Blixtrar och dunder

Ingen med det minsta intresse av vad basket heter har väl missat att de anrika Seattle Supersonics organisation har packat pappa Clay Bennetts kappsäck och flyttat till Oklahoma City. Namnet Supersonics samt vinnarvimpeln från 1979 och all historia lämnas i Seattle men resten, allt från Kevin Durant till videobandspelare och kontorsmaterial, har skeppats sydöst.

Det nya namnet för klubben ska officiellt avslöjas på en presskonferens nu på onsdag men så länge det hela inte är någon slags rökridå så kommer laget med största sannorlikhet döpas till Oklahoma City Thunder.

Detta lagomt töntiga namn, tufft nog att inte göras alltför mycket narr av men ändå mjukt nog för att inte skrämma bort den vita medelklasspubliken, har nämligen läckt fler gånger än Hakeem Olajuwons preventivmedel. Först spottades det på NBA:s egna matchschema och nu kan man dessutom köpa biljetter till Orlando Magics hemmamatch den 5:e december mot ett lag som heter just Thunder.

Fast å andra sidan kanske det hela bara är en PR-kupp från humorgruppen Klungan som i höst sätter upp sin nya humorshow "Jag gör ju inte det här för att jävlas med mig själv", med premiär den 11:e oktober på Norrlandsoperan i Umeå. Vi får helt enkelt vänta till på onsdag och se om det blir just Thunder eller kanske till och med Oklahoma City Lars Stenbergs, Jobs eller Patrik Larssons!

För om Kevin Durant och company lyckas bjuda på underhållning i paritet med Klungan kan de i alla fall räkna med att jag kommer följa deras öden genom streams och whatnot.

Mera kött!

Om ni inte är mätta efter gårdagens rätt så sparsmakade mästargraderingar utan vill ha mer kött på statistikbenen vad gäller den avslutade OS-basketturneringen tipsar jag om David "the arbitrarian" Sparks, minst sagt, matnyttiga statistiska slutsatser angående vem som var bäst och mest värdefull.

För visst finns det inom oss alla en liten svensk statistiksvulten sessa som ständigt skriker; MERA KÖTT!

Mästarmärken

Efter den hejdundrandes basketsuccé vi blev bjudna på under OS, av Team USA framförallt men även av flertalet andra högklassiga lag och matcher, känns det lite fattigt med endast några medaljer som hierarkiska platsfastställare. Jag menar alla i Team USA var ju kanske inte guldmedaljsbra så därför tycker jag att en gammal hederlig betygssättning är på sin plats. Och för att de ovärldsvana och om omvärlden helt ovetande jänkarna ska förstå mitt lingo använder jag den klassiskt amerikanska betygsskalan från A till F med tillhörande plus och minus, där A+ är bäst, C är godkänt, D är halvrisigt, E är helt bortplockat och där det nesliga F:et betyder underkänt. Är ni med mig? Bra! Till handlingarna:

Team USA:s samlade OS-basketbetyg 2008:

4. Carlos Boozer, A+
The bearded Booze spelade sin roll som walk-on-kille superbt! Han kom in när allt var avgjort, tog några hårda fouls, hade förtvivlat svårt att göra poäng trots att alla hans lagkamrater gjorde allt för att sätta honom i bra lägen och han såg sådär lagomt klumpig och oengagerad ut mest hela tiden. Inget annat att göra än att lyfta på hatten och visa vår vördnad. Walk-on-Carlos, we salute you!

5. Jason Kidd, D
Jason Kidd har fortfarande inte förlorat en match av internationell kaliber men den här gången var det föga hans förtjänst. Visst, gubben sköt smått otroliga 85.7% men då ska man också tänka på att han bara tog 7 avslut, varav 6 satt, och samtliga var lika öppna som hela frälsningsarméns sammanlagda famnar. När han så skulle jazza till det lite och slänga iväg en alley oop-pass, som han faktiskt kunde i fornstora dagar, gick det som oftast helt galet och spektaklet lämnade en ungefär lika pinsam känsla som när medelålders tanter och gubbar ska "vara hiphop" och med händer låsta i något slags Arnie Grape-ceperyck krystar fram ett; Yo! Nej, till skillnad från Lebron James hoppas jag verkligen det här var Kidds sista OS.

6. Lebron James, A
LBJ spelade mest och näst bäst i det amerikanska laget. Han sköt ypperligt från både två- och trepoängsavstånd, 67.3% respektive 46.4%, och enda plumpen i statistikraden var (som vanligt) den absurt dåliga straffkastprocenten, 45.8, som ju till och med var lägre än den från trepoängslinjen. För övrigt tog den unge atleten även tag i ledarskapsrollen och fick drösvis av lovord från ledarstaben. Kingen, Lebron!

7. Deron Williams, B-
Deron hamnade lite i skymundan av startande Kidd och fantastiska Chris Paul men gjorde ett helgjutet jobb utan att märkas allt för mycket. En stabil insats som säkert varit bättre om han bara fått spela lite mer.

8. Michael Redd, F
Jag är ledsen Mike men om man är med i truppen nästan uteslutande på grund av sitt skytte och man slutar en turnering med lägst skottprocent i laget kan man inte få annat än underkänt. Det spelar ingen roll hur mycket du fick eller inte fick spela, tyvärr.

9. Dwayne Wade, A+
Team USA:s och hela turneringens bästa spelare. Sådan fart och fläkt har herr Wade inte bjudit på sedan Dallas stod som motståndare och en NBA-buckla stod på spel. Folk brukar ju beskriva fantastiska spelarprestationer med att "han/hon var överallt", vilket dels är att ta i, men också fysiskt omöjligt men Dwade kom tamejfan så nära man bara kan komma varje gång han var inne på planen. Det ska bli en fröjd att se honom bredvid Shawn "The Matrix" Marion och Michael Beas(t)ley i Miami-skrud den kommande säsongen.

10. Kobe Bryant, C+
Jag tyckte det var samma gamla visa med Kobe. Han sköt mest, fick lite flashiga dunkar och trepoängare som han sedan, likt den stjärna han är, genast gjorde någon "cool" gest efter. Kreti och Pleti tyckte säkert han var sjukt bra men jag, och säkert mängder med andra, såg igenom charaderna och såg istället en Kobe som missade idiotiska skott och som inte visade mycket till tillstymmelse av den dobermann han så gärna ville jämföra sig med nu när han blivit "försvarsspecialist". Blir lite konstigt bara när "försvarsspecialisten" skjuter flest skott samt hamnar på fjärde plats i laget när det gäller förvärvade blockar och steals. Fast the Dobermamba har ju andra titlar förutom "försvarsspecialist" på sitt CV eller vad sägs om "världens bästa basketspelare" och "NBA MVP 2007/2008". I'm not a hater, I just don't like players that rape a lot.

11. Dwight Howard, B-
Lagets yngling var som vanligt otroligt effektiv offensivt men fick ändå en hel del problem med FIBA-spelet. Hans oförmåga att försvara pick-and-rollanfallen samt mer fundamentalt skolade motståndare ledde till antingen fouls åt Dwight själv eller poäng till motståndaren. Dock räcker en skottprocent nära 75-strecket och 5.8 returer per match till ett B. Varken mer eller mindre.

12. Chris Bosh, B+
Varför Coach K valde Mighty Dwight som startande center över Bosh är för mig en gåta. Bosh, som till vardags spelar i NBA:s FIBA-spelande Toronto Raptors, var väldigt mycket följdsammare i försvaret mot de mer rörliga FIBA-basketlagen, tog fler returer och sköt till råga på allt bättre. De enda möjliga svar jag kan komma på är ren tjurskallighet samt en större chans att vinna uppkastet med Howard på planen. Att Bosh med sina 86.2% från straffkastlinjen fick avsluta matcherna (i alla fall då det var hyfsat jämnt) var ju dock en självklarhet.

13. Chris Paul, A-
Paul sköt ganska bedrövligt bortom trepoängslinjen men tog igen det tillkortakommandet med råge i sitt övriga spel. Trots sin ringa längd (183cm) rev han ner nästan fyra returer per match och var även bäst i laget med sina 19 steals. CP3 (eller CP13 här i landslaget) var med sina 4.1 assists per match dessutom den enda amerikan som placerade sig topp-5 för turneringen inom någon av de tre statistiska huvudkategorierna poäng, returer och assist.

14. Tayshaun Prince, C
Spelade inte särskilt mycket nu när han blivit ersatt av Kobe som "försvarsspecialist" men gjorde det han skulle när han väl var inne på planen.

15. Carmelo Anthony, B
'Melo sköt sådär men tog massor av returer och hade väldigt få turn-overs (förmodligen eftersom han oftast sköt när han väl fick bollen). Gick ofta bort sig försvarsmässigt och när han väl var på plats foulade han lite för ofta. Men det är ju ändå inte på den defensiva delen han ska göra sin grej och offensivt var han som vanligt ett riktigt "pain in the ass", om jag får uttrycka mig Aulanderskt, på moståndarna som hade svårt att matcha hans näst intill unika komposition av styrka, snabbhet och skottsäkerhet.

Coachstaben. Mike Krzyzewski och company, A+
Coach K hade fått i uppdrag att ta tillbaka guldet, vilket han gjorde. Att han även lyckades svetsa samman ett gäng super-egon till en såpass fungerande lagmaskin, som väl Team USA ändå var, tycker jag är riktigt duktigt. Att sedan lagmanagern Jerry Colangelo samt de assisterande tränarna Jim Boheim, Mike D'Antoni och Nate McMillan hade en del fingrar med i spelet ser jag mer som en parentes, det här var Coach K:s lag även om alla de andra självklart också ska ta del av A-plusset. (Är dock lite besviken på att Mike D'Antoni inte fick springa omkring som vanligt och skälla med ena handen i byxfickan. Nåväl, han har ju en hel säsong i New York att ta igen det på).

Herre på täppan

Team USA är tillbaka on top. Men lika väntad som den amerikanska segern var, var väl också motståndet de bjöds på vägen till toppen av prispallen.

Om vi backar basketbanden två dagar till semifinalen mot Argentina så var ju faktiskt jänkarna ganska illa ute, även om det aldrig blev RIKTIGT krisigt, mot ett Argentina som tidigt tappade dess storstjärna Manu Ginobili, hade en halvskadad (eller förmodligen helskadad) Andres Nocioni samt saknade en del viktiga spelare från förra OS:ets guldlag. Dock blev det ju som sagt aldrig RIKTIGT farligt utan Team USA verkade ändå ha full kontroll på handlingarna.

Om vi nu spolar fram igen till den nyss spelade OS-finalen upprepade sig ju ungefär samma scenario mot ett Spanien helt utan den vanligtvist startande point guarden Jose "assist/turn-over-ratiomästaren" Calderon samt med sin under turneringen bäst spelande spelare, Rudy Fernandez, fast på bänken hela första perioden på grund av en förmodad hjärnskakning som han ådrog sig i den heroiska semifinalvinsten mot Litauen.

Med dessa förutsättningar lyckades ändå spanjackerna följa jänkarna steg-för-steg trots ett, i alla fall inledningsvist, vansinnigt tempo. Och redan i inledningen presenterade sig framtiden. Matchens första anfall bjöd på en trepoängare av Lebron James men den verkliga framtiden presenterade sig med ett nonchalant Hola några anfall senare.

Spanien fick stopp på ett amerikanskt anfall och flög genast uppför banan i ett minst sagt snabbt uppspel. Bollen hamnade i det blott 17-åriga underbarnet Ricky Rubios händer som hur enkelt och världsvant som helst totalt fintade bort åldermannen Jason Kidd, som för studen såg äldre ut än någonsin, och serverade Pau Gasol en pass av smålands renaste smör vilket lämnade den resliga Gasol med en gata bred som Broadway fram till korgen och två enkla poäng.

Och på det sättet såg stora delar av matchen ut. Team USA flexade sina vältrimmade muskler men fick genast smaka på den spanska paellan i form av allt från Gasolska armbågar, signerade både Pau och Marc, till Rudy Fernandiska monsterdunkar (där dunken "över" Dwight Howard helt korrekt genast blev utnämnd till turneringens dunk av expert-Aulander).

Men Spanien nådde inte ända fram, för den här gången. Team USA:s trupp var helt enkelt för bred, talangfull och framförallt clutch för att det här skulle sluta med annat än amerikansk seger. Slutet blev tyvärr, efter en riktigt bra match, lite tråkigt när uppgivna spanjorer klagade till sig tekniska fouls men som helhet var som sagt finalen, och hela turneringen för den delen, till ypperlig belåtenhet.

Och även om amerikanerna självklart ska vara väldigt stolta över sitt guld, ska de nog inte tro att de inlett en ny stormaktstid.

Argentina börjar förvisso bli till åren men om de bara finkammar Pampas ska de nog hitta några skapliga talanger att omgärda Carlos Delfino, Andres Nocioni och Luis Scola (som väl borde vara kvar till London-OS 2012?). Brasilien har de senaste åren fått fram spelare av god kaliber i Leandro Barbosa, Néne och Anderson Varejao och om bara motivation och organisation finns kan det nog bli ett ganska bra framtida brasse-lag.

Litauen har ju en förmåga att trots ytterst begränsade resurser och innevånare ändå plocka ihop kompetitiva landslag. Basket är ju i stort sett näst största religionen, efter fotboll, i länder som Italien, Turkiet och Grekland och om de ryska oligarkerna fortsätter spruta in rubel i den ryska idrotten kommer nog det här OS:ets basketfiasko ganska snabbt vara glömt.

Om sedan Asien och Afrika kan haka på kommer nog framtidens OS-basketturneringar bli allt jämnare och ovissare.

Men den närmsta tidens finalspel kommer nog ändå stå mellan dagens finalister. Team USA kommer för lång framtid (för att inte säga ALL) förmodligen ha bredast trupp med stjärnspelare på varje position, plats och prispall. Spanien kommer dock väldigt starkt och har nu ett oerhört spännande och talangfullt lag att bygga vidare på.

Alla lagets viktigare spelare är ungdomen själva och med stundande NBA-äventyr för exempelvis Marc Gasol och Rudy Fernandez denna säsong (och förhoppningsvist för Ricky Rubio nästa säsong) kommer de bara bli bättre. Team USA med landslagsmanagern Jerry Colangelo bakom ratten får nog fortsätta jobba lika hårt med sitt landslagsprogram som de gjort inför det här OS:et om de inte genast ska tappa fotfästet där uppe på täppan.

Semifinaldags

The winner takes it all! Eller åtminstone en plats i OS:s (inte att förväxla med 90-talsklassikern OSS) basketsemifinaler. Och Hoop Dreams fick för första gången någonsin in alla sina förhandstips. Bra skit!

För er som inte hängt med här på HDB på sistone, och inte orkar scrolla ned till föregående post, kan jag berätta att alla mina kvartsfinalpicks slog in med dunder och brak. Spanien slog ganska enkelt ett kroatiskt lag där ett flertal av de kroatiska spelarna hade köpt flygbiljetter hem redan innan matchen hade spelats, Litauen och Team USA tog hand om sina bizzle med Kina respektive Australien och slutligen stod Argentina som segrare över Grekland i en match av minst sagt episkt slag.

De tre förstnämnda matcherna tänkte jag genast lämna därhär (Spanienmatchen såg jag inte och de andra två var ganska ensidiga och ojämna affärer) men den avslutande matchen mellan lagmaskinerna Argentina och Grekland var nog det bästa FIBA-basket jag någonsin sett i OS-sammanhang.

De båda lagen följdes åt hela matchen, steg för steg, skott för skott. Fram mot slutet lyckades dock Argentina rycka ifrån till en liten ledning, ledda av den vidunderliga Manu Ginobili och en skarpt skjutande Carlos Delfino (som för övrigt valt att spela med ryska Khimki Moskva den kommande säsongen istället för att ta något skambud av alla snåla/ekonomiskt låsta NBA-klubbar). Grekerna stred dock med både tänder, klor och tursamma planktreor och lät sig inte bli avhängda.

Till slut var det, väldigt passande, dags för avgörandet. Cirka 40 sekunder kvar och Argentina med boll och en tvåpoängsledning, 80-78. Argentinarguarden med det italienskklingande namnet Prigioni dribblar säkert upp bollen och lämnar över den till mäster "monkey-butt" Manu Ginobili (som hädanefter av praktiska skäl benämns MMBMG). MMBMG tittar på klockan, fintar, dribblar och skjuter från trepoängslinjens topp!

I det här läget är förmodligen alla, precis som jag, nästan helt säkra att MMBMG:s skott ska gå i och ge de tango- och ryggbiffsälskande argentinarna en näst intill otillbakatagbar fempoängsledning, men nej! MMBMG:s skott träffar ringen och studsar i en hög båge upp i luften för att slutligen landa i någon greks håriga nävar.

Till slut hamnar bollen, med cirka 10 sekunder kvar på matchuret och fortsatt Argentingaledning 80-78, i händerna på Vasilios Spanoulis (nej det är inget Life Of Brianskt skämtnamn i stil med Samson the strangler, han heter så, han är grek, lämna det) som raskt sätter av mot Argentinsk korg.

Min, så nära man kan komma utan att nå ända fram, övertygelse om argentinsk seger förbyts genast till tro på ett grekiskt sista-minutenmirakel, och då snackar vi inte om en flygstol till Kos för under tusenlappen utan en matchvinnande buzzertrea!

Spanoulis driver ohindrat upp bollen ända till trepoängslinjen och slungar iväg ett, med tanke på stundens allvar, ganska så öppet skott!

BRICK!

Och argentinarna river sedan ner den efterföljande returen och hivar iväg bollen högt upp i luften. Argentina klara för semifinal!

Ett otroligt slut på en otrolig match och förhoppningsvis var det bara en försmak på de stundande semifinalerna;

Spanien - Litauen
Team USA - Argentina

En halveuropeisk/halvamerikansk semifinalomgång alltså där de regerande världsmästarna Spanien tar sig an de alltid välspelande och hårt kämpande litauerna från Litauen i den ena matchen och där Nordamerikas guldklimpar Team USA möter sina ditos från den sydliga delen av Amerika, MMBMG:s Argentina. Två supermatcher som kan bli hur bra som helst!

Mina pengar ligger på Spanien och Team USA där Litauen sedan kniper bronset och Team USA efter många års väntan återigen står högst upp på prispallen i OS efter 20-poängsseger mot spanjackerna i finalen.

Fast om du har sett hur illa mina tips har gått tidigare (Bulls som Eastern-vinnare ifjol, nån?) och räknar in att alla mina tips gick in i kvarten säger fru Logik att någonting kommer avvika rätt kraftigt från dessa prediktioner.

Kvartsfinaldags

Som vanligt var mina förhandstips allt annat än att lita på. "Nya" Ryssland vann sin första match mot blåbärs-Iran men förlorade sedan resterande gruppspelsmatcher och fick omgående lov att checka ut från Grupp A och OS-byn tillsammans med nyss nämnda blåbärs-Iran. Värdnationen Kina följde dock mitt råd, tog chansen och vann en jämn match mot Tyskland och gick därför vidare på Dirk och companys bekostnad. Kul för både turneringen och basketen som världssport.

Annars tedde sig det mesta som förväntat och gruppspelet slutade på följande vis;

GRUPP A;
Litauen (9p, 4v, 1f)
Argentina (9p, 4v, 1f)
Kroatien (8p, 3v, 2f)
Australien (8p, 3v, 2f)
"nya" Ryssland (6p, 1v, 4f)
Iran (5p, 0v, 5f)

GRUPP B;
Team USA (10p, 5v, 0f)
Spanien (9p, 4v, 1f)
Grekland (8p, 3v, 2f)
Kina (7p, 2v, 3f)
Tyskland (6p, 1v, 4f)
Angola (5p, 0v, 5f)

(För övrigt sjukt mycket "lågstadiet" över poängsystemet där man får 2 poäng för vinst och 1 poäng för förlust, wtf!?!?)

Team USA såg riktigt stabila i de matcherna som jag sett (ja, jag har inte sett alla eftersom SVT prioriterat allt från hästdressyr till avdankad damfotboll före den ädla basketturneringen samt att inga streamar värda namnet har funnits att finna) men som de själv har sagt; det är nu den riktiga turneringen börjar! Och vilken början sen! Här har ni kvartsfinalerna (i tidsordning där först är först);

Spanien - Kroatien
Spanien såg riktigt bleka ut mot Team USA (det lilla vi fick se mellan allsköns andra klassens idrotter) men måste ändå hållas som favoriter tack vare ett mer namnkunnigt och rutinerat lag. Kroatien har dock varit en av de största överraskningarna och håller de uppe sitt trepoängsskytte kan det kanske gå vägen. Men fördel Spanien alltså. (Slutet visas i SVT1 9.45-10.10).

Litauen - Kina
Litauens enda förlust kom mot Australien i den sista gruppspelsmatchen då litauerna redan var klara gruppsegrare. Kina borde trots enormt hemmastöd inte vara något problem för våra lilleputtgrannar i öst men som sagt så kan allt hända i kärlek, krig och idrott (eller hur var det nu...). Kina gjorde en jättematch mot tyskarna och kan utan problem åka ut i kvarten med all heder i behåll. Litauen vidare. (Visas i SVT1 10.30-12.30).

Team USA - Australien
Australien var det lag som bäst bjöd upp till dans på Team USA:s förfestsresa innan OS. Inte för att de vid något givet tillfälle ens var nära att vinna visade de ändå att de inte är ett lag som man bara kör över. Dock är allt annat än en amerikansk seger en praktskräll större än alla invigningens raketer tillsammans. Team USA vidare. (Visas vad jag förstår inte alls av SVT!?!?!)

Argentinga - Grekland
Den absolut ovissaste kvartsfinalen där två väldigt namnkunniga, samspelta och rutinerade lag drabbar samman. Verkligen en slantsingling över vem som kommer gå vidare och jag vågar inte ens gissa vem som vinner trots att det är så nära 50-50 det kan komma. Jag hoppas dock att Argentina går vidare så att inte Europa blir alltför överrepresenterat i semifinalerna. (Visas i SVT24 16.15-18.00)

Bra grejer alltså trots att SVT av någon outgrundlig anledning valt att inte visa Team USA:s match. Men å andra sidan så lär ju damernas släggfinal samt herrhandbollens kvartsfinaler (utan svenskt deltagande) vara oerhört mycket mer intressant! Hade jag haft en teve och betalat teve-licens hade jag förmodligen gått till reklamationsnämnden eller allra minst hört av mig till Plus! och Sverker Olofsson. För ska det verkligen vara såhär?

OG Preview

När det stundar säsongs- och turneringstarter är det ju kutymt att göra någon slags förhandsgranskning och utkomsttippning, så även när det gäller them Olympic Games. Därför tänkte jag se det från min sida, såhär da'n före dopparda'n, och snabbt plottra ned lite tankar, funderingar och prediktioner. För mer matnyttig läsning rekommenderar jag varmt Basket-Stefans tvådelade Inför-post här; Inför OS: Grupp A och B.

(Och om inte Inför-posterna syns till längst upp får du scrolla nedåt, dumb-ass.)

Så, tillbaka till Preview:en (sjukt gött att böja engelska ord på svenskt vis).

GRUPP A:
Den, till synes, något svagare gruppen består av Angola, Argentina, Australien, Iran, Kroatien, Litauen och "nya" Ryssland. Fyra och ett halvt lag av absolut världsklass samt ett Iran som är regerande asiastiska mästare. Inte illa pinkat.

För ungefär en vecka sen tyckte jag att det var ganska självklart att Australien och Iran mest skulle fungera som slagpåsar för den återstående kvartetten men efter Aussisarnas (där har vi den fina svengelska böjningen igen) jätteinsats mot Team USA i den avslutande förmatchen ger jag de en sluggers chans att ta sig vidare, förslagsvist genom vinst mot Kroatien.

Såvida inget otroligt otänkbart inträffar har jag förtvivlat svårt att se topp-trion Argentina, Litauen och "nya" Ryssland missa slutspel. Dock lutar jag, till skillnad från många andra, mer åt nu-ryssarna än argentinarna som gruppvinnare. Ryssarna har ju för fasiken lyckats med det mesta, allt från schlager till fotboll till EM-basket, den senaste tiden så varför inte även OS-basket?

Sen tror jag inte Argentina har alltför mycket emot en andra- eller till och med tredjeplats, trots att det förmodligen skulle betyda en Team USA-drabbning redan innan den insiktade finalen. För en vinst mot USA i en semifinal skulle ju inte bara beröva de på deras efterlängtade och så omtalade guldmedalj utan även silvret. Dessutom har lagets stjärna, Manu "Monkey-butt" Ginobili, gått halvskadad lång tid och jag förmodar att han inte kommer slita ut sig alltför mycket i den här turneringen förrns det verkligen börjar gälla något.

Så slutar gruppen;

"nya" Ryssland
Argentina
Litauen
Kroatien
Australien
Iran

GRUPP B:
Det är ganska otroligt att det här kommer bli den bästa och hårdaste basketturneringen i OS:s historia då det ändå fattas stora nationer som Frankrike och Italien. Att turneringen trots dessa länders frånvaro rankas som den bästa någonsin säger en hel del om kvaliteten på de lag som faktiskt är med. Och trots att den här gruppen benämnts med ett B är det kanske den bästa gruppspelsgruppen någonsin i OS-historien.

Men vi börjar från botten.

Där hittar vi afrikanska mästarna Angola, ett pyttelitet lag som förmodligen kommer få höra en massa post-kolonialt dravel som; "åh, vilket charmigt lag", "fart och fläkt, men ingen organisation" samt "fantastiskt vilken spelglädje de bjuder på" (precis som alla afrikanska fotbollslag ever) från herrar Hård och Aulander som jag antar kommenterar. Sanningen att säga är Angola inte bra nog i kamp mot de andra lagen. Punkt.

Kampen om sista slutspelsplatsen blir en strid på kniven mellan två av NBA:s tre största oamerikanska stjärnor (där kanadicken Steve Nash väl skulle vara den tredje musketören), hemmasonen Yao Ming och den reslige tysken Dirk Nowitzki.

Båda lagen är uppbyggda på liknande sätt, en superstjärna som får dra det största lasset (Yao och Dirk) + en annan NBA-lirare (i Tyskland; Clipperscentern Chris Kaman, i Kina; "the chair-man" Yi Jianlian) + en massa utfyllnadsspelare. Jag ska inte säga att jag har superkoll på spelare andra än de från NBA men en magkänsla säger ändå att tyskarna har lite starkare och jämnare lag än kineserna. Dock har ju Kina hemma-publiken i ryggen men jag tror nog ändå på Tyskland som fjärde lag i gruppen.

Nu kommer vi till de riktigt stora elefanterna; Grekland, Spanien och Team USA.

Team USA måste gälla som favorit, de har ju för fan Dwayne Wade som sjättekille (SJÄTTE!), men de kommer nog få det tufft mot ett Spanien som fått allt mer NBA-rutin och därför kan det amerikanska stjärngänget utan- och innantill samt ett Grekland som bäst i världen hanterar alla FIBA-basketens små nyanser och speciella egenheter.

Frågan är dock hur mycket taktiskt och fysiskt krut grekerna och spanjackerna har tänkt att bränna under den relativt betydelselösa gruppspelsomgången. Det är ju egentligen bara USA, av de stora killarna, som skulle bry sig om en förlust i det första stadiet. De har ju tydligen någon slags heder att återta.

Så därför får vi nog i gruppdrabbningarna mellan dessa tre mer leta indikationer på vad som komma skall än se de som faktiska hierarkiska slutställningar.

Så slutar gruppen;

Team USA
Spanien
Grekland
Tyskland
Kina
Angola

Vidare turneringsfunderingar får jag återkomma med och slutspelsprediktioner kommer när vi vet exakt hur gruppspelet artade sig. På återseende!

Dags att ta fram din filofax

För nu är den kommande säsongens NBA-matcher spikade. Och det världsledande sportnyhetsmediet ESPN har sin vana trogen listat matcherna du inte bör missa, se här; You snooze, you lose.

Och för er som vill snickra ihop ert egna schema så kan ni bläddra er igenom säsongen här; NBA Regular Season 08/09

Själv har jag redan ställt min biologiska klocka på att vakna 01.55 den 28:e oktober.

GAME ON!

Plastbrorsor

Återigen påminns vi om hur mycket bättre basketspelande/entusiasmerande människor är jämfört övriga sportfånar och annat folk och fä. Vilka andra multimultimiljonärer skulle klä ut sig och goofa runt i Venice Beach bara för the hell of it?

Hatten av för herrar Stiff McNasty och Boom Dazzle!

Houst-Ron, we got no problems!

Ett av ligans bästa försvar blev just ett par snäpp bättre. Ron Artest har nämligen äntligen tagit sig ifrån Sac-town och i utbyte mot Bobby Jackson, Donte Green och ett förstarundans draftval nästa år landat i Houston, Texas. Eller det hela är inte officiellt än på grund av Donte Greens komplexa rookie-kontrakt, men om cirkus två veckor så ska det stå skrivet i sten.

Sjukt bra för Houston som inte bara får en av ligans mest underskattade spelare (alla kategorier) som dessutom är bland de bästa två-vägsspelarna utan de får även lite jävlar anamma i jakten på slutspelets andrarunda and beyond.

Med Artest i truppen är jag nästan benägen att utse Houston till Lakers huvudutmanare i väst, så länge Yao och T-Mac inte går sönder helt och hållet.

Tuffa Texas och vilda västern har alltså blivit ännu tuffare och vildare.

För Kings ser det väl hyfsat ut också. De hade ändå inte gått till slutspel med Ron-Ron i laget så det var lika bra att få ut det mesta och bästa möjliga. Bobby Jackson är en gammal publikfavorit i Sacramento men har å andra sidan blivit lite till åren. Han har dock bara ett år kvar på sitt kontrakt så för Maloof-bröderna är det all good.

Nu får även Kevin Martin vara the man på riktigt, utan konkurrens från duktiga veteraner som fallet var tidigare då Mike Bibby och Artest stal skott från honom. Donte Green ska enligt expertutlåtanden vara en talangfull kille och Sacramento ser ut att ha ett ungt och lovande lag samt, inte minst, lönetakshöjd över inför den så omtalade 2010-sommaren då Lebron, D-Wade, CB4 och många, många fler kan bli tillgängliga.

Men nu är det nu som gäller och då kommer Rockets skjuta i höjden!

Svar på tal

Läste här i veckan ett intressant inlägg på Basket-Stefans Basketblogg (läs hela inlägget här; Björnström spekulerar ) där Umeås basket-Don Torbjörn Björnström bjöd på sina tankar angående basketens framtid som världsidrott.

Björnström menar att NBA kommer expandera ut i Europa inom max 5 år och att europeiska lag och städer kommer tvingas till samarbete för att klara sig ekonomiskt. Därtill måste sedan hemmamatcherna spelas enligt ett roterande schema och de sammarbetande städerna skulle på så sätt få anordna 3-4 matcher var per år. Basket-Stefan tror inte på samma explosiva utveckling men hintar ändå om att även han tror att en amerikansk expandering är oundviklig.

Jag vet inte jag.

Att förändringen kommer ske så snabbt som inom 5 år tror jag inte alls på. Dels tror jag Team USA kommer gå segrande ur den stundande OS-turneringen och på så sätt, som de amerikanska basketherrarna så kaxigt uttryckt sig, återställa basketbalansen så som den borde vara. Dels tror jag också på seger för Barack Obama i höstens amerikanska val, och är det något vi lärt oss vid det här laget så kommer Obama föra med sig CHANGE. Om denna förändring lyckas få fart på den amerikanska ekonomin och den deppiga dollarn så har de europeiska klubbarna ingte längre någon trumf-Euro att spela i kampen om talangfulla basketspelare.

Sedan tycker jag resonemanget om att lag/städer skulle slås ihop och samarbete låter ytterst otänkbart. Bland den största styrkan jag ser i europeisk basket är den starka passionen, traditionen och lagtillhörigheten. I Europa finns en otroligt stark vi-och-de-känsla inom idrott så varför skulle lag som i åratal hatat varandra över allt annat helt plötsligt kunna samarbeta? Och även om själva organisationerna skulle klara av det, hur många supportrar skulle gå med på att sida-vid-sida heja fram sitt lag tillsammans med massa dudes som man bara några år innan stämde möte med på parkeringsplatser och bakgårdar med allsköns tillhyggen i högsta hugg?

Vidare är skillnaden mellan "amerikansk" basket och "europeisk" basket alltför stor som det är nu. Killarna spelar ju inte ens efter samma regelbok (även om skillnaderna de närmsta åren kommer bli mindre och mindre på det planet). Och för att snabbt gå tillbaka till läktaren så är skillnaden mellan supportrarna än större.

Vilken amerikan, med kortare tålamod än Dampe Dampsson efter fyra Jolt-Cola, skulle sitta uppe mitt i natten för att se en match mellan Detroit Pistons och Alba Berlin? En otroligt viktig fråga med tanke på att det numera är TV-avtal, reklamintäkter och dylikt som pröjsar de flesta sportevenemang och -ligor här i världen.

Europa har som bekant mer än dubbelt så stor befolkning som USA, men jag har ändå otroligt svårt att se fotbollstokiga och idrottspatriotiska européer sitta och titta på andra lag än sitt eget mot något flashigt amerikanskt lag. Därför tror jag att en TV-sändning från en europeisk match skulle tappa nästan alla av de i genomsnitt 2.25 miljoner baskettittande amerikanska hushållen som de senaste säsongerna följt NBA:s Regular Season och ersättas med det europeiska lagets fanatiska hemma-supportrar (de som inte är där på matchen alltså) samt oss basket-nördar (som ändå tittar på all basket vi kommer åt, oavsett vilken tid på dygnet).

Inga ljusa tittarsiffror alltså, vilket skulle betyda att reklamintäkterna för TV-bolagen skulle minska varvid de för klubbarna så ekonomiskt gynnsamma TV-avtalen skulle gå samma öde till möte. Ekonomin för de flesta klubbar skulle därför krascha omgående.

För att återgå till de åtskillda basketfilosofierna så känner jag att basketfantastvärlden är uppdelad i tre kategorier;

NBA-fan:et; Den största kategorin som består av allt från, emellan och till amerikaner, svennar som lyssnar på Eminem och kineser. Gillar fart och fläkt, högt-flygande dunkar och spektakulärt en-mot-en-spel. Tycker FIBA-basket är tråkigt och går för långsamt. Har aldrig förstått sig på ordet "derby". Hatar innebandy.

FIBA-fundamentalisten; En mycket mindre kategori, men ändå överlägset näst störst. Består av balter, syd-européer och avkommor till balter och syd-européer samt basketentusiaster födda före 1975. Lagspel framför allt! Det är genom helplanspressar, returtagning, knepiga inkastspel och zon-försvar man vinner matcher. NBA är bara en flashig plastliga där spelarna har ett kassavalv där hjärtat borde sitta. Hatar innebandy.

Den basket-frälste; Bestående till 100% av basketnördar och är därför förmodat försvinnande liten. Älskar basket i alla former och ser charmen i allt från 360-dunkar till zon-försvar till dambasket. Hatar innebandy.
(Personligen tillhör jag nog denna mitt-fåra till ungefär 55% och 45% i NBA-fåran).

Eftersom de två största kategorierna (NBA vs. FIBA) står så långt från varandra tror jag att en sammanslagning inte kan ske på år och dar.

Vad gäller ett, och då menar jag ETT, NBA-lag beläget i Europa så tror jag att det har en mer reell chans att hända inom de närmsta, säg, 10 åren.

Med det säger jag dock inte att jag hoppas att det händer, jag gillar nämligen basketvärlden precis som den är nu. Snarare så tror jag att det kan hända. Det verkar ju nämligen som att David Stern har gett sig fan på att ta NBA "ut i världen" med sitt kommissionärskap. (Som jag ser det har NBA dock alltid funnits "ute i världen", det är bara det att det är först på senare år som indier och kineser fått TV-apparater, datorer med internetuppkoppling samt passande politiskt klimat så att de har kunnat följa denna fantastiska liga.)

Men som sagt verkar ju Stern vara beslutsam om att lägga ett NBA-lag utanför nordamerikanska gränser och när detta väl händer så tror jag att just den kinesiska/asiatiska marknaden ser oerhört mycket mer inbjudande ut med miljarders supportrar och utan basketfilosofiska och ekonomiska hinder.

Så om Torbjörn Björnström nu vill se semilokal NBA-basket får han nog packa kappsäcken och flytta till Shanghai där han om 10-15 år kanske, jag säger kanske, kan få se Shanghai Sharks mot Oklahoma City Thunder.

O-to the-S

I och med att de sista OS-kvalsspelsmatcherna blev avklarade här i dagarna börjar nu den olympiska basketturneringen så sakterliga ta form, till stor förtjusning för alla oss basketspekulanter.

Den tolv lag stora turneringen inleds med tudelat gruppspel, Grupp A och Grupp B, där alla lagen möter alla i sin grupp och där sedan de fyra bästa i vardera grupp går vidare till kvartsfinaler. De två sämsta i varje grupp får åka hem. Och det är rätt åt de.

Gruppindelningen ser ut som följer:

Grupp A:
Argentina
Australien
Iran
Kroatien
Litauen
Ryssland

Grupp B:
Angola
Grekland
Kina
Spanien
Tyskland
U.S.A.

Klart redan nu är väl att Iran och Australien i Grupp A samt Angola och, förmodligen, Kina i Grupp B blir första lagen ut ur turneringen. Kina kan dock kanske, med hjälp av en entusiastisk hemmapublik och en skadefri och utvilad Yao Ming, miniskrälla mot exempelvis Tyskland eller Grekland men jag tror ändå européerna håller fortet.

Kvartsfinalerna och det övriga slutspelet ser ut att bli det bästa i mannaminne där alla matcher förmodat kommer bjuda på hög klass och stor basketunderhållning. Och med ett Team U.S.A. som kanske är det bästa laget någonsin(!) kommer nog basketskåpet återigen ställas tillbaka där det hör hemma på den nordamerikanska kontinenten.

Mycket nöje alltså!

Sommarskeenden

Efter ett bröllop, noll begravningar samt ett ex antal timmar Risk-, beachvolley-, fotbolls- och basketspelande har det nu hänt så mycket på andra sidan Atlanten att jag inte längre klarar av att ignorera den här bloggen, även om alla ni andra gör det.

Nu under sommaruppehållet från den riktiga ligan, samt den eminenta HDB-fantasiligan, är det framförallt tre saker som håller igång basketbiten i min förmodat normalstora hjärna; spelarförflyttningar, det stundande OS:et och till viss del Summer League.

På äkta Hollywood-manér "cuttar" vi därför till "chasen" och börjar dagens sällsynta och av er förhoppningsvis efterlängtade basketharang i just Hollywood där den största delen spelarförflyttning skett.

Clippers-härvan.

Clippers har gått bananas.

Först optade Elton Brand ut från sitt kontrakt för att som det hette "skapa möjlighet för Clips att signa en annan storfräsare". Sagt och gjort så chockvärvar Clippers Baron Davis från Golden State och det ser plötsligt ut som att jag har fått ett nytt favoritlag! Jag var ytterst nära att slänga iväg just en sådan bloggpost men hejdade mig när jag insåg att det var boom-Clippers och deras inabilitet som vi hade att göra med. Något som visade vara mycket klokt från min sida.

Boom Dazzle! Brand spelade nämligen Los Angeles bakom ryggen och så fort han fick chansen packade han kappsäcken och skrev nytt kontrakt med Philadelphia 76:ers istället.

Därefter signerades före detta Clippern Corey Magette av Golden State Warriors och nu idag byttes den gamla och gängliga Denver-centern Marcus Camby till Clips för så lite som möjligheten att byta en andra rundans draft-pick 2010.

Ni som inte hänger med i Clippers-svängarna är ställningen nu:
-Elton Brand, Corey Magette.
+Baron Davis, Marcus Camby.

Vad blir då summan av kardemumman efter alla dessa byten och what-nots?

För Clippers del tycker jag ändå det ser mycket bättre ut nu än förra året. Visst, det hade nog vart bättre med Brand istället för Camby men Clippers ska nog ändå räknas till borderlineslutspelslagen.

Golden State är körda. Sorgligt men sant. Warriors känns nu som en sommarflört för mig. Efter att ha kännt varandra sedan mitten på 90-talet började vi dejta hösten 2006. Snabbt som ögat blossade kärleken och allt var fyrverkerier och gräddbakelser med Mavericks-skalpen som grädden på bakelserna. Sedan fortsatte kärlekskarusellen den gågna säsongen men alltefter tiden gick och våren kom märkte jag hur vi hade börjat glida ifrån varandra. Vi hade fått slut på framtidstron. Sedan kom dödsstöten när Baron Davis skrev på för Clippers och ersattes med Corey Magette. Men jag önskar ändå mina kärlekskrigare allt väl men konstaterar för en gångs skull att det inte är jag det är fel på utan de. Men de kommer ändå alltid finnas där i en avkrok i det vänstra förmaket och när, jag säger NÄR och inte OM, ni shapat upp er igen så kommer jag stå där med öppen famn. (Ni som nu börjar skrika "medgångssupporter" och dylikt kan dra dit pepparn växer, jag är ett spelarfan först och främst och har inte tänkt hålla på Corey Magette. Jag gillar honom helt enkelt inte. Där går gränsen. Stephen Jackson kommer jag dock alltid hålla om ryggen. Go Psycho!)

Philadelphia kommer garanterat gå till slutspel även i år men jag har ändå svårt att se de utmana om de högre platserna. Jag tippar att de hamnar på en femte- sjätteplats som bäst.

Denver kommer antingen ta ett steg bakåt - två steg fram eller också kommer de ta fem steg bak. Allt hänger på om George Karl får för sig att börja coacha laget eller om han bara ska fortsätta att sitta vid sidan och se ut som en tjock gris. Förlusten av Camby och hans så kallade "försvar" ser jag inte som något större problem bara Nene och Kenyon Martin håller sig någorlunda skadefria (vilket i och för sig kanske är för mycket att hoppas på).

"Småbytena". (Ja jag vet att citationstecknet egentligen ska vara efter punkten men jag tycker det ser sjukt fult ut och det här är min blogg så jag gör vad fan jag vill).

Richard Jefferson går från Nets till Bucks i utbyte mot Yi Jianlian samt Bobby Simmons och lite annat skräp. Något av en win-win, Nets gör sig redo för Lebron och Brooklyn 2010 och Bucks får en underskattad klasspelare som förmodligen tar de till slutspel, kanske på New Jerseys bekostnad.

Numera ex-Raptorerna T.J. Ford, Rasho Nesterovic och rookien Roy Hibbert flyttar söderut till Indianapolis i utbyte mot Pacers Jermaine O´Neal. Även detta en till synes dubbelvinst. JO har länge varit olycklig i Indiana som dessutom saknat en pålitlig PG. Raptors förbättras både framåt och bakåt med O´Neal istället för Rasho och nu när Ford försvunnit kan Jose Calderon i lugn och ro ta tag i taktpinnen som point guard. Indiana får kriga om en av de sista slutspelsplatserna medan Toronto får lov att se allt under en fjärdeplats som ett misslyckande.

James Posey tar sina två mästerskapsringar och flyttar till nyupplivade New Orleans. Inget byte eftersom Posey var en free agent men ändå rätt intressant. Han överöses med pengar trots sin digna ålder i hopp om att han ska vara den saknade pusselbiten från förra årets slutspelsdarlings. Att Posey blivit en Hornet kan mycket möjligt betyda att just dessa Hornets blir mitt favoritlag i höst.

Kina-OS.

Först hade jag nästan tänkt bojkotta hela OS på grund av Kinas mer än beklagliga brist på mänskliga rättigheter men sen kom jag på att Team USA kommer vara OFF THE HEAZY!

Så därför kommer jag nog bara bojkotta alla andra sporter (som jag ändå inte bryr mig vidare värst mycket om) och möjligen trycka upp en "free Tibet"-tisha som jag kan ha på mig under basketmatcherna.

Summer League.

Efter Marco Belinellis uppvisning förra året som följdes av en helt hopplös säsong har jag helt slutat bry mig om sommarligan. Det enda jag har sett är de här två omtalade O.J. Mayo-klippen på Youtube:





Inte konstigt att j-homo (no-homo) och basketblogg-Stefan redan är lite våta i byxorna över den här grabben. Personligen sitter dock min Jenny Lind på Michael Beasley som årets ROY.

På återseende.

Draft day

Då var det dags. Nya ungtuppar ska väljas in i världens bästa sportliga alla kategorier, NBA. Eftersom årets NBA-säsong och -slutspel var så satans bra har jag dock försummat collegebasketen mer än på flera år och har därför inte så jättebra koll på årets adepter varför jag inte ens funderar på att sätta ihop en egen mock draft som alla profsen.

Dock har jag några saker att säga.

1. Det kan vara det bästa någonsin om Miami byter ned sig från andrapicken och Michael Beas(t)ley bara för att de är mer peppade på guardsen O.J. Mayo och Russel Westbrook.

Och detta på grund av något jag vill kalla; Chris Paul-syndrom.

Spola tillbaka tiden nästan exakt 16 år. Inför draften finns det en stor och HELT dominant snubbe som dock verkar ha en rätt så suspekt inställning och som goofar runt med allt och alla. Ungefär på samma sätt beskrivs Michael Beas(t)ley inför den här draften. Vem var då denna basketpajas anno 1992? Shaquille O'Neal. Och vad blev det av honom? 4 ringar, 1 MVP, 1 ROY, 3 Finals MVP, 2 All-Star MVP, 14 All-Starutnämningar, världsmästare OCH OS-mästare.

Nu vill jag inte säga att Beas(t)ley och Shaq är samma spelare eller ens samma sorts spelare, jag vill bara säga att allt snack om Beas(t)leys inställning och uppförande är bull.

Spola nu tillbaka tiden nästan exakt 3 år. På fjärde plats väljs en viss Chris Paul. Att han ramlat ner till fjärdeplatsen beror mycket på hans ringa längd (och att NBA-managers är dumma i huvudet). Att Milwaukee, Atlanta och Utah passade på honom när de hade chansen får de betala för nu.

Paul är 2000-talets Isiah Thomas (ni vet han spelaren, inte coachen), den enda från draftklassen som utnämnts till All-Star, den egentliga MVP:n för säsong 07/08 och en kille som nästan helt på egen hand räddat basketen i New Orleans och som målas upp som en av ligans bästa spelare. Varför?

Chris Paul-syndromet. Han säger det själv när folk frågar honom vad som ger honom hans vinnarskalle och målmedvetenhet. Hans största drivkraft är den att han blev ratad i draften till förmån av Anrew Bogut, Marvin Williams och Derron Williams (av vilka endast Derron till synes kommer ha en chans att mäta sig med Paul).

Tänk nu om Beas(t)ley blir dissad av Chicago, som i tid och evighet just sökt efter en dominant kraft inside som kan göra poäng och ta returer = Beas(t)ley, för att sedan se Miami, som i förrfjol vann hela skiten med tidigare nämnda O'Neal, byta ner sig i draften för att istället plocka upp Mayo eller Westbrook. Detta trots att Beas(t)ley långt och länge sågs som det självklara förstavalet, har statistiken som backar upp honom och det enda som talar emot honom är att han är en lättsam och skojfrisk kille?

Även hur lättsam och skojfrisk han är så är han ändå BEASTley när han befinner sig på basketplanen. Alla som såg honom i college vet att han gör allt för att vinna. Han är en mobbare som njuter av att pulverisera sina motståndare.

Så vänta bara, alla ni haters, tills Michael Beas(t)ley går Chris Paul all over your asses nästa säsong snittar 20-10 och väljs av mig i tredjerundan i årets Fantasydraft.

2. Fantastiskt vilka namn som figurerar i årets draft.

O.J. Mayo, Kevin Love, Joe Alexander (förnamn som för- och efternamn är alltid hett), Brook och Robin Lopez (Lindsey Hunter All-stars, google it), Mario Chalmers (tänk om Chalmers blir bra och de börjar spela Super Mario-musik i arenorna varje gåg han gör något extraordinärt!), Roy Hibbert, J.J. Hickson, Courtney Lee (LH All-Stars), DeAndre Jordan, Marreese Speights, Chris Douglas-Roberts, Kyle Weaver, D.J. White, Bill Walker, Richard Hendrix, Joey Dorsey, DeVon Hardin, Walter Sharpe, Sean Singletary, Trent Plaisted och slutligen Luc Richard Mbah a Moute.

3. Draft = Trades.

Vi har redan sett Toronto-Indianabytet igår (även om det inte kommer bli officiellt förrns 9:e juli på grund av T.J. Fords nuvarande kontraktsbestämmelser) och idag rapporteras det om att stolmannen Yi Jianlian och Bobby Simmons går från Bucks till Nets i utbyte mot Richard Jefferson. Jag håller tummarna för att bytesbollen nu ska rulla vidare som en järndank i nittioprocentig nedförsbacke!

Entré; NBA 2008/2009

Säsongen började tidigare än väntat!

Det verkar nämligen som att Toronto Raptors och Indiana Pacers kommit överens om en trade som skickar den nackade PG:n T.J. Ford samt den tunnhårige slovenska centern Rasho Nesterovic ner söderöver i utbyte mot jättebebiscentern Jermaine O'Neal.

Både T.J. och JO har de senaste säsongerna varit en aning skadedrabbade, för att uttrycka det milt, och ingenting är klart förrns de gått igenom de respektive lagens fysikbesiktning. Rasho har sedan Andrea Bargnanis ankomst till Toronto fått mindre och mindre speltid och har sett dystrare och dystrare ut (även om han inte direkt såg ut som Toker innan heller, frågan är om någon någonsin sett honom dra på smilbanden).

Dock ser jag det här som en jättevinst för Toronto såvida inte JO:s knä är indisponibelt. Tänk bara en frontcourt bestående av JO som center, Chris Bosh som power forward och Andrea Bargnani som den långa small forwarden han egentligen är. Vilken grej!

Kul också att Jose Calderon nu får point guard-rollen, som han förra säsongen mer än nog bevisade tillhörde honom och inte Ford.

1-0 till Europa.

It´s a wrap!

Efter att ha sugit på Bostons segerkaramell ett par dagar så är jag nu beredd att kröna årets säsong till: Bästa NBA-säsongen på 10 år!

Säsongen 07/08 bjöd på det mesta. Vi hade enorma kollapser (Chicago, Miami, New York), uppstickare (Atlanta, Portland, New Orleans!), säsongsändrande skador (Oden, Arenas, Wade), megatrades (Allen/Garnett, Kidd, Gasol, Shaq), efterlängtade återkomster (Boston, Showtime-Lakers, den "riktige" Grant Hill) och slutligen nya superstjärnor, namn och ansikten att lägga på minnet (Big Baby Davis!, Chris "den verklige MVP:n" Paul, Rodney Stuckey, Jose Calderon).

Personligen blev det här dock kanske säsongen då alla mina favoritlag spolierades och försvann från slutspelsdiskussionerna.

Phoenix Suns har ju verkligen gjort en helomvändning med tanke på införskaffandet av Shaq och avförskaffandet av Mike D'Antoni. Och om inte deras redan omtalade och till skyarna höjda läkarstab kan utföra underverk på Suns näst intill antika laguppställning ser det inte särskilt ljust ut. Fast nog borde de klara sig till slutspel ett år till, trots ett åldrande spelarmaterial och en stenhård Western Conference. Vi kan ju i alla fall hålla tummarna.

Nu i dagarna har ju bytesrykten angående Denvers Carmelo Anthony duggat tätt också, vilket nog skulle innebära att jag tar mina Nuggets-sympatier till det lag som Melo skulle hamna på. Allen Iverson och J.R. Smith i all ära men det är Melo som är min gullgosse. Men det återstår ju att se om det blir någe byte av eller inte. Och Nuggets kan nog bli bra den kommande säsongen om Nene lyckas komma i form och någon sparkar George Karl från tränarbänken.

För mina favvisar i Washington och Golden State ser läget ungefär likadant ut, båda har stjärnspelare som kan avsluta sina kontrakt och dra dit pepparn, pengar och mästerskapstitlar växer om de vill. Så fram tills det att Baron Davis och Gilbert Arenas skrivit på nya kontrakt vill jag inte uttala mig om var jag står i frågan.

Dock kan jag ju klänga kvar vid Boston-bandvagnen om alla mina gamla favoritlag rinner ut i sanden. (POSEY!!!)

Slutligen vill jag tacka NBA för en alldeles storslagen säsong och hoppas att de behåller de takterna även nästa säsong. Säsong 07/08 tar härmed slut men redan nu på torsdag (26:e juni) gör säsong 08/09 storslagen debut med den efterlängtade draften.

Ring ut det gamla, ring in det nya. Hoop Dreams kommer tillbaka nästa säsong!

Finalskvartsamtal

Game 6 i Boston. 3-2 i matcher till Boston. Los Angeles ligger pyrt till. Som sådant ska spelarnas uppförande te sig om det ska gå deras väg inatt:

Boston Celtics:
Kendrick Perkins; Mayn, den där axeln ser inte helt OK ut. Om du dock får den i ordning till kvällens match tycker jag bara du ska fortsätta som tidigare. Ta dina returer, spela så bra försvar som möjligt på slang-Gasol och för guds skull, sluta aldrig vara ARG! Vi älskar din inställning och även om axeln håller dig ur spel ikväll så kommer vi alltid, älskvärt, komma ihåg dig som arg-Perkins!

Kevin Garnett; K-G, jag vet hur mycket det här betyder för dig men för ditt eget och alla andras bästa borde du nog åtminstone knapra lite i kanterna på det omtalade chill-pillet. Visst, det är din otroliga intensitet som är ditt spel men seriöst - chilla lite! Åtminstone i försvaret. Du behöver inte slå efter bollar och försöka blocka alla Gasols fjompskott, DU HAR HONOM! Han kommer ju ingenstans när du bara stänger ute honom från lane:en och sedan tar returen när hans halvhook träffar värre än en tegelsten. Och snälla, sätt straffkasten!

Paul Pierce; GUD MIN SKAPARE. Jävlar vad bra du är i år Paul. Du är ju överallt (förutom i plusprotokollet från Game 3)! Jag har inte så mycket mer att säga än att fortsätt med dena herky-jerk-drives, stäng ner Kobe och var lite mer varsam med bollen i slutet av matchen ikväll. Vi tror på dig Sanningen!

Ray Allen; Du är tillbaka! Först tyckte jag att ditt största tillskott till Boston-organisationen var rollen som vågmästare när Garnett skulle välja klubb, men nu! Om det inte vore för att PP spelar helt utom sig hade du varit mitt val för Finals MVP. Hoppas bara att inte ditt barns sjukdomstillstånd distraherar dig inatt så ska det nog gå bra.

Rajon Rondo; Seriöst, grabben! Skjut bollen! I alla fall om du är fri för en lay-up! Du har typ blivit bizarro-Sam Cassell, en snabb guard som är duktig defensiv men som vägrar att skjuta! Skärp dig för fan!

Bänken; Fantastiskt jobb. Ni turas om att dra bänklasset för var kväll vilket gör det omöjligt för Lakers att scouta och försöka matcha upp med er. Fantastiskt. Dock är det några grejer. Sam, skjut inte såvida du inte postar upp lill-Farmar eller har HELT ÖPPNA SKOTT. Och då menar jag HELT ÖPPNA. Leon, du äger. Fortsätt med det. P.J., om du inte varit så gammal och ful hade jag kunnat gifta mig med dig. Eller ingå partnerskap åtminstone. Du är ärketypen för en rutinerad center-veteran. Eddie, bra skit! Sluta aldrig att skjuta och för guds skull, flytta upp ungen på läktaren, det finns nämligen en (minst en) våldtäktsman i det andra laget. Och slutligen, James. Det är inte bara Van Gundy som är kåt på dig och ditt tvåfärgade tandskydd. Du är fantastisk. Du har blivit min nya Stephen Jackson, min hjälte, mitt allt! Go get 'em tiger!

Doc Rivers; LOL. Du äger upp den självaste Zen Master. I NBA-finalen. Jag finner inga ord. LOL.

Los Angeles:
Pau Gasol; Två grejer. När Garnett spelar försvar på dig, försök att hålla dig lite längre ifrån korgen för att på så sätt öppna upp vägar för Kobe, Farmar et al att drive:a på. Då kommer nämligen Garnett glida över som hjälpförsvar vilket lämnar dig med ditt bästa skott - någon meter utanför tresekunder vid baslinjen. Det är nämligen något vi inte sett under hela serien. Två. Om någon annan en Garnett försvarar dig, ta den starkt till korgen (STARKT!). Om du har Perk eller P.J. på dig är du snabbare och har du Powe är du längre. Jag vet att du inte gillar kroppskontakt och så men jesus, det är NBA-finalen nu! Lite smällar får man räkna med. Och en tredje sak, eftersom vi redan visste att du var lite halvrisig i försvar ska du nog bara fortsätta vara lång och i vägen och sedan försöka ta returen. Med det menar jag att DU måste TA RETUREN. Den kommer inte att komma till dig.

Lamar Odom; Försök bara inte att choke:a som vanligt. Det var allt. Eller föresten, jag håller på att skriva en basket-opera i stil med Fantomen på Operan och tänkte att du som är världens finaste och mest omtyckbara kille, men ändå hatad av alla, skulle vara perfekt i huvudrollen. Jag känner din smärta. Men vi kan ta mer om det efter ni har förlorat finalerna och halva Los Angeles ropar efter ditt kala och glansiga huvud.

Vladimir Radmanovic; Jag förstår inte riktigt varför Phil envisas med att starta dig mot Pierce när du ändå foular ut dig direkt eftersom du är så mycket långsammare och sämre än honom. Men det har väl med lagets feng shui att göra eller något annat dravel. Men försök så gott du kan att hänga med i försvar och häng dina treor i anfall så antar jag att du gjort ditt.

Kobe Bryant; Bara för att du gör 15 poäng i första perioden hela tiden gör dig inte till MJ. MJ vann. Jämt. Eller nästan jämt i alla fall. Du framstår heller inte som en bra människa bara för att du pussar på dina småtjejer hela tiden. Vi kan alla se hur de egentligen inte vill, men måste, då de vet att det är pappa som betalar Nickelodeon-räkningarna. Men om du och de gul-lila ska kunna vända det här måste du ta tag i det här. Hela matcherna. Punkt.

Derek Fisher; När det kommer till veteran-ligan måste jag säga att du får bögstryk av Bostons gamm-härkar just nu. Offensvit har jag inte så mycket att klaga på, du skjuter ju ändå bäst av alla som någonsin har varit i final och haft någon större roll, men defensvit? Seriöst? Förklara varför du inte pressar en haltande Rondo, en Eddie House som dribblar som fotbollsspelarna gjorde på basketlektionerna på gymnastiken när jag gick i skolan och en uråldrig Sam Cassell! Märker du inte att de förlorar uppemot 10-15 sekunder varje anfall och får nöja sig med ett långskott från Garnett? Där har ni mycket att vinna min vän.

Bänken; Vart tog ni vägen? Sket ni ner er när det blev final och blev tvugna att byta shorts? Ni var ju ligans bästa bänk för bara en månad sedan. Jordan, du är nog den enda som får godkänt av mig. Ni andra stinker! Sasja, du var bra en match. Det räcker inte. Du måste vara sjukt otrevlig och jobbig defensivt och sätta dina treor offensivt om det ska bli något av det här i år. Luke, jag förstår att det är tungt när till och med ens egen pappa hate:ar på en i direktsänd radio men du måste försöka att hitta självförtroendet igen. Kanske kom det tillbaka lite när ni spöade Celtics på självaste Farsdag men du får inte tro att den vinsten kommer få tyst på Bill. Det får inget. Ronny, vart är dansen? Den finns där i början av matcherna men sen så fort Boston får lite momentum sitter du lika fastklistrad på bänken som en förstaklassare på sitt första skol-disco. Bring out the pop corn man! Visa lite glädje! Trevor, vi får nog bara hoppas att formen infinner sig till nästa säsong. För gör den det tror jag du kan utmana om 6:th Player-troféen. Resten har inte spelar tillräckligt för att jag ska ödsla tid på er.

Phil Jackson; LOL. Du blir uppägd av självast "Whats up, Doc?" Rivers. I NBA-finalen. Jag finner inga ord. LOL.

Rond 2, Change of heart

Kalla mig medvinds-Moses, bandwagon-Blackman eller rätt och slätt falsk, men jag tror tamej fan att jag har börjat heja på Boston. När den här underbara finalserien började satte jag mig ned och listade för och nackdelar med de olika lagen. Här är ungefär vad jag kom fram till då;

Boston:
+, Kevin Garnett, Big Baby, Leon Powe, James Posey, Eddie House. Punkt.
-, Tråkigt och defensivt spel, värdelös coach, supertråkduon Pierce och Allen, Eddie Houses unge.

Los Angeles:
+, Kobe "the assassin", Snowboard-Vladimir, Derek Fisher, Derek Fishers unge, Lamar Odom, Sasha Vujacic, Ronny Turiaf, Ronny Turiafs peppdanser, Phil Jacksons tron, det fantastiska anfallsspelet.
-, Kobe "the rapeist" (NO means NO!), Jordan Farmars tatueringar, Chris Mihm.

Enkelt matematik sade därefter att Lakers var mitt lag att hålla på, men inte nu längre. För fastän jag tidigare aldrig riktigt accepterat Ray Allen som en superstjärna så har jag ändå börjat tycka om honom nu efter att han sög och sköt värre än Sam Cassell mot Detroit, bara för att plötsligt hitta sitt skott igen och bli den dödlige skytt han alltid varit.

Och trots att Paul Pierce bara toppas av Avery Johnson när det kommer till skräniga röster och fastän jag näst intill hatat honom (dels på grund av rösten, dels på grund av ett ganska otilltalande spelsätt på värdelösa Boston-lag) har jag även tagit honom till mig nu efter den heroiska insatsen i första matchen.

Och på samma sätt som jag börjat uppskatta Pierce och Allen har jag så smått börjat ogilla grinrivoslit-Vujacic.

Så istället för att leta fram min Magic-signerade Lakers-tisha har jag nu grävt fram mitt gamla Antoine Walker-linne (från den tiden då han spelade i Boston och fortfarande var bra) och kommer inatt sitta och skrika livet ur mig för ännu en Boston-seger.

Heja Boston friskt humör, linnet hänger utanför, BOSTON, BOSTON, BOSTON!

The Finals(!)

YEEEEEEEEEEESSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS!!!

Finalen vi alla ha väntat på sedan det magiska 80-talet är äntligen här! Los Angeles Lakers mot Boston Celtics. Vilken grej!

Pau mot Perkins, Garnett mot Odom, Radmanovich mot Pierce, Bryant mot Allen och Fisher mot Rondo. Roligt så det förslår. Och då har jag ändå bara listat startfemmorna.

Men om det här ska bli någon finalserie for the books måste nog KP43 spela lika enormt som i match 5 mot Detroit. Och Rajon Rondo måste komma upp i liknande standards. Dock kommer det nog inte bli så ojämnt som jag först trodde det skulle bli, nu när Ray Allen hittat skottet igen.

Mitt tips blir dock Lakers i 5.

Uppkast 5:e juni. Fuck fotbolls-em.

Need for Sheed

Rasheed Wallace efter förlusten mot Boston i Game 5:
"All that bull[expletive]-ass calls they had out there. With Mike [Callahan] and Kenny [Mauer] -- you've all seen that [expletive]. You saw them calls. The cats are flopping all over the floor and they're calling that [expletive]. That [expletive] ain't basketball out there. It's all [expletive] entertainment. You all should know that [expletive]. It's all [expletive] entertainment."

Jösses vad jag älskar den mannen (no-homo). Kan han inte bara byta till ett lag jag tycker om också så jag kan köpa ett Sheed-linne och hela kitet?!?!?