NBA Ink

Numera är det nästan mer regel än undantag med tatueringar på spelarna i den amerikanska basketligan. Det hela startade med Dennis Rodman i början av 90-talet men den stora tatueringshypen började först i och med Allen Iversons inträde i ligan.

Iverson såg rent utseendemässigt ut som vilken rookie som helst under sitt första år, med endast ett fåtal mindre tatueringar, men hans kroppskonstverk växte allteftersom miljonerna rullade in och bollarna trillade i.

Kidsen älskade det men NBA-ligaledningen som försökte profilera sig mot den vita medelklassen såg Iverson och hans tatueringar som ett hot och tvingade honom att spela med en strumpa på armen. När de till slut, i sin tur tvingade av Allens talang och popularitet, hade med honom på omslaget till branschtidningen Inside Stuff var vissa av hans tatueringar bortretuscherade.

En enorm mediediskussion utbröt i USA och NBA utmålades som en gangsterliga, ett rykte som de nu mestadels blivit av med men som Ron Artest gör allt för att ta tillbaka.

Iverson hävdar nu att han inte ska skaffa några fler tatueringar, på grund av att han fått nog av smärtan, men de amerikanska tatuerarna behöver nog knappast oroa sig. I Iversons nya lag Denver har till exempel både J.R Smith och Carmelo Anthony fler tatueringar än den lille trendsettern, också känd som The Answer, och skadade Kenyon Martin är inte långt efter.

Av övriga spelare i NBA kan nämnas de fina tatueringarna på:
Shaquille O'Neal - som har stålmannens märke intatuerat på armen, och som för övrigt har inrett halva sitt hus med samma märke.
Carlos Boozer - den Alaska-födde Boozer har en varg och en bild på Fantomen på sina armar.
Damon Stoudemire - med Mighty Mouse förevigad på sin arm.
Brad Miller - Sacramentos store skräpspelare stoltserar med sin tatuering av Scooby Doos brorson Scrappy Doo.

Tyvärr är inte alla tatueringar lika lyckade, passande och estetiskt tilltalande som nyss nämnda. Personligen skulle jag önska att typ hälften av Larry Hughes tatueringar, Mike Bibbys korskedja och Luke Waltons hedniska offerdanstatuering skulle kunna retuscheras bort från bilder, deras kroppar och mitt minne.

Värst av alla är dock Lakers-rookien Jordan Farmars pedofilihyllning. Sådant hör inte hemma på en basketplan.