Det är en bra idé att som medioker NBA-spelare skaffa sig någon nisch, något som folk känner igen en för. På så sätt kan man trots bleka insatser på plan ändå bli något av en celebritet. DeShawn Stevenson har förstått sig på det här. Han har gjort det till sin grej att vara något av NBAs Sacha Baron Cohen. Jag menar inte att han springer omkring i tokiga lösmustacher och nakenbrottas, utan jag menar att han verkar ha bestämt sig för att alltid, och på så många sätt som möjligt, göra sig (extremt) rolig på sin egen bekostnad.
Jag tänker på när han i fjol annonserade efter kokain på sin myspace-sida, poserande med sitt American Express-kort (med alla kortsiffrorna synliga!), jag tänker på när han ingick i en skäggodlar-tävling med Clevelands Drew Gooden, och självklart tänker jag på fejden från vårens slutspel, då DeShawn kallade LeBron James överskattad. LeBron svarade att det var som om Soulja Boy kritiserade Jay-Z, en liknelse som DeShawn med glädje tog till hjärtat.
Men främst av allt - och relaterat till LeBron-fejden - tänker jag på när DeShawn gjorde Tony Yayos "I can't feel my face"-dans efter nästan varje satt skott i slutspelet. Kolla klippet här. Kommentatorn Mike Fratello har ingen aning vad som pågår utan tror att DeShawn påstår sig vara osynlig - Kanske bäst att etablissemanget inte förstår kokainreferenserna. Vi andra skrattade hjärtligt åt DeShawns eviga strävan efter att förlöjliga sig själv så grundligt som möjligt. Så: Hail DeShawn, lord of the idiots!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar