Mera Marv

YES! Marv Albert har skrivit på ett nytt kontrakt vilket betyder att hans ljuva stämma kommer ackompanjera våran favoritsport, under TV-bolaget TNT:s sändningar, ända fram till säsongen 2015/16. Fantastiskt bra!

Nu ska bara någon operera bort Bill Waltons uppenbart för stora näspolyper så att vi kan åtnjuta dennes underhållande och tossiga idéer och tankar utan att behöva störas av hans otroligt nasala och jobbiga röst.

Och kan någon snälla göra Gary Payton till trash-talkande sidelinereporter!

Phoenix har fått en Shaq attack

Ok. Igår började det florera rykten om ett eventuellt spelarbyte mellan hopplösa Miami Heat och Western Conferences bästa lag, enligt tabellen i alla fall, Phoenix Suns. Ryktet sa att klubbarna var bara var en hälsocheck ifrån att Shaquille O´Neal skulle flytta till Arizona-öknen i utbyte mot Shawn Marion och Marcus Banks.

Wtf, tänkte jag. Det här kommer inte sluta bra. För någon.

Sen idag hände det. Och National Basketball Association förvandlades vips till National Bizarro Association.

Dock kan jag se lite logik i det hela. Shaq kan kanske, om han blir frisk, fungera som den Duncan/Bynum/Chandler-stoppare som Phoenix har saknat tidigare i år. Dessutom förflyttas STAT till en mycket mer passande Power Forward-roll där han kommer kunna dominera ännu mer än på sin centerplats, speciellt som han nu lagt till ett hyfsat långskott till repertoaren.

Och Marion har ju ändå gnällt och hotat om att dra efter den här säsongen ändå och att bli av med Marcus Banks otroligt dåliga kontrakt var ju bra för framtida planer.

Dock har jag svårt att se den här planen gå i lås. Men Phoenix-basketen var fin så länge den varade.

A ella le gusta le Gasolina

Ett storartat och chockerande rån inträffade igår inom den amerikanska proffs-basketligan, NBA.

Memphis stora ankare och härförare, Pau Gasol, blev under gårdagen bortrövad under omständigheter som i modern tid saknar motstycke. Gasol, som hade en tung säsongsinledning men som efter jul verkar ha fått ny vind i seglen, draftades 2001 av Atlanta som dock direkt bytte bort den reslige spanjoren till dåvarande Vancouver Grizzlies - numera Memphis Grizzlies.

Gasol blev genast en storstjärna och har under sin tid i Grizzlies bland annat vunnit pris som årets rookie och har klubbrekord i antal poäng, returer och blockar.

Förövaren som utförde illdådet ska ha varit klädd i gult och lila samt pratade med västkustsk dialekt (amerikansk sådan och inget "äru gooo elle"). Efter sig lämnade gärningsmannen superboomcentern Kwame Browns utgående kontrakt, talangguarden Javaris Crittenton samt två framtida förstarunds draftval.

Slammajamma-akuten

Rudy Gay har inte bara ett av de bästa namnen i hela NBA, han ska även ställa upp i årets Sprite Rising Star Slam Dunk Contest. Problemet är bara att Gay inte har så bra fantasi och behöver därför allmänhetens hjälp.

Själv har jag inte kunnat dunka på 2-3 år men om jag hade kunnat hade jag reproducerat den mytomspunna dunken av Södertälje Kings gamla amerikan Joey Johnson där JJ gjorde en 360 samtidigt som han tog bollen under båda benen för att sedan dunka skiten ur korgen.

Vad vill du se för dunk?

It's gotta be the shoes

Så har den slutligen kommit. Air Jordan XX3-dojjan. Och det ryktas om att det ska vara den sista i raden av jordanska signaturskor. Känns ändå på tiden eftersom de senare årens exemplar, typ alla Jordans efter Air Jordan XIV, inte direkt varit några höjdare rent estetist sett. 23:orna är ju inte kjempepena direkt de heller men de kommer i alla fall med en DVD-skiva:


Själv kommer jag förmodligen inte investera i ett par utan sparar mina hårt förvärvade penningar till något av de kommande Countdown-packen (jävlar vad jag är peppad på de kommande 11:orna).

Läs även denna finfina artikeln om skorna, kulturrörelsen och fenomenet Air Jordan.

Muy largos

Läs mer om Kenny: HÄR, HÄR och HÄR.

Bara 2 dagar kvar

Tills det att valurnorna ska tömmas och rösterna räknas.
Men som sagt, 2 dagar kvar och rösta kan du göra HÄR!

Cirkus Maximum

Kom en, kom alla till årets största föreställning! Svensk Basket har i många år försökt att locka mer publik och sponsorer till sporten och nu slutligen har vi knäckt nöten! En neger!

Och inte vilken neger som helst utan en amerikansk gammal en. Ungefär som den magiska negern som Borås försökte tälja guld av (men som istället ledde till klubbens konkurs) fast mer defensiv och mindre karismatisk. Men vilken tillställning det ska bli!

Scottie Pippen, en av tidernas 50 bästa spelare (då han var ung), ska spela med Sundsvall Dragons och mer cirkus än så här kan det inte bli. Sundsvall, som leder serien, möter Akropol, som ligger sist, och Akropol-spelarna har tydligen stått på knä i kö för att få talla lite på Pippen.

Folk förväntar sig stordåd av den gamle (i ordets alla bemärkelser) Dream-Teamspelaren men under två matcher i den finska ligan mäktade han endast med 21 poäng, sammanlagt. Jag tror inte att Pippen kommer vara så sjukt bra som folk vill tro utan han slutar nog matchen med 12 poäng, 8 returer och 4 assists. Vad han dock kommer tillföra är ett jävla mediauppbåd och sjukt klirr i kassan för Sundsvall.

Dock är Pippen en favorit och det skulle vart skoj att se honom live en gång. Jag får tyvärr nöja mig med att se spektaklet på SVT24 kl. 19.00. Och roligast för mig blir inte att se Pippen utan min gamla tränare och ganska så nyblivna pappan Peter Öqvist på Sundsvallsbänken!
Lycka till Peter!

(Och om du läser det här Peter kanske du kan skriva upp mig på någon slags gästlista utifall att Michael Jordan-ryktena är sanna, tack på föris).

Chris Bosh vill till New Orleans

Badly;

Tyvärr så kan Bosh, aka LILLEFOT från "Landet för länge sedan" (för visst ser CB4 ut som en dinosaurie?!?!?!), goofa runt hur mycket han vill men så länge det finns två forwards vid namn Lebron och Kevin i samma Conference får Bosh nog förlita sig till coachernas röster.

Mitt alldeles egna Hoop Dreams All-Stars ser ut som följer:

Western All-Stars:

Center: Amare Stoudemire
Två av mina grundkriterier när det kommer till All-Starröstande är sex appeal och slamma-jammafärdigheter. Med Amare som mannen i mitten kan jag räkna med 5-6 alley-oops och, förutom 2-3 monsterblockar, inte en tillstymmelse till försvar. Sexigt!

Power Forward: Tim Duncan
Timmy D är mitt undantag som bekräftar reglerna. Han är sjukt osexig, skjuter hellre planka-i än dunkar och spelar oändliga mängder kvalitativt försvar. Men han är helt enkelt FÖR bra för att inte tas med här, sjukt osexig eller inte. Och mitt alternativ var ändå bara typ Dirk Nowitzki och eftersom det är sexighet vi är ute efter och inte någon tysk hård-homo blir det dött lopp i sexighetstävlingen varför den bättre av de två blir mitt val.

Small Forward: Carmelo Anthony
Visst, Melo startade säsongen lite halvrisigt sådär och hade länge problem med siktet men den senaste månaden har han lätt, jag säger det igen; LÄTT!, varit den bästa small forwarden öster om Lebron James. Väster om Bron-Bron också för den delen. Och efter att Duncan dragit ned sex appealen är Carmelos charmiga leende som mirakelmedicin för den sjunkande skutan som nu med mirakelmedicinen i seglen kan cruisa iväg mot solnedgången till tonerna av Justins SexyBack (låten alltså, inte ryggen).

Shooting Guard: Kobe Bryant
Ok. Först och främst vill jag bara klargöra att jag inte tycker det är det minsta sexigt att våldtas. Det är otroligt onödigt och omoget. Punkt. Dock är väl ingen All-Starmatch fullkomlig utan den bästa spelaren på plats. Sen besitter ju grabben en sjuhelsickes slamma-jammakunskap bara han inte nöjer sig med fall-away jumpers istället. Kobe, gör som Trick Daddy; Take it to the house!

Point Guard: Baron Davis
Egentligen så har Chris Paul varit mycket bättre än Baron hittills (detsamma gäller kanske Brandon Roy, Steve Nash och Allen Iverson också för den delen) men har man som B Diddy ett så utomordentligt stiligt skägg och som jag en alldeles förblindande och förvirrande man-crush så går det som det går.

Eastern All-Stars:

Center: Dwight Howard
Förmodligen omröstningens enklaste val. Dwight är inte bara den enda bra centern i öst, han dunkar dessutom fler gånger än andra lag gör tillsammans. Spelar egentligen onödigt mycket försvar för en sådan här tillställning men jag har överseende med det eftersom monsterblockar är just min kopp te när det kommer till försvar.

Power Forward: Kevin Garnett
Världens näst kändaste KG (efter Bergström) har tagit Boston till nya höjder och är även han ett självklart val. Precis som Howard spelar Garnett tyvärr lite för mycket, och framförallt för intensivt, försvar men han är upphovsmannen till en av min favoritdunkar genom tiderna (nummer två på den här listan; Topp 10 Garnett-dunkar) så försvaret får gå för den här gången.

Small Forward: Lebron James
Att välja All-Stars från Eastern Conference är nog det tråkigaste och minst utmanande jag någonsin gjort. Cleveland har i och för sig sugigt pung, vilket inte alls var förvånande för undertecknad, men Lebron har statistiskt sett sopat banan (frukten alltså) med alla andra. Och eftersom både humor och muckler ofta anses som sexigt håvar han ju in massvis med sex appeal-poäng också. Sen har jag hört ryktesvägen att The L-Train ska kunna dunka också.

Shooting Guard: Dwayne Wade
DWade har gått skadad en hel massa och har väl inte kommit upp i normal standard vilket har avspeglats på Miamis bedrövliga resultat, eller rättare sagt avsaknad av resultat. Oavsett vilket så är han utan tvekan den bästa Shooting Guarden i öst. Dock tycker jag att han ska sluta apa efter Lebron som han gjort i sin senaste Gatorade-reklam (se HÄR). "Roliga" röster och multipla personligheter är Lebrons grej. Du ska bara se snygg ut i kostym och drajva sanslöst hårt mot korgen.

Point Guard: Gilbert Arenas
Jag vet att Gilbert är skadad och förmodligen kommer vara det under All-Starmatchen också men vad skulle jag göra? Jag kan ju inte svika en kompis. Och vem skulle jag annars ha röstat på? Chauncey Billupps? Nej då hade vi tappat 10 sekunder per anfall bara för att han skulle snigla upp bollen. Jason Kidd? Nej verkligen inte. Det här är en All-Starmatch och inget pensionat. Och har ni sett MTV Cribs när de var hemma hos Kídd? Det är nog det osexigaste jag sett, någonsin.

GÅ IN HÄR FÖR ATT RÖSTA.

En garde/en guard

För några månader sedan rasade dikussioner om huruvida tredjeårsmännen Deron Williams eller Chris Paul var NBA:s bästa ungtupp på guardsidan. Paul, som missade nästan 20 matcher förra säsongen på grund av skador, blev allt som oftast förpassad till att spela andrafiol efter Deron Williams och hans föredragna storlek och mognad. Andra bullar är det nu!

Medan Deron inte lyckats hålla fast vid den fantastiska form som han startade säsongen med har Paul gått från klarhet till jag-vet-inte-vad. Paul ligger tvåa på ESPN:s John Hollingers PER-lista (för mer om den läs HÄR), han har fullkomligt utklassat mäster Steve Nash de två gånger de mötts hittills den här säsongen, han snittar formidabla 21.6/10.3/3.9 poäng/assists/returer och han har burit sitt katastrofala New Orleans Hornets till 23-11 vilket betyder delad andraplats med Dallas i den benhårda sydvästra divisionen.

Han har nu gått från att väljas tvåa efter Deron Williams till att figurera, inte bara i diskussionen om hela ligans bästa guard, utan ligans bästa SPELARE. Punkt.

Och avslutningsvist är det ju dessutom sjukt charmigt med tilltalsnamn både som för- och efternamn, även om initialerna blir CP.

Ring ut det gamla, ring in det nya

Året börjar lida mot sitt slut och Hoop Dreams Blog fyller 100 inlägg! Detta firar vi med en youtube-lista som heter duga. Gott nytt år! Enjoy:

Årets retro:


Årets trailer:


Årets Sportscenter-reklam:


Årets ouch:


Årets trojka:


Årets Gilbert Arenas:


(förra) Årets julsång:


Vi ses igen nästa år!

Who wear short shorts?

"I don't know what it feels like to wear a thong, but I imagine it feels something like what we had on in the first half. I felt violated. I felt naked. It's one thing to see films with guys wearing those things. ... I'd rather stay warm, man."

Baron Davis setting the screen

Baron Davis har tydligen börjat recensera filmer på nba.com. CHECK IT!

God jul

Denver hade spelat en riktigt urusel match mot sunkiga Sacramento Kings och var på väg mot ännu en förnedrande bortaförlust. Så hände det. Det så omtalade men sällan skådade och upplevda julmiraklet.

Som sagt, Nuggets hade spelat pinsamt dåligt i tre perioder och låg riktigt risigt till långt in i den fjärde. Men med ungefär tre och en halv minut kvar sänker Allen Iverson, som annars under matchen varit ytterst medioker, en trepoängare och slajsar ner Kings-ledningen till fyra poäng och matchen finns nu där for the taking.

Efter tre minuters poängbytande och time-outande, och då menar jag inte att tiden plötsligt blev avslöjad som homosexuell utan bara att lagen tog en massa time-outs hit och dit, hade Sacramento bollen med en trepoängsledning och ynka 36 sekunder kvar på matchuret. Vid det här laget var jag sjukt less på att jag suttit uppe och genomlidigt ännu en svag insats av ett av mina favoritlag som nu stod på nederlagets brant och var näst intill uträknade.

Sacramento passar in bollen till Beno Udrih, som har fått värsta stjärnstatusen (i alla fall i Sacramento och fantasy-kretsar) sedan han anlände från San Antonio, som direkt fastnar i en Denver-dubbling men domaren blåser (ganska tveksamt) av för foul och Beno, som för säsongen satt nästan 90% från välgörenhetslinjen, får två straffkast och kan i princip avgöra matchen.

Första skottet studsar runt på ringen för att sedan försmädligt ramla av till publikens stora förtret. Beno lugnar sina medspelare och säger att han minsann ska fixa biffen, men icket! Även den andra straffen får smaka ringstål och mexikanaren Eddie Najera river åt sig returen och tar time-out.

Snabbt som ögat rusar Carmelo Anthony i en lay-up direkt ut time-outen och Kings leder nu med fjuttiga en poäng med ynkliga 17 sekunder kvar att spela. Sacramentos tur att ta time-out och den här gången byta in sina bästa straffskyttar.

Bollen går in till Brad Miller som direkt blir foulad av Mexar-Najera och Brad, som lyckats sätta 85% av sina tidigare straffar, får två sprillans nya med chans att åtminstone säkra en eventuell förlängning.

Men skräp-Brad går samma öde till mötes som boom-Beno och missar båda straffkasten å det grövsta. Carmelo Anthony tar den defensiva returen och passar bollen till Allen Iverson som sätter iväg mot motståndarkorgen som ett jehu.

Kings-spelarna är dock snabbt tillbaka och stannar upp Iverson just utanför trepoängslinjen men alla vet nu vad som komma skall. Svaret på frågan dribblar runt lite och låter klockan sakta ticka nedåt och sedan gör han sin grej - han fintar bort sin försvarare, bryter in mot mitten, stannar på en femöring sådär som bara han kan och släpper iväg ett litet lobbskott medan han sakta faller bakåt.

Det är bara det att skottet är för kort och stannar på den främre ringkanten. KUKEN!

På ungefär en halv sekund hinner jag förbanna mitt liv och hela världens menlösa existens men då som på en glimrande vit springare stiger en litauisk prins fram som räddaren i nöden.

Linas Kleiza får nämligen på något sätt med sig bollen ur klungan med spelare som står och fajtas under korgen, tar en snabb titt på klockan och hivar iväg ett skott. KLOCKRENT. Denver vinner 106-105 och jag kan nu när jag sätter min sista punkt i det här inlägget somna in i en härlig eufori.

God jul.

En lång, en kort

Om det är någonting som jag stör mig extra mycket på i NBA så är det spelarnas och lagens oförmåga att utnyttja de, på utrikiska, så kallade "miss-matches" som uppstår gång efter annan under matcherna. Här är också en av de större skillnaderna som ligger i den europeiska basketens favör och varför Team USA misslyckats så kapitalt de senaste åren i den internationella mästerskapen (tillsammans med oförmågan att spela mot zon-försvar och att försvara trepoängslinjen).

Det jag finner mest besynnerligt med alla dessa storleksdifferenser som uppstår är att NBA-profsen har så mycket enklare att skapa något positivt och produktivt när det är en liten anfallare som får på sig en stor försvarare. Då börjar nämligen lillen, vi kan kalla honom Allen Iverson, att dribbla lite för att sedan göra någon fint mot korgen, ta ett steg tillbaka och om försvararen då följer efter går han lätt som en plätt förbi för en öppen lay-up, om inte - öppet skott. Hur som haver slutar typ 99% av dessa missmatcher i ett relativt enkelt avslut för lill-Allen (icke att förväxla med Lily Allen).

Andra bullar blir det när en stor snubbe får på sig en mindre försvarare, i alla fall i NBA. I den europeiska basketen är det i första hand denna felkomponering man är ute efter eftersom man då enkelt kan passa in bollen till den store spelaren som sedan bara kör över sin mindre försvarare för två enkla poäng. Men i NBA verkar detta vara stört omöjligt trots att den amerikanska regeln om olovligt hjälpförsvar samt den större planen borde förenkla det ytterligare för den stora spelaren.

Dock ser jag gång efter annan samma scenario.

Den stora spelare försöker, som det återigen på utrikiska heter (det är mycket utrikiska inom basket), "posta" upp sin mindre försvarare som kontrar genom att försöka "fronta" sin anfallare. Detta gör att spelaren med bollen blir ängslig och inte vågar passa in bollen för att han har för dålig vinkel, är för dålig på att passa eller helt enkelt hellre behåller bollen själv.

I den europeiska basketen hade nu bollen passats upp till toppen, den stora spelaren vid korgen hade låst sin spelare på ryggen, fått passningen och enkelt gjort två poäng. Men i NBA, nej. Istället börjar spelaren med bollen antingen dribbla mot korgen eller åt annat håll, kastar iväg något som ska liknas vid en pass men som landar någonstans mellan tredje och sjunde bänkraden och försvararna hinner byta tillbaka/får bollen och tillfället har runnit ut i sanden och jag och alla basketcoacher gråter blod över den spillda mjölken (eller egentligen blir jag glad eftersom det oftast är Golden State Warriors eller Phoenix Suns som agerar lill-killen).

Dock finns det några lag och spelare som bemästrar denna assemble terrible.

Först och främst har vi Orlando Magics där megamonstret Dwight Howard nu för tiden skapar en miss-match vem han än ställs mot. När han sedan är omringad av mer eller mindre passningsdugliga (passningsdugliga som i; "jag kan kasta en boll så att den hamnar inom ett avstånd av sisådär två meter från korgen/Dwight") är det inte en tillfällighet att Howard snittar fler dunkar per match än en del lag i NBA.

Phoenix Suns spelar efter samma pipa fast här är det allt som oftast Steve Nash som står för passandet och Amare Stoudemire som står för avslutandet. Dock nästan samma utförande och resultat nämligen lobb-pass, hopp, dunk.

Väldigt sällan de stora spelarna lyckas posta upp och backa in en mindre försvarare och frågan är vad det beror på? Är det stor-killarna som är för klena och inte kan posta upp, är medspelarna för dåliga passare och för själviska, är det mini-dudesen som är gjorde av ett starkare virke (lite lokalpatriotiskt är mitt förslag björk) eller är det som oftast en blandning av flera komponenter?

Om man spanar in killen nedanför, vilket ni vet att jag mer än gärna gör *grrrr* (ni som är out of the loop kan läsa mer om det HÄR), lägger jag min röst på björkvirket i alla fall.

Kopieringskatter

Jag har, som ni säkert kommer ihåg, tidigare skrivit om hur festliga namn spelarna i NBA besitter (ni som inte kommer ihåg har en favorit i repris HÄR). Nu idag upptäckte jag dock att någon liten amerikansk skittidning på den norra västkusten helt och hållet tagit min grej och gjort den till sin egen. Kudos går dock till att de letat upp en hel del festliga namn som inte var med på min tidagare lista varvid jag väldigt ödmjukt länkar till skittidningen och dess artikel HÄR.

Annars har som bekant inte hänt så mycket här på sistone på grund av en rad orsaker, bland annat internettrubbel och allmän lättja. Tanken är dock att vi ska skärpa oss men vi får se hur det går. Tills vidare tycker jag ni ska kolla in Wifebeater Love och deras utomordentliga julkalender (jag önskar att jag kommit på något liknande i tid, damn it)

Alle man till valstugorna

Ja, kanske inte riktigt nu på direkten, men nu har i alla fall kandidaterna till säsongens All-Starmatch blivit utsedda. Hoop Dreams listor över önskade All-Stars kommer nog publiceras nån gång i januari, då det faktiskt är aktuellt, men vi kan ju redan nu börja väga för- och nackdelar spelarna emellan.

Men först vill jag bara fråga på vilka premisser dessa kandidater väljs? För visst ska alla lagen ha en chans att vara representerade i All-Starmatchen men seriöst, vad gör egentligen spelare som Larry "Jävlar vad kass jag blivit sedan jag lämnade Wizards" Hughes, Charlie "Bara för att jag har en konstig hudsjukdom ska jag väl ändå inte pity-röstas in i All-Starmatchen" Villanueva, Zaza "Vem?" Pachulia, Antoine "Den mest ineffektiva spelaren sedan Yinka Dare" Walker(!), Erick "Jag antar att han är med för att få ihop 12 centrar att välja från" Dampier och alla Seattle-spelarna förutom Kevin Durant (och ska han egentligen vara med också?) på en sån här lista?

Aja, här är i alla fall kandidatlistan:

EAST GUARDS (24)
Ray Allen, Boston
Gilbert Arenas, Washington
Chauncey Billups, Detroit
Vince Carter, New Jersey
Jamal Crawford, New York
Raymond Felton, Charlotte
T.J. Ford, Toronto
Ben Gordon, Chicago
Richard Hamilton, Detroit
Kirk Hinrich, Chicago
Larry Hughes, Cleveland
Andre Iguodala, Philadelphia
Joe Johnson, Atlanta
Jason Kapono, Toronto
Jason Kidd, New Jersey
Stephon Marbury, New York
Andre Miller, Philadelphia
Jameer Nelson, Orlando
Anthony Parker, Toronto
Michael Redd, Milwaukee
Jason Richardson, Charlotte
Jamaal Tinsley, Indiana
Dwyane Wade, Miami
Mo Williams, Milwaukee

EAST FORWARDS (24)
Andrea Bargnani, Toronto
Chris Bosh, Toronto
Caron Butler, Washington
Luol Deng, Chicago
Mike Dunleavy, Indiana
Kevin Garnett, Boston
Drew Gooden, Cleveland
Danny Granger, Indiana
Udonis Haslem, Miami
LeBron James, Cleveland
Antawn Jamison, Washington
Richard Jefferson, New Jersey
Kyle Korver, Philadelphia
David Lee, New York
Rashard Lewis, Orlando
Antonio McDyess, Detroit
Andres Nocioni, Chicago
Paul Pierce, Boston
Tayshaun Prince, Detroit
Zach Randolph, New York
Josh Smith, Atlanta
Hedo Turkoglu, Orlando
Charlie Villanueva, Milwaukee
Gerald Wallace, Charlotte

EAST CENTERS (12)
Andrew Bogut, Milwaukee
Eddy Curry, New York
Samuel Dalembert, Philadelphia
Dwight Howard, Orlando
Zydrunas Ilgauskas, Cleveland
Nenad Krstic, New Jersey
Emeka Okafor, Charlotte
Jermaine O’Neal, Indiana
Shaquille O’Neal, Miami
Zaza Pachulia, Atlanta
Ben Wallace, Chicago
Rasheed Wallace, Detroit

WEST GUARDS (24)
Leandro Barbosa, Phoenix
Raja Bell, Phoenix
Mike Bibby, Sacramento
Kobe Bryant, LA Lakers
Baron Davis, Golden State
Monta Ellis, Golden State
Michael Finley, San Antonio
Randy Foye, Minnesota
Manu Ginobili, San Antonio
Allen Iverson, Denver
Jarrett Jack, Portland
Stephen Jackson, Golden State
Kevin Martin, Sacramento
Tracy McGrady, Houston
Cuttino Mobley, LA Clippers
Steve Nash, Phoenix
Tony Parker, San Antonio
Chris Paul, New Orleans
Luke Ridnour, Seattle
Brandon Roy, Portland
Jerry Stackhouse, Dallas
Jason Terry, Dallas
Antoine Walker, Minnesota
Deron Williams, Utah

WEST FORWARDS (24)
Carmelo Anthony, Denver
Ron Artest, Sacramento
Shane Battier, Houston
Carlos Boozer, Utah
Bruce Bowen, San Antonio
Nick Collison, Seattle
Kevin Durant, Seattle
Rudy Gay, Memphis
Al Harrington, Golden State
Grant Hill, Phoenix
Josh Howard, Dallas
Al Jefferson, Minnesota
Andrei Kirilenko, Utah
Corey Maggette, LA Clippers
Shawn Marion, Phoenix
Mike Miller, Memphis
Nêne, Denver
Dirk Nowitzki, Dallas
Lamar Odom, LA Lakers
Luis Scola, Houston
Peja Stojakovic, New Orleans
Wally Szczerbiak, Seattle
Luke Walton, L.A. Lakers
David West, New Orleans

WEST CENTERS (12)
LaMarcus Aldridge, Portland
Andris Biedrins, Golden State
Marcus Camby, Denver
Tyson Chandler, New Orleans
Erick Dampier, Dallas
Tim Duncan, San Antonio
Pau Gasol, Memphis
Chris Kaman, LA Clippers
Brad Miller, Sacramento
Mehmet Okur, Utah
Amaré Stoudemire, Phoenix
Yao Ming, Houston

Stoooopid

Ok, det är inte riktigt i klass med DeShawn Stevenson (som Jakob skrev om HÄR), men nu ser det ut som att den gode DeShawn börjar få lite konkurens i kampen om titeln ÅMKS (Årets Mest Korkade Spelare).

Möt Scot Pollard:
Scot har nämligen inte bara ligans dummaste frisyrer (och dummaste flickvän som tydligen är "hjärnan" bakom de bisarra hårkreationerna, WHIPPED!) utan dessa frisyrer verkar nu också smittat av sig på Scots lilla hjärna.

I somras skrev Pollard på ett ett-årskontrakt med Boston, förmodligen det smartaste han någonsin gjort, och här kommer en liten utskrift från Pollards möte med Bostons General Manager Danny Ainge:

- Så, Scot. Kul att du vill spela med oss. Tror du att du kanske skulle kunna följa Kevins, Pauls och Rays exempel och kanske raka av dig håret? Inte? Neeeehepp, ok. Men du kan ju försöka "keep it on the low" så att säga hehe.

Nu när alla papper är signerade återstår det bara för dig att välja nummer!


- Jadu, Danny-boy, det där med att raka huvudet kan ni glömma. Den frippan har jag nämligen redan haft. Och det här med tröjnummer har jag tänkt mycket på och jag väääääljer, *trummar med fingrarna på Ainges skrivbord*, 33!



- Eh, Scot, sa du 33 bara för att det står så på skynket som hänger på väggen bakom mig?





- Eh, nej. Jag, eh, älskar 33. Och, eh, min flickvän tyckte jag skulle välja det.




- Eh, ok, då måste jag tyvärr meddela att det numret är pensionerat och är inte lämgre tillgängligt.




- Åh typiskt. Vem är det som har haft det numret egentligen?




- Eh, Larry Bird. Du vet, din General Manager i Indiana. Tjock, ful, vit kille med löjlig accent. Kommer du ihåg honom? Så du får välja ett annat nummer.






- Eh ok, bummer. Hmmm, vad ska jag då välja? Det måste ju vara något som speglar min crazy personlighet. Vad sägs som 00?



- Eh, tyvärr Scot. Det numret är inte heller tillgängligt. Det tillhörde nämligen Robert Parish. Du vet, han den bra svarta killen som tillsammans med Bird och McHale var de första "big three" och som är en av de bästa centrarna i historien, spelade med Michael Jordan i Chicago, vann totalt 4 NBA-titlar och har rekordet i spelade matcher, någonsin. Nytt nummer.



- Ok, men då vet jag precis vad jag ska välja. Det coolaste och bästa numret av alla, 666! The number of the beeeeaaaassssst, aaaarggggghhhhh, blöööööh! Coolt va?



- Alltså, du är ju verkligen dummare än vad du ser ut, och nu är jag trött på det här. Det ryms ju inte tre siffror fattar du väl, stooopid. Det får bli 66 istället. Men det är ju coolt det också...




- Ja ok då, men jag skulle egentligen velat ha en liggande 8:a eller π men jag antar att 66 får duga. Laters, Danny-boy.

Nattens match

Alla vet att ESPN har de bästa basketsändningarna och de bästa reklamfilmerna men vad är grejen med att de inatt visar Miami - San Antonio och Cleveland - Utah istället för till exempel Phoenix - Atlanta eller Denver - Boston?

Varkar som att de gått och blivit nekrofiler hela bunten för dödare matcher får man leta länge efter (nämligen ända tills den 10:e december då Sacramento spelar hemma mot Milwaukee, ZzZzZ).

Gilbert for president

Eller, inte riktigt president men rösta på GILBO!