håller sig frisk och kry nu när han får extra hjälp av Ron Artest kan det här nog vara en bra pick. Men en skadefri T-Mac låter ungefär lika troligt som snö i Sahara.
Runda 5:
37. Pau Gasol (36.5/31), Stefan
38. Jason Richardson (34.9/28), Patrik
39. Rasheed Wallace (44.3/55), Jag
40. Jason Kidd (24.2/39), Jakob
41. Antawn Jamison (45.2/40), Sam
42. Andrew Bynum (76.9/52), Petter
43. Yao Ming (32.8/29), Viktor
44. Tony Parker (60.0/62), Johan
45. Mike Dunleavy (36.9/44), Egal
Petter verkade ha läst för mycket L.A.-baserade bloggar eftersom han hoppade på Bynum-bandwagonen redan i femterundan. Att Johan tog Tony Parker var nog lite väl tidigt det också. Själv botade jag mitt need4sheed och hoppas att den skäggige gaphalsen kommer få en nytändning under nye coachen Michael Curry. Sen slänger han
ju i en och annan trepoängare också.
Runda 6:
46. Hedo Turkoglu (41.5/37), Egal
47. Lamar Odom (48.6/46), Johan
48. Manu Ginobili (47.1/71), Viktor
49. Devin Harris (74.6/51), Petter
50. Greg Oden (46.5/72), Sam
51. Andre Miller (49.7/50), Jakob
52. Jamal Crawford (66.1/48), Jag
53. Ray Allen (42.8/61), Patrik
54. Brandon Roy (58.1/42), Stefan
Tre picks i rad, Manu/Devin Harris/Oden, som kanske var lite förhastade. Devin Harris rankades i och för sig som 51:a av ESPN-profsen men en skadad Ginobili och rookien Oden så här tidigt vinner nog inga fantasymästerskap.
Runda 7:
55. Mehmet Okur (77.0/54), Stefan
56. Ron Artest (57.7/38), Patrik
57. Mo Williams (69.5/53), Jag
58. Andrew Bogut (83.2/60), Jakob
59. Stephen Jackson (68.4/45), Sam
60. David Lee (77.2/91), Petter
61. Jason Terry (48.0/78), Viktor
62. Gerald Wallace (61.7/43), Johan
63. Michael Redd (45.3/47), Egal
Stabil runda bortsett från Petters pick David Lee. Även om Lees nummer kommer öka i och med hans nya starterjobb samt Knicks snabbare spelstil så var det här lite väl tidigt. Fast lika barn leka bäst så det kanske var lika bra att hustlern Petter valde hustlern David.
Runda 8:
64. Leandro Barbosa (57.9/76), Egal
65. Ben Gordon (63.7/99), Johan
66. Mike Miller (57.9/49), Viktor
67. Corey Magette (80.0/67), Petter
68. Michael Beasley (56.3/65), Sam
69. Al Horford (57.1/59), Jakob
70. Richard Jefferson (73.0/68), Jag
71. Peja Stojakovic (61.1/84), Patrik
72. Andris Biedrins (68.6/70), Stefan
Bortsett från små frågetecken efter Ben Gordon och Peja Stojakovic var det här en med gott omdömme genomförd runda.
Runda 9:
73. Josh Howard (69.8/58), Stefan
74. Andrei Kirilenko (60.1/95) Patrik
75. Zydrunas Ilgauskas (76.6/89), Jag
76. Richard Hamilton (70.0/94), Jakob
77. Raymond Felton (88.9/77), Sam
78. Brad Miller (74.9/66), Petter
79. T.J. Ford (91.1/75), Viktor
80. LaMarcus Aldridge (78.1/63), Johan
81. Luol Deng (61.2/73), Egal
Inga fantastiska picks eller fadäser. Experterna torde nog invända mot min Zydrunas-pick och Jakobs Rip-Pick. Men allmänheten älskar de.
Runda 10:
82. Ricky Davis (73.2/87), Egal
83. Samuel Dalembert (95.1/86), Johan
84. O.J. Mayo (102.4/118), Viktor
85. Mike Bibby (90.1/64), Petter
86. Derrick Rose (94.0/97), Sam
87. Gilbert Arenas (61.5/81), Jakob
88. Al Harrington (95.7/96), Jag
89. Shane Battier (86.5/129), Patrik
90. Rajon Rondo (86.6/85), Stefan
Hade det inte varit för att jag förra säsongen satt med en skadad Gilbert Arenas på min fantasybänk hela säsongen hade jag nog valt honom innan Jakob här fick chansen att stjäla honom.
Runda 11:
91. Troy Murphy (94.1/98), Stefan
92. Kirk Hinrich (83.8/82), Patrik
93. Chris Kaman (77.0/74), Jag
94. Emeka Okafor (83.4/57), Jakob
95. Tyson Chandler (70.9/80), Sam
96. John Salmons (99.6/88), Petter
97. Anthony Parker (90.5/112), Viktor
98. Jamaal Tinsley (-/186), Johan
99. Jamario Moon (93.6/106), Egal
Stefan panikpickade Troy Murphy men någon större gås av det hela tror jag inte det blir. Att ha Troy Murphy i laget sänker i och för sig street-credden men han kommer nog vara produktiv både i Pacers och i fantasin. Här plockade även Sam upp Tyson Chandler som vi andra aktat oss för på grund av hans dåliga straff%. Här tror ja även att både Patrik och Viktor fick annat för sig och började autodrafta.
Runda 12:
100. Francisco Garcia (97.4/101), Egal
101. Brandon Bass (-/169), Johan
102. Monta Ellis (72.2/83), Viktor
103. Charlie Villanueva (119.7/93), Petter
104. Tayshaun Prince (96.3/131), Sam
105. Randy Foye (105.9/79), Jakob
106. Zach Randolph (98.4/92), Jag
107. Rafer Alston (102.7/103), Patrik
108. J.R. Smith (113.6/120), Stefan
Viktor fick ännu en otillgänglig spelare i moped-Monta och startar säsongen med tre spelare som är oanvändbara. Jakob snatchade Randy Foye mitt framför näsan på mig och jag valde istället ytterligare en pf/c i Zach Randolph. Förhoppningsvist kommer Zach vara grym i D'Antonis system så jag gråter inte allt för mycket över spilld Minnesota-mjölk.
Runda 13:
109. Ronnie Brewer (111.7/130), Stefan
110. Kevin Love (95.5/136), Patrik
111. Marc Gasol (114.3/124), Jag
112. Russell Westbrook (119.4/142), Jakob
113. Jianlian Yi (-/170), Sam
114. Rudy Fernandez (-/127), Petter
115. Drew Gooden (106.9/107), Viktor
116. Mickael Pietrus (108.0/109), Johan
117. Joakim Noah (108.7/108), Egal
Kapprusning efter rookies då vår liga har som regel att alla lag minst ska ha en rookie vid alla tillfällen. Jag hade egentligen hoppats på Kevin Love men autodraftande Patrik plockade upp honom alldeles före mig så jag fick nöja mig med lillebrorsan Gasol, som väl inte är fy skam. Jag tror han kan vara bland de 5 mest produktiva rookiesarna i år. Frågan är dock om han trots det är värd att aktiveras?
Runda 14:
118. Derek Fisher (107.4/158), Egal
119. Boris Diaw (111.6/128), Johan
120. Jameer Nelson (110.8/104), Viktor
121. Kenyon Martin (114.8/114), Petter
122. Tyrus Thomas (-/144), Sam
123. Ramon Sessions (121.7/123), Jakob
124. Travis Outlaw (-/147), Jag
125. Marvin Williams (110.0/102), Patrik
126. Thaddeus Young (114.6/105), Stefan
Här chansades det hej villt. Eftersom de sista omgångarna ändå bara bjuder på rätt tråkiga spelare kan det vara en bra idé att bara satsa på lovande spelare och folk som ser ut att ha en break-outsäsong. Jakob krönte sin Ramon Sessions direkt till årets Most Improved Player.
Runda 15:
127. Mario Chalmers (-/162), Stefan
128. Kendrick Perkins (120.7/166), Patrik
129. Andrea Bargnani (-/156), Jag
130. Matt Barnes (-/146), Jakob
131. Luis Scola (118.0/133), Sam
132. Beno Udrih (119.6/90), Petter
133. Grant Hill (116.3/149), Viktor
134. Udonis Haslem (-/167), Johan
135. Earl Watson (120.2/135), Egal
Sista rundan. Petter kan ha gjort ett tjän i Beno Udrih annars får nog de flesta hoppas på att de har fru fortuna med sig. Jag håller tummarna för att Andrea Bargnani ska hitta sig själv på bänken i Toronto och ta ligan med storm!
I det stora hela är jag rätt nöjd med min draft. Jag ångrar T-Macpicken som fan och sedan förstår jag inte varför jag draftade så många centrar då det var en SG jag behövde egentligen. Tappade lite fokus ett tag också och gled iväg lite från min strategi vilket ju inte var optimalt. Tror dock inte att det skedde alltför stor oreda under den perioden.
Men nu är det över och inatt börjar säsongen. Game on!
Sistafemman över orsaker för varför vi älskar NBA kommer komma asap och säsongs-previews kan ni förhoppningsvist läsa, en aning efterblivet, till helgen.
söndag 26 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 6
Orsak 6: Gotta be the shoes
I samband med att mitt basketintresse började anta näst intill episka proportioner i mitten på 90-talet började jag även, såsom många andra basketfantaster, intressera mig för skor. Sedan dess har mitt skointresse också det eskalerat, även om det, precis som världsekonomin gjort den senaste tiden, genomgått en regression sedan toppnoteringen runt 2006 då jag jobbade som lagerchef på en skobutik i London.
Detta skointresse har inte bara lett till drivor av sneakers, främst av märket Nike, utan även en hel del mer eller mindre vettig fakta och kunskap i ämnet. För skor är nämligen så mycket mer än sportartiklar eller fashion för mig. Det är teknik, uppfinningsrikedom, färgkombinationer och estetik. Det är konst.
Mina första riktiga basketskor var ett par svart-vita Nikes som jag tyvärr både har tappat bort och glömt namnet på. Bra och fina var de däremot. Sedan dess har åtskilliga par basketskor kommit och gått.
Jag kommer ihåg det som igår när jag släntrade in på sneakers'n'stuff i Stokholm oc köpte ett par And1 Tochillin just som det tuffa streetballmärket hade kommit till Sverige. Några par And1's till blev det men oftast har jag hållt mig till min första kärlek Nike, varför jag idag har ett 40-tal par Nikes i olika färger och modeller liggandes hemma. Och än fler par skor är det som kommit och gått.
Ett tag hade jag som strategi att alltid välja basketskor med synliga luftkuddsdämpningar. Vad som oftast hände var nämligen att dessa luftkuddar efter ett par månaders hårt utnyttjande sprack varvid man kunde reklamera dosorna och få ett par helt box fresh tillbaka.
Allt som åren gått och veckopengar har bytts mot månadspengar som bytts mot lön och studiebidrag så har skoinköpen ökat markant. Nu har jag tre par basketskor som jag spelar med inomhus samt 3-4 par som jag använder utomhus. Utöver de har jag ett 30-tal som jag bara använder som vanliga sneakers. Det kan tyckas sjukt för många men för mig är det fullt normalt. För mig är det ingen fråga om masskonsumtion eller dylikt utan ett genuint intresse precis som andra intresserar sig för vin, snickeri eller bilar.
Och återigen så står NBA-basketen där att tacka. Tack NBA-basketen!
I samband med att mitt basketintresse började anta näst intill episka proportioner i mitten på 90-talet började jag även, såsom många andra basketfantaster, intressera mig för skor. Sedan dess har mitt skointresse också det eskalerat, även om det, precis som världsekonomin gjort den senaste tiden, genomgått en regression sedan toppnoteringen runt 2006 då jag jobbade som lagerchef på en skobutik i London.Detta skointresse har inte bara lett till drivor av sneakers, främst av märket Nike, utan även en hel del mer eller mindre vettig fakta och kunskap i ämnet. För skor är nämligen så mycket mer än sportartiklar eller fashion för mig. Det är teknik, uppfinningsrikedom, färgkombinationer och estetik. Det är konst.
Mina första riktiga basketskor var ett par svart-vita Nikes som jag tyvärr både har tappat bort och glömt namnet på. Bra och fina var de däremot. Sedan dess har åtskilliga par basketskor kommit och gått.
Jag kommer ihåg det som igår när jag släntrade in på sneakers'n'stuff i Stokholm oc köpte ett par And1 Tochillin just som det tuffa streetballmärket hade kommit till Sverige. Några par And1's till blev det men oftast har jag hållt mig till min första kärlek Nike, varför jag idag har ett 40-tal par Nikes i olika färger och modeller liggandes hemma. Och än fler par skor är det som kommit och gått.
Ett tag hade jag som strategi att alltid välja basketskor med synliga luftkuddsdämpningar. Vad som oftast hände var nämligen att dessa luftkuddar efter ett par månaders hårt utnyttjande sprack varvid man kunde reklamera dosorna och få ett par helt box fresh tillbaka.
Allt som åren gått och veckopengar har bytts mot månadspengar som bytts mot lön och studiebidrag så har skoinköpen ökat markant. Nu har jag tre par basketskor som jag spelar med inomhus samt 3-4 par som jag använder utomhus. Utöver de har jag ett 30-tal som jag bara använder som vanliga sneakers. Det kan tyckas sjukt för många men för mig är det fullt normalt. För mig är det ingen fråga om masskonsumtion eller dylikt utan ett genuint intresse precis som andra intresserar sig för vin, snickeri eller bilar.
Och återigen så står NBA-basketen där att tacka. Tack NBA-basketen!
fredag 24 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 7
Orsak 7: Kändispubliken
Få sportevenemang drar så mycket kändisar som basket. Och även om jag kanske inte tycker om alla kändisar så är det ändå något speciellt att se Jack Nicholson, Spike Lee, Jessica Alba (Hello!), Jay-Z and the likes vid sidlinjerna och i publikhavet. De blir liksom mänskliga. Eller är det jag som börjar känna mig som en kändis?
Hur som haver så gillar jag det, om än inte på samma sätt som Nicole Richie verkar gilla Kobe Bryant;
Få sportevenemang drar så mycket kändisar som basket. Och även om jag kanske inte tycker om alla kändisar så är det ändå något speciellt att se Jack Nicholson, Spike Lee, Jessica Alba (Hello!), Jay-Z and the likes vid sidlinjerna och i publikhavet. De blir liksom mänskliga. Eller är det jag som börjar känna mig som en kändis? Hur som haver så gillar jag det, om än inte på samma sätt som Nicole Richie verkar gilla Kobe Bryant;
torsdag 23 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 8
Orsak 8: Reglementet
Först och främst vill jag bara klargöra att det är hur reglerna är utformade som jag gillar och inte hur de efterföljs, för det bizznizzet kan ju vara minst sagt shady.
NBA är ju nämligen kanske världens mest dynamiska organisation när det gäller dess reglemente. Om vi tar fotboll som jämförelse så har ju den inte ändras mer än att man någon gång under medeltiden bestämde sig för att spela med lag istället för hela byar och att man inte fick slåss med högrepar och andra tillhyggen. Hur länge har de inte tjatat om målkameror och dylikt till exempel?
Nej, NBA är grejen. Där hittar man hela tiden på nya regler för att utveckla spelet till det bättre, det vill säga så att spelet ska bli mer rättvist och publikfriande. Tänk att NBA har genomdrivit regeländringar som medfört allt från trepoängslinjer (för att de små killarna och tjejerna skulle kunna hävda sig) och tresekundersområden (så att inte Wilt och company skulle kunna bänka sig under korgen) till 24-sekundersklockor (så att folk inte skulle kunna springa omkring och passa och studsa tills det att matchuret tog slut så fort de knipit en liten ledning) och bakåtspelsregeln (se föregående parentes) allt för att skapa bättre underhållning för dig och mig.
Hur många lagidrotter skulle inte bli sjukt mycket roligare bara av att införa bakåtspelsregeln, alltså att när det bollförande laget passerat halvplan är det rakt på mål som gäller och inga själsligt förlamande bakåtpassningar? Samma med 24-sekundersklockan. Visst, handbollen har någon slags passivitetsvarning som domarna måttar ut mellan tummen och pekfingret men vore det inte bättre om handbollslagen skulle få, säg, 30 sekunder på sig att göra mål? Jo det vore det.
Därför tycker jag att samtliga lag-bollsporter, pingis-dubbeln borträknad för den är så optimal som den kan bli, skulle snegla med ett öga bort mot basketparketten och ta efter ett och annat. Om inte någon speciell regel så åtminstone den pinne-i-arslet-fria inställning NBA verkar ha till reglementet - det är inga grundlagar vi har att göra med, det är spelregler! Och om man på något sätt kan ändra reglerna för att främja spelet för de spelande eller de åskådande, må så ske!
Först och främst vill jag bara klargöra att det är hur reglerna är utformade som jag gillar och inte hur de efterföljs, för det bizznizzet kan ju vara minst sagt shady.
NBA är ju nämligen kanske världens mest dynamiska organisation när det gäller dess reglemente. Om vi tar fotboll som jämförelse så har ju den inte ändras mer än att man någon gång under medeltiden bestämde sig för att spela med lag istället för hela byar och att man inte fick slåss med högrepar och andra tillhyggen. Hur länge har de inte tjatat om målkameror och dylikt till exempel?
Nej, NBA är grejen. Där hittar man hela tiden på nya regler för att utveckla spelet till det bättre, det vill säga så att spelet ska bli mer rättvist och publikfriande. Tänk att NBA har genomdrivit regeländringar som medfört allt från trepoängslinjer (för att de små killarna och tjejerna skulle kunna hävda sig) och tresekundersområden (så att inte Wilt och company skulle kunna bänka sig under korgen) till 24-sekundersklockor (så att folk inte skulle kunna springa omkring och passa och studsa tills det att matchuret tog slut så fort de knipit en liten ledning) och bakåtspelsregeln (se föregående parentes) allt för att skapa bättre underhållning för dig och mig.
Hur många lagidrotter skulle inte bli sjukt mycket roligare bara av att införa bakåtspelsregeln, alltså att när det bollförande laget passerat halvplan är det rakt på mål som gäller och inga själsligt förlamande bakåtpassningar? Samma med 24-sekundersklockan. Visst, handbollen har någon slags passivitetsvarning som domarna måttar ut mellan tummen och pekfingret men vore det inte bättre om handbollslagen skulle få, säg, 30 sekunder på sig att göra mål? Jo det vore det.
Därför tycker jag att samtliga lag-bollsporter, pingis-dubbeln borträknad för den är så optimal som den kan bli, skulle snegla med ett öga bort mot basketparketten och ta efter ett och annat. Om inte någon speciell regel så åtminstone den pinne-i-arslet-fria inställning NBA verkar ha till reglementet - det är inga grundlagar vi har att göra med, det är spelregler! Och om man på något sätt kan ändra reglerna för att främja spelet för de spelande eller de åskådande, må så ske!
onsdag 22 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 9
Orsak 9: Nellie Ball
Don Nelson är tidernas bästa filosof. Istället för att oroa sig över etik, moral, rymden, kärleken och annat ovettigt bryr han sig enbart om det viktigaste av allt - att göra flest poäng!
För att åstadkomma denna vision har Don, eller Nellie som han också kallas, uppfunnit Nellie Ball. Konceptet är oerhört enkelt. Istället för att spela basket på traditionellt vis (1 PG, 1 SG, 1 SF, 1 PF, 1 C) satsar Nellie allt på mindre, snabbare och mer tekniska spelare (exempelvis 1 PG, 1 SG, 2 SF, 1 PF).
Tanken är sedan att den mindre Nellie-formationen ska skapa huvudbry för motståndarlagets stora killar som tvingas försvara mindre men snabbare och mer tekniska spelare. Att de mindre spelarna oftast dessutom är bättre på att skjuta leder ofta till stora ytor att attackera på då skyttarnas försvarare måste hålla sig i närheten hela tiden för att inte bli dödade från trepoängslinjen.
Kort sagt, Nellie Ball = Anfall är bästa försvar.
Numera är det nästan regel att om ett lag går smått (byter in mindre spelare) så kontrar det andra laget med att sätta in spelare i liknande storlek. Trots detta faktum spottas det ofta på Nellie Ball eftersom det ännu inte lett till någon segerpokal.
Vi här på HDB hoppas dock att Nelson och hans efterföljare aldrig ger upp drömmen om mer poäng. För poäng är bland det bästa vi vet!
Don Nelson är tidernas bästa filosof. Istället för att oroa sig över etik, moral, rymden, kärleken och annat ovettigt bryr han sig enbart om det viktigaste av allt - att göra flest poäng!För att åstadkomma denna vision har Don, eller Nellie som han också kallas, uppfunnit Nellie Ball. Konceptet är oerhört enkelt. Istället för att spela basket på traditionellt vis (1 PG, 1 SG, 1 SF, 1 PF, 1 C) satsar Nellie allt på mindre, snabbare och mer tekniska spelare (exempelvis 1 PG, 1 SG, 2 SF, 1 PF).
Tanken är sedan att den mindre Nellie-formationen ska skapa huvudbry för motståndarlagets stora killar som tvingas försvara mindre men snabbare och mer tekniska spelare. Att de mindre spelarna oftast dessutom är bättre på att skjuta leder ofta till stora ytor att attackera på då skyttarnas försvarare måste hålla sig i närheten hela tiden för att inte bli dödade från trepoängslinjen.
Kort sagt, Nellie Ball = Anfall är bästa försvar.
Numera är det nästan regel att om ett lag går smått (byter in mindre spelare) så kontrar det andra laget med att sätta in spelare i liknande storlek. Trots detta faktum spottas det ofta på Nellie Ball eftersom det ännu inte lett till någon segerpokal.
Vi här på HDB hoppas dock att Nelson och hans efterföljare aldrig ger upp drömmen om mer poäng. För poäng är bland det bästa vi vet!
tisdag 21 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 10
Orsak 10: Statistiken
Statistik-Stefan torde vara den första att skriva under på den här posten. Statistik är kul. Om jag hade fått räkna FG%, assist/turn-over-ratio, win-shares och whatnot på matematiklektionerna i skolan hade jag inte bara tyckt att matte var skoj, jag hade varit grym på det också.
Dock kommer jag nog aldrig bli lika bra som mister David The Arbitrarian Sparks. Sparks började publicera sina fantastiska statistiska kreationer på sin egen blogg men blev sedan värvad till basketbloggen Hardwood Paroxysm. Nu verkar det dock inte bättre än att Sparks fått ett riktigt jobb av något NBA-lag och kommer därför inte blogga som tidigare.
Statistik-freak och basketfantaster gråter blod. Men alla sagor har sitt slut och som tur är finns den här sagan sparad här:
The Arbitrarian
Statistik-Stefan torde vara den första att skriva under på den här posten. Statistik är kul. Om jag hade fått räkna FG%, assist/turn-over-ratio, win-shares och whatnot på matematiklektionerna i skolan hade jag inte bara tyckt att matte var skoj, jag hade varit grym på det också.
Dock kommer jag nog aldrig bli lika bra som mister David The Arbitrarian Sparks. Sparks började publicera sina fantastiska statistiska kreationer på sin egen blogg men blev sedan värvad till basketbloggen Hardwood Paroxysm. Nu verkar det dock inte bättre än att Sparks fått ett riktigt jobb av något NBA-lag och kommer därför inte blogga som tidigare.
Statistik-freak och basketfantaster gråter blod. Men alla sagor har sitt slut och som tur är finns den här sagan sparad här:
The Arbitrarian
måndag 20 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 11
Orsak 11: Dunktävlingen
Varje år, någon gång i februari, hålls NBAs All-Star helg. Denna innehåller en match mellan de största stjärnorna från lagen på östkusten, och dito från östkusten, samt en massa varierande jippotävlingar, alla med någon sorts koppling till basket. Den roligaste av dessa tävlingar är alltid dunktävlingen. Kvaliteten på dunkarna varierar något otroligt, från det dåliga till det pinsamma till det underskattade till det fantastiska till det fullkomligt makalösa, men just därför lyckas dunktävlingen alltid, på ett sätt eller annat, med sin allra viktigaste uppgift: att stå för ett gammalt hederligt spektakel.
Varje år, någon gång i februari, hålls NBAs All-Star helg. Denna innehåller en match mellan de största stjärnorna från lagen på östkusten, och dito från östkusten, samt en massa varierande jippotävlingar, alla med någon sorts koppling till basket. Den roligaste av dessa tävlingar är alltid dunktävlingen. Kvaliteten på dunkarna varierar något otroligt, från det dåliga till det pinsamma till det underskattade till det fantastiska till det fullkomligt makalösa, men just därför lyckas dunktävlingen alltid, på ett sätt eller annat, med sin allra viktigaste uppgift: att stå för ett gammalt hederligt spektakel.
50 orsakar varför HDB älskar NBA; Nr. 12
Orsak 12: Mark Cuban
Säga vad man vill om superkapitalisten Mark Cuban, men visst skulle allt vara otroligt mycket tråkigare och ointressantare om han inte var Dallas Mavericks ägare?
Säga vad man vill om superkapitalisten Mark Cuban, men visst skulle allt vara otroligt mycket tråkigare och ointressantare om han inte var Dallas Mavericks ägare?torsdag 16 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 13
Orsak 13: Walt "Clyde" Frazier
Walt Frazier är en av de tre NBA-spelare jag mött öga-mot-öga (de andra två Magic Johnson och ex-Dolphinsspelaren Jeff Taylor). Jag jobbade på en skoaffär i London och Puma hade just släppt Walts signatursko Puma Clyde på nytt. Det hela skulle ske med pompa och ståt, fest och ballonger och Frazier själv skulle komma till just min butik och signera skor och what-not.
Jag blev eld och lågor.
Walt är nämligen inte vilken före detta NBA-lirare som helst. Han ledde Knicks till sina två enda mästerskapssegrar, spelade sju All-Starmatcher (varav han blev All-Star MVP en gång), blev nominerad till All-NBA FirstTeam fyra gånger och Second Team två gånger samt All-NBA Defensive Team sju gånger. När han väl lämnade New York 1977 för att avsluta sin karriär i Cleveland hade han lagt beslag på nästan alla Knicks-rekord som fanns att ta.
Och om Clyde var en cool katt på planen så var han en supercool panter vid sidan av. Smeknamnet Clyde fick Frazier därför att han oftast bar en hatt av liknande modell som Warren Beatty i filmklassikern Bonnie And Clyde. Till denna hatt rockades stora brokiga rockar och pälsar, färggranna kostymer och bilar av finaste märken. Walt var under 70-talet Big Apple Cool personifierat och varhelst han rörde sig i Harlem eller på Manhattan så lades han minst sagt märkes till.
Därför var det sjukt kul att när sneakerheads och allsköns asiater köade i timtal utanför min butik för att få sina Puma-skor signerade trumfade jag med min Slam Classic-tidning där NBA:s 50 bästa spelare är listade, med mister cool himself på 20:e plats. Clyde blev helt rörd och började på gammalt manér vifta till sig vartenda kjoltyg i byggnaden för att visa bilden där han i hatt och rock står lutad mot en flådig Rolls Royce.
Nuförtiden, när han inte signerar skor och ägnar sig åt liknande jippon, jobbar Walt som kommentator för MSG Networks där han tillsammans med Mike Breen försöker förklara och kommentera all things Knicks, vilket den senaste tiden inte varit det lättaste. Men Walt gör det med lika delar bravur som artikulör och kommer ständigt med jive-inspirerade catch-frases som;
Dishing and swishing
Swooping and hooping
Bounding and astounding
Movin' and groovin'
Out-muscling and out-hustling
Shaking and baking
Spinning and winning
Posting and toasting
Stumbling and bumbling
Banking and thanking
Wheeling and dealing
Driving and mesmerizing
Hustling and muscling
Huffing and puffing
Running and stunning
Stopping and popping
Slamming and jamming
Styling and profiling
Hanging and banging
Continuity and spontaneity
It don't mean a thing, If you don't have that swing
Walt Frazier är en av de tre NBA-spelare jag mött öga-mot-öga (de andra två Magic Johnson och ex-Dolphinsspelaren Jeff Taylor). Jag jobbade på en skoaffär i London och Puma hade just släppt Walts signatursko Puma Clyde på nytt. Det hela skulle ske med pompa och ståt, fest och ballonger och Frazier själv skulle komma till just min butik och signera skor och what-not.Jag blev eld och lågor.
Walt är nämligen inte vilken före detta NBA-lirare som helst. Han ledde Knicks till sina två enda mästerskapssegrar, spelade sju All-Starmatcher (varav han blev All-Star MVP en gång), blev nominerad till All-NBA FirstTeam fyra gånger och Second Team två gånger samt All-NBA Defensive Team sju gånger. När han väl lämnade New York 1977 för att avsluta sin karriär i Cleveland hade han lagt beslag på nästan alla Knicks-rekord som fanns att ta.
Och om Clyde var en cool katt på planen så var han en supercool panter vid sidan av. Smeknamnet Clyde fick Frazier därför att han oftast bar en hatt av liknande modell som Warren Beatty i filmklassikern Bonnie And Clyde. Till denna hatt rockades stora brokiga rockar och pälsar, färggranna kostymer och bilar av finaste märken. Walt var under 70-talet Big Apple Cool personifierat och varhelst han rörde sig i Harlem eller på Manhattan så lades han minst sagt märkes till.
Därför var det sjukt kul att när sneakerheads och allsköns asiater köade i timtal utanför min butik för att få sina Puma-skor signerade trumfade jag med min Slam Classic-tidning där NBA:s 50 bästa spelare är listade, med mister cool himself på 20:e plats. Clyde blev helt rörd och började på gammalt manér vifta till sig vartenda kjoltyg i byggnaden för att visa bilden där han i hatt och rock står lutad mot en flådig Rolls Royce.
Nuförtiden, när han inte signerar skor och ägnar sig åt liknande jippon, jobbar Walt som kommentator för MSG Networks där han tillsammans med Mike Breen försöker förklara och kommentera all things Knicks, vilket den senaste tiden inte varit det lättaste. Men Walt gör det med lika delar bravur som artikulör och kommer ständigt med jive-inspirerade catch-frases som;
Dishing and swishing
Swooping and hooping
Bounding and astounding
Movin' and groovin'
Out-muscling and out-hustling
Shaking and baking
Spinning and winning
Posting and toasting
Stumbling and bumbling
Banking and thanking
Wheeling and dealing
Driving and mesmerizing
Hustling and muscling
Huffing and puffing
Running and stunning
Stopping and popping
Slamming and jamming
Styling and profiling
Hanging and banging
Continuity and spontaneity
It don't mean a thing, If you don't have that swing
onsdag 15 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 14
Orsak 14: The Sports Guy
Tycker du som jag om NBA så hoppas jag verkligen inte att du missat Bill The Sports Guy Simmons krönikor på ESPN.com. Med en enorm dos humor, pricksäkra observationer och mängder av populärkulturella referenser guidar han oss, vecka ut och vecka in, handfast genom den amerikanska sportens (basket/baseball/football) helt fantastiska värld.
Härstammandes från Boston, Ma och dess nejder kryddas även Simmons haranger med en enorm lokalpatriotism och ett fantastskap som heter duga. Därför har det senaste året bjudit på bländande journalistik med New England Patriots plattfall i Superbowl och Boston Celtics återtagande som herre på baskettäppan som låg- respektive höjdpunkt.
Simmons bor numera i Los Angeles, dit han flyttade 2002 för att skriva för Jimmy Kimmel Show men där han numera endast jobbar som ett av ESPN.com:s stora dragplåster. Där har han, förutom att frodas som den kändis han är, skaffat säsongsbiljett hos Clippers och har bland annat i en krönika skrivit om känslan att sitta 10 meter med sin lilla dotter från sexförbrytaren Ruben Patterson. Simmons inkorporerar även väldigt ofta sina vänner i det han gör, vare sig det är i skrift eller någon av hans podcast som går vid namnet The B.S. Report.
Så har du missat Bill borde du kolla in honom genast:
The Sports Guy
Men fastän jag är hyggligt intresserad av football och inte har så mycket emot en baseball-match eller två så hade jag nog aldrig hittat till Sportkillen och hans kolumner om det inte vore för NBA.
Tack NBA, än en gång, för att du förgyller min tillvaro!
Tycker du som jag om NBA så hoppas jag verkligen inte att du missat Bill The Sports Guy Simmons krönikor på ESPN.com. Med en enorm dos humor, pricksäkra observationer och mängder av populärkulturella referenser guidar han oss, vecka ut och vecka in, handfast genom den amerikanska sportens (basket/baseball/football) helt fantastiska värld.Härstammandes från Boston, Ma och dess nejder kryddas även Simmons haranger med en enorm lokalpatriotism och ett fantastskap som heter duga. Därför har det senaste året bjudit på bländande journalistik med New England Patriots plattfall i Superbowl och Boston Celtics återtagande som herre på baskettäppan som låg- respektive höjdpunkt.
Simmons bor numera i Los Angeles, dit han flyttade 2002 för att skriva för Jimmy Kimmel Show men där han numera endast jobbar som ett av ESPN.com:s stora dragplåster. Där har han, förutom att frodas som den kändis han är, skaffat säsongsbiljett hos Clippers och har bland annat i en krönika skrivit om känslan att sitta 10 meter med sin lilla dotter från sexförbrytaren Ruben Patterson. Simmons inkorporerar även väldigt ofta sina vänner i det han gör, vare sig det är i skrift eller någon av hans podcast som går vid namnet The B.S. Report.
Så har du missat Bill borde du kolla in honom genast:
The Sports Guy
Men fastän jag är hyggligt intresserad av football och inte har så mycket emot en baseball-match eller två så hade jag nog aldrig hittat till Sportkillen och hans kolumner om det inte vore för NBA.
Tack NBA, än en gång, för att du förgyller min tillvaro!
tisdag 14 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 15
Orsak 15: Bargnanis bakis-look
Rufsigt, nyvaket hår. Tre-dagars skägg-stubb värdigt en Bukowski-karaktär, eller den gode suputen Charles själv. Blank och frånvarande blick som vore den påverkad av flunitrazepam. Och ständigt den där öppna fågelholksmunnen.
En vanlig bakis-lookdag i NBA-proffset Andrea Bargnanis liv.
Nothing more, nothing less.
Rufsigt, nyvaket hår. Tre-dagars skägg-stubb värdigt en Bukowski-karaktär, eller den gode suputen Charles själv. Blank och frånvarande blick som vore den påverkad av flunitrazepam. Och ständigt den där öppna fågelholksmunnen. En vanlig bakis-lookdag i NBA-proffset Andrea Bargnanis liv.
Nothing more, nothing less.
söndag 12 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 16
Orsak 16: Det onda imperiet
San Antonio Spurs. Bara jag hör namnet så fylls jag av vrede. Detta är laget som har förstört slutspelsförhoppningar för flera av mina favoritlag. Som har använt fula knep för att vinna. Som ÄR sjukt fula (Tim Duncan ser ut som en oversizad chipmunk, Bruce Bowen ser ut som en basset hound, Tony Parker ser ut som gargamel och i Manu Ginobilis ansikte ser det ut som en helt annan livsform växer och frodas, precis där näsan på en normal människa skulle sitta). Som klagar oavbrutet på domarna. Och som till råga på allt, ofta vinner hela skiten! Ja, Spurs är helt enkelt en jävla pina, och jag hatar dom med samma intensitet som Sarah Palin hatar aborter.
Men paradoxalt nog innebär mitt hat att NBA-upplevelsen ibland blir ännu mer njutbar. Jag talar om de känslor som väcks till liv varje gång något lag jag gillar spelar mot Spurs, detta onda imperium. Dessa matcher är en konstant emotionell bergochdalbana, där alla av människan kända känslor får komma till tals. Och hur många gånger, jag frågar er, hur många gånger har inte en Spurs-förlust gjort min dag eller vecka? Självklart vet ni inte svaret,så jag svarar själv: minst fyrtio gånger. Ändå rätt många. Och vänta bara tills Tim tråk-jävla Duncan går i pension, då ska jag personligen åka till Texas, korka upp en flaska Patron (eller vadhelst som är coolaste spriten just då) och dansa på Det Onda Imperiets metaforiska grav. Can't wait.
San Antonio Spurs. Bara jag hör namnet så fylls jag av vrede. Detta är laget som har förstört slutspelsförhoppningar för flera av mina favoritlag. Som har använt fula knep för att vinna. Som ÄR sjukt fula (Tim Duncan ser ut som en oversizad chipmunk, Bruce Bowen ser ut som en basset hound, Tony Parker ser ut som gargamel och i Manu Ginobilis ansikte ser det ut som en helt annan livsform växer och frodas, precis där näsan på en normal människa skulle sitta). Som klagar oavbrutet på domarna. Och som till råga på allt, ofta vinner hela skiten! Ja, Spurs är helt enkelt en jävla pina, och jag hatar dom med samma intensitet som Sarah Palin hatar aborter.
Men paradoxalt nog innebär mitt hat att NBA-upplevelsen ibland blir ännu mer njutbar. Jag talar om de känslor som väcks till liv varje gång något lag jag gillar spelar mot Spurs, detta onda imperium. Dessa matcher är en konstant emotionell bergochdalbana, där alla av människan kända känslor får komma till tals. Och hur många gånger, jag frågar er, hur många gånger har inte en Spurs-förlust gjort min dag eller vecka? Självklart vet ni inte svaret,så jag svarar själv: minst fyrtio gånger. Ändå rätt många. Och vänta bara tills Tim tråk-jävla Duncan går i pension, då ska jag personligen åka till Texas, korka upp en flaska Patron (eller vadhelst som är coolaste spriten just då) och dansa på Det Onda Imperiets metaforiska grav. Can't wait.
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 17
Orsak 17: Nere på stan-katapulterna
Våra vardagliga liv tillbringar vi innanför ramen. Vi håller oss till normen och försöker oftast förenkla allt så mycket som möjligt. Det är därför något regalt, majestätiskt, nästan gudomligt, över att se NBA-spelares skott ta fart långt bortom den redan jättelånga trepoängslinjen och sedan flyga genom luften - SLASK! Inget annat än nät. Som vanlig dödlig så sitter man bara där och stirrar, stunned and amazed.
Våra vardagliga liv tillbringar vi innanför ramen. Vi håller oss till normen och försöker oftast förenkla allt så mycket som möjligt. Det är därför något regalt, majestätiskt, nästan gudomligt, över att se NBA-spelares skott ta fart långt bortom den redan jättelånga trepoängslinjen och sedan flyga genom luften - SLASK! Inget annat än nät. Som vanlig dödlig så sitter man bara där och stirrar, stunned and amazed.
lördag 11 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 18
Orsak 18: Shawty is da shit
Nej, The Dream har inte gjort en Master P (eller P. Miller som entreprenören kallar sig numera) och förskt sig på en NBA-karriär. Nej den här posten är för den lilla killen där ute.
(förmodat) Kändast och kortast av de alla är Tyrone "Muggsy" Bogues. Men trots sin ringa längd, Bogues sträcker sig endast 160cm över jordskorpan, hade Muggsy inga problem att spela till sig en 14 år lång karriär och för evigt en plats i våra minnen och hjärtan.
När man såg Muggsy springa omkring sida vid sida med tvåmetersmänniskorna såg det nästan ut som att ett barn hade förirrat sig in på planen. Men Muggsy visade att man med rätt inställning kan överkomma vilka tillkortakommanden, haha tillkortakommanden, som helst!
Muggsys basketfärdigheter var så imponerande att han 1996 blev bestulen på all sin talang av utomjordiska Nerdlucks. Tack vare Bugs Bunny, Michael Jordan och Bill Murray fick han sedermera tillbaka sin talang och kunde fortsätta sin karriär fram till 2001 då han la skorna på hyllan.
Sedan dess har den korta fanan burits vidare av bland andra Earl Boykins, 165cm, och Nate Robinson, 175cm.
Kanske hade vi dock aldrig fått se dessa lirare om inte ett korthetens frö blivit sått säsongen 85/86.
Sommaren 1985 draftades nämligen ett pyttelitet busfrö vid namn Spud Webb av Detroit Pistons i den fjärde rundan. Webb blev dock snabbt cuttad från Detroits lag men fick en andra chans i Atlanta Hawks där hans NBA-karriär till slut tog fart. Något som kom att förändra ligan för alltid.
Webb, som med sina 168cm är den tredje kortaste spelaren genom tiderna efter tidigare nämnda Bogues och Boykins, hade en stabil rookie-säsong med lite mer än fyra assists och nästan åtta poäng per match men det var under All-starhelgens dunktävling han verkligen gjorde sig ett namn:
Webbs fenomenala uppvisning räknas fortfarande som en av de bästa dunktävlingarna någonsin. Hans karriär har även banat väg för fler korta spelare och fungerat som en motivationskälla för alla basketspelare som varit lite korta i rocken.
Kort sagt, Spud Webb - en hjälte!
Nej, The Dream har inte gjort en Master P (eller P. Miller som entreprenören kallar sig numera) och förskt sig på en NBA-karriär. Nej den här posten är för den lilla killen där ute.(förmodat) Kändast och kortast av de alla är Tyrone "Muggsy" Bogues. Men trots sin ringa längd, Bogues sträcker sig endast 160cm över jordskorpan, hade Muggsy inga problem att spela till sig en 14 år lång karriär och för evigt en plats i våra minnen och hjärtan.
När man såg Muggsy springa omkring sida vid sida med tvåmetersmänniskorna såg det nästan ut som att ett barn hade förirrat sig in på planen. Men Muggsy visade att man med rätt inställning kan överkomma vilka tillkortakommanden, haha tillkortakommanden, som helst!
Muggsys basketfärdigheter var så imponerande att han 1996 blev bestulen på all sin talang av utomjordiska Nerdlucks. Tack vare Bugs Bunny, Michael Jordan och Bill Murray fick han sedermera tillbaka sin talang och kunde fortsätta sin karriär fram till 2001 då han la skorna på hyllan.
Sedan dess har den korta fanan burits vidare av bland andra Earl Boykins, 165cm, och Nate Robinson, 175cm.
Kanske hade vi dock aldrig fått se dessa lirare om inte ett korthetens frö blivit sått säsongen 85/86.
Sommaren 1985 draftades nämligen ett pyttelitet busfrö vid namn Spud Webb av Detroit Pistons i den fjärde rundan. Webb blev dock snabbt cuttad från Detroits lag men fick en andra chans i Atlanta Hawks där hans NBA-karriär till slut tog fart. Något som kom att förändra ligan för alltid.
Webb, som med sina 168cm är den tredje kortaste spelaren genom tiderna efter tidigare nämnda Bogues och Boykins, hade en stabil rookie-säsong med lite mer än fyra assists och nästan åtta poäng per match men det var under All-starhelgens dunktävling han verkligen gjorde sig ett namn:
Webbs fenomenala uppvisning räknas fortfarande som en av de bästa dunktävlingarna någonsin. Hans karriär har även banat väg för fler korta spelare och fungerat som en motivationskälla för alla basketspelare som varit lite korta i rocken.
Kort sagt, Spud Webb - en hjälte!
fredag 10 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 19
Orsak 19: The Cal Ripken Jr. of referees
Eller ni kanske känner honom bättre som Dick Bavetta (Cal Ripken Jr. är en legendarisk basballspelare som spelade hela 20 säsonger för sitt Baltimore Orioles). Dick är inte bara en av de absolut bästa domarna i ligan, han är även den meste. Sedan debuten 1975 har han inte missat en enda av över två tusen matcher som han blivit tilldelad att dömma. Och på så många matcher har det hänt en hel del minnesvärda grejer.
Under mitten av 70-talet dömde Dick en match mellan Sixers och Nets tillsammans med en snubbe som hette Earl Strom. När Strom i slutet felaktigt blåste en foul på en Nets-spelare, som hade gett 76:ers vinsten, gick Bavetta in och ändrade domslutet. Efter matchen ska folk i närheten av domarnas omklädningsrum först bevittnat en uppflygande dörr följt av en utflygande Bavetta iklädd söndersliten domarklädsel och ett blåöga. Efter honom ska Strom sedan ha gormat; "You'll take another one of my fucking calls again, right, you motherfucker?"
Men om det var det värsta från Bavettas karriär så är det inte ens nära.
Endast två veckor och tre dagar innan jag föddes, 9:e november 1984, skulle Bavetta tillsammans med sin kollega Jack Madden dömma en match mellan Julius Ervings Philadelphia och Larry Birds Boston. Matchen mellan de båda ärkerivalerna sändes över hela landet via något som hette television, ja de såg basket på det sättet förr i tiden - inte genom streams och torrents som vi gör idag, och båda lagen var dessutom obesegrade för säsongen. En tuff match för en domarduo att dömma alltså.
Nu bar det sig dock inte bättre än att Dicks polare Jack under matchen bröt benet i en kollision med Celtics-guarden Dennis Johnson och att Bavetta således tvingades dömma matchen själv! Men historien tar inte slut här.
Larry "Legend" hade nämligen en gång för alla tänkt visa Doctor J vem som var den nya herren på 80-talstäppan och drog igång en våldsam show med nio poäng redan efter fem och en halv minut i första perioden. Sixers fightades dock tillbaka och ledde länge i början av matchen. Celtics tog dock tillbaka kontrollen och i slutet av den tredje perioden hade de byggt upp en 20-poängsledning, mycket tack vare Larry Bird som för kvällen stod för 42 poäng och ett utomordentligt skytte (17 av 23). Men det hade kunnat bli ännu mer!
Med 1:38 kvar av den tredje perioden hettade det nämligen till rejält. Ett våldsam slagsmål, med stryptag som huvudstrategi, bröt nämligen ut mellan den övertände Bird och en frustrerad Dr. J. Bavetta, som ju nu var ensam domare, fick tillsammans med spelare och ledare från de båda lagen skolja slagskämparna åt och både Bird och Erving, lagens absoluta stjärnlirare, blev utkastade från matchen och fick senare även dryga böter.
Dick dömde för övrigt även matchen mellan Knicks och Nuggets säsongen 06/07 där ett våldsamt slagsmål utbröt och hela tio spelare blev hänvisade till omklädningsrummet.
Men allt i Bavettas karriär har inte handlat om slagsmål, det har funníts en hel del kärlek också. Som det intima ögonblicket mellan Dick och Chuck efter att de under 2007 års All-Starmatch sprang i kapp:
Eller ni kanske känner honom bättre som Dick Bavetta (Cal Ripken Jr. är en legendarisk basballspelare som spelade hela 20 säsonger för sitt Baltimore Orioles). Dick är inte bara en av de absolut bästa domarna i ligan, han är även den meste. Sedan debuten 1975 har han inte missat en enda av över två tusen matcher som han blivit tilldelad att dömma. Och på så många matcher har det hänt en hel del minnesvärda grejer.Under mitten av 70-talet dömde Dick en match mellan Sixers och Nets tillsammans med en snubbe som hette Earl Strom. När Strom i slutet felaktigt blåste en foul på en Nets-spelare, som hade gett 76:ers vinsten, gick Bavetta in och ändrade domslutet. Efter matchen ska folk i närheten av domarnas omklädningsrum först bevittnat en uppflygande dörr följt av en utflygande Bavetta iklädd söndersliten domarklädsel och ett blåöga. Efter honom ska Strom sedan ha gormat; "You'll take another one of my fucking calls again, right, you motherfucker?"
Men om det var det värsta från Bavettas karriär så är det inte ens nära.
Endast två veckor och tre dagar innan jag föddes, 9:e november 1984, skulle Bavetta tillsammans med sin kollega Jack Madden dömma en match mellan Julius Ervings Philadelphia och Larry Birds Boston. Matchen mellan de båda ärkerivalerna sändes över hela landet via något som hette television, ja de såg basket på det sättet förr i tiden - inte genom streams och torrents som vi gör idag, och båda lagen var dessutom obesegrade för säsongen. En tuff match för en domarduo att dömma alltså.
Nu bar det sig dock inte bättre än att Dicks polare Jack under matchen bröt benet i en kollision med Celtics-guarden Dennis Johnson och att Bavetta således tvingades dömma matchen själv! Men historien tar inte slut här.
Larry "Legend" hade nämligen en gång för alla tänkt visa Doctor J vem som var den nya herren på 80-talstäppan och drog igång en våldsam show med nio poäng redan efter fem och en halv minut i första perioden. Sixers fightades dock tillbaka och ledde länge i början av matchen. Celtics tog dock tillbaka kontrollen och i slutet av den tredje perioden hade de byggt upp en 20-poängsledning, mycket tack vare Larry Bird som för kvällen stod för 42 poäng och ett utomordentligt skytte (17 av 23). Men det hade kunnat bli ännu mer!
Med 1:38 kvar av den tredje perioden hettade det nämligen till rejält. Ett våldsam slagsmål, med stryptag som huvudstrategi, bröt nämligen ut mellan den övertände Bird och en frustrerad Dr. J. Bavetta, som ju nu var ensam domare, fick tillsammans med spelare och ledare från de båda lagen skolja slagskämparna åt och både Bird och Erving, lagens absoluta stjärnlirare, blev utkastade från matchen och fick senare även dryga böter.
Dick dömde för övrigt även matchen mellan Knicks och Nuggets säsongen 06/07 där ett våldsamt slagsmål utbröt och hela tio spelare blev hänvisade till omklädningsrummet.
Men allt i Bavettas karriär har inte handlat om slagsmål, det har funníts en hel del kärlek också. Som det intima ögonblicket mellan Dick och Chuck efter att de under 2007 års All-Starmatch sprang i kapp:
torsdag 9 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 20
Orsak 20: Stan "The Man" Van Gundy
Den är ungefär sinna lång!
Och när vi ändå är inne på Van Gundys, hur kan vi då inte ta med Stan "The Man".
Visst, han kanske inte är världens roligaste eller bästa coach men kan man annat än älska en snubbe som ser ut som en blandning mellan Ron Jeremy och Janne "Loffe" Carlsson?
Nej, tänkte väl det.
Den är ungefär sinna lång!Och när vi ändå är inne på Van Gundys, hur kan vi då inte ta med Stan "The Man".
Visst, han kanske inte är världens roligaste eller bästa coach men kan man annat än älska en snubbe som ser ut som en blandning mellan Ron Jeremy och Janne "Loffe" Carlsson?
Nej, tänkte väl det.
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 21
Orsak 21: Jeff Van Gundy
När vi ändå är inne på kommentatorer, vad passar bättre än en av de bästa?
Coachen JvG har aldrig varit någon större favorit på HDB-kontoret. De lag han har coachat i NBA, Knicks och Rockets, har i och för sig inte direkt varit några hatlag eller så men Van Gundys oerhört defensiva taktik har minst sagt blivit frowned upon.
Därför pukades och trumpetades det friskt när Houston efter säsongen 06/07 meddelade att Jeff inte längre var önskvärd som kapten på den i första slutspelsrundan ständigt sjunkade skutan. Ännu fler instrument - så som harpa, mandolin och fagott (no-homo) - spelades sedan då ESPN värvade den frispråkiga New Yorkern till sitt kommentatorscrew. För är det något Jeff Van Gundy kan, förutom basket då, så är det att kommentera!
Numera briljerar han med fantastiska iaktagelser, astronomiska mängder basketkunskap och personliga anekdoter vid sidan om de väldigt bra kompleterande Mike Breen och med-New Yorkern Mark Jackson.
När coachen JvG gick ut i massmedia och sa alltifrån att Michael Jordan daltades med av domarna och ligan och fick göra vad han ville till att Dallas Mavericks ägare Mark Cuban hade påverkat domare att hålla ett extra öga på Yao Ming lät han mer som en gnällig och dålig förlorare. Nu när han sitter på kommentatorsbänken och kan iakta det hela från sidan är hans tankar och åsikter dock spot on.
Kommentatortrion Breen, Jackson och Van Gundy är en fantastisk komposition där Breen sköter det mesta av det faktiska refererandet och där Jackson och Van Gundy kommer med instick och åsikter, som inte sällan går stick i stäv. Van Gundy och Jackson hamnar i muntliga dispyter ungefär lika många gånger per match som Tim Duncan skjuter planka-i, oftast med Van Gundy som debattvinnare. Det bästa är dock de mer personliga tankar och anekdoter som Jeff mer än gärna och allt som oftast delar med sig av:
När vi ändå är inne på kommentatorer, vad passar bättre än en av de bästa?Coachen JvG har aldrig varit någon större favorit på HDB-kontoret. De lag han har coachat i NBA, Knicks och Rockets, har i och för sig inte direkt varit några hatlag eller så men Van Gundys oerhört defensiva taktik har minst sagt blivit frowned upon.
Därför pukades och trumpetades det friskt när Houston efter säsongen 06/07 meddelade att Jeff inte längre var önskvärd som kapten på den i första slutspelsrundan ständigt sjunkade skutan. Ännu fler instrument - så som harpa, mandolin och fagott (no-homo) - spelades sedan då ESPN värvade den frispråkiga New Yorkern till sitt kommentatorscrew. För är det något Jeff Van Gundy kan, förutom basket då, så är det att kommentera!
Numera briljerar han med fantastiska iaktagelser, astronomiska mängder basketkunskap och personliga anekdoter vid sidan om de väldigt bra kompleterande Mike Breen och med-New Yorkern Mark Jackson.
När coachen JvG gick ut i massmedia och sa alltifrån att Michael Jordan daltades med av domarna och ligan och fick göra vad han ville till att Dallas Mavericks ägare Mark Cuban hade påverkat domare att hålla ett extra öga på Yao Ming lät han mer som en gnällig och dålig förlorare. Nu när han sitter på kommentatorsbänken och kan iakta det hela från sidan är hans tankar och åsikter dock spot on.
Kommentatortrion Breen, Jackson och Van Gundy är en fantastisk komposition där Breen sköter det mesta av det faktiska refererandet och där Jackson och Van Gundy kommer med instick och åsikter, som inte sällan går stick i stäv. Van Gundy och Jackson hamnar i muntliga dispyter ungefär lika många gånger per match som Tim Duncan skjuter planka-i, oftast med Van Gundy som debattvinnare. Det bästa är dock de mer personliga tankar och anekdoter som Jeff mer än gärna och allt som oftast delar med sig av:
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 22
Orsak 22: Charles Barkley, citatmaskin
Charles Barkley var en unik spelare. Det är något alla basketintresserade vet. Men något ännu mer unikt är den samling av brutalt ärliga citat han har fått ihop under sina år som både spelare och kommentator.
En lista över hans 50 bästa citat finns här. Brutalt ärligt, brutalt roligt, ibland bara brutalt: Charles har aldrig fått för sig att slå upp ordet självcensur i ordboken, och vi älskar honom för det.
Nummer 16:
Barkley on Hanno Mottola, who, as EJ remarked "is the first NBA player from Finland". Charles replies: "Of course he is the first NBA player from Finland, he's the only person in Finland."
Charles Barkley var en unik spelare. Det är något alla basketintresserade vet. Men något ännu mer unikt är den samling av brutalt ärliga citat han har fått ihop under sina år som både spelare och kommentator.
En lista över hans 50 bästa citat finns här. Brutalt ärligt, brutalt roligt, ibland bara brutalt: Charles har aldrig fått för sig att slå upp ordet självcensur i ordboken, och vi älskar honom för det.
Nummer 16:
Barkley on Hanno Mottola, who, as EJ remarked "is the first NBA player from Finland". Charles replies: "Of course he is the first NBA player from Finland, he's the only person in Finland."
onsdag 8 oktober 2008
50 orsaker varför HDB älskar NBA; Nr. 23
Orsak 23: Kommentatorvirtuosen Bill Walton
Bill Walton, den före detta enormt begåvade hippie-centern som brukade klippa hövding med Grateful Dead, tjänar numera sitt uppehälle som expertkommentator åt ESPN, och som han gör det! Ingen annan kommentator blandar överdrifter, ironi och dramatisk vokabulär som denna virtuos. Tänka sig att han en gång i tiden stammade så illa att han helst bara ville hålla brödluckan stängd!
Här har vi en Walton-klassiker, där han - helt apropå ingenting - börjar jämföra den hyfsade forwarden Boris Diaw med romantiken i allmänhet och Ludwig Van Beethoven i synnerhet:
Resten av världens befolkning ser ut som frågetecken inför en sådan jämförelse, men för Walton faller den sig helt naturlig. Eller så är han ironisk. Eller så rökte han en holk för mycket då det begav sig. Ingen kan veta säkert.
Bill Walton, den före detta enormt begåvade hippie-centern som brukade klippa hövding med Grateful Dead, tjänar numera sitt uppehälle som expertkommentator åt ESPN, och som han gör det! Ingen annan kommentator blandar överdrifter, ironi och dramatisk vokabulär som denna virtuos. Tänka sig att han en gång i tiden stammade så illa att han helst bara ville hålla brödluckan stängd!
Här har vi en Walton-klassiker, där han - helt apropå ingenting - börjar jämföra den hyfsade forwarden Boris Diaw med romantiken i allmänhet och Ludwig Van Beethoven i synnerhet:
Resten av världens befolkning ser ut som frågetecken inför en sådan jämförelse, men för Walton faller den sig helt naturlig. Eller så är han ironisk. Eller så rökte han en holk för mycket då det begav sig. Ingen kan veta säkert.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
